SigurdV skrev:Algotezza skrev:SigurdV skrev:Algotezza skrev:SigurdV skrev:Kul att det diskuteras!
Jag lägger mig inte i detaljerna i diskussionen just nu därför att diskussionen ligger på vardags språks nivå...
Mina metoder och insikter hör snarare till områdena logik och logikens filosofi samt matematik, matematisk logik och därtill hörande filosofi
Begreppet "Paradox" används alltså i minst två betydelser, en med en sträng fackmanna mässig definition ,samt en med mera folklig betydelse och med en oklar definition, men med vissa intressanta användningar... Så kör på!
Tycker jag nåt behöver slås ned på tvekar jag inte
PS
Så här kan en vardaglig tanke se ut: " klokast är väl att avfärda paradoxer som nonsens, satser som skenbart kan vara sanna eller falska men vars sanningsvärde är oavgörbart"
Den tekniska invändning jag då har är att sanningsvärdet alltså är: INTE SANT!
Men skillnaden är nog rätt ointressant på en vardaglig nivå.
Vardagsspråket duger bra för mig när jag skriver på detta forum. Jag har iofs studerat logik och matematikens filosofi på Lunds universitet. Jag hade Bertil Mårtensson och Peter Gärdenfors som lärare. Det var på 70-talet. Praktisk och teoretisk filosofi ingår i min filkand- och i min lärarexamen. Därmed inte sagt att jag är filosof till yrket, jag är bara lärare i filosofi på Hermods.
Avslutningsvis verkar det lite platt att avfärda paradoxer genom att ge dem sanningsvärdet falskt.
Oavgörbarhet när det gäller paradoxers sanningsvärde tillhör dock inte vardagsspråket. Det är snarare en teknisk term.
/Algotezza
Du skiljer inte mellan "falskt" och "inte sant", det gör jag:
En logik med sanningsvärdena "sant och falskt" tillåter satser som är varken sanna eller falska och sätter lagen om det uteslutna tredje ur spel!
Vad baserar du det ditt senare påstående på?
Inom logiken använder man begreppen sann och falsk. Kolla vilken lärobok du vill, till exempel Bertil Mårtenssons Logik.
Inte sätter nyttjande av uttrycken sant och falskt inom logiken lagen om det uteslutna tredje ur spel. Det är ju praxis inom logik av alla slag att använda dessa. True och false på engelska...
Inte sant är inom logiken semantiskt sett synonymt med falskt.SigurdV skrev:En logik som använder "sant och inte sant" tolererar inte varken sanna eller inte sanna satser!
Vilka satser tolererar den då?SigurdV skrev:Varken sanna eller falska satser är helt enkelt INTE sanna! ...Med rätt uppsättning sanningsvärden.
Visa det genom en sanningsvärdestabell, tack.SigurdV skrev:Och oavgörbarhets begreppet är ju lite speciellt sedan Kurt Gödel använde sig av det
På vilket sätt då, menar du.SigurdV skrev:Att ha filosofi som yrke är väl inte helt fel,men jag undrar lite grann vilka yrkes skadorna är...
Nu är jag som sagt bara lärare i filosofi... En yrkesskada kan vara att man hela tiden använder de speciella filosofiska begreppen och termerna i alltför hög grad och att man inte förmår uttrycka sina analyser och tankar i vardagsspråket så att andra förstår en. Och att man använder dessa termer i sammanhang utanför filosofin, vilket är än värre.
Jag försöker därför i Wittgensteins efterföljd hålla mig till vardagsspråket när jag skriver här. Rätt använt kan det bli både vasst och precist. Men visst är det enklare att dra till med en mer exakt definierad term i stället för att använda en massa ord för att förklara vad man menar. Men då vill det till att andra också har den aktuella termens funktion och betydelse klar för sig. Annars blir ju den precisa termen poänglös.
Menar i alla fall
Algotezza
När jag undrade om yrkes skador tänkte jag mer allmänt...Framför allt ville jag inte påstå att DU är yrkes skadad!
Klart jag är! Men inte av filosofi. Utan av lärarjobbet.
SigurdV skrev: Jag har mina 80 poäng från sjuttitalet och du är filosofilärare...det finns förutsättningar för att förstå varandra...
Men när det gäller sanningsvärden är du kanske lite van vid att följa strömmen, så att säga
Visst är det brukligt att använda paret (sant/falskt), och du har kanske hela lärarkåren med dig...
Jag är van vid att följa de konventioner som finns i språk i allmänhet och logik i synnerhet. För mig är det meningslöst att gå emot strömmen när det gäller språkbruket inom logiken. Det är nog inte så många vare sig lärare eller läroböcker som skulle hålla med dig. Vad lutar du dig mot när det gäller ditt språkbruk i detta fall? Förutom dina egna åsikter...
SigurdV skrev:Men inte desto mindre är bruket slappt!!
Du påstår: Inte sant är inom logiken semantiskt sett synonymt med falskt.
Och vore det så, hade vi inget att bråka om
Vi har inget att bråka om. Av någon märklig anledning för jag en diskussion med dig om detta.
SigurdV skrev:Saken gäller om satser ska delas in i två grupper eller tre!
1 Sådant som är sant och övrigt som inte är sant.
eller
2 Sådant som är sant, sådant som är falskt och sådant som är varken eller (meningslösa satser).
Vilka satser talar du om, analytiska, syntetiska, teoretiska, ateoretiska, sakpåståenden, värdesatser?
SigurdV skrev:
Och här är mitt argument:
Om det finns en meningslös sats x är den uppenbarligen inte sann...
Men... lägg märke till att den inte heller är falsk eftersom den meningslösa satsen faktiskt inte påstår något som skulle kunna vara falskt!
En meningslös sats är ateoretisk och varken sann eller falsk. Nonsens utgör inte något sakpåstående.
SigurdV skrev:Och då är x inte falsk och inte sann, och alltså är "falsk" inte synonymt med "inte sann"!
Det meningslösa är varken sant eller falskt. De utgör inte några sakpåståenden, de är inte teoretiska, de är inte analytiska, de är inte syntetiska. Därför har de inga sanningsvärden alls.
/Algotezza
