Varför Monogami?

[J R Auk]

Jag var mera ute efter varför delar vi inte glädje med alla, inte nödvändigtvis en sexuell sådan.
Det är mycket som är tabubelaggt i relationer, men jag tror att vi bör kämpa för att ställa sinnet, tanken och resonemanget högre än reaktioner som härör från vårt kroppsliga systems arrangemang.

Vi kan väl alla se nyttan av svartsjuka i genspridningens perspektiv. Tex som ovan har nämnts. Ingen man vill väl nära ett barn som inte är hans.

Men här har vi ju redan bevisat att så inte är fallet, eftersom många lever i en relation där dom när en annans avkomma.
Och jag tror att detta är något vi kommer se en skillnad av i framtiden då våra kommunikationsmöjligheter gör att genarvet underställs kultur arvet.
Vi kommer nog i större utsträckning leta efter att få föra vår kultur i arv, eller vår filosofi.

Jag vet inte om jag kommer ihåg fel men jag har för mig att ett av antikens citat lät ungefär såhär:

Det finns ingen större kärlek en den mellan en man och en pojke.

Är det inte vad dom syftar på blir jag lite rädd

[Jonas Nystrom]

Det där var Platon och syftar på erotisk kärlek men inte BARA och inte bara den sexuella biten utan allt som har med igenkänslan att göra.
Sen om det är ett spritt eller tidstypiskt citat kan väl diskuteras.
Det var nåt Platon sa i ett eller annat sammanhang. Kan ha att göra med att åldersskillnader kan vara lika intressanta som könsskillnader. (Säger jag vars kvinna är 18 år yngre än mig själv!)

jn

[J R Auk]

Men fy vilken ful fisk du är

[J R Auk]

Btw Ab aspera ad astra?

[Jonas Nystrom]

Marulk. Siktar mot stjärnorna. Rasskillnader kan också vara sådär intressanta förresten. Men min siames har jag ju slutat ha i sängen.

Att moral skulle vara något man kan behålla har jag inte märkt. Tycks mig vara en färskvara, ett flöde. I det ögonblick man vill bevara och konservera den så blir den moralism och kontraproduktiv. Men som SINNE, dvs. uppfattningsförmåga, är det något att inte bara behålla utan även ständigt vidareutveckla och hålla levande. Sinnet för ont och gott, alltså för vad man egentligen vill ur ett sammanhangsmedvetande (sam.vet.e). Eller?

jn

[J R Auk]

BETYDELSE: i uttr. komma i (godt l. fritt) behåll l. vanl. i sitt (goda l. säkra l. fria) behåll, komma i säkerhet l. trygghet

Vi är nog inne på samma spår där men ser lite anorlunda på ordets innebörd

[Viola]

="J R Auk
Aja det här blev mäkta rörigt, så för att summera:
Kan man inte disskutera utifrån vad som skulle vara det bästa förhållningssättet, rent logiskt?
Att vi begränsar oss själva, genom nu bortevulutionerade känslor, tex svartsjuka (behovet av dom alltså), och därigenom i många fall omintetgör möjligheten till ett positivt trepartförhållande. Är det skäl nog för att inte sträva efter att bredda sin kärlek så mkt som möjligt?
Och ska vi acceptera att vi i dom flesta val är egoistiska? Eller ska vi sträva efter att låta medvetandet styra och logiken råda?

Är det självklart vad som skulle bli det bästa förhållningssättet rent
logiskt? Det beror väl på vilken premiss du utgår från.

Största möjliga utbyte sexuellt
Största möjliga utbyte känslomässigt på andra plan än det sexuella
Största möjliga trygghet för individen, mannen, kvinnan - eller för familjen - eventuella barn.
är det relevant att tala om samhället i sammanhanget?
Kan det finnas fler premisser?

Finns det ett förhållningssätt som blir logiskt ur flera synvinklar?

Agnostica

[Jonas Nystrom]

Bravo Agno! Nu börjar vi komma fram till väsentliga frågor. Det här gillar jag! (Särskilt som jag just blivit ombedd att förrätta en vigsel och utforma en relevant rit dessutom).

jn

[J R Auk]

Jag skulle vilja påstå att det finns ett logiskt bästa.

Vad är Kärlek?

Svenska akademien beskriver det så här:
BETYDELSE: stark känsla l. böjelse för ngn, yttrande sig i en (oegennyttig) önskan om föremålets lycka o. välgång l. i glädje o. tillfredsställelse över att vara i dess närhet o. göra det till lags o. d.; innerlig tillgivenhet l. sympati (för ngn),; ofta motsatt: hat, avsky. Kärlek till, förr äv. för ngn. Fatta, hysa (förr äv. draga) kärlek till (förr åv. för) ngn. Bevisa ngn kärlek. Omfatta ngn med (uppriktig) kärlek. Broderlig, fader- lig, moderlig, sonlig kärlek.

Vad är lust?

#(utom i d o. e numera nästan bl. lust) böjelse l. håg (för ngt l. att göra l. skaffa sig ngt); dels om mera tillfälligt sinnestillstånd, då ngn känner sig upplagd l. i stämning (för ngt l. för att göra ngt osv.), dels om stadigvarande sinnesriktning bestående i att ngn tycker om ngt resp. att göra ngt osv.; äv. om (i ngns natur grundad) traktan l. drift att komma i besittning av ngt l. åtnjuta ngt o. d.: begär, åtrå;

Vad bör man basera förhållanden på?
Vad är självförverkligande? Självförvärvat. Om det är vad du vill stäva efter så sök partners att kuva eller bli kuvad av.
Men om vi pratar logik så tycker jag orden och valet av dom talar för sig själva. Ser man inte logiken så söker man inte gynnsamma relationer.

Ok det e starka ord, vi kompromissar alla. Men det behöver inte betyda att vi inte ska ha kvar strävan efter dom mest gynsamma förhållandena.

Och för att nu återvända till huvudfrågan:
"Jag vill ha synpunkter (ej religiösa eller "därför att polygami är omoraliskt") på varför monogami är bättre än polygami eller tvärt om!"

Om partnerskapet ingås under premissen av lust så passar monogamitet bra, men ett partnerskap av kärlek utesluter inte möjligheten till flera parter.

[Jonas Nystrom]

Om partnerskapet ingås under premissen av lust så passar monogamitet bra, men ett partnerskap av kärlek utesluter inte möjligheten till flera parter.

Sådär enkelt är det ju inte. Kärlek och lust är svåra att separera. Kan du tänka dig kärlek och olust? Det lidande som kärleken orsakar är ju ett lidande som man bejakar av hela sitt hjärta. Kärleken kan vara drivande i både mono- och polygama relationer, liksom lusten, dvs jakten på den sterila gratisnjutningen (om det är den du talar om). När jag levde med två kvinnor så var det givetvis lustfyllt men även svårt (annars skulle jag ju göra det än idag). Och det var kärlek som drev ihop och höll ihop oss. De älskade (och älskar) mig och jag dem. Vad det till slut sket sig på i vårt fall var att de inte älskade varandra i lika hög grad. Hade jag separerat och rangordnat dem så hade det kunnat gå vidare. Men jag ville så gärna att även de skulle finna varandra. Mina ideal knäckte trekanten, inget annat.

Spårar du ett stänk av bitter sälta så är det inte för att jag längtar tillbaka till situationen som den var - den var ju inte bra - utan för att det verkligen var kärlek, och är det fortfarande. Jag älskar inte den ena mindre för att jag älskar den andra också. Lika lite som man älskar ett barn mindre för att man får ett till barn. Kärlek är inte att behöva. Man kan älska den man behöver men man behöver inte den man älskar. Så behöver jag inte siamesen, och hon inte mig. men visst älskar vi varandra. Och kvinnan jag lever med vet detta. Henne älskar jag övermåttan och är lycklig med.

[Viola]

Om partnerskapet ingås under premissen av lust så passar monogamitet bra, men ett partnerskap av kärlek utesluter inte möjligheten till flera parter.

Jag tror bestämt att många skulle säga precis tvärtom. Lusten kan stimuleras av variation men den djupa kärleken kan vara svårt att ge till mer än en.
Om det uppstod en krissituation och man måste välja inbillar jag mig
att de flesta skulle känna att det är en som man känner en djupare
lojalitet med och starkare kärlek till och det är kanske inte självklart
att den är den person som man känner störst lust till.

Agnostica

[J R Auk]

Om partnerskapet ingås under premissen av lust så passar monogamitet bra, men ett partnerskap av kärlek utesluter inte möjligheten till flera parter.

Sådär enkelt är det ju inte. Kärlek och lust är svåra att separera. Kan du tänka dig kärlek och olust?

Vad det till slut sket sig på i vårt fall var att de inte älskade varandra i lika hög grad.

Självklart är det inte lätt att separera dom. Men man måste kontrollera lusten. Om man vill ha kärlek och ens partner inte klarar att separera den från ens lustar, får man bara välja vad man värderar högst.
Inte sagt att det är lätt men man bör sträva efter det.
Det låter som att dom inte ville dela dig med varanndra utan att störas lite av det ?

Om det uppstod en krissituation och man måste välja inbillar jag mig
att de flesta skulle känna att det är en som man känner en djupare
lojalitet med och starkare kärlek till och det är kanske inte självklart
att den är den person som man känner störst lust till.

Om jag ställdes i en sån kris situation skulle jag rädda vad som räddas kan Agnostica. Jag kan inte rangordna folk så. Jag skulle rädda så många av dom, som var mig kära, som möjligt, det innebär välja dom som behöver mig mest och inte tvärt om. Det är kärlek.
Men du verkar ställa lust före kärlek i ditt val av partner, eller kanske mer korrekt vad du tror folk väljer, och då förstår jag att du har svårt för iden med polygami.

Det här förutsätter ju att vi definerar orden så som jag postat, om du har en annan syn, förklara gärna orden.

[Jonas Nystrom]

Det låter som att dom inte ville dela dig med varanndra utan att störas lite av det ? Det låter som att dom inte ville dela dig med varanndra utan att störas lite av det ?

Mycket. Men inte de första tre månaderna och inte den ena av dem. Hon fick gå. Det hade den andra inte klarat. Det blev bäst så. Man måste inte leva eller ens knulla med alla man älskar. Viktigare med tvärtom. Men jag är lite kinkig på det viset. Kinky men kinkig, liksom...

jn

[Viola]

Auk:

Om jag ställdes i en sån kris situation skulle jag rädda vad som räddas kan Agnostica. Jag kan inte rangordna folk så. Jag skulle rädda så många av dom, som var mig kära, som möjligt, det innebär välja dom som behöver mig mest och inte tvärt om. Det är kärlek.
Men du verkar ställa lust före kärlek i ditt val av partner, eller kanske mer korrekt vad du tror folk väljer, och då förstår jag att du har svårt för iden med polygami

Jag tänkte nog inte på kris som en livshotande situation, vad jag nu tänkte. jag tänkte nog mer på någon sorts polygamförhållande-
kris, som väl uppstår i sådana förhållande såväl som i monogama
förhållanden.

jag kan inte heller rangordna folk i fråga om värde men jag
har svårt att tänka mig polygama förhållanden där förhållandena mellan
alla parter är likvärdiga.
Sen tror jag inte på självuppoffring i kärleksförhållanden av det slag vi
talar om - i ett kärleksförhållande kan man inte helt bortse från de egna
behoven.

Hur du kan tolka mig som om jag ställer lust framför kärlek begriper jag
då rakt inte; det var ju så här jag skrev:
"Om det uppstod en krissituation och man måste välja inbillar jag mig
att de flesta skulle känna att det är en som man känner en djupare
lojalitet med och starkare kärlek till och det är kanske inte självklart
att den är den person som man känner störst lust till."

Agnostica

[J R Auk]

"och det är kanske inte självklart
att den är den person som man känner störst lust till."
Agnostica

Jag tolkar detta som att lusten är normaltillståndet här.
Men du ska veta jag är inte så här petig för att anmärka på dig, men jag tror att vi har olika tolkningar på vad kärlek är.
Min syn verkar vara mer klinisk än dom flesta av ers här.

i ett kärleksförhållande kan man inte helt bortse från de egna
behoven.
Agnostica

Jag anser, att det är att göra just det, som bevisar kärlek (om man nu ser det nödvändigt till någon annan än sig själv).
Dom behov som du talar om kanske följer med kärleken men är då bara en biprodukt som bör ignoreras.
Allt det här hör samman med att skapa gynsamma förhållanden för alla parter, om man bortser från sig själv i alla beslut kommer man ge sig själv en rättvis värld. Då allt som du dömmer andra med måste anses vara rimligt att bli domverktyg för dig. Om du inte ska förhöja din egen betydelse på grund av "känsla". I given situation förstås.
När alla beslut fattas av ett kollektiv där alla väljer åt sig själva indirekt, genom andras konflikter, skapar (om alla beaktat sin egen roll) dom rimligtvist bästa förutsättningarna.
Tänk vad du gör om du ställer dig själv över en annan människa, du anser dig själv mer värd. Men på vilka grunder, vilket är ditt mått?
Om du ska kunna behålla ett rationellt tänkande måste du antingen beakta detta eller handla för att jämnställa alla.
För vad kan du säga mot dom du inte kan mäta, med samma mått, dig mot?
Du tvingar dig själv till underkastelse. Kapitulation.

Men jaga lusta, betänk var den kommer ifrån. Alla filmer vi har sett, all musik vi kan associera med, alla människor vi kan påminna oss om. Där är källan till lusta och skaparen av vår lust.
Vissa aktörer har idag blivit starkare än andra. Vad är ett medvetet val idag. Vill vi styras eller styra.

Hänryckning av kärlek låter bättre.
Och asso jag lever inte såhär men jag tycker det är en logik i det och att det är ett eftersträvanvärt mål.
Jag springer iallafall inte runt och bejakar mig själv och mina känslor.
Jag har fått mina tankar av en anledning och det är att kunna kontrolera mig själv och mina känslor.
Inte många bejakar morbid ilska. Har vi något som skapar onda och goda känslor? Är vi särade i vår personlighet?
Nej, därför alla känslor är irrationella om man inte väljer nogrant hur man behandlar dom.