Upphovet till Grekernas tidiga filisoferande
Moderator: Moderatorgruppen
Syllogismläran stod sig 2000 är med det berodde inte på att den var så genialisk. Visserligen var det nog ganska genialiskt att komma på den. Men anledningen att syllogismläran i stort sett stod sig, och inte utvecklade sig, var att den stod så nära ytgrammatiken. Först när man började lämna de ytgrammatiska uttryckssätten kunde logiken utvecklas. Jag tror att det ligger en viktig lärdom i det.
Jag håller inte med om att Sokrates var den förste som började tänka på vad man överhuvudtaget kan veta. Se t ex Protagoras: http://www.utm.edu/research/iep/p/protagor.htm
Han framför en radikal relativism, som definitivt är en kunskapsteoretisk position.
Vad jag förstår skiljer sig Platon och Aristoteles främst från sina föregångare genom sin skicklighet.
F ö har jag aldrig förstått mig på Herakleitos. Det jag har läst har varit obegripligt.
Jag håller inte med om att Sokrates var den förste som började tänka på vad man överhuvudtaget kan veta. Se t ex Protagoras: http://www.utm.edu/research/iep/p/protagor.htm
Han framför en radikal relativism, som definitivt är en kunskapsteoretisk position.
Vad jag förstår skiljer sig Platon och Aristoteles främst från sina föregångare genom sin skicklighet.
F ö har jag aldrig förstått mig på Herakleitos. Det jag har läst har varit obegripligt.
CAUSTIX skrev:Filosofin uppkommer i grekland, och jag skulle nog säga att det är just de tre herrarna Sokrates, Platon och Aristoteles som är centrala för just det som är filosofi. Försokratikerna kallas just försokratiker därför att med Sokrates så skedde en förändring. Försokratikerna frågade sig primärt av vad allting bestod ( något förenklat ). Med Sokrates och hans sk Sokratiska metod eller maieutiken som den kallas och med just frågeställningen om vad jag överhuvudtaget kan veta. Sokrates och platons dialektik skiljer sig från de andra sofisternas och så även syftet med den, det handlar för dem om sanning och kunskap. Aristoteles utvecklar ju det hela med syllogismläran som alla måste hålla med om att den har en särställning i världshistorien (det tog ju över 2000 år innan det skedde några egentligt större framsteg inom logiken).
Själva begreppet filosofi ( vän/kärlek till visdom/kunskap) är ju ett grekiskt begrepp likväl som begreppet logik så utgångspunkten för dem bör ju vara grekland.
Det handlar om ett par århundranden i eller i kring staden aten som är en riktig explosion på alla områden av tänkande och alla dessa begrepp vi använder i dag härstammar justv därifrån t.ex. politik, logik, demokrati, etik, matematik, fysik, biologi, estetik, geografi....osv...osv.. alla är grekiska begrepp som härstammar just i från denna explosion vad gäller tänkande. Grekerna präglar vårat tänkande enormt och vi har dem alltid som en förståelsebakrund vare sig vi vill eller inte.
"Trots att logos är gemensamt lever de många som om de hade ett eget förstånd" (Herakleitos B2)
Håller med dig helt och hållet. Om vi ska hålla oss inom själva tråden så är den västerlänska filosofin som uppstod i den gamla Grekland. Omkring år 600 fkr. började de gamla grekerna filosofera i modern mening. Denna tid kännetecknades av genomgripande förändringar av näringsliv och samhälle som medförde en kris för de små adelsvälderna och slutligen frambringade nya politiska styrelseskick (tyranier och demokratier)
Samtidigt med dessa förändringar inträffade den så kallade "övergången från myt till logos". I stället för det mytologiska värlstolkningen (tex. i form av gudasagor om världens uppkomst och skeenderna i den ) började en vetenskaplig, rationell eller logisk tolkning av världen att nytjas. Men övergången tog sin tid och det mytologiska inflytandet är fortfarande tydligt hos flera antika tänkare från senare århundraden.
De första antika filosoferna var de så kallade "försokratikerna (ca. 650-500 fkr.)" Till dem hörde miletierna, bland andra Thales från Miletos och Anaximandros, Pytagoreerna, eleaterna (Xenofanes och Permanides tex.) samt atomisterna (Leukippos och Demokritos tex.). Frågan om världens och tingens grundprincip och ursubtans stod i centrum för försokratikernas filosoferande.
Den följande perioden kallas "den klassiska (ca. 480-320 fkr.)" och innebar en höjdpunkt för den grekiska filosofin. De sköna konsterna blomstrade under denna period. Inom arkitekturen byggdes Akropolis under ledning av den framtående arkitekten Perikles. Förnämliga bildhuggare var Myron, Fidias och Polykleitos. På litteraturens område arbetade de främsta representanterna för den grekiska tragedin: Aiskylos, Sofokles och Euripides. På filosofins område verkade bland andra Sokrates, Platon och Aristoteles. Under denna period kom Aten att bli ett filosofiskt centrum. Här uppnådde också den nya stadsstaten, polis sin högsta utveckling.
Den "hellenistiska epoken (från år 323 till in på första århundradet ekr.)" upptod under inverkan av orientaliska kulturer en blandkultur, som dock dominerades av grekiskt tänkande. Under denna period härskade greker över hela Främre orienten ända bort till norra Indien och vetenskap och handel blomstrade. Till de främsta av kulturcentren hörde Alexandria och Pergamon. Konstens och arkitekturens områden kännetecknades av att olika stilar förekom vid sidan av varandra. Litteraturen och filosofin präglades av en kosmopolitisk inriktning. Nya tankeskolor upptod, tex. stoicismen och epikurismen. ( ur boken filosofins historia)
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Stefan skrev:Syllogismläran stod sig 2000 är med det berodde inte på att den var så genialisk. Visserligen var det nog ganska genialiskt att komma på den. Men anledningen att syllogismläran i stort sett stod sig, och inte utvecklade sig, var att den stod så nära ytgrammatiken. Först när man började lämna de ytgrammatiska uttryckssätten kunde logiken utvecklas. Jag tror att det ligger en viktig lärdom i det.
Jag håller inte med om att Sokrates var den förste som började tänka på vad man överhuvudtaget kan veta. Se t ex Protagoras: http://www.utm.edu/research/iep/p/protagor.htm
Han framför en radikal relativism, som definitivt är en kunskapsteoretisk position.
Vad jag förstår skiljer sig Platon och Aristoteles främst från sina föregångare genom sin skicklighet.
F ö har jag aldrig förstått mig på Herakleitos. Det jag har läst har varit obegripligt.
Jag känner åtminstånde inte till en motsvarande logisk formalisering i någon annan kultur i historien. Jag tror nog att Aristoteles var och är ganska unik. Alla senare logiska framsteg i västerlandets historia har ju skett som en vidareutveckling. Tror knappast att Kant eller Frege ens hade tänkt i de banor som gjorde att de kunde utveckla logiken om de inte haft Aristoteles som bakrund.
Protagoras menade förmodligen med "människan alltings mått" inte något kunskapsteoretiskt eller ontologiskt som Sokrates/Platon tillskriver honom i Theaitetos. Protagoras tes handlade förmodligen mer om retorik och möjligen om en etisk relativism vad gäller den fria demokratiska mannens rätt till själbestämmande över sitt moraliska handlande, men förmodligen inte på det systematiska sätt så att vi skulle kunna jämföra det med en modern praktisk filosofi. Men jag säger inte att försokratikerna och sofisterna inte ställde dessa frågor, bara inte på samma snillrika sätt som hos Sokrates/platon.
Men till och med Sokrates/Platon ville inte riktigt ge sig på t.ex. Parmenides utav vördnad och av rädsla för att vantolka honom.
Sofisterna uppkommer i det demokratiska Aten därför att det finns ett behov av retorisk skicklighet i och med att alla medborgare någongång var tvungen att ingå i statsapparaten. Sokrates och platon går ju i mot både traditionen och demokratin. De har ett nytt förhållande till kunskap och etik. Sokrates brott mot normen är så stor att han blir till det lämpligaste offret efter tyrannernas fall. Han var en lätt syndabock.
Nej, det är sant att Aristoteles uppfann logiken. Vad jag vänder mig emot är uppfattningen att A:s logik stod sig i två tusen år FÖR ATT den var så smart. Det var snarare så att den stod sig i två tusen år för att den ligger så nära vår ytgrammatik (till skillnad från Freges), tillsammans med att man inte gärna ville överge ett ramverk utvecklat av Aristoteles, mästaren. Sen är det klart att alla vetenskaper bygger på tidigare upptäckter. Frege bygger givetvis på Aristoteles, i någon mån.
Jag vill inte på något sätt förringa A:s insatser som logiker. Han gjorde insatser i i stort sett alla vetenskaper, men man brukar säga att logiken är den enda vetenskapen han uppfann. I mitt tycke är det en mycket större bedrift en diverse mer eller mindre lösa funderingar kring världens ursprung, etc. Den tankemässiga disciplin A. åtmistone ibland visade upp var imponerande och jag tror att den är kanske det viktigaste arvet från grekerna.
Det här kan jag gå med på. Faktiskt var det ungefär vad jag skrev:
Jag vill inte på något sätt förringa A:s insatser som logiker. Han gjorde insatser i i stort sett alla vetenskaper, men man brukar säga att logiken är den enda vetenskapen han uppfann. I mitt tycke är det en mycket större bedrift en diverse mer eller mindre lösa funderingar kring världens ursprung, etc. Den tankemässiga disciplin A. åtmistone ibland visade upp var imponerande och jag tror att den är kanske det viktigaste arvet från grekerna.
Men jag säger inte att försokratikerna och sofisterna inte ställde dessa frågor, bara inte på samma snillrika sätt som hos Sokrates/platon.
Det här kan jag gå med på. Faktiskt var det ungefär vad jag skrev:
Vad jag förstår skiljer sig Platon och Aristoteles främst från sina föregångare genom sin skicklighet.
Upphovet till Grekernas tidiga filosoferande
Trådskaparen ställer flera frågor, en av de är: Var grekerna först?
För att svara ja krävs ingående kunskap i alla samtida samt i alla äldre kulturer. Med andra ord, det går inte att med säkerhet påstå att grekerna var först.
För att svara nej, krävs å andra sidan enbart ingående kunskap om en kultur utöver den grekiska(förutsatt att den kulturen filosoferade tidigare alternativt samtida förstås).
Ingen av oss inläggare verkar vara särskilt insatta i andra 'aktuella' kulturer vilket betyder att vi ägnar oss åt famlande och spekulation (om det är den frågan vi söker besvara dvs), helt o.k. och till och med bildande, förutsatt att man erkänner sina begränsningar.
Jag mejlade en indolog några frågor, här är resultatet:
> Vad vet vi om exempelvis kunskapsteoretiska diskussioner i det äldre Indien?
> När kan man börja skönja 'filosofiska' resonemang i Indien?
Patrik Nyman skrev:
Man brukar peka på de yngsta delarna av Rigveda (kanske 1000 fvt) som de första uttrycken för filosofiska spekulationer. Här rör det sig dock mest om antydningar. Filosofi i mer utvecklad form hittar vi i Upanishaderna (från 600-talet fvt), här rör det sig mest om ontologi, man utvecklar bl.a. en monistisk världssyn. Dessa texter är dock heterogena, många olikartade filosofiska teorier ryms där. Vad gäller kunskapsteori kan man hitta förstadier i eposet Mahabharata (från 400-talet fvt), men i systematiskt form återfinns den först i Vaisesikasutra (100-talet vt) och Nyayasutra (200-talet). Dessa går tillbaka på diskussioner som säkerligen är betydligt äldre, men dessa är de äldsta systematiska texter i ämnet vi har bevarade i sin helhet. Därefter är kunskapsteori ett dominerande område inom den indiska filosofin, en stark debatt rasade både mellan olika hinduiska filosofiska skolor, men i synnerhet mellan buddhister och hinduer fram till 1000-talet.
Jag fick även litteraturtips, om de efterfrågas så lägger jag gärna upp dem.
/luipa
P.s. Intressant tycker jag men suktar fortfarande efter boken 'the shape of ancient thought'. d.s.
För att svara ja krävs ingående kunskap i alla samtida samt i alla äldre kulturer. Med andra ord, det går inte att med säkerhet påstå att grekerna var först.
För att svara nej, krävs å andra sidan enbart ingående kunskap om en kultur utöver den grekiska(förutsatt att den kulturen filosoferade tidigare alternativt samtida förstås).
Ingen av oss inläggare verkar vara särskilt insatta i andra 'aktuella' kulturer vilket betyder att vi ägnar oss åt famlande och spekulation (om det är den frågan vi söker besvara dvs), helt o.k. och till och med bildande, förutsatt att man erkänner sina begränsningar.
Jag mejlade en indolog några frågor, här är resultatet:
> Vad vet vi om exempelvis kunskapsteoretiska diskussioner i det äldre Indien?
> När kan man börja skönja 'filosofiska' resonemang i Indien?
Patrik Nyman skrev:
Man brukar peka på de yngsta delarna av Rigveda (kanske 1000 fvt) som de första uttrycken för filosofiska spekulationer. Här rör det sig dock mest om antydningar. Filosofi i mer utvecklad form hittar vi i Upanishaderna (från 600-talet fvt), här rör det sig mest om ontologi, man utvecklar bl.a. en monistisk världssyn. Dessa texter är dock heterogena, många olikartade filosofiska teorier ryms där. Vad gäller kunskapsteori kan man hitta förstadier i eposet Mahabharata (från 400-talet fvt), men i systematiskt form återfinns den först i Vaisesikasutra (100-talet vt) och Nyayasutra (200-talet). Dessa går tillbaka på diskussioner som säkerligen är betydligt äldre, men dessa är de äldsta systematiska texter i ämnet vi har bevarade i sin helhet. Därefter är kunskapsteori ett dominerande område inom den indiska filosofin, en stark debatt rasade både mellan olika hinduiska filosofiska skolor, men i synnerhet mellan buddhister och hinduer fram till 1000-talet.
Jag fick även litteraturtips, om de efterfrågas så lägger jag gärna upp dem.
/luipa
P.s. Intressant tycker jag men suktar fortfarande efter boken 'the shape of ancient thought'. d.s.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster
