SigurdV skrev:kanske vill jag vara odödlig?

Det är ett intressant svar, som visar en hel del ärlighet som gör det möjligt att prata på riktigt.
Idén om "odödlighet" omfattar två synsätt: ett
förnuftigt och det andra
destruktivt; ett möjligt och det andra omöjligt; ett som är det enda vettiga "målet" med vår existens och det andra ett slags strävande helvete av diverse neuroser och oundviklig förlust.
Oavsett om människor är medvetna om det eller inte, söker de efter en slags "odödlighet." Och resultatet är vad vi ser omkring oss.
Den vanligaste formen av "odödlighet" människor söker är bevarandet av det rådande läget i någon form och på ett materialistiskt vis: den egna kroppens ungdomliga utseende och livslängd; genom genetiskt arv och barn eller "rasens renhet"; landets och kulturens fortsatta framgång eller välstånd; långvarigheten i egna konstverk eller hantverk; minnet av vad de åstadkommit i människans historia, o s v. Även "odödligt" liv efter döden tillhör den här "materiella" typen när idéer om paradis målas upp genom materiella avbilder med jungfrur, land av guld och honung, o s v. Men denna typ av odödlighet går emot verkligheten och logik och leder oundvikligen till besvikelse, frustration och konflikter.
Men det finns en annan typ av "odödlighet" som inte bara är möjlig, men även väsentlig och praktisk. För att förstå denna odödlighet kan det vara bättre att ersätta ordet "odödlighet" med ord som "permanenthet" eller "tidlöshet." Och vad som är permanent och tidlöst är det opartiska inre vittnet:
Universella eller
Tidlösa människan. Tidlösa människan är den enda del av oss som kan vara permanent, odödlig, och fri eftersom Tidlösa människan inte identifierar med det som är övergående och föränderligt. Tidlösa människan ÄR INTE, och på så vis kan inte förändras, kan inte dö, kan inte vara något annat än permanent och därmed "odödlig."