Livets mening...

[freddemalte]

Frågan om livets (existensens / Varats) mening blir meningslös i kraft av sin oändliga regress, ty ponera att man skulle få informationen att meningen med livet är X. Ja då kommer frågan vad meningen med X är - som ett brev på posten.

Men om jag säger att meningen med mitt liv är att göra en annan människa glad, vad säger du då?

Jag säger: "Grattis!"

Dels till att du känner att du fått ett så fint och bra svar på frågan, dels för att du genom detta kommer att göra både dig själv och någon annan glad.

[freddemalte]

Frågor som jag finner intressantare, mer givande och meningsfulla (he he) än frågan om livets mening är:

Vad gör livet värt att leva?

Hur ser ett gott liv ut?

Ligger mycket av ens välmående i så kallade yttre eller inre faktorer?

[Pilatus]

Exakt, och utifrån detta menar jag att frågan om det finns någon menig med livet [existensen som sådan] (metafysik) är mer problematiserad än frågan om det finns någon mening i livet (psykologi).

När det gäller vad livets mening är (om man tycker sig ha kommit fram till att det finns en mening med livet) finns det en uppsjö förslag på både vad gäller den metafysiska (alltså gällande faktumet att vi finns) och den psykologiska (alltså gällande om man upplever sitt liv meningsfullt). Vad gäller förslag på vad kan det nog till och med vara tvärt om, att det är mer problematiserat gällande den psykologiska varianten än den metafysiska.

Vi kan naturligtvis ha en åsikt om livets mening. Som vi redan sagt så kan livets värde graderas både uppåt och nedåt.

Kan vi ha någon kunskap om livets värde? Kanske har det ett kvalitativt värde, vi måste ha ett liv för att kunna uppleva det. Livet har värde så länge det pågår. Alla människors lika värde kan ha mening i ett antal sammanhang, men inte i alla.

Religiösa riktningar av olika slag hävdar att livet har värde, i synnerhet för gudens syften, alltså inte alltid ett intrinsikalt värde.

I det kristna Sverige var det en stor synd att beröva sig det liv vi fått, även då det inte längre kunde gagna oss. Inte förrän 1864 fick självmördare läggas i vigd jord. Skammen skulle följa den döde.

Makabert nog har dödande av shia-muslimer ett stort värde för de sunnimuslimer som tar på sig ett bombbälte. Antagligen blir de rikligt belönade om de lyckas döda människor som inte delar deras trosriktning, i paradiset väntar 72 villiga jungfrur som martyrerna kan gifta sig med.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/sjalvmordsbombare-rakade-spranga-sina-egna-elever/?brs=m

[Algotezza]

... är väl upp till var och en som har behov därav att finna eller uppfinna...

[Pilatus]

... är väl upp till var och en som har behov därav att finna eller uppfinna...

Njea, inte hur som helst. Knappast i någon allmängiltig mening för alla tider. Några värden är objektivt eviga, livet själv, hela reproduktionsprocessen, kökets nöjen, vinets nöjen, konsten och några till. Men aldrig att döda andra människor, även om de (fienden) tillhör en annan trosriktning, eller etnicitet. Någon enighet om det värdefulla i att döda kan inte finnas. Nödvändigheten att försvara sitt liv och egendom accepteras av de flesta, men kanske mer som något vi inte kommer undan, vi blir tvingade, vår självbevarelsedrift.

[Algotezza]

Ja, frågan är om det redan finns en mening att söka och finna eller om man måste skapa den själv.

[Pilatus]

Ja, frågan är om det redan finns en mening att söka och finna eller om man måste skapa den själv.

Jag tror att vi fick med oss de verktyg vi behövde för att undan för undan finna livets mening, idén med att finnas till, att livet kan vara behagligt (eller plötsligt överraska oss med obehag). Det är ett äventyr att leva!

Däremot har jag aldrig erfarit att det skulle finnas en utifrån kommande mening, i stil med Guds plan. Vad en sådan plan skulle bestå av undflyr mig, men Thor-Leif Strindberg vet att vi "skulle bli lika honom och få evigt liv liksom han själv har evigt liv!" Det skulle kräva att gamla testamentets gud förmedlat sitt budskap till författaren av de textrader Thor-Leif Strindberg syftar på. Det finns en risk att allt sådant är en missuppfattning och att vi en dag upptäcker att Gud existerar men att han har helt andra idéer om livets mening. Vi skall ha trevligt, roa oss, festa, dricka vin, lägga fläskkarré på grillen, avbilda vad helst vi önskar, bada tillsammans utan fikonlöv osv. Vi skall förstås undvika att lösa våra konflikter med vapen, vi är ju trots allt civiliserade varelser.

[Algotezza]

Ja, frågan är om det redan finns en mening att söka och finna eller om man måste skapa den själv.

Jag tror att vi fick med oss de verktyg vi behövde för att undan för undan finna livets mening, idén med att finnas till, att livet kan vara behagligt (eller plötsligt överraska oss med obehag). Det är ett äventyr att leva!

Däremot har jag aldrig erfarit att det skulle finnas en utifrån kommande mening, i stil med Guds plan. Vad en sådan plan skulle bestå av undflyr mig, men Thor-Leif Strindberg vet att vi "skulle bli lika honom och få evigt liv liksom han själv har evigt liv!" Det skulle kräva att gamla testamentets gud förmedlat sitt budskap till författaren av de textrader Thor-Leif Strindberg syftar på. Det finns en risk att allt sådant är en missuppfattning och att vi en dag upptäcker att Gud existerar men att han har helt andra idéer om livets mening. Vi skall ha trevligt, roa oss, festa, dricka vin, lägga fläskkarré på grillen, avbilda vad helst vi önskar, bada tillsammans utan fikonlöv osv. Vi skall förstås undvika att lösa våra konflikter med vapen, vi är ju trots allt civiliserade varelser.

Tror det finns en grundläggande mening baserad på behovstillfredsställelse och sedan en mer subjektiv, indidivuell överbyggnad.

[klorofyll]

Frågor som jag finner intressantare, mer givande och meningsfulla (he he) än frågan om livets mening är:

Vad gör livet värt att leva?

Kanske att man har en historia att berätta, som man berättar eller ska berätta.

Hur ser ett gott liv ut?

Målmedvetet. Regelbundet. Spontant.

Ligger mycket av ens välmående i så kallade yttre eller inre faktorer?

Jag hoppas att yttre och inre faktorer samspelar perfekt på något sätt, jag vill egentligen aldrig att man ska behöva skylla olycka på varken det ena eller andra.

[Algotezza]

Frågor som jag finner intressantare, mer givande och meningsfulla (he he) än frågan om livets mening är:

1. Vad gör livet värt att leva?

2. Hur ser ett gott liv ut?

3. Ligger mycket av ens välmående i så kallade yttre eller inre faktorer?

Man kan nog bara tala om vad som ger mening i/åt ens eget liv.

När jag har basbehoven tillfredsställda - utan dem tillfredsställda kan livet kännas meningslöst - gäller följande svar på dina frågor:

1. Kommunikation på alla plan och sätt.
2. Där man kan möta andra och utforska sig själv.
3. Både-och

[Illusionen]

Kanske är jag "ute och cyklar" här, men för att kunna besvara frågan om livets mening krävs
att man förstår och kan förklara vad livet i sig är och representerar.
Min personliga åsikt är att ingen är i närheten av att förstå, och än mindre kan förklara.
Har jag fel ?

/ Illusionen

[Pilatus]

... för att kunna besvara frågan om livets mening krävs att man förstår och kan förklara vad livet i sig är och representerar.

Njea, behöver du kunna förstå och förklara vad ett strykjärn i sig är och representerar för att kunna besvara frågan om dess ändamål och mening? Om vi skall göra frågor så komplexa kommer vi inte att kunna besvara ens de enklaste frågor. Det är mycket på ett järnspett är ju en vanlig metafor för att vi ibland invecklar oss onödigt mycket i synbarligen enkla frågor.

Livet skall levas, reproduceras och slutligen upphöra. Kan vi göra resan trevlig är det väl bra, vem kan opponera?

[Illusionen]

... för att kunna besvara frågan om livets mening krävs att man förstår och kan förklara vad livet i sig är och representerar.

Njea, behöver du kunna förstå och förklara vad ett strykjärn i sig är och representerar för att kunna besvara frågan om dess ändamål och mening? Om vi skall göra frågor så komplexa kommer vi inte att kunna besvara ens de enklaste frågor. Det är mycket på ett järnspett är ju en vanlig metafor för att vi ibland invecklar oss onödigt mycket i synbarligen enkla frågor.

Livet skall levas, reproduceras och slutligen upphöra. Kan vi göra resan trevlig är det väl bra, vem kan opponera?

Det framgår inte helt klart vad frågeställaren tänker sig för referensnivå som utgångspunkt.
Kanske ditt perspektiv ligger närmare tankarna bakom frågan, det är svårt att avgöra.
Trots allt är frågan ställd, och det är säkert många som funderar på vad svaret är.
Då anser jag att det är fel att (per automatik) förbigå den mer fundamentala/grundläggande
meningen med livet, utan kommentar.

/ Illusionen

[Pilatus]

Kanske ditt perspektiv ligger närmare tankarna bakom frågan, det är svårt att avgöra.

Eller så har inte frågan något mer generellt svar, bortsett från de rent funktionella aspekterna. Man kan alltid försöka leva sitt liv enligt någon princip, t ex hedonism, eller bara låta livet ha sin gång och andra vaga föreställningar om meningen med livet. I stort sett alla har ju diskuterat frågan.

Jag antar att den dimension du (och säkert en del andra) vill lägga till frågan har med religion att göra. I så fall grenar frågan ut sig i en mängd delfrågor som har referens till Platon, domens dag, uppståndelsen, reinkarnation mm.

[Pilatus]

Livet i dess helhet kan betraktas som en handling, ett slags längre engagemang. Allt sådant som är en följd av våra viljemässiga handlingar har en mening, de har en förklaring i vad vi vill åstadkomma. Man kan då diskutera om samma resonemang kan föras över på livet själv, dvs om livets mening. "Från det första letandet efter moderns bröst till det sista avskedstagandet på dödsbädden är vårt liv dirigerat av viljeakter och önskningar. Sören Halldén, Universum, döden och den logiska analysen, s 81 (1961)

Hur skulle vi kunna få någon kunskap om livets mening?