Inläggav J R Auk » 08 dec 2006 18:28
Jag tror att det är i det föreställda som vi gör oss fria, väl inför ett val, som vi står oförberedda inför, hänger vi oss åt det som tidigare varit och avsäger oss kritiskt bemödande. Iallafall allt som oftast, och det är här vår egen lilla värld, den subjektiva, kommer in, vi kan vrida och vända och dispositionera oss själva att reagera på stimuli i den form vi vill och inte rent mekaniskt.
Vidare så funderar jag fortfarande, om tiden kollapsar till ett intet varande, vad händer med determinismen då? Vad händer med den fria viljan.
Om det som är är ständigt närvarande utan interpunktuella skillnader i framträdande och borttynande.
Om det som än gång var inte lämnas därhän utan införlivas i det varande.
Jag har fortfarande inte förstått var det som varit tar vägen om det inte försvinner in i detta nu.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno