meanman skrev: Jag håller helt enkelt för minst lika sant, att det finns brutna orsakskedjor i vår tillvaro, som att det inte skulle finnas det.
I och med detta lutar jag åt att den fria viljans natur innebär att startandet av nya orsakskedjor är möjligt och att det vid eftertanke sker ett val mellan ett visst antal potentiella.
Jag vill först säga att denna inlaga är det, för mig mest förståeliga som jag har läst av dig.
Du har kanske hört talas om "butterfly effekten". Kanske det är din sista dominobrika som orsakat översvämningarna i New-Orleans
Om du menar allvar med att orsakskedjor avbryts, så borde du kanske sluta att se orsakssammanhang som kedjor. Komplexiteten av samspelet mellan rumstiden, energi och materia är nog inget som vi lekmän skall försöka oss på att förstå.
Jag antar att du menar vidare att eftersom kausaliteten tillsamans med rumstiden måste ha initierats, så kan detta ske igen.
Jag kommer antagligen aldrig att förstå verken materiens odelbarhet eller rumstidens början, men dessa spörsmål är mer eller mindre irelevanta för mitt korståg.
Vad som är relevant är att, även om orsakskedjor ständigt uppstod, så skulle detta inte ha någon bäring på vår upplevelse av makt att kunna handla annorlunda än vad vi gjort, därför att en viktig del i vår syn på ansvar för vårt handlande är att vi, och andra, i efterhand skall kunna förstå detta handlande. Staten straffar inte någon för att denne plötsligt, utan orsak, startar en ny orsak som gör skada.
En som förklarat detta mycket bättre än jag, är Henrik Walter i "Neurophilosophy of Free Will
From Libertarian Illusions to a Concept of Natural Autonomy".
För mig är frågan om orsaker till handlingar egentligen ingen filosofisk fråga, det är en politisk. Jag blir förbannad varje gång jag hör talas om åtgärder som bygger på premisser som de inblandade, verken har ifrågasatt, eller ens har en aning om. Jag känner det som om jag åser häxbränning. Bodström som inkvisitator.
Ps Jag har mist förmågan att blunda.