Ranchi skrev:Påminner om en häftig upplevelse jag fick av när jag svimmade och slog huvudet i väggen.
Som en stege av medvetenhet.
Allt tändes likt ljus i mörker, jag visste ej vad vem jag var det enda som existera var mitt "syn rum" som en enda linje mellan observatör och observation och det var det fullständiga. Mitt medvetande förstod bara en sak allt eftersom det stämplades.
"En vag bekanthet" som en oändlig likgiltig deja vu. "vet ej hur länge jag låg i detta tillstånd"
Sedan likt domino skapad av friktionen från en klaustrofobisk känsla växte "något" i otrolig hastighet.
Jag förstod nu helt plötsligt att det var formen och en rektangel av en "dörrtavla" jag observerade.
Blev upprymd av denna upptäckt, och växandet blev starkare och snabbare av det.
Sedan slog det mig hårt! Efter det att jag hade pusselbitarna på dem skapande frågorna.
""Jag ligger ju på golvet!""
""Stirrar rakt in i dörren""
""Vad har hänt?""
Sedan var jag tillbaka på nolltid från evigheten och förstod att jag svimmat
och nu låg i hallen med smärta i huvudet.
Fick lite panik och hörde blodet strömma i kroppen som ett "sccchhhh" ljud.
Det var nog allt, och jag kommer nog aldrig glömma detta :V)
Woah, trippy man. Har du sett The Matrix?
