Sceptisk, jag fattar inte, varför så ojämn. Ibland är du huvudet på spiken, ibland är du den uppsvullna tummen mitt i handen, men det är sjuka är att det är samtidigt ibland. Tror du skulle tjäna på att sätta dig in lite mer i den tradition du far ut mot. Och när det gäller socialism och fördelningspolitik, samt högeralliansens valseger, så förstår jag blankt inte hur du resonerar. Vad jag ser är dock att ditt klagande på Svenskheten blir betydligt mer frekvent på vinterhalvåret. Tror också du skulle tjäna stort på att vara tydlig med vad du menar med Socialism. Jag kan delvis instämma i din kritik mot "socialismen" om du med det menar socialdemokratisk oppurtunism som egentligen är ett slags kälkborgerlig ideologi vars syfte är att stävja klasskampen.
Men hur menar du att Vi har tillräckligt välstånd? VILKA är "vi"? Och yttre fiende? Räcker det inte med att vi har INRE PROBLEM att ta itu med? Som att se till att alla har mat i magen och tak över huvudet?
Annars instämmer jag i de kloka ord miles davis riktade till dig i en annan tråd.
Mer dygd att stå ut med välstånd än olycka?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ja alltså jag vet inte riktigt vad det är du kritiserar i det jag skriver. Jag skrev att socialismen vad nödvändig under en viss period. Såg "Pans labyrint" för ett tag sedan och bilden den gav av fascisterna som red omkring och jagade socialiser som gömt sig ute i skogarna är ungefär den bild jag har av den äldre samhällssituationen i vilken socialismen var minst sagt berättigad. Men nuförtiden har klasskamp tillsammans med feminism kommit att bli reducerat till en hyfsat organiserad hämndaktion mot en imaginär fiende. Och naturligtvis kommer de aldrig att kunna besegra denne fiende. Man kan inte förändra sin livssituation genom att kämpa mot den nuvarande ordningen, man måste söka upp en ny riktning. Så länge man uppehåller sig vid tanken att vi har interna fiender att slåss mot, så kommer vi inte någonstans.
Det är klart att kapitalismen med dess hejdukar existerar i all övertydlighet, men de existerar tack vare att alla andra sitter fast i en föråldrad problemformulering. Om över 40% av befolkningen bekänner sig som socialister så är klasskamp inte längre relevant. Om man menar allvar med att skapa ett klasslöst samhälle så finns det tillräckligt med folk för att realisera den visionen. Men man vågar inte. Man vågar inte för att man kan inte tänka utanför problemformuleringen och förändringarna som skulle ske är för skrämmande att realisera. Med socialism menar jag främst den doktrin som säger att man ska ge tillbaka produktionsmedlen till folket och upprätta en balans i de ekonomiska vinsterna mellan ägare och arbetare. Men vad är det som säger att folket vill jobba i fabriker? Är det så fantastiskt? Socialism kan också innebära självförsörjning och det finns som jag ser det ingen gräns för vad det skulle innebära, både i välstånd och jämlikhet. Men istället har man valt att sikta mot makten och gör så fortfarande.
Det jag tyckte var bra med att högern vann denna gången var för att det skulle skaka om folk lite, se att de har inflytande och att gemensamma beslut leder till något reellt och få bort den här offermentaliteten som präglar på tok för många vänstermänniskor. Högern drar in på bidragen och tvingar ut folk ur deras drömtillvaro om att staten tar hand om allting och att allting löser sig bara vi litar på politikerna - som vi ju kunnat gjort, men med socialt destruktiva resultat.
Med en höger i regeringen tvingas folk att ta ställning inför en osäker tillvaro, vi blir plötsligt påminda om att vi levt oerhört skyddat och vår sårbarhet blir plötsligt synbar. Detta upplever jag som något positivt. Helst skulle jag vilja se att regeringen försvann och att man återinförde monarki, bara för att provocera fram en ny folkrörelse. Vi har ju knappt några sådana längre. Och jag är inte av det slaget att jag tycker det leder till nånting meningsfullt att marshera i ett förstamajtåg, tycker det är fruktansvärt överdrivet. Vem ska man protesera mot liksom? Arbetsgivarn? Säg upp dig om det inte passar säger han liksom. "Nääeee!!"
Den politik som sossarna har kört med under alla år är viktimisering eller sjukförklaring av människan. Genom att man siktat in sig på centraliserade institutioner tvingas socialismen att agera utifrån en högerstruktur och man försöker med nästan magiska besvärjelser att få högerideologin att ändra på sig, utan märkbar effekt.
PS. Vart hittar jag de kloka ord Miles Davis gav mig?
Det är klart att kapitalismen med dess hejdukar existerar i all övertydlighet, men de existerar tack vare att alla andra sitter fast i en föråldrad problemformulering. Om över 40% av befolkningen bekänner sig som socialister så är klasskamp inte längre relevant. Om man menar allvar med att skapa ett klasslöst samhälle så finns det tillräckligt med folk för att realisera den visionen. Men man vågar inte. Man vågar inte för att man kan inte tänka utanför problemformuleringen och förändringarna som skulle ske är för skrämmande att realisera. Med socialism menar jag främst den doktrin som säger att man ska ge tillbaka produktionsmedlen till folket och upprätta en balans i de ekonomiska vinsterna mellan ägare och arbetare. Men vad är det som säger att folket vill jobba i fabriker? Är det så fantastiskt? Socialism kan också innebära självförsörjning och det finns som jag ser det ingen gräns för vad det skulle innebära, både i välstånd och jämlikhet. Men istället har man valt att sikta mot makten och gör så fortfarande.
Det jag tyckte var bra med att högern vann denna gången var för att det skulle skaka om folk lite, se att de har inflytande och att gemensamma beslut leder till något reellt och få bort den här offermentaliteten som präglar på tok för många vänstermänniskor. Högern drar in på bidragen och tvingar ut folk ur deras drömtillvaro om att staten tar hand om allting och att allting löser sig bara vi litar på politikerna - som vi ju kunnat gjort, men med socialt destruktiva resultat.
Med en höger i regeringen tvingas folk att ta ställning inför en osäker tillvaro, vi blir plötsligt påminda om att vi levt oerhört skyddat och vår sårbarhet blir plötsligt synbar. Detta upplever jag som något positivt. Helst skulle jag vilja se att regeringen försvann och att man återinförde monarki, bara för att provocera fram en ny folkrörelse. Vi har ju knappt några sådana längre. Och jag är inte av det slaget att jag tycker det leder till nånting meningsfullt att marshera i ett förstamajtåg, tycker det är fruktansvärt överdrivet. Vem ska man protesera mot liksom? Arbetsgivarn? Säg upp dig om det inte passar säger han liksom. "Nääeee!!"
Den politik som sossarna har kört med under alla år är viktimisering eller sjukförklaring av människan. Genom att man siktat in sig på centraliserade institutioner tvingas socialismen att agera utifrån en högerstruktur och man försöker med nästan magiska besvärjelser att få högerideologin att ändra på sig, utan märkbar effekt.
PS. Vart hittar jag de kloka ord Miles Davis gav mig?
Re: Mer dygd att stå ut med välstånd än olycka?
Cosmic philosopher skrev:Om man mår dåligt ,menar han, är en följd av att man förnekar,utelämnar eller förstör sina sanna (ursprungliga) idéer och emotioner. Han menar helt enkelt att om man inte är i kontakt med verkligheten så blir man sjuk.
Mycket riktigt
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Okej, Sceptisk, då är jag med på noterna. Jag instämmer, olyckligtvis, i det mesta du skriver. Offermentaliteten är förhärskande, och den har mer eller mindre ideologiska förtecken. Det är baksidan av vad jag skulle kalla just socialdemokratisk oppurtunism, detta jämkande som bara håller kvar den gamla ordningen vid makten än längre. Det jag eftersöker är krassa ekvationer som visar hur mycket vi har i tillgångar på planeten, hur många munnar som skall mättas och hur vi bäst och mest friktionsfritt åstadkommer detta (en fråga som den fria marknadskapitalismen aldrig kan intressera sig för). Baudrillard har annars en intressant tes, som du säkert känner till men som han utvecklar just i förhållande till fenomenet "strejk" i den sen(post)moderna världen. En strejk idag är en simulation, den innehåller ingen riktig sprängkraft (inget riktigt Hot). De som går i strejk spelar rollen av strejkande, men det strejkar inte i egentlig mening.
Det var under religionsavdelningen miles skrev, och tipsade om Camus bl.a.
(Camus vill ju på sätt och vis hävda att själva upproret mot Gudarna, eller snarare deras absoluta frånvaro, är precis lika meningsfull som en värld där Gudarna apriori ordnat tillvaron i meningsfulla strukturer åt oss)
Det var under religionsavdelningen miles skrev, och tipsade om Camus bl.a.
(Camus vill ju på sätt och vis hävda att själva upproret mot Gudarna, eller snarare deras absoluta frånvaro, är precis lika meningsfull som en värld där Gudarna apriori ordnat tillvaron i meningsfulla strukturer åt oss)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Sceptisk. När man (lä)ser dina lååånga (för)svar tal så förtydligar det vad Chomsky menar.
Här är ett annat exempel på en kulturell omtolkning. :)
Men i grund och botten handlar det om kunskaper om andras levnadsvilkor och empati punkt slut
Det är ju mycket sällsynt att en SS vakt eller torterare säger -Jag gör detta för jag gillar att vara en usling.
(Alla) människor omtolkar saker och ting så att de stämmer med en grundläggande moralisk värdestruktur,
som faktisk är gemensam för oss alla.
Jag vill inte hävda att moralvärderingar är enhetliga, om man betraktar olika kulturer ser man verkliga skillnader.
Här är ett annat exempel på en kulturell omtolkning. :)
Men i grund och botten handlar det om kunskaper om andras levnadsvilkor och empati punkt slut
Ja det har blivit till ett spel mellan redan etablerade aktörer och roller. Kapitalismen är ett spel som är beroende av eller bara tolerant inför dessa aktörer. Vänstern ses mer eller mindre som ett slags humanitärt gnissel i maskineriet, men utan att egentligen hota maskinens framfart. Många socialister tycker om kapitalismen - menar bara att den är som ett vilt djur som måste tämjas och då man väl gjort det kan man leva gott på det djuret.
Därför söker man sig till maktpositionerna för att lättare få grepp om tyglarna, genom omfördelningspolitiska åtgärder, förändrade lagar, fler lagar, hela tiden fler lagar. Bilden man får då är att vänstern gör något bra för människor, det kändes bra att se Göran Persson i rutan, han såg ut att hålla tyglarna i sin fasta näve. Lagarna som skrivs är också till för att vara bra för människor. Graden av utvecklad byråkrati får alltså fungera som indikation på hur väl omhändertagna vi blir och hur bra vi mår.
Vi måste kolla lite på den gamla problemformuleringen. Den definieras i enkelhet ungefär såhär; Kapitalism innebär ett socialt problem eftersom de högre klasserna utnyttjar de lägre med implikation att de högre klasserna blir rikare och de lägre, fattigare.
Vad är det man missar i denna problemställning? Jo man tror att orättvisor beror på en viss aktör inom den samhälleliga arenan. Kapitalismen definieras som en strid mellan innevånarna med antagandet om att ifall man tar bort (läs: tämjer) den fientliga aktören så kommer problemen att försvinna.
Detta såg jag hända i ett program om den "Oranga revolutionen" i Ukraina. Programmet visade hur revolutionärerna tänkte. De ritade upp samhället som en pyramid där toppen av pyramiden ansågs förstöra för alla andra. Lösningen var alltså bara att kapa bort toppen på pyramiden. Det liknar Franska revolutionen där man trodde man kunde skapa demokrati och jämlikhet genom att hugga huvudet av aristokratin. Denna typ av revolution ser handlingskraftig ut, men den leder inte till någon förändring.
Det är detta som jag menar är den föråldrade problemformuleringen som säger att det är sociala orättvisor (klasstillhörighet) som skapar ekonomiska problem (fattigdom). Med andra ord, fattigdom (låg klass) skapar fattigdom och rikedom (hög klass) skapar rikedom. Om man tror på det så blir utjämningspolitik och rop på rättvisa meningsfullt. Men inte annars. Om man istället skulle tänka sig att det är den ekonomiska formen som ju är handel med tillhörande produktion som skapar klasser och tillhörande orättvisor så blir också lösningen annorlunda för det blir uppenbart att det inte är aktörerna som är fienden, utan själva den arena man befinner sig på.
Men i Sverige så har socialdemokratin verkligen lyckats utomordentligt bra med sin utjämningspolitik och vi vet egentligen inte vad vi ska klaga på för vi har ju i stort sett uppnått målet som den gamla problemformuleringen innebär. Vi är i vår segeryra så övertygade om att allting går att lösa med maktpolitiska ("top down") åtgärder att vi har svårt att ändra på oss. Hela den socialistiska revolutionen verkar ha flugit rakt ovanför våra huvuden samtidigt som alla problem faller in under den gamla problemformuleringen och gör det logiskt att besvara alla sociala problem med ekonomiska åtgärder.
Resultatet har blivit att det är något fult att vara fattig. Fattigdom ses direkt som ett socialt problem, något som alltihopa var tänkt att ta bort. Ingen kan därför tolerera sociala problem i realiteten för man kan inte tolerera tanken på att socialismen och välfärdsstaten skulle kunna misslyckats med sitt projekt.
Därför söker man sig till maktpositionerna för att lättare få grepp om tyglarna, genom omfördelningspolitiska åtgärder, förändrade lagar, fler lagar, hela tiden fler lagar. Bilden man får då är att vänstern gör något bra för människor, det kändes bra att se Göran Persson i rutan, han såg ut att hålla tyglarna i sin fasta näve. Lagarna som skrivs är också till för att vara bra för människor. Graden av utvecklad byråkrati får alltså fungera som indikation på hur väl omhändertagna vi blir och hur bra vi mår.
Vi måste kolla lite på den gamla problemformuleringen. Den definieras i enkelhet ungefär såhär; Kapitalism innebär ett socialt problem eftersom de högre klasserna utnyttjar de lägre med implikation att de högre klasserna blir rikare och de lägre, fattigare.
Vad är det man missar i denna problemställning? Jo man tror att orättvisor beror på en viss aktör inom den samhälleliga arenan. Kapitalismen definieras som en strid mellan innevånarna med antagandet om att ifall man tar bort (läs: tämjer) den fientliga aktören så kommer problemen att försvinna.
Detta såg jag hända i ett program om den "Oranga revolutionen" i Ukraina. Programmet visade hur revolutionärerna tänkte. De ritade upp samhället som en pyramid där toppen av pyramiden ansågs förstöra för alla andra. Lösningen var alltså bara att kapa bort toppen på pyramiden. Det liknar Franska revolutionen där man trodde man kunde skapa demokrati och jämlikhet genom att hugga huvudet av aristokratin. Denna typ av revolution ser handlingskraftig ut, men den leder inte till någon förändring.
Det är detta som jag menar är den föråldrade problemformuleringen som säger att det är sociala orättvisor (klasstillhörighet) som skapar ekonomiska problem (fattigdom). Med andra ord, fattigdom (låg klass) skapar fattigdom och rikedom (hög klass) skapar rikedom. Om man tror på det så blir utjämningspolitik och rop på rättvisa meningsfullt. Men inte annars. Om man istället skulle tänka sig att det är den ekonomiska formen som ju är handel med tillhörande produktion som skapar klasser och tillhörande orättvisor så blir också lösningen annorlunda för det blir uppenbart att det inte är aktörerna som är fienden, utan själva den arena man befinner sig på.
Men i Sverige så har socialdemokratin verkligen lyckats utomordentligt bra med sin utjämningspolitik och vi vet egentligen inte vad vi ska klaga på för vi har ju i stort sett uppnått målet som den gamla problemformuleringen innebär. Vi är i vår segeryra så övertygade om att allting går att lösa med maktpolitiska ("top down") åtgärder att vi har svårt att ändra på oss. Hela den socialistiska revolutionen verkar ha flugit rakt ovanför våra huvuden samtidigt som alla problem faller in under den gamla problemformuleringen och gör det logiskt att besvara alla sociala problem med ekonomiska åtgärder.
Resultatet har blivit att det är något fult att vara fattig. Fattigdom ses direkt som ett socialt problem, något som alltihopa var tänkt att ta bort. Ingen kan därför tolerera sociala problem i realiteten för man kan inte tolerera tanken på att socialismen och välfärdsstaten skulle kunna misslyckats med sitt projekt.
Sceptisk skrev:Benjie, Socialismen var bara berättigad i början av 1900 talet och innan. Nuförtiden har vi på tok för mycket materiellt välstånd. Vi har absolut ingen anledning att klaga ur den synpunkten. Vi lever bara fortfarande med socialismens problemformuleringsförklaring så tror vi att allting går att lösa med mer fördelningspolitik, jämställdhet och materella ägodelar.
Jag blir bestört när jag ser hur Svenska folket, som ändå äntligen röstade fram en högerregering för att få bort stilleståndet i detta land - nu har vänt kappan mot vinden så fullständigt att högern bara får några futtiga poäng. Det är detta som är problemet med demokrati, ibland måste folket tvingas in i svårare omständigheter för att kunna utvecklas och mogna. Socialismen förslöar och dödar alla initiativ.
Människan behöver motstånd och problem, om vi inte har det så har vi ingenting att prata med varandra om, ingen anledning att bilda föreningar eller organisationer. Allting flyter bara ut i en dåligt jäst pannkakssmet och när problemen väl kommer då är vi fullständigt handlingsförlamade och vet varken ut eller in. Svenskarna är sura och otrevliga pedanter, detta land skulle behöva en extern konflikt.
Nog finns det tillräckligt med externa konflikter och arbete och problem i tillvaron att suga tag i , men det är inte det jag talar om.
Jag vill skära till kärnan av samhällskonflikterna.
Därför...
Ta de två nedanstående samhällsekonomiska satserna
1) Profitkvoten har en ständigt inbyggd fallande tendens! (vad innebär detta?)
och
2) Utsugningsgraden har trots allt vårt slit generation efter generation med välståndsbyggandet inte minskat utan tvärtom ökat! ? (vad innebär detta?)
Till och med den mest antipatiske av forumets vegetabiliemördare borde om förståndet inte helt saknas uppröras till himmelshöjder över dessa satsers faktiska innebörd.
BENJIE
Finns det inte ett särskilt delforum för politiksnack...?
Men i alla fall, läste Sceptisk inlägg ett par decimeter upp, orkar inte citera. Välformulerat. De tre sista styckena ger en bild av ett sverige som
kommit en bit mot ett rättvist samhälle. Men ett samhälle som ställer krav på sina medborgare. "det är något fult att vara fattig". I generationer innan har "fattigdomen fördragits lättare", delad av åtminstone många.
I ett samhälle som vårt finns det kanske en bild av att "alla har chansen", att om man sköter sig så kommer man att få ett materiellt sett ganska drägligt. Fattigdom kan ses som ett misslyckande. I den mån det är på det sättet är det naturligtvis väldigt trångsynt. Alla har sitt race.
Men nu svär jag antagligen i nån slags kyrka här, men det fina med det samhälle som växt fram är ändå att om man har ambitioner så kan man faktiskt ta sig fram. Skomakaren behöver inte bli vid sin läst.
Visst finns det en överklass, brats och hela köret som åker räkmacka, men det verkar var förtvivlat svårt att bli av med dem. De överlever på något sätt.
Jag tyckte det här med borgerlig regering såg realistiskt ut inför det här valet, för första gången på länge. Nåt slags mitten som skulle ge en vitalisering av politiken. Och det såg rätt lovande ut då man ville finansiera saker med att höja reavinstskatt. Tyvärr blev det bara en fingertutt av det och av mycket annat, man anar moderathökar som styr i bakgrunden. Och mycket riktigt så har borgerligheten tappat röster något kopiöst.
Lite allmänt, jag håller inte med dej, Sceptisk i din slutkläm : "Fattigdom ses direkt som ett socialt problem, något som alltihopa var tänkt att ta bort. Ingen kan därför tolerera sociala problem i realiteten för man kan inte tolerera tanken på att socialismen och välfärdsstaten skulle kunna misslyckats med sitt projekt."
De gamla socialdemokraterna var inte en enhetlig grupp, alla ville inte att "fattigdomen skulle delas av alla". Många ville att alla skulle ha en chans att komma upp sig. Naturligtvis ville alla, liksom de socialliberala, att alla skulle ha en grundtrygghet, något som verkar ha urholkats, men under något slags 70-80-tal var vi ändå hyfsat där.
Men i alla fall, läste Sceptisk inlägg ett par decimeter upp, orkar inte citera. Välformulerat. De tre sista styckena ger en bild av ett sverige som
kommit en bit mot ett rättvist samhälle. Men ett samhälle som ställer krav på sina medborgare. "det är något fult att vara fattig". I generationer innan har "fattigdomen fördragits lättare", delad av åtminstone många.
I ett samhälle som vårt finns det kanske en bild av att "alla har chansen", att om man sköter sig så kommer man att få ett materiellt sett ganska drägligt. Fattigdom kan ses som ett misslyckande. I den mån det är på det sättet är det naturligtvis väldigt trångsynt. Alla har sitt race.
Men nu svär jag antagligen i nån slags kyrka här, men det fina med det samhälle som växt fram är ändå att om man har ambitioner så kan man faktiskt ta sig fram. Skomakaren behöver inte bli vid sin läst.
Visst finns det en överklass, brats och hela köret som åker räkmacka, men det verkar var förtvivlat svårt att bli av med dem. De överlever på något sätt.
Jag tyckte det här med borgerlig regering såg realistiskt ut inför det här valet, för första gången på länge. Nåt slags mitten som skulle ge en vitalisering av politiken. Och det såg rätt lovande ut då man ville finansiera saker med att höja reavinstskatt. Tyvärr blev det bara en fingertutt av det och av mycket annat, man anar moderathökar som styr i bakgrunden. Och mycket riktigt så har borgerligheten tappat röster något kopiöst.
Lite allmänt, jag håller inte med dej, Sceptisk i din slutkläm : "Fattigdom ses direkt som ett socialt problem, något som alltihopa var tänkt att ta bort. Ingen kan därför tolerera sociala problem i realiteten för man kan inte tolerera tanken på att socialismen och välfärdsstaten skulle kunna misslyckats med sitt projekt."
De gamla socialdemokraterna var inte en enhetlig grupp, alla ville inte att "fattigdomen skulle delas av alla". Många ville att alla skulle ha en chans att komma upp sig. Naturligtvis ville alla, liksom de socialliberala, att alla skulle ha en grundtrygghet, något som verkar ha urholkats, men under något slags 70-80-tal var vi ändå hyfsat där.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Var det filosofen Chomsky som var för svår att begripa eller var det Dilbert ni inte förstår. :wink:
Chomsky skrev:Det är ju mycket sällsynt att en SS vakt eller torterare säger -Jag gör detta för jag gillar att vara en usling.
(Alla) människor omtolkar saker och ting så att de stämmer med en grundläggande moralisk värdestruktur,
som faktisk är gemensam för oss alla.
Jag vill inte hävda att moralvärderingar är enhetliga, om man betraktar olika kulturer ser man verkliga skillnader.
Sceptisk skrev:Tyvärr Benjie, jag bryr mig inte om det. Dessa argument om "fiender ibland oss" och liknande konspirationsteorier är själva det stoff fascism bygger på.
Jag kan inte annat förstå att Du gör Ditt svar till en verkligt billig undanflykt ur en samhällspolitiskt och därmed ytterst mänskligt och allvarlig fråga att ta ställning till.
Frågan Du väljer att behandla som en futilitet rör alltså allas vår rätt att leva våra liv med värdighet utan hot mot vår person från en (fientlig) grupp inom samhället. dvs "profitens bevarande" med kriget som yttersta medel?
Är det verkligen det personen bakom pseudonymen >Sceptisk< står för i sin innersta essens??
BENJIE
Sceptisk skrev:"Detta såg jag hända i ett program om den "Oranga revolutionen" i Ukraina. Programmet visade hur revolutionärerna tänkte. De ritade upp samhället som en pyramid där toppen av pyramiden ansågs förstöra för alla andra. Lösningen var alltså bara att kapa bort toppen på pyramiden. Det liknar Franska revolutionen där man trodde man kunde skapa demokrati och jämlikhet genom att hugga huvudet av aristokratin. Denna typ av revolution ser handlingskraftig ut, men den leder inte till någon förändring."
"Det är detta som jag menar är den föråldrade problemformuleringen som säger att det är sociala orättvisor (klasstillhörighet) som skapar ekonomiska problem (fattigdom). Med andra ord, fattigdom (låg klass) skapar fattigdom och rikedom (hög klass) skapar rikedom. Om man tror på det så blir utjämningspolitik och rop på rättvisa meningsfullt. Men inte annars."
"Men i Sverige så har socialdemokratin verkligen lyckats utomordentligt bra med sin utjämningspolitik och vi vet egentligen inte vad vi ska klaga på för vi har ju i stort sett uppnått målet som den gamla problemformuleringen innebär. Vi är i vår segeryra så övertygade om att allting går att lösa med maktpolitiska ("top down") åtgärder att vi har svårt att ändra på oss. Hela den socialistiska revolutionen verkar ha flugit rakt ovanför våra huvuden samtidigt som alla problem faller in under den gamla problemformuleringen och gör det logiskt att besvara alla sociala problem med ekonomiska åtgärder."
Det är inte ett föråldrat problem, dessutom ligger det mer närmare sanningen om roten till det onda, i det du kallar top down.
" Rika svenskar rikare än statistiken
En procent av svenska folket äger mellan 30 och 40% av de samlade förmögenheterna, eller uppemot 2700 miljarder kronor. Det är en betydligt högre andel än de 19% som Statistiska centralbyrån redovisar,
skriver Dagens Nyheter som tagit del av en kommande forskningsrapport. Skillnaden beror enligt rapportens forskare på att SCB inte räknat in värden som ligger i familjeföretag."
Citat text tv
Vad innebär det att 1 procent av svenska folket äger över en tredjedel förmodligen upp mot närmare 50% av den samlade förmögenheten i sverige? Är inte detta ett bevis för att det du kallar toppen av pyramiden verkligen existerar, samt att de utgör grunden för den orättvisa fördelningen av resurser som existerar.
De som är bland denna minoriteten dikterar ju villkoren för oss övriga.
I början av 1900 talet sades det att 16 familjer i stort sett ägde allt i sverige, det verkar inte vara bättre idag heller.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster