Empiriskt bevisat Avantgardet?
Om man vill syna den historiska synen på kärlek så rekommenderar jag den feministiska literaturen. Den beskriver de seder och bruk som tidigare legat till grund för kärleken, och kärleken var ett ideal för kvinnan då hon ansågs fullbordas i och med acceptans i kärleken och sin partner, mannen. Kärleken var väl inte det viktigaste men önskvärt, kunde lika gärna vara servilitet och respekt. Kärleken har varit det som kvinnan har flytt från lika mycket som det hon flytt till. Det är en av dom stora maktinstitutioner som har hållit världen patriarkal.
Simon de Beovoir och Mary Wollenstonecroft är väl dom kändaste. Eller dom som vills göras kändast. Men var beredd på tradig läsning, dom hävdade sig mot ett helt etablissemang så det är just mycket hävd i deras verk, det lilla jag läst då.
Lite kul kuriosa, detta då detta ofta glöms, den bimbokultur som feminismen idag vrider och vänder sig mot, korta kjolar och rödlysande läppar, var från början förkämparna för feminismen. Hör och häpna så kan det gå. Värt att betänka och därigenom syna vad det är som enar.
Annars har Foucault skrivit om sexualitetens historia i tre band. Där finns en del om den historiska synen på sex och kärlek.
Den höviska kulturen är något att syna. Svårt med litteratur från, nog bättre med litteratur om. Tidsepoken är 1000-1300 ca! Det är väl här den största objektifieringen av kvinnan, numera den åtråvärde, görs.
Det är alltså jungfrun och riddaren vi talar om här.
Gästabudet från Platons dialoger, den platonska kärleken. Är det verkligen fel att älska barn? Görs den kärleken om intet i en sexuell relation?
Detta verk visar verkligen på hur vi hysteriserar sexuell njutning och har gjort den tabu. Den räknas som något medkonstituerande kärleken och inte något som står i relation men utanför den. Tvärt emot vad som talas om i detta verk.
Jag har sagt det förut och gör det igen. Kärlek är inget mindre än en abstraktion av det som är till ytterst motiverande för subjektet människa. Frågan om livets mening.
Vi ser, inte bara med ögonen, det som är angenämt och projicerar en tolkande bild av det angenämas roll i värden på det angenäma. Och som sådant når vi ett ideal i vad vi bejakar av potentialer.
Men det är mycket som måste rensas på vinden och i källaren för att kärleken skall få trona ensam som herre i vår person.
kärlek och förälskelse
Moderator: Moderatorgruppen
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
J R Auk skrev:Empiriskt bevisat Avantgardet?
Vilket? Det om kattrumpan? Eller min svepande summering av kärlekens framställning i historien? Det senare kan du själv verifiera, om så skulle önskas, men jag anser så vara fallet. Kanon är väl vettig att utgå ifrån - kärleken är väl kanske det mest framträdande temat i litteraturhistorien.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad du lägger för betydelse i begreppet "kärlek".
Kärleken har givetvis framställts olika inom olika samhällskikt också. En tidig förelöpare till Baudelair är Villon - som sjöng sina lovsånger till bordellerna.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Tänkte på det smått provocerande utlägget:
Viktigt att komma ihåg är att barn, katter, kvinnor, m.fl. endast skriker tills de tappat medvetandet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Story of Glory
Avantgardet skrev:J R Auk skrev:Empiriskt bevisat Avantgardet?
Vilket? Det om kattrumpan? Eller min svepande summering av kärlekens framställning i historien? .
På tal om kattrumpor: Har ni läst Jean-Luc Hennigs Stjärtens historia? (Om människostjärten - ej kattrumpan...) Tyvärr är den helt utan illustrationer.
A
Algotezza aka Algotezza
Jag tycker det är en skymf mot stjärten att göra en hel bok om den utan en enda illustration, förutom den litterära då...
Endast poesin kan komma i närheten av att beskriva kärlekens sanna natur.
Eller det konstnärliga uttrycket i största allmänhet. Men vem har sagt att foruminlägg inte skulle vara konst?
Endast poesin kan komma i närheten av att beskriva kärlekens sanna natur.
Eller det konstnärliga uttrycket i största allmänhet. Men vem har sagt att foruminlägg inte skulle vara konst?
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kärlek!
Vad är det.
Till att börja med vill jag rada upp vad som kan älskas.
Ett väder, en temperatur, en form, ett djur, en människa, en man, en kvinna, en av den egna sexualiteten bejakare, en vän, en idé, en bok. Jag allt kan falla under åtnjutandet av det vi kallar kärlek.
Jag utgår från att kärleken måste ha en aspekt av givenhet, det ges oss i form av att vi enbart behöver betrakta det, för att sinnligt erfara det. Betraktelse är inte bunden till sinnenas fysikaliska aspekt, detta ges då vi ser att vi kan älska idén. Vissa saker kan i sin struktur vara av sådant komplex att det inte framträder för sinnena i sig själv givet, utan måste skapas med vår medgivenhet. Men det är då ett givet skapande. Det är ett realisation för formen hos det oformliga som skapas av oss.
Det måste relatera till det vi kallar lust och välbehag. Men inte köttslig lust. Det är något som inte står i relation till vårat begär. Begäret ligger i mig som subjekt och är främmande det som jag riktar mitt begär mot.
Det handlar om vikten av det älskade för det älskades skull. I behovet befästs värdet i behovsrelationen. Behovsrelationen kräver, det egna subjektet och den tilltänkta formen, föremålet. Här är viktigt att märka att behovet inte, i-sig, kräver att föremålet, i-sig, är där. Det är föremålet för oss som krävs för behovet.
Och vi säger oss väl älska, inte för oss, utan för det. Vi älskar för det, till oss.
Och ändå så säger vi att kärleken är en relation. En förbindelse mellan oss och något annat. Vad utgör denna relation? Det antas ofta att kärleken är något man är beredd att göra uppoffranden för.
Vad innebär då att göra ett uppoffrande för.
Kan "för" förstås som för-för-oss eller måste det förstås som för-för-sig.
Om vi säger att vi uppoffrar oss för något för-oss. Är det då en uppoffring för något, som når det som något däri utgör? Är inte det en uppoffring till? Till en av oss tänkt intention?
Jag ser det som det är denna intention som avgör offrandet för något annat. Om vi offrar oss för-för-oss så är offret i intention till en intention hos oss. Vi har inte nått utanför oss själva.
Kärleken vill nå utanför sig själv. Kärleken avskalad begäret håller en bredvillighet till offer för. Inte motsats till begärets offer till.
Kärleken är att tillåta det älskade att ha en intention i-sig. En anledning, ett ändamål i-sig.
Vad är då kärlekens objekt?
Kärlekens objekt kan inte vara det som svarar inför något. Då vore kärleken det som objektet svarar mot. Objektet för kärleken måste vara i sig självt nog. Vi kan jämföra med värderanden som av sin karaktär måste utgå från det partikulära och svara mot något. Vi värderar i relation. En god maträtt svarar mot idén om maträttens potentialitets omfång. Och avgörs vara det den utgör sig för att vara av omfångets svarande mot maträttens position inom omfånget. Det "goda" är således fångat inom omfånget av det goda.
Det är inte gott i-sig. Det är gott för oss.
Kärleken svarar inte mot något, det motiverar i sig självt.
Därav finner vi kärleken motiverande. Utan principer, utan potentiellt omfång. (om nu inte detta omfång i sig är det älskade, men varför röra till det?)
Kärlekens objekt är det som utan relation väcker kärleken, märk här objektets relation i-sig, till skillnad från objektets relation för-oss, som väcker välbehaget. Det som ges oss. Och det som kontrasterar kärlekens objekt mot dess omvärld.
Därav menar jag att kärlek är en abstraktion av livets mening, så som vi kan se den. För kärleken, liksom det sköna, är det som i-sig är det som kan motivera.
Det sköna är inte det som svarar mot vårat begrepp av det sköna, begreppet sköna är det som svarar mot det sköna för handen. Vi är inte värdende, vi blir i ett värderande av.
Vad är det.
Till att börja med vill jag rada upp vad som kan älskas.
Ett väder, en temperatur, en form, ett djur, en människa, en man, en kvinna, en av den egna sexualiteten bejakare, en vän, en idé, en bok. Jag allt kan falla under åtnjutandet av det vi kallar kärlek.
Jag utgår från att kärleken måste ha en aspekt av givenhet, det ges oss i form av att vi enbart behöver betrakta det, för att sinnligt erfara det. Betraktelse är inte bunden till sinnenas fysikaliska aspekt, detta ges då vi ser att vi kan älska idén. Vissa saker kan i sin struktur vara av sådant komplex att det inte framträder för sinnena i sig själv givet, utan måste skapas med vår medgivenhet. Men det är då ett givet skapande. Det är ett realisation för formen hos det oformliga som skapas av oss.
Det måste relatera till det vi kallar lust och välbehag. Men inte köttslig lust. Det är något som inte står i relation till vårat begär. Begäret ligger i mig som subjekt och är främmande det som jag riktar mitt begär mot.
Det handlar om vikten av det älskade för det älskades skull. I behovet befästs värdet i behovsrelationen. Behovsrelationen kräver, det egna subjektet och den tilltänkta formen, föremålet. Här är viktigt att märka att behovet inte, i-sig, kräver att föremålet, i-sig, är där. Det är föremålet för oss som krävs för behovet.
Och vi säger oss väl älska, inte för oss, utan för det. Vi älskar för det, till oss.
Och ändå så säger vi att kärleken är en relation. En förbindelse mellan oss och något annat. Vad utgör denna relation? Det antas ofta att kärleken är något man är beredd att göra uppoffranden för.
Vad innebär då att göra ett uppoffrande för.
Kan "för" förstås som för-för-oss eller måste det förstås som för-för-sig.
Om vi säger att vi uppoffrar oss för något för-oss. Är det då en uppoffring för något, som når det som något däri utgör? Är inte det en uppoffring till? Till en av oss tänkt intention?
Jag ser det som det är denna intention som avgör offrandet för något annat. Om vi offrar oss för-för-oss så är offret i intention till en intention hos oss. Vi har inte nått utanför oss själva.
Kärleken vill nå utanför sig själv. Kärleken avskalad begäret håller en bredvillighet till offer för. Inte motsats till begärets offer till.
Kärleken är att tillåta det älskade att ha en intention i-sig. En anledning, ett ändamål i-sig.
Vad är då kärlekens objekt?
Kärlekens objekt kan inte vara det som svarar inför något. Då vore kärleken det som objektet svarar mot. Objektet för kärleken måste vara i sig självt nog. Vi kan jämföra med värderanden som av sin karaktär måste utgå från det partikulära och svara mot något. Vi värderar i relation. En god maträtt svarar mot idén om maträttens potentialitets omfång. Och avgörs vara det den utgör sig för att vara av omfångets svarande mot maträttens position inom omfånget. Det "goda" är således fångat inom omfånget av det goda.
Det är inte gott i-sig. Det är gott för oss.
Kärleken svarar inte mot något, det motiverar i sig självt.
Därav finner vi kärleken motiverande. Utan principer, utan potentiellt omfång. (om nu inte detta omfång i sig är det älskade, men varför röra till det?)
Kärlekens objekt är det som utan relation väcker kärleken, märk här objektets relation i-sig, till skillnad från objektets relation för-oss, som väcker välbehaget. Det som ges oss. Och det som kontrasterar kärlekens objekt mot dess omvärld.
Därav menar jag att kärlek är en abstraktion av livets mening, så som vi kan se den. För kärleken, liksom det sköna, är det som i-sig är det som kan motivera.
Det sköna är inte det som svarar mot vårat begrepp av det sköna, begreppet sköna är det som svarar mot det sköna för handen. Vi är inte värdende, vi blir i ett värderande av.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Haha, jo Heidegger har börjat fästa ser jag! Visst är han underbar för hjärnan! Vad gulligt det där kändes Auk. 
Keep it coming!
Själv betraktar jag kärleken, tråkigt men sant, som en projektion och inget annat. Egentligen tycker jag inte ens om kärleken som sådan, allra värst är förälskelsen. Mycket skönare med en riktigt bitchig brud.
Keep it coming!
Själv betraktar jag kärleken, tråkigt men sant, som en projektion och inget annat. Egentligen tycker jag inte ens om kärleken som sådan, allra värst är förälskelsen. Mycket skönare med en riktigt bitchig brud.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Min versjon av kjærlighet/forelskelser
http://natsecorma.net/sisnera/
Også skal det i samme stund nevnes at jeg mener:
Først når man har elsket kan man Hate.
http://natsecorma.net/sisnera/
Også skal det i samme stund nevnes at jeg mener:
Først når man har elsket kan man Hate.
Hva er vitsen med fristelse, vis du ikke lar deg friste?
Er Norsk
Er Norsk
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Auk, intentionen är enkel; att få till ett knull.
Det borgerliga tvångsäktenskapet tjänar bara syftet att skapa produktiva celler. Tre v; villa, volvo och vovve. Därmed är man fast i skuldfällan. Varför står alla i skuld? Vem moraliskt kan försvara detta idiotsystem?
Spekulanter tjänar storkovan, dessa satans parasiter som är onödiga.
Det borgerliga tvångsäktenskapet tjänar bara syftet att skapa produktiva celler. Tre v; villa, volvo och vovve. Därmed är man fast i skuldfällan. Varför står alla i skuld? Vem moraliskt kan försvara detta idiotsystem?
Spekulanter tjänar storkovan, dessa satans parasiter som är onödiga.
Mer Kant dock, fast språket är nog influerat av boken jag trilskas med.
Tips är att om någon skulle ta sig tid att läsa Hegels Inledning till estetiken kan ni nog hitta brottstycken liknande det jag skrev. Förstår bara inte hur han nått till att härma tanken min, men det kanske du vet Zokrates?
Nya verktyg måste användas. Annars bemästrar man dom aldrig.
Som projektion? Är spegeln inte nog? Fast det är klart är man både stilig och smart så.....
Zokrates har ju sagt att du måste lära mig det där!
Tips är att om någon skulle ta sig tid att läsa Hegels Inledning till estetiken kan ni nog hitta brottstycken liknande det jag skrev. Förstår bara inte hur han nått till att härma tanken min, men det kanske du vet Zokrates?
Nya verktyg måste användas. Annars bemästrar man dom aldrig.
Som projektion? Är spegeln inte nog? Fast det är klart är man både stilig och smart så.....
Zokrates har ju sagt att du måste lära mig det där!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
suchanother skrev:Auk, intentionen är enkel; att få till ett knull.
Det borgerliga tvångsäktenskapet tjänar bara syftet att skapa produktiva celler. Tre v; villa, volvo och vovve. Därmed är man fast i skuldfällan. Varför står alla i skuld? Vem moraliskt kan försvara detta idiotsystem?
Spekulanter tjänar storkovan, dessa satans parasiter som är onödiga.
Intentionen som du beskriver instämmer väl i det jag talat om? Du älskar inte något du begär något. Knullet, objektifieringen.
Men det är inte kärlek som motiverar äktenskap. Så varför drar du upp det här, inte så än jag inte instämmer i det du säger, men jag undrar över hur du relaterar det till kärleken?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Sisnera skrev:Min versjon av kjærlighet/forelskelser
http://natsecorma.net/sisnera/
Også skal det i samme stund nevnes at jeg mener:
Først når man har elsket kan man Hate.
Du är säker att det inte är först när man har hatat som man kan älska?
Inte för att jag tror på hat och kärlek som dikotomier. Men jag undrar varför du väljer att se hat som beroende av kärlek?
Maktlöshet är vad hat är. Inget annat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: kärlek och förälskelse
Mohini skrev:What is love?
Baby don't hurt me, don't hurt me, no more.
Nejdå. Jag är sådär cyniskt känslolös även i den här frågan. Anledningen till varför vi håller oss (eller försöker hålla oss) till en partner i taget är troligtvis för att det minskar risken för smittspridning och liknande (rent känslomässigt motiverar väl folk det på annat vis, typ "jag skulle inte kunna leva med att han var med någon annan"). Samma sak med varför vi har romantiska relationer överhuvudtaget, det har varit en sorts arbetsfördelning mellan man och kvinna som idag blir mindre och mindre nödvändig, därav separationer och skilsmässor som är som vanligast i landet med troligtvis minst behov av arbetsfördelning inom hemmet, USA.
Utöver det så handlar det väl om det gamla hederliga att sprida sina gener vidare.
Desto mer utvecklade vi blir kommer vi nog att glida ifrån den där biten med fasta relationer och liknande, när vi har pr0n och dildos och liknande för att ersätta mycket av det som relationer ger. Kort sagt, vi får ett mindre och mindre behov av det som kallas kärlek, och kommer därför att avstå för att slippa all vånda när vi kan få alla fördelar som det gav med sig förr på annat vis. Men troligtvis kommer folk fortfarande att bli förälskade titt som tätt och skriva daggvåta noveller om brustna hjärtan, då det verkar vara ett naturligt mänskligt beteende.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster