Individuella medvetandets separation

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 13 jun 2006 23:39

Avatar... - du har pm!

daemonion
Inlägg: 66
Blev medlem: 26 sep 2004 19:27

Inläggav daemonion » 14 jun 2006 00:23

Tack för ditt svar Hovnarr!

Mina kommentarer hittills har varit rent logiskt grundade, dvs de förutsätter redan en världsbild där det finns distinkta manifestationer som kan förhålla sig på olika sätt till varandra. På ett mer övergripande plan är det förstås möjligt att du och jag egentligen inte har en konversation med varandra och att alltsasmmans är Universum som njuter av sig självt. Men att hävda det i en konversation är ju att skjuta sig själv i foten.


Då är vi överrens i den frågan. 8)

Kortfattat: om en mystiker eller någon annan hävdar att det inte finns några delar i verkligheten, måste han ju ändå mena att det finns subjekt (antingen helheter i sin egen rätt eller delar av honom själv) som inte fattat detta.


Jag är benägen att hålla med, och denna uppdelning mellan de som fattat och inte fattat är ju en fragmentation, två olika läger. Alltså så är verkligheten, trots mystikerns utsagor, ändå fragmenterad.

Det var bättre sagt! Verklighetens egenskap är att den har alla egenskaper och inga egenskaper på samma gång


Vad menar du när du säger att verkligheten
"har alla egenskaper och inga egenskaper på samma gång"?
Det du skrev låter som en motsägelse. Säger inte logiken att om den har egenskaper kan den inte samtidigt sakna egenskaper.

Jag skulle snarare säga att verkligheten innehåller allt som har egenskaper (det som kan beskrivas), men även det som inte har egenskaper (det som inte kan beskrivas).

Verkligheten är då inte egenskapslös, utan snarare även behäftad med sådant som inte har egenskaper.

Verkligheten som helhet kan inte beskrivas, eftersom det som "pekar på" något annat måste stå utanför det påpekade. Pekar man på något är det inte längre verkligheten som helhet som man pekar på, utan en del (ett fragment) av verkligheten. Sådana saker kan begripas intellektuellt, helt riktigt.


Jag håller med dig om att verkligheten (som är allt) inte kan beskrivas men att delarna i verkligheten kan beskrivas. Hovnarrs filosofiska buljong ska jag kika på. :)

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 14 jun 2006 10:20

Avatar skrev:Jag är benägen att hålla med, och denna uppdelning mellan de som fattat och inte fattat är ju en fragmentation, två olika läger. Alltså så är verkligheten, trots mystikerns utsagor, ändå fragmenterad.


En subtil justering: verkligheten må ju vara en ofragmenterad enhet hursomhelst, på ett mer övergripande plan. Mystikerns utsaga ändrar inte detta vare sig till eller från. Och mystikern kan mycket väl ha en (helt korrekt) upplevelse av att världen är en helhet. Men hon måste så att säga "offra" denna upplevelse för att kunna förmedla budskapet till andra. "Egentligen" vet hon ju att alla vet samma sak som hon gör, eftersom mystikerns upplevelse är att allt är ett. Men om hon känner att det "i det stora hela" skulle vara gynnsamt att försöka förmedla denna insikt till andra så kan hon göra det - det viktiga är att hon inser problemet med det hela.

Tao te ching är en bra bok på temat, just eftersom mäster Zi inser det bakvända i företaget att skriva en bok om sådant man inte kan tala om. Vad han istället gör blir därför att tala om varför man inte kan tala om det! På så sätt får läsaren i tysthet och begrundan ana vad det är fråga om genom att läsa mellan raderna.

Avatar skrev:Vad menar du när du säger att verkligheten
"har alla egenskaper och inga egenskaper på samma gång"?
Det du skrev låter som en motsägelse. Säger inte logiken att om den har egenskaper kan den inte samtidigt sakna egenskaper.

Jag skulle snarare säga att verkligheten innehåller allt som har egenskaper (det som kan beskrivas), men även det som inte har egenskaper (det som inte kan beskrivas).

Verkligheten är då inte egenskapslös, utan snarare även behäftad med sådant som inte har egenskaper.


"att ha" kan ju betyda olika saker. En stad kan ha 1 miljon invånare, dvs den hyser dem, innehåller dem. Men som stad betraktat kan den också sakna, dvs inte ha, sådana egenskaper som själva invånarna har. Jag håller alltså med i din beskrivning av verkligheten.

Mitt påstående ska inte tolkas som en logisk motsägelse - det första "har" syftar på att verkligheten innehåller alla egenskaper. Just därför kan den inte "ha" dem i den andra bemärkelsen, dvs på det sätt som gräs har färgen grön och därför inte färgen röd eller någon annan färg. I den sistnämnda betydelsen vore det t.o.m. olämpligt (som du uppmärksammade mig på) att säga att den enda egenskap som verkligheten har (sistnämnda betydelsen), är att den inte har några egenskaper, eftersom det är just det den har (i den förstnämnda betydelsen) - nämligen ALLA egenskaper.

Kanske blev det varken klarare eller luddigare, men i alla fall... Det är ju som sagt svårt att tala om dessa ting.

Avatar skrev:Hovnarrs filosofiska buljong ska jag kika på.


Tack för det! Sista styckena på första inlägget gör soppa på buljongen. Där kan också avsmakas mer om ursoppans helhet och delar. Det lär reda sig själv, så att säga.

-narr-

daemonion
Inlägg: 66
Blev medlem: 26 sep 2004 19:27

Inläggav daemonion » 15 jun 2006 18:43

Hovnarr skrev:

En subtil justering: verkligheten må ju vara en ofragmenterad enhet hursomhelst, på ett mer övergripande plan. Mystikerns utsaga ändrar inte detta vare sig till eller från. Och mystikern kan mycket väl ha en (helt korrekt) upplevelse av att världen är en helhet.


Jo, fast det är just detta jag ifrågasätter, det jag menade med att verkligheten delvis var fragmenterad, var inte bara att den delvis upplevs som fragmenterad, utan att den faktiskt är delvis fragmenterad rent metafysiskt.

Men hon måste så att säga "offra" denna upplevelse för att kunna förmedla budskapet till andra.


Ja, det måste han/hon förstås göra, oavsett om verkligheten rent metafysiskt till viss del är fragmenterad eller inte.

Tao te ching är en bra bok på temat, just eftersom mäster Zi inser det bakvända i företaget att skriva en bok om sådant man inte kan tala om. Vad han istället gör blir därför att tala om varför man inte kan tala om det! På så sätt får läsaren i tysthet och begrundan ana vad det är fråga om genom att läsa mellan raderna.


Ja, en bra bok dessutom. Man kan filosofera hur länge som helst bara med den boken som utgångspunkt!

"att ha" kan ju betyda olika saker. En stad kan ha 1 miljon invånare, dvs den hyser dem, innehåller dem. Men som stad betraktat kan den också sakna, dvs inte ha, sådana egenskaper som själva invånarna har. Jag håller alltså med i din beskrivning av verkligheten.


Jag håller med dig fullständigt i vad jag tror du menar, men formuleringen du tidigare använde kunde lätt ha misstolkats,
det är därför jag poängterade det, inte bara för min egen skull,
utan även för de andra som eventuellt följer med i denna tråd.

Kanske blev det varken klarare eller luddigare, men i alla fall... Det är ju som sagt svårt att tala om dessa ting.


Det blev mycket klarare, fast jo, det kan vara svårt att tala om dessa ting, och därför är det så viktigt (som i all filosofi) att man så exakt som möjligt preciserar vad man menar. Jag tycker dock du till övervägande del sköter jobbet bra.
Jag håller just nu på att gå igenom en process där jag iaktar er andra och lär. Det gäller ju också att förstå nomenklaturen och jargongen var man än vistas för att kunna göra sig förstådd. :)


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster