J R Auk skrev: just för att du inbillar dig att din egen position skulle vara gudomligt given, transparent, en arkimedisk punkt som skänker mening åt allting, och som själv inte behöver något för att skänka mening åt sig.
Fint Avantgardet, lyckades du komma med ett argument? Nej inte vad jag sett, idel påståenden.
Måste vara kärvt nu?
Vi fortsätter i tråden om språket istället. För här har du ju inget annat att säga än att försöka nedgöra mig

Ps. Märk var vi började "Problemet med Auk är hans förhållande till språket..allt kan beytyda vad som helst = inget betyder nåt alls. Allt efter eget godtycke." till att nu stå i att jag har en arkimedisk punkt, något gudagivet. I rest my case

Ds.
Så nu har du gått och förlorat förmågan att överhuvudtaget bemöta ett resonemang. Fattar inte vad du menar. Finns ju inte, som du tycks tro, någon motsättning alls mellan påstående och argument, utan
varje argument är en typ av påstående. Och utan vidare kan vi säga att
inget argument finns som inte påstår något. Snarast är det väl så att påståendet är ett argument, men huruvida det är ett giltigt argument eller inte, ja, det är väl det som du bör intressera dig för. Det här borde ju inte vara några krångligheter för en analytisk filosof, borde ju i själva verket vara självklarheter. Så det är inte min argumentation det är fel på, utan du som rakt av flyr diskussionen. Fegar ur för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Men visst, får jag en definition på argument av dig då? Det är ju som lite svårt med dig, som jag hävdat, för du vänder på en femöring hela tiden. Så det är heller inget fel med mitt tidigare påstående, och som du citerade ("Problemet med Auk är hans förhållande till språket..allt kan beytyda vad som helst = inget betyder nåt alls. Allt efter eget godtycke."), finns ingen som helst motsättning, i verkligheten, mellan det och det att du antar en transcendental signifiant. Det senare är sant för alla gånger du gör en positiv utsaga, det förra alla gånger du förfäktar en sån där barnslig absolut relativism som du tydligen gör nu i fråga om "argument".
Jag fattar som inte heller varför du håller på och kör det här skådespelet. Försöker spela dumdryg när du har svansen mellan benen och backar. Drygheten passar sig överhuvudtaget inte med ett inlägg i vilket du argumentationstaktik går ut på att spela dum. Ignorans är förövrigt inte ett argument dock (oavsett vilken definition du kommit fram till vid det här laget).
Och språktråden, visst, kan kolla in den, men när jag som hastigast kollade in den så såg jag inget alls som skulle ändra på det faktum att du utan vidare antar en transcendental signifiant. Menar du det? Då hade du väl kunnat haspla ur dig det här och nu, tycker man. Ska med glädje delta i den, så fort jag känner mig ha tid att sätta mig in i problematiken såsom du ser den, men kommer framföra samma kritik där. Vore väl djävla synd att göra din arkimediska punkt till din akilleshäl för resten av livet?
Försöker inte nedgöra dig, du har ett stort kunnande inom filosofin, som jag själv gagnas av ideligen, inte minst i diskussion med dig, men lite överdrivet är det väl att spela att du skulle ha täckning för precis all tänkbar eller överhuvudtaget möjlig kritik färdig där du står. Nej, precis som alla andra så måste du också läsa på.
Är det att "nedgöra" dig att rikta den kanske viktigaste och mest aktuella kritiken mot ditt bygge? Är det inte att ställa dig inför möjligheten, som ju annars hade uteblivit och vilket med stor risk resulterat i att du lämnat obeaktad den kritiken, att parera det som (förr eller senare) likväl måste pareras? Jag vet inte vad du har för mål med ditt filosoferande. Om du vill köra en massa divalater på filosofiforum resten av livet, eller om du kanske har för avsikt att också forska i ämnet (?), eller vad du vill göra. Om det förra så kan det i någon mån förstås betraktas som att jag "nedgör" dig om jag lägger fram en kritik som du inte klarar av att bemöta. Om det senare så vore den riktiga åtbörden från dig att säga "tack! Får fundera på det här... eller, kan man göra så här kanske? Osv."
Förstår alls inte grejen med att undanbe sig kritik, kritiken är ju det enda sätt vi har att komma vidare med vårt filosoferande (med nån verklighetscheck liksom, förutan kritik finns det ju inget som helst sätt att kolla om det är nåt annat än
rena spekulationer, och varför skulle man vilja syssla med det?). Är du präst eller filosof? Man undrar.
- "I rest my case", säger du
- "Sov inte på passet!", säger jag.