Svår fråga.
Jag tror att vi måste bli det, annars kommer vi gå under. Men jag är inte säker på om vi kommer bli det.
Vad händer annars när tekniken utvecklas så att "vem som helst" kan skapa domedagsmaskiner?
Människan är kapabel till både ondska och godhet, och vad som kommer upp beror mycket på vår formning under livets gång. Därför är vår kultur den enda potentiella räddningen, eller undergången.
"Tycks vi med andra ord, bli alltmera solidariska??"
Jag vet faktiskt inte, det är så många olika perspektiv man kan se det från. Om man menar skänka pengar, jo då blir vi väl det. Men samtidigt känns det som om samhället blir mer och mer matrialiserat, och det skänker ju sällan någon långvarig lycka. Lyckan kanske är en nyckelingrediens, i vår förmåga att hysa empati. Men om man får en långvarig lycka kanske man inte känner något behov av att hjälpa andra. Därför kanske ett materialistiskt Lyckodos-bringande samhälle är perfekt om målet är att göra så många som möjligt solidariska (om detta = skänka pengar. Ett kapitalistiskt samhälle innebär ju konkurrens, och där kanske man inte kan vänta sig en ständig solidaritet)
Vad tror du?
Det kanske kommer en tid, då det inte längre finns något behov att någon är solidarisk, kanske vi får en "skön ny värld" á la Huxley.
(Skriv mer om Kadmos fråga!)
