Vad kan vi hållas ansvariga för?

[Stefan]

Sina sinnens fulla bruk säger du? Vem är vid sina sinnens fulla bruk? Vem är helt frisk? Alla har brister i psyket, naturligvis mer eller mindre men alla har brister. Var går gränsen för att vara vid sina sinnens fulla bruk? Se även mitt svar på fri vilja ovan.

Att det inte finns en skarp gräns betyder inte att det inte finns nån skillnad. Det finns väl ingen skarp gräns mellan kärlek och hat heller, men det är ändå skillnad på kärlet och hat.

Problemet är inte huruvida common sense-idén om frihet, ansvar, skuld, stolthet, etc. är riktig: det är den, och i vilket fall är ett liv utan såna idéer inte ett mänskligt liv utan nån slags maskintillvaro. Problemet är snarare hur ansvaret bör fördelas: det är en mycket konkret och viktig fråga.

[Katana]

Problemet är snarare hur ansvaret bör fördelas: det är en mycket konkret och viktig fråga.

Var och en är ansvarig för sitt. Men att sedan veta var gränsen mellan två olika människor och deras känslor går är en annan fråga. Men om vi talar om att var och en står för sina egna inre konflikter istället för att lösa dom i det yttre har vi kommit en bit på vägen.

[anakoret]

Läs gärna. Tangerar väl iaf vid det här.


http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10276779.asp

[Kendoka]

Problemet är snarare hur ansvaret bör fördelas: det är en mycket konkret och viktig fråga.

Det är en knepig fråga... exempel; om två föräldrar inte uppfostrar sitt barn ordentligt, ligger ansvaret för de komplikationer barnet kan stöta på i livet hos barnet eller föräldrarna? Ansvarar dessa föräldrar för sin bristande förmåga i att uppfostra ett barn?

[Stefan]

Läs gärna. Tangerar väl iaf vid det här.


http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10276779.asp

Jag har tagit upp den förut här. En bra artikel, helt klart.

[Stefan]

Problemet är snarare hur ansvaret bör fördelas: det är en mycket konkret och viktig fråga.

Det är en knepig fråga... exempel; om två föräldrar inte uppfostrar sitt barn ordentligt, ligger ansvaret för de komplikationer barnet kan stöta på i livet hos barnet eller föräldrarna? Ansvarar dessa föräldrar för sin bristande förmåga i att uppfostra ett barn?

Problemet är att det inte finns nån bestämd mängd "skuld" som kan fördelas mellan olika individer. Säg att vi har två fall. I fall A har Kalle oprovocerat mördat Micke utan påverkan utifrån. I fall B har Pelle sagt till Olle: "mörda Nisse". Både Pelle och Olle är vid sina sinnens fulla bruk.

Har nu Micke lika mycket skuld som Pelle och Olle tillsammans? Nej, det tror jag inte att man skulle säga: man skulle säga att Pelle och Olle har mer skuld än vad Micke har. Således finns det inte en bestämd mängd skuld som korrelerar med varje dålig handling.

På samma sätt skulle man kunna säga att både föräldrarna och barnet bär skuld till barnets dåliga handlingar (efter att barnet börjat kunna ta kotroll över sina egna handlingar).

[Katana]

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10276779.asp

Intressant artikel.
Finns en del att knåpa på där men jag tror inte att mänskligheten kan enas
och förhålla sig till saken lika sålänge de inte 1) förlåtit sig själva för sitt eget
bristande ansvar 2) förlåtit andra för sina bristande ansvar. Förlåtelsen börjar
inifrån, inte utifrån in. Anser jag (som fått förlåta förgäves) med att ta
tillbaka min värdighet samt på samma gång ge förövaren en ny chans till sin.
Sen om förövaren väljer att se upp till sig själv eller inte är inte mitt ansvar.

[Kiifen]

Först vad är ansvar?

Det är att kunna svara för sina handlingar (till ngn auktoritet). För att kunna svara för sina handlingar krävs att man kan känna igen sina egna handlingar. Att inse sanningen och inte försöka gömma sig inför sig själv. Och vem är den auktoritet eller mästare som man ska kunna svara an till?

För att kunna ha förmâga till ansvar mâste man ha en förmâga till erkännande inför sig själv. Men lângtifrân alla har förmâgan att göra det pa egen hand utan behöver en auktoritet som fungerar som symbol för sanning och äkthet.

Vilken är den starkaste symbolen för sanning och äkthet? I moralisk aspekt torde det vara familjen, samhället och naturen eftersom det är dem man är beroende av för att kunna leva.

Ifall man bedrar nâgon av dem sâ kommer man i slutändan att leva som en fânge insnärjd i sina egna lögner och i oförmâga att kunna relatera ärligt med nagon alls och bli fullständigt isolerad. Enda vägen ut ur denna isolation, det naturautomatiska fängelset, är erkännande.

Oansvarighet är inte en medicinsk defekt utan lögnaktighet.

[Carpe Nihil]

Tack för definitionen Kiifen.

Då blir mitt svar till trådskaparen att vi inte kan hållas ansvariga för någonting alls.

[Rafael]

Du får nog utveckla lite om det ska vara givande =)

[Katana]

Carpe Nihil

Lägger Kiifens fråga i ditt famn: 'Först vad är ansvar?'

Att se över sina egna behov i den mån man har möjlighet.
Ju större behov desto mer ansvar!
Är behoven för stora i proportion till möjligheterna är det
medmänsklighetens ansvar att ge möjligheterna till eget ansvar.
Det måste även vara rimligt att begära individuell ansvar som i sin
tur leder till kollektivt ansvar.
I annat fall är resultatet korruption; vilket även är dagens verklighet
när det gått så långt som till förnekelse in på cellnivå.
Värre lär det väl även bli, då all denna 'andliga' sörja och halleluja
snack om att man redan är skuldfri träder in i var 'stakka bo'.
Bjäfs och falska förhoppningar om att 'mamma' eller 'pappa' ska
komma och vagga en leder människan enbart längre ifrån det jobbiga
stadiet av att ta eget ansvar och bli vuxen.
Det gör ont, men alla kommer förr eller senare fram till insikten av att
man inte kan fly ifrån verkligheten.

[Kiifen]

Carpe Nihil

Ja vad menar du?

F.ö. bra sagt Katana, för en gângs skulle hâller jag med dig. Förnekelse och lögnaktighet är anledningen till att världen ser ut som den gör och även till varför vi är olyckliga. Jag börjar tro att utvecklad mental sjukdom kommer frân förnekelse. Dvs. att övertyga sig själv om en osanning.

[Carpe Nihil]

Anledningen till att världen ser ut som den gör är i min mening mänsklighet. Samhället är ett resultat av människan, och det är därför en högst mänsklig omvärld vi lever i. Mänskliga egenskaper står till svars för allt negativt och allt positivt.

Jag håller dessvärre inte med er om att alla alltid kan hållas ansvariga. Inte om ansvar handlar om att någon får en form av skuld och beskylls för sitt betende (både i positiv och negativ bemärkelse). Katana pratar om "medmänsklighetens ansvar", vad kommer medmänskligheten ifrån? Du kan begära och anse att individer bör ta ansvar, men då är det snarare du som lever i en förnekelse. Alla individer kommer inte ta ansvar, vill inte ta ansvar, behöver inte ta ansvar och tjänar inte på att ta ansvar. Ingen människan kan alltså tvingas ta ansvar, vad vi andra än tycker. Förutsatt att jag har rätt uppfattning om vad ansvar är.

[Katana]

...och tjänar inte på att ta ansvar.

Ja det sade ju sitt .

[PopJimmy]

Bara en idiot avhåller sig från att intellektuallisera sina moraliska ställningstaganden.

Precis, en idiot reagerar känslomässigt naturligt. Den som inte är idiot smider dock smarta planer om hur man kan intellektualisera bort alla moraliska ställningstaganden.