En liten filosofisk tanke kring de libertina tendenserna...

[suchanother]

Visst, jbig retar upp folk, men det finns väl ändå substans i jbig's skriverier som retar folk?
Har inte själv besökt alla dessa fora som nämns och har ingen åsikt därför men yttrandefriheten är något som inte fås till skänks och ständigt måste kämpas för. Hela samhället, som skådeplats för olika viljor, uppvisar ständigt den råa egoismen som är grogrund för den borgerliga ideologin. Jbig har nått ett paranoid tillstånd men jag förstår honom.
Vem bryr sej när barn dör i lättbotade sjukdomar i tredje världen, men vi orkar inte bry om och där den pengakåta kapitalismen vill ständigt göra profit och ett litet barn är skit värt i deras ögon.
Men leve kapitalismen, eller hur Kalle?

[hovnarr]

Tror inte jbig har psykiska problem

och

Se där så vet du vad hans syfte på olika forum är. Enbart att reta upp folk.

Om Internet är ett socialt forum likt ett café eller liknande, trots sina inbyggda begränsningar, skulle jag i alla fall tycka att någon som inte kunde göra något annat än att reta upp folk hade psykiska problem. Precis som jag tror att nån som har till hobby att dra vingor av flugor har psykiska problem.

Samt att de ofta är rätt lökiga personer som inte har något annat för sig än att skriva på forum.

Jo precis. Det som gör det svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt JBig är att vi inte vet något om honom (väldigt sannolikt en "honom", i alla fall). Han pratar aldrig om sig själv utan kastar ut imaginära argument från påstådda libertiner/totalitärer som han sedan ägnar åtskilliga sidor åt att argumentera emot. Likt Riddaren av den Sorgliga Skepnaden som slåss mot väderkvarnarna.

JBig kanske är en misslyckad webdesigner som är så outhärdlig i sociala sammanhang att han är hänvisad enbart till internet för socialt umgänge. Han är omöjlig att lära känna och håller avståndet till folk med en slags humoristisk skenpolitik, för att inte bli sårad. Han får inga jobb, eller så kan han inte behålla dom, så han har obegränsat med tid att göra meningslösa inlägg på olika forum. En jobbig mytoman, vars bekanta desperat hittar på andra planer när han ringer och frågar om de har lust att ta en öl. Eller så kanske han är ett superpoplärt och överbetalt konstnärligt geni som vill väcka oss alla ur vår dogmatiska slummer. Vad vet vi? Vi får ju aldrig lära känna någon "riktig" JBig.

"Frågan för dagen": Hur lökig är JBig, egentligen.

[Kallekula]

Det finns substans i mycket av vad människor skriver och säger. Vad de sedan har för syfte med att framföra detta är en annan femma.

Och visst stämmer det att vi för det mesta verkar måna mest om de som står närmast oss. Men är lösningen att tvingas till solidaritet? Ska inte det växa naturligt?

Vi kan redan idag, om vi vill, använda vår konsumentmakt. Men hur ofta ser vi det? Hur gör du själv när du handlar varor och tjänster? Är du med och skänker pengar till välgörande ändamål?


Det vanliga svaret kan vara. Jag vet för lite, har inte råd, det spelar ingen roll systemet är ändå som det är osv. Fast jag tror mer att det i så fall handlar om politiskt korrekta svar när man egentligen skulle kunna säga: Nej det skiter jag i. Det berör inte mig.

[suchanother]

Pratade inte om konsumentmakt utan om den brutala verklighet där tusentals barn dör varje dag pga.kapitalets profithunger.
Enligt WHO dör barn varje dag i lättbotade sjukdomar som kolera, malaria etc. Vi i i-länderna har verktygen men som alltid vill den profithungrige parasitkapitalisten göra en vinst, även över andras döda kroppar.

[Kallekula]

Men varför inte tala om konsumentmakt?

Alla varor som produceras under vidriga förhållanden skulle väl knappast säljas om ingen köpte dem?

Men som sagt detta verkar vi inte så intresserade av så. När det kommer till kritan så skiter vi med andra ord i de som har det svårt.

Vad det gäller botemedel. Tja finns de är det väl bara att distribuera, om vi i den rika världen vill.  Har väl inte så mycket med några kapitalister  att göra. Handlar om dig och mig och alla andra.  

Ang om vi ska ha ett kapitalistiskt system eller ej så är det värt en egen tråd (har vi väl haft en del).

[Avantgardet]

Alltså hovnarr, vad ger dig rätt att öppna käften? En paranoid borgarbrat som tränar kampsport, springer omkring beväpnad (och är stolt över det dessutom), och gör volontärtjänst hos polisen! Jag menar hur liten penis kan man ha?

Skall moderatorn psykologisera så är det väl fritt fram för alla, eller är du totalitär hovis?

[suchanother]

Hej Kalle. Men nu förstår jag inte dej. Jag pratar om det kapitalistiska systemet som sådant och du avviker på sidospår i diskussionen.
Alltså, profiten, vinsten, styr läkemedelsbolagen. Alltid den gamla profithungern utan tanke på människor i allmänhet.
Vi skulle kunna rädda tusentals barn varje dag om vi släppte läkemedlen fria. Men nej, kapitalisten måste alltid göra en vinst så att han kan surfa med sin lyxbåt på medelhavet.
Så enkelt, men också så brutalt.

[Kallekula]

suchanother:

Ont ska med ont fördrivas. Om det är profiten, vinsten som styr. Vad skulle hända om vi slutade köpa de produkterna?

Dock så finns det lite information av det vi köper, så det är inte så lätt att välja. Vi vet lite om olika multinationella företags härjningar i Afrika och kan därmed inte välja.

Sen är väl den stora frågan även OM vi visste och kunde välja bort skulle vi göra det? Dvs är vi alla profithungriga penningakåta och osolidariska (mer än gentemot våra nära och kära)? Troligtvis, men så har det nog alltid varit. Oavsett system.

[Avantgardet]

http://www.knowmore.org/

[suchanother]

Så du tror att människan är ett egoistiskt svin innerst inne, Kalle?

[Kallekula]

Så du tror att människan är ett egoistiskt svin innerst inne, Kalle?

Tja beror på hur vi definierar detta med egoism. Kan allt man gör, även gentemot andra, ses som en egoistisk handling? Det gynnar en själv. Eller man tror att det ska gynna en själv. Ge pengar till fattig. Lätta på samvetet må bättre, eller att man tror att detta skapar ett samhälle som kommer hjälpa dig själv om du blir fattig. Du ger till en fattig som en form av försäkringspremie. Egoism och altruism. Intressanta begrepp som väl ventilerats här av och till.

[Kallekula]

http://www.knowmore.org/

Bra länk

[suchanother]

Egoismen är väl ingen defitionsfråga utan en handlingfråga?
Här tycker jag prästen borde ha en åsikt men han lyser med sin frånvaro. Kanske typiskt för svenska kyrkan idag?

[Rising]

Alltså, profiten, vinsten, styr läkemedelsbolagen. Alltid den gamla profithungern utan tanke på människor i allmänhet.
Vi skulle kunna rädda tusentals barn varje dag om vi släppte läkemedlen fria. Men nej, kapitalisten måste alltid göra en vinst så att han kan surfa med sin lyxbåt på medelhavet.
Så enkelt, men också så brutalt.

Jag håller med dig om problemet. (kul att se dig diskutera, förresten. Jag tar tillbaka allt om dig så länge du inte trollar)
Fast jag tror att problemet är tudelat. Ett stort problem när det gäller just läkemedelsbranschen är att de har så stark kontroll över stater. I USA får man exempelvis inte importera läkemedel från Canada, för att "skydda befolkningen". Där går staten företagarnas ärenden så mycket att det rentav blir larvigt.

Släpper vi läkemedel fria så löser vi visserligen ett problem - men vi tar samtidigt bort ett ekonomiskt incitament för att utveckla nya läkemedel. Och jag tror helt ärligt att utvecklingen av läkemedel fungerar bäst när den är så effektiviserad som möjligt; snarare än att styras ovanifrån. Utan patent blir det inga läkemedel öht.

Många liberaler menar tvärtom att vi bör kombinera det effektiva kapitalistiska systemet (säga vad man vill om kapitalismen - men den är extremt effektiv) med statliga såväl som frivilliga initiativ för att få ut läkemedlen tillsammans med övriga åtgärder för att rädda så många liv som möjligt. Johan Norberg skriver att "de flesta inblandade läkemedelsbolag har sänkt priserna på sina preparat i Afrika söder om Sahara med upp till 95 procent, och några till och med skänker bort det, under förutsättning att Sydafrika respekterar patenten så att billiga preparat inte säljs vidare till rika marknader". Låter bra i mina ögon. Mitt mål är ju inte att kapitalisterna ska bli fattigare, utan att de som bäst behöver hjälp ska få den hjälp de behöver. Om någon blir rik av att hjälpa de behövande så ser jag det faktiskt som ett plus.

Läs mer på Johans blogg, där han talar mer om läget i just Sydafrika.

Johan Norberg går så långt som att vilja ta bort de rigida lagarna för att säkerhetstesta läkemedel, med motiveringen att visst, några obehag kan kanske uppstå av att inte ha tillräckligt testade läkemedel, men hur många dör inte varje dag i väntan på läkemedel som inte kommer ut i tid bara för att läkemedelsbolagen måste finansiera de extremt kostnads- och tidsslukande processer som dessa tester kräver?

Jag vågar inte gå riktigt så långt, men jag tycker det är ett intressant argument.

Tyvärr vill Johan Norberg skära ner på skatterna och införa en nattväktarstat som gör att de behövande helt vilar i händerna på företagen och de rikas välgörenhet. Jag vill ha höga skatter istället som gör att läkemedlen till stor del kan betalas av staten; vilket jag upplever som pålitligare. Men jag vill inte förstöra läkemedelsbolagens effektivitet genom att beröva dem från rätten att ta patent på sin intellektuella egendom, eftersom de hör till det ekonomiska incitament som ser till att vi har (och fortsätter att få) läkemedel överhuvudtaget.

Hur reagerar du när du läser det här?

[Rising]

"Frågan för dagen": Hur lökig är JBig, egentligen.

Heh...

Jag tillhör alltid de naivaste när det gäller troll på forum. Jag tror helt enkelt gott om dem och menar att de bara är missförstådda. Kalla det moderskänslor eller vad du vill, men jag blir ofta bränd av troll som envisas med att djävlas efter att jag har försökt försvara dem och inleda dialog med dem.

Om jag ska analysera troll så tror jag på något följande:

Jag tror att människor behöver få höra "jag håller med!" och "bra sagt!" då och då för att få sin naturliga drift till att bli bekräftad skall hållas fungerande. När man inte får höra detta (för att man är lökig) så slår något snett i ens huvud och den här driften ändrar form. Dels tar man till allt grövre och allt mer kategoriska argument som man tycker att alla borde hålla med om. Det tror jag är en av anledningarna till att troll så ofta och så snabbt börjar referera till nazismen (Godwins lag). De tänker att "alla förnuftiga människor fördömer väl nazismen? Så nu bara måste de ju hålla med mig!" Men när folk då poängterar för dem att de är osakliga, så tar de detta personligt. Det kan ju inte vara lätt för någon att uppleva hur omvärlden hellre tar nazisternas sida än deras egen.

Och då, när man nått denna absoluta botten, så tror jag att man mer eller mindre ger upp och fjärmar sig från alla andra. Man vill inte längre ha deras sympatier (Jbig uttryckte exempelvis ren ovilja när jag sade att jag delade hans åsikter om att många bara nämner kommunismens brott mot mänskligheten medan de gömmer undan västvärldens brott i kalla kriget) utan definierar sig istället alltmer som en evig outsider. Har man nu redan brännmärkt alla andra som nazistsympatisörer så måste ju det vara tryggare att definiera sig själv som avvikande än att utmana sin egen självbild.

Och det är då man börjar trolla på allvar. Inte bara för att provocera andra, utan för att få bekräftelse genom att de ändå svarar på ens inlägg. De erkänner att man finns, men på det trygga sättet; de uttrycker ett avståndstagande ifrån en. Vilket ju stämmer överrens med den självbild man har som en outsider.

---

Jag är kanske naiv, men jag tror botemedlet är att verkligen bekräfta trollen när de en gång för alla skriver sånt som man faktiskt håller med om - när de råkat vara sakliga i en bisats; eller när de för en gångs skull inte uttalar sig så kategoriskt (händer oftast i anspråkslösa OT-diskussioner). Man tar verkligen och bekräftar trollen när detta händer; medan man låter bli att indigneras av det vanliga trollandet.

Jag lever inte direkt upp till det här själv, men det är min plan.