Liv i universum

[Kyano]

Hur vet du att det var änglar och inte något annat?

[Jan]

Om jag ser en varelse med bokmärkesänglavingar och vida vita kläder och denna varelse endera gör ingenting eller gör gott så utgår jag från att det är en ängel.
Den senaste upplevelsen hade jag på parkeringsplatsen till mitt hem i Norrtälje.
Jag hade ställt bilen på parkeringen och gick upp mot huset.
Det var en gråmulen dag med regnet hängande i luften.
Sorgsen var jag för min sambo låg på intensiven på Norrtälje lasarett.
Mot mig kommer två människor, en man och en kvinna.
När kvinnan ser på asfalten lyses denna upp som av en milt gul lykta, starkare än skenet från en ficklampa. Jag iakttar häpet hur hon bokstavligen lyser upp tillvaron medan hon milt leende passerar mig.
Först tänker jag: Ser han inte att hon lyser upp vägen ?
Men sedan har jag svaret - Han är förstås också en ängel !

Betydligt gladare fortsätter jag in i min port.


Med acceptansen av att vi har änglar ibland oss följer för min del att jag också inser att vi kan ha ondskefulla typer närvarande. Djävlar om ni så vill.

[A friend of ours]

Om du kom från en annan bakgrund, låt säga Hindu, skulle du då kunna tänka dig att det du nu såg som änglar kanske skulle ha uppenbarat sig med helt andra attribut (i detta fallet en reinkarnation av Krishna som apa eller nåt)?

[Jan]

Du har en del i huvudet du Jon!
Jag var ju inte det minsta inne på religion eller konstigheter när jag såg dessa änglar; som bokmärkesänglar över min bil, som vanliga människor med lyskraft så därför tror jag att min varseblivning funkade oberoende av min eventuella förväntningar på hur änglar ska se ut.

En gång såg jag inte alls någon - det var när jag börjat falla nerför ett berg som elvaåring och höll på att hamna nere vid steniga stranden till Mälaren. Då ropade jag till min egen oerhörda förvåning: Heliga Maria hjälp mig! och fördes mot allt förnuft och forskning upp till platsen där jag snavat, mjukt och försiktigt.

En gång stoppades jag på väg att gå in i hissens schak = något tekniskt fel gjorde att hissen inte fanns innanför den dörr jag set upp och försökte gå in genom. Också en osynlig kraft.

En gång såg jag i tandläkarens väntrum i speglingen på en litografi tre damer med röda skyddsrockar ivrigt packa upp saker på hyllorna.
De fanns inte när jag vände mig om i stolen men när jag tittade i spegeln var de i full gång. Mottagningen sköterskor hade vita rockar och et fanns inga hyllor att se i rummet!

Ingen gång hade jag någon som helst förväntan att se något, alla gånger var jag både nykter och klarvaken.

Hade jag sysslat med new age-mysterier hade jag ine blivit så förvånad var gång...!

Vännen Jan

[cogito]

Så vi är inte ensamma. Åtminstånde inte i Trelänsröset med omnejd

Är hinnan lika tunn för dig när du befinner/ befann dig i en främmande omgivning, typ utomlands?

Hur vore det om du låter "dom" veta att du iaktar dem, genom att adressera dem, när tillfället ges igen?

Mitt förslag på öppningsfråga: "Kan jag göra något för er/dig?"

mvh/ cogito

[Jan]

Sedan jag blev medveten om att vi kan få hjälp när vi t ex åkallar Heliga Maria har jag gjort detta med gott resultat när läget sett förtvivlat ut.
Däremot hjälper det inte vid spel och såna icke livsfarliga aktiviteter och jag har varit aktsam med att missbruka hjälpen.

För säkerhets skull har jag döpt alla mina flickor till Maria som mellannamn.

Utomlands har jag inte sett något märkligt som kan ha anknytning till trådens ämne.

Ha en trevlig sommar!!

[cogito]

De gör något för mig - inte tvärtom!

Det är just därför att jag föreslog det jag skrev, Jan.

Tror inte du att det vore trevligt för dom att få erkännandet: De är inte ensamma... Vi bryr oss!

mvh/ cogito

[Jan]

Man inbillar sig ju att eftersom änglarna griper in och hjälper så har de också klart för sig att vi är tacksamma.
Men oss emellan så tackar jag varje kväll med personlig adressering de högre väsen som jag anser vara ansvariga för mitt välbefinnande.

Ni läser väl Mikael Niemis "Svålhålet" !
Nitton avslutade berättelser som var och en ger oss svaret på en existentiell fråga. Burlesk och rolig men väldigt klok! Har i stort sett botat mig från min dödsskräck och mitt grubblande.
Man fattar inte varifrån grabben fått sin visdom.

Skulle inte förvåna mig om han är en av de änglar som sänts ut för att hjälpa oss med jordelivet !

[cogito]

Ni läser väl Mikael Niemis "Svålhålet" !
Nitton avslutade berättelser som var och en ger oss svaret på en existentiell fråga. Burlesk och rolig men väldigt klok!

Nu har jag rest runt med Niemi till Svålhålet.
En rolig resa, förvisso.

Kan du lista de nitton svar, eller de viktigaste av dem?

undrar cogito

[Jan]

Smak kan alltid diskuteras.
Själv fick jag mycken hugsvalelse av kapitlet Big Bang sid 50.
Emanuel på sid 63 är så klok att jag tror den är sann (om otur)
Troligen hittar var och en sin favorit.
I mitt tycke är skildringen av dörrvakterna i Svålhålet, sid 109 så infernaliskt elak att man förstår hur lappjäveln kände sig på Stureplan!

Läs och njut av allt!

Jan

[Kyano]

Om jag ser en varelse med bokmärkesänglavingar och vida vita kläder och denna varelse endera gör ingenting eller gör gott så utgår jag från att det är en ängel.

Varför ser inte alla dessa änglar?

[stradde]

Hur många av er tror att det finns någon form av liv i universum förutom vårt eget? Hur många av er tror att det finns intelligent liv i universum förutom vårt egna?

Varför?

1. Det finns liv i universum
2. Det finns inte liv i universum

3. Vad är definitionen av liv? det människor ser som liv behöver inte alls vara liv!

[Jan]

Vet gör jag inte.
Det verkar som om vissa människor får se saker som andra inte ser.
Ofta handlar det om barn så kanske jag ser för att jag är såsom ett barn; troskyldigt accepterar jag vad jag upplever utan att säga emot eller vilja analysera sönder upplevelserna eller ens ha bett om dem.
Jag missionerar inte eftersom det räcker bra för mig själv att veta vad jag upplevt och vara glad för det.

Barn ser ofta väldigt mycket som en vetenskapsman inte skulle erkänna.
Vuxna med begränsat intellekt tror att barnen hittar på och ljuger så de snäser åt dem.
Barnen slutar till slut berätta om sina syner och om sina för de vuxna osynliga kompisarna.
En och annan new-age-intresserad mamma kan ta vara på barnens upplevelser men de är tyvärr väldigt få.
En 11-åring jag kände en gång, som hette Frida, kunde som mycket liten, 3-7 år, se "människor" i badrumsspegeln och berätta hur de t ex körde en skottkärra och hennes berättelser var ibland skrämmande ibland alldagliga men alltid självklara. Hon trodde ju att vi också såg dem.

Så är jag ofta väldigt avslappnad och det tror jag är en bra grund för upplevelser även om man inte förväntar sig dem.


> <

[Avatar Bhima Gir]

Allt i universum är väl liv bara i olika medvetenhets perspektiv. Vi alla kommer ju igrund och botten från medvetandets start impuls för ca 14miljarder år sedan. (vad vi vet)
Visst finns det andra höjder av dimensioner och medvetande runt i Universum

[archaxe]

Vad är definitionen av liv? det människor ser som liv behöver inte alls vara liv!

Va? Det är väl just vi som definierar vad som är liv? Utveckla gärna det här.