holoteist skrev:Hur definierar man en situation eller verklighet där allt 'tar slut' efter hjärndöden? Finns döden? Och i så fall vad innebär det att allt tar slut. Ingen kan svara rationellt på dessa frågor (förutom med att den fysiska kroppen gör kortslutning) vilket får åtminstone får mig att undra om frågorna är rätt ställda.
Ett medvetet liv förutsätter en levande hjärna och i alla fall någon förmåga att kommunicera med omvärlden. Stryps hjärnans syresättning dör den.
Ska vi gå på empiri måste vi medge att vi bara känner till liv och inte död. Tänk om frågan då är vad för slags liv följer efter livet? I vilka former återuppstår vi, och hur kan vi skapa filosofiska eller andra utgångspunkter för denna fråga?
Vi känner ju till vad det är att vara djupt medvetslös, eller ännu tydligare, att vara icke född. Vi bär inte några minnen från ett tidigare liv, eller minnen av att ha varit någon existens överhuvudtaget. Det förhåller sig likadant med att inte längre vara existerande. Våra kroppar förvandlas vid kremeringen till kalciumaska. Vi har därmed upplösts i heta gaser som förbränts.
All empiri talar för att det medvetna livet är en funktion av att vi existerar med en fungerande hjärna och sinnesorgan. En viss reduktion är tillåten, men vi kan inte utsätta oss för en alltför långtgående impressiv och expressiv afasi och fortfarande tala om ett medvetet liv.
Det förefaller meningslöst att spekulera om en slags tillvaro efter det att vi inte längre existerar. Tidigare i historien talade man om att vi kom till Sheol då vi dog. Jag antar att den tron är starkt försvagad numera.
