Finns det onda barn?

[Tänkaren]

Jag har ett väldigt enkelt men ändå väldigt komplex lösning på det helan. Renatav att har etik och moral som ett ämne för sig i skolan. Jag har funderar en hel del på det, hur själva under visningen skall gå till och vem som skall lära ut och hur den skall bedömas. Men det är så mycket att jag inte orkar att skriva ner allt nu.

[Philiosofeel]

Läste för ett tag sen en artikell om en forskarstudie om hur empatin inte var fullt utvecklad för än vid 20års ålder. Om detta stämmer vet jag ej.

Men det intressanta är, när är då en handling med negativ effekt för en annan människa ond(om det nu är ondska), om man inte har en fullt utvecklat emapati?  

Heraki syns tydligt bland barn, och enligt min mening ett av naturens vanligaste sammhällsformer. Själv var jag mer av en mobbare i mina yngre år, jag skulle inte påstå att jag inte gjorde det av ondhet utan snarare av makt. I dagens läge blir jag förfärad över vissa handligar, handlingar som skulle rent av kunna kallas onda.

(Å andra sidan kan icke-fullt-utvecklad-empati bara vara en ursäkt för tidigare handlande.)

I äldre ålder gynnas därimot sällan än person av att mobba en annan, och sättet att få makten över gruppen sker i andra skepnader.

Mobbing som sker av vuxna tror JAG utövas av personer med en låg social förmåga.

[Zokrates]

Men det intressanta är, när är då en handling med negativ effekt för en annan människa ond(om det nu är ondska), om man inte har en fullt utvecklat emapati?  
(Å andra sidan kan icke-fullt-utvecklad-empati bara vara en ursäkt för tidigare handlande.)
I äldre ålder gynnas därimot sällan än person av att mobba en annan, och sättet att få makten över gruppen sker i andra skepnader.
Mobbing som sker av vuxna tror JAG utövas av personer med en låg social förmåga.

Intressanta frågeställningar.
Ärligt talat så är felet med dagens psykologer att de ej förstår den mänskliga biologin, särskilt då hjärnans utveckling.
( Bäst att gardera sig ifall en psykolog läser detta).
Var detta mobbing? Vad är mobbing? Är mobbing ett sätt att hävda sig?
     
Svar ja på alla tre frågorna. En person med hög självtillit behöver inte trycka ned andra, det låter som en självklarhet men är tydligen inte det för alla.
Man kan ha en oerhörd social kompetens men ändå trycka ned andra.
Men om personer upplever ett hot mot sig själva, sin status eller sin rang i flocken är alla medel tillåtna, tror en del.

Alla som pratar skit och trycker ned andra gör det för att de tror att det skall höja dem över medelmåttan som är synonymt med tråkig och ointressant. Att sätta detta i system är vanligt bland vuxna främst på arbetsplatser som är att betrakta som skyddade verkstäder.

Skolor, sjukvård, svenska kyrkan för att ta de värsta exemplen rakt av där detta satts i tvångsmässig systematik.
Det tråkiga är att detta är sociala arbetsplatser med mycken kontakt med människor.
Att lärare borde veta bättre, att anställda inom kyrkan själva borde ha begrepp om moral och etik och att sjukhus verkligen borde vårda även sina medarbetare.
Hög utbildning är alltså ingen garant för gott uppförande, snarare tvärtom.

Alltså är detta en fråga som handlar om gruppdynamik.
Vad präglar en positiv arbetsplats gentemot en negativ?
Vad har man för personliga vinster på detta fula område, vuxenmobbing eller vad det oftare handlar om vuxna emellan, utfrysning av en kollega.

Det enda positiva, om det finns något positivt, är att den som pratar skit om en annan själv kan räkna med att när personen lämnat rummet pratas det skit om denne.
Svinhugg går igen.

Tyvärr verkar det som att det blir en ond cirkel för vissa, de njuter av att skvallra och baktala och väntar på helspänn för att få en chans att leverera det senaste om den eller den.
Här krävs det verkligen självinsikt och rannsakan av sig själv.
Vad sysslar jag med egentligen och varför? Genom att ställa dessa frågor kan mycket elände lösas.

Skulle då barnen bete sig annorlunda?
Har empati med detta att göra?

När ett barn kommer in i prepuberteten så har barnet utvecklat alla de sociala redskap som det senare skall använda sig av som vuxen.
Samvetet finns där i form av en liten röst som ifrågasätter handlingar,
bra eller dåligt, gott eller ont, samt ifrågasättandet varför?
Detta sker alltså individuellt från det att barnet är mellan 6-10 år.

Denna övergång kan vara så stor att de senare som vuxna inte ens har medvetna minnen av att de skulle existerat som människor före denna "intagelse*" av samvetet.
(* Hjärnans utveckling av språkliga centra).
Exempel. Jag frågade en 25 årig kille, vilka hans tidigaste minnen var.
Han svarade.
- En dag när jag gick i 2;an, var jag på väg till skolan och bara upptäckte att jag fanns, har inga minnen nu om mig som barn före detta överhuvudtaget.

De flesta vuxna har endast sporadiska om ens några minnen av sitt liv före samvetets inträdande vilket innebär att hela deras barndom är en gråzon av suddiga fragment, oftast sådant mamma eller pappa eller ett äldre syskon återgett senare i livet som lustiga anekdoter. Men de har inga starka känslor förknippade med dessa minnen.

Därför är det så svårt för dem att förstå hur barn tänker, de har ju glömt hur de själva var som barn. Den språkliga utvecklingen och begreppsbildningen. Skapandet av relationer med mera.
Ett barn handlar ofta instinktivt, det sker direkt och konsekvensen av handlingen, förståelsen kommer efteråt. Därför är inte syftet med handlingen ond, även om handlingen var negativ.
Alltså är inte barnet ont.
Barn har svårt att känna sympati med andra barn, eftersom det bygger på egen erfarenhet av lidande. Att se blod på ett annat barn är inget hemskt, förrän man själv kan koppla det till den gången man skar eller slog sig. Ökad trygghet skapar mindre empati!
Låter cyniskt men är en logisk slutsats.

Avtrubbning, funkar det? Kan våld i massmedia, spel bidra till lägre hänsyn till varandra? Nej. Även bröderna Grimms sagor var grymma när farfar var liten och bristen på visuella stimulin ledde till större fantasier.

Enkelt förhåller sig alla dessa problem till förmågan att identifiera sig med den som lider. Ju större skillnad, avstånd, desto svårare. Samma svårighet har även vuxna, har inget med empati som sådant att göra.
Istället är det hjärnans förmåga att fatta rationella selektiva beslut som tar överhanden på bekostnad av emotionella sympatier.

Hur som helst. Inom varje person rymms förmågan till goda som dåliga handlingar. Samhällsklimatet är det som i slutändan bestämmer vilket som får överhanden. Som alltid är det brist på fysiskt kontakt mellan individer i gruppen som är det största hotet mot ett positivt förhållningssätt.