[Vet inte vad distalt är?? Svaret kan därför bli lite fel, men jag försöker ändå.
Fast jag tycker att paralellerna är svaga. Hos Kant är det ontiska/ontologiska oproblematiskt, han säger faktiskt att världen är just så som den är och att vi har kunskap om världen just så som vi har kunskap om den. Vi är med heideggerska ord en i-världen-varo. Kant frågar sig dock "hur" vi kan ha kunskap om världen (oss själva inkluderade), men att vi har det är för honom inte ens en fråga som han ställer sig.
Om man vill dra paraleller mellan Platon och Kant i fråga om att vi inte kan ha fulltändig kunskap om idévärlden/tinget-i-sig så tycker jag inte det är särskilt bra för att skillnaderna är för stora. Platons idévärld har ju verkligen en real status för honom och våran värld inklusive oss själva en mycket svagare ontologisk status och ju mindre vi tvättar oss eller borstar tänderna ju svagare ontologi har vi ju enligt platon. Idévärlden är ju något som är skiljt i från oss, så är ju inte fallet hos Kant tinget i sig är ju t.ex. vi själva, och därmed ingenting som är skiljt i från oss.
Platons ontologi har ju stora konsekvenser för t.ex. konsten som avbildande rör sig ett steg längre i från idéerna och därmed är ännu ontologiskt svagare.
Jag skall inte tjata vidare och upprepa mig, men visst kan man dra paraleller, men jag vill som sagt tidigare att de är skenbara och svaga och att en paralelldragning till Aristoteles vore mer självklar.
Det som störde mig från början var att Tractatus på första frågan om skillnaderna hos Platons sinnevärld och idévärld drog direkta paraleller till Kants "tinget i sig", och det tycker jag är en vansklig ände att börja vid........bla...bla mundiarré...osv.
Transcendental realism = ontologisk idealism. Transcendental idealism = ontologisk realism.
Tycker inte att man gör skillnad på det när man använder sig utav Kants "tinget i sig" vilket ofta leder till missförstånd. Hur är det med din uppsats Johan?[/code]