Filosofiska frågor om uppfostran

Moderator: Moderatorgruppen

avos
Inlägg: 13
Blev medlem: 06 jul 2007 17:39

Inläggav avos » 11 jan 2008 15:21

Marksa skrev:
Det där var ett råd om moral igen.. Jag undrar först hur man ställer frågan om vad detta är för problem, sedan löser det filosofiska problemet, efter det så kan man då ge ett moraliskt råd.


Jag som Förälder eller vi som föräldrar är ansvariga för att ge barnen en bra start i livet, rätt verktyg för att ta hantera problemen som uppkommer och uppskatta det som är positivt. Lotsa barnet genom de första åren, ge möjlighet till en bra och komplett uppväxt efter vår förmåga, ser vi brister i det vi kan leverera bör vi söka. (Desutom ger vi barnet våra gener på gott och ont). Har vi tillgodosett detta så är föräldra ansveret färdigt när barnen kan stå på egna ben. Har vi utifrån våra egna egoista motiv inte tillgodosett detta är vi ansvarige genom förbindelse för följderna.


Jag uppfattar det som att du har kommit längst i att formulera en fråga. Dvs jag frågar ju INTE om vad som är bra moral i det specifika fallet. Saken handlar INTE om bra eller dålig uppfostran, eller om brister hos den ena eller andra.Ser att flera inlägg-skrivare faller tillbaka på råd om moraliska erfarenheter. Det är inte vad jag frågar om.

Däremot missar du när du sammanfattar slutsatsen i den sista meningen. Du skrev att om vi inte uppfyllt våra förpliktelser, så blir vi skyldiga genom förbindelse. Så fungerar inte skyldig genom förbindelse, dvs att man kommer i PERSONLIG skuld. Jag kommer i skuld för vad någon annan har gjort.

Det viktigaste: det vi diskuterar här: Skyldig genom förbindelse/ansvar, innebär ju ett odefinierat ansvar. Dvs sonen kan utifrån denna oklara definition egentligen vänta sig vad som helst av oss, och fråga VARFÖR jag inte gett honom detta.

Om två veckor ska alltså det omvända förhållandet råda då han blir myndig. Hur kan det vara så ? Det betyder ju att detta är ettogiltigt begrepp, vilket skyldig genom förbindelse ALLTID ÄR !

Men personligt ansvar räcker ju inte som förälder ! Ansvaret är högre än så, vi är personligen och korsvis ansvariga, dvs det fulla ansvaret,inte bara den personliga delen.

Det är denna motsägelse jag vill diskutera. Inte vad som är bra moraliska erfarenheter.Vi kan inte diskutera moral, anser jag, utan att denna filosofiska fråga är utredd först !

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Inläggav What Gives? » 11 jan 2008 15:51

avos skrev:Det viktigaste: det vi diskuterar här: Skyldig genom förbindelse/ansvar, innebär ju ett odefinierat ansvar. Dvs sonen kan utifrån denna oklara definition egentligen vänta sig vad som helst av oss, och fråga VARFÖR jag inte gett honom detta.

Om två veckor ska alltså det omvända förhållandet råda då han blir myndig. Hur kan det vara så ? Det betyder ju att detta är ettogiltigt begrepp, vilket skyldig genom förbindelse ALLTID ÄR !

För diskussionens skull kan det vara värt att skilja på ansvar på eget initiativ, det vill säga det ansvar man tar på sig och det ansvar som tillskrivs en, och där uppstår ju en markant skillnad på din sons artonårsdag, förstås.

Det ansvar som åläggs din son den dag han fyller arton behöver inte betraktas som något annat än en juridisk formalitet. Varkens hans eller någon annans egenhändigt tagna ansvar genomgår någon påtaglig förvandling vid tolvslaget av hans födelsedag. Däremot förväntas han ansvara för att lyda lagen i större omfattning, exempelvis. Ett ansvar som i större utsräckning legat på föräldrar och samhälle i stort när han varit yngre.

avos skrev:Men personligt ansvar räcker ju inte som förälder ! Ansvaret är högre än så, vi är personligen och korsvis ansvariga, dvs det fulla ansvaret,inte bara den personliga delen.

Det är denna motsägelse jag vill diskutera. Inte vad som är bra moraliska erfarenheter.Vi kan inte diskutera moral, anser jag, utan att denna filosofiska fråga är utredd först !

Motsägelsen uppstår enbart så länge du vill se en tydlig skiljedelare av ansvaret mellan individer. Personligen ser jag inget problem: Du skriver själv att "vi är personligen och korsvis ansvariga" och själv vill jag tillägga att detta varierar från situation till situation, men varför räcker inte det?

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 11 jan 2008 16:25

Jag uppfattar det som att du har kommit längst i att formulera en fråga. Dvs jag frågar ju INTE om vad som är bra moral i det specifika fallet. Saken handlar INTE om bra eller dålig uppfostran, eller om brister hos den ena eller andra.Ser att flera inlägg-skrivare faller tillbaka på råd om moraliska erfarenheter. Det är inte vad jag frågar om.

Däremot missar du när du sammanfattar slutsatsen i den sista meningen. Du skrev att om vi inte uppfyllt våra förpliktelser, så blir vi skyldiga genom förbindelse. Så fungerar inte skyldig genom förbindelse, dvs att man kommer i PERSONLIG skuld. Jag kommer i skuld för vad någon annan har gjort.


Varför inte?

Det viktigaste: det vi diskuterar här: Skyldig genom förbindelse/ansvar, innebär ju ett odefinierat ansvar. Dvs sonen kan utifrån denna oklara definition egentligen vänta sig vad som helst av oss, och fråga VARFÖR jag inte gett honom detta.


Skyldig till vad? När mitt föräldra ansvar är att mitt barn är en del av mitt ansvarstagande och att hans handlingar hamnar på mitt konto tills han är mogen och kan stå på egna ben. Han kan ju alltid begära och testa gränser. Men det är jag som förälder som står ansvarig för resultatet av detta, oberoende av utgången. Jag ser inte problemet i detta.

Om två veckor ska alltså det omvända förhållandet råda då han blir myndig. Hur kan det vara så ? Det betyder ju att detta är ettogiltigt begrepp, vilket skyldig genom förbindelse ALLTID ÄR !


Omvänt förhållande? Att han är ansvrig för sina handlingar,  ja.  En börda mindre att bära på. på det högre planet i alla fall.
Jag är faktiskt lite böjd att tro att skuld genom förbindelse och ett strikt föräldraanvar är något olika saker. därav problemställningen?

avos
Inlägg: 13
Blev medlem: 06 jul 2007 17:39

Inläggav avos » 12 jan 2008 00:16

What Gives? skrev:
avos skrev:Det viktigaste: det vi diskuterar här: Skyldig genom förbindelse/ansvar, innebär ju ett odefinierat ansvar. Dvs sonen kan utifrån denna oklara definition egentligen vänta sig vad som helst av oss, och fråga VARFÖR jag inte gett honom detta.

Om två veckor ska alltså det omvända förhållandet råda då han blir myndig. Hur kan det vara så ? Det betyder ju att detta är ettogiltigt begrepp, vilket skyldig genom förbindelse ALLTID ÄR !

För diskussionens skull kan det vara värt att skilja på ansvar på eget initiativ, det vill säga det ansvar man tar på sig och det ansvar som tillskrivs en, och där uppstår ju en markant skillnad på din sons artonårsdag, förstås.

Det ansvar som åläggs din son den dag han fyller arton behöver inte betraktas som något annat än en juridisk formalitet. Varkens hans eller någon annans egenhändigt tagna ansvar genomgår någon påtaglig förvandling vid tolvslaget av hans födelsedag. Däremot förväntas han ansvara för att lyda lagen i större omfattning, exempelvis. Ett ansvar som i större utsräckning legat på föräldrar och samhälle i stort när han varit yngre.

avos skrev:Men personligt ansvar räcker ju inte som förälder ! Ansvaret är högre än så, vi är personligen och korsvis ansvariga, dvs det fulla ansvaret,inte bara den personliga delen.

Det är denna motsägelse jag vill diskutera. Inte vad som är bra moraliska erfarenheter.Vi kan inte diskutera moral, anser jag, utan att denna filosofiska fråga är utredd först !

Motsägelsen uppstår enbart så länge du vill se en tydlig skiljedelare av ansvaret mellan individer. Personligen ser jag inget problem: Du skriver själv att "vi är personligen och korsvis ansvariga" och själv vill jag tillägga att detta varierar från situation till situation, men varför räcker inte det?


Äntligen börjar den här frågan komma någonstans. Men i slutet så förbigår du ställningstagandet till skyldig/ansvarig genom förbindelse.

Antingen är man ansvarig genom förbindelse, eller så är man personligen ansvarig på ett helt vanligt sätt. Men då innebär det ju att jag är ansvarig för mina barn, på samma sätt som för en bil.

En bil är jag inte totalansvarig för i alla dess bemärkelser. Ansvaret för ett barn går bort till omvänd bevisning, och skyldig genom förbindelse. Man har som förälder inte rätt att åberopa rättvisa, vilket man skulle kunna göra om det vore  ett vanligt enkelt ansvar.Man har alltså ett totalansvar, inte bara för att föda barnet, utan för dess liv, för dess framtid, för dess moral.

Ur detta växer då denna paradox fram, när han mer eller mindre väntar sig att jag är skyldig honom ett liv vilket man än önskar sig. Att han hade kunnat få det lite bättre, isf borde jag stått till ansvars för det..

Ur detta kan man dra slutsatsen, att antingen är det fel på definitionen, och ett vanligt enkelt ansvar gäller, eller så uppstår en paradox.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 jan 2008 01:46

Du får ursäkta, men jag ser inte annat än att du ställer upp ett skenproblem avos. Det vore väl lika berättigat att fråga huruvida din son har ett absolut ansvar för ditt fortsatta välmående. Du tycks snärjd i nåt slags outtalad ideologi, men sån tycks mig också juridiken som sådan.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Inläggav What Gives? » 12 jan 2008 01:54

avos,

Jag får intrycket att du använder begrepp som skyldighet, ansvar och förbindelse som om du söker efter någonting fundamentalt att grunda dessa på.

Från min horisont är dessa anspråk och åtaganden tämligen komplexa och består inte bara av åtskilliga kulturella faktorer och konventioner, utan även individuella förmågor som exempelvis medkännande, integritet och självinsikt.

Jag har svårt att se hur man kan vara mer specifik än så, men kanske förenklas saken av att betrakta den som en förhandlingssituation er två emellan?

avos
Inlägg: 13
Blev medlem: 06 jul 2007 17:39

Inläggav avos » 12 jan 2008 15:32

Avantgardet skrev:Du får ursäkta, men jag ser inte annat än att du ställer upp ett skenproblem avos. Det vore väl lika berättigat att fråga huruvida din son har ett absolut ansvar för ditt fortsatta välmående. Du tycks snärjd i nåt slags outtalad ideologi, men sån tycks mig också juridiken som sådan.


Jag finner i detta livets stora fråga. Hur ska du isf kunna förklara att ansvar för barn är ett enkelt ansvar, som att ha ansvar för en bil ? Vad innebär det EGENTLIGEN det att ha ansvar för någons moral och framtid ?

- Det innebär att den omyndige sedan kan fråga dig varför inte just HAN blev kungen av Arabien. Inte nödvändigtvis genom att man gett honom omotiverade förhoppningar om detta, utan därför att frågeställningen om totalt ansvar kan definieras så att om jag har totalt ansvar för ett barn, är det ju bara drömmarna som kan sätta begränsningar av vad barnet kan förvänta sig av föräldern.

Är ansvaret enkelt eller oändligt som förälder ?Om det är oändligt, dvs totalt, då är det ologiskt. Inte heller är det enkelt, som ansvaret för en bil. Vad är det då ?Men i princip så talar jag om det generella problemet, inte något konkret problem. Den situation som gäller alla.

Jag och min son började diskutera den här frågan då jag vägrat skjutsa honom till hans praktikplats på grund av att han inte ordnat med sitt busskort på ett halvt år, trots tillsägelser. Detta renderade honom en stor utskällning av arbetsgivaren, vilket min son gav mig skulden för.
Han hade under året tappat 5  busskort... jag var less, och ville att han skulle gå i väggen. Han fixade inte sitt liv, han låg i skyddsnätet och gungade som i en hängmatta.

Jag sade åt honom att jag ger honom noll minuter på sig att bli vuxen.Plötsligt var han vuxen.

Han börjar rekapitulera livet. Han frågar mig om jag verkligen brytt mig om honom.

Det kan ju verkligen ifrågasättas ! För när man talar om definitioner på totalt ansvar, räcker det ju inte med att bli utbränd som förälder, då målet ständigt ligger högre.

Men nu var det inte moral , jag egentligen ville diskutera. Hoppas att denna lilla avvikelse från ämnet inte leder till en moraldiskussion, för det är själva frågan om enkelt eller totalt ansvar jag ville diskutera.

I båda fallen blir allt fel: Enkelt ansvar är för enkelt. Totalt ansvar är för stort. Moral ger bara upplysningen att man bör bättra sig, vara mer uppmärksam etc. Moralen är alltså inte till någon vägledning, då målet är oändligt dvs totalt ansvar. Siktar man istället på enkelt ansvar, så missar man moralen.

avos
Inlägg: 13
Blev medlem: 06 jul 2007 17:39

Inläggav avos » 12 jan 2008 15:41

What Gives? skrev:avos,

Jag får intrycket att du använder begrepp som skyldighet, ansvar och förbindelse som om du söker efter någonting fundamentalt att grunda dessa på.

Från min horisont är dessa anspråk och åtaganden tämligen komplexa och består inte bara av åtskilliga kulturella faktorer och konventioner, utan även individuella förmågor som exempelvis medkännande, integritet och självinsikt.

Jag har svårt att se hur man kan vara mer specifik än så, men kanske förenklas saken av att betrakta den som en förhandlingssituation er två emellan?


Du verkar ha greppat frågeställningen i alla fall. Om man har missförstått frågeställningen, så uppfattar man detta som en moraldiskussion, vilket leder till råd av div slag. Men detta är ju den generella problematiken.

Finns det en moral ? Finns det ett ansvar ? Hur ska denna moral och detta ansvar grundas på en verklighet ?

Har jag lyckats hitta ett generellt problem i livet ? Eller är detta en frågeställning som enbart berör mig och min son ? Min uppfattning är att detta är ett generellt problem i livet. Ansvaret som förälder är globalt. Då är det ologiskt, oändligt. Är de enkelt, så har man ansvar för sina barn på samma sätt som för en bil. Men för bilen har man inte ansvar för moral och framtid ! Då går saker inte ihop.

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Inläggav What Gives? » 12 jan 2008 16:06

avos skrev:Finns det en moral ? Finns det ett ansvar ? Hur ska denna moral och detta ansvar grundas på en verklighet ?

Det finns ju åtskilliga filosofer som avhandlat detta, och jag har personligen hittat ett förhållningssätt till de här frågorna som känns fruktbart. Med detta vill jag mena att det går att få svar, men jag är fortfarande inte säker på huruvida du försöker definiera en frågeställning eller söka ett svar på den, eftersom det senare är ett moralfilosofiskt ämne vilket du inte tycks vara intresserad av att gå in på. I så fall misstänker jag att diskussionen snart når sitt slut.

avos skrev:Har jag lyckats hitta ett generellt problem i livet ? Eller är detta en frågeställning som enbart berör mig och min son ?

Både och, verkar det som.

avos skrev:Min uppfattning är att detta är ett generellt problem i livet. Ansvaret som förälder är globalt. Då är det ologiskt, oändligt.

Jag håller inte med om att det skulle vara ologiskt. Teoretiskt sett är ansvar oändligt, men du kommer snart märka vilka avgränsningarna är när du prövar det i praktiken.

avos skrev:Är de enkelt, så har man ansvar för sina barn på samma sätt som för en bil. Men för bilen har man inte ansvar för moral och framtid ! Då går saker inte ihop.

Det kanske verkar krasst att jämföra ett fordon med en människa, men skillnaden mellan ansvaret för en bil eller en person är obefintlig när det kommer till det engagemang du är villig att ta på dig.

avos
Inlägg: 13
Blev medlem: 06 jul 2007 17:39

Inläggav avos » 13 jan 2008 19:26

avos skrev:Finns det en moral ? Finns det ett ansvar ? Hur ska denna moral och detta ansvar grundas på en verklighet ?

Det finns ju åtskilliga filosofer som avhandlat detta, och jag har personligen hittat ett förhållningssätt till de här frågorna som känns fruktbart. Med detta vill jag mena att det går att få svar, men jag är fortfarande inte säker på huruvida du försöker definiera en frågeställning eller söka ett svar på den, eftersom det senare är ett moralfilosofiskt ämne vilket du inte tycks vara intresserad av att gå in på. I så fall misstänker jag att diskussionen snart når sitt slut.


Moraldebatter brukar vanligtvis vara ganska korkade. Säga bu eller bä till något. Det verkar som att filosofin inte har svar på dessa frågor. Då kan man kasta filosofiböckerna i papperskorgen ? Men om en moraldiskussion inte är OT, och tillför något  kan det ju vara något. Men moral handlar ju om den ENSKILDES val. I Det här fallet så tycker jag frågan handlar om ett globalt problem.

avos skrev:Har jag lyckats hitta ett generellt problem i livet ? Eller är detta en frågeställning som enbart berör mig och min son ?

Både och, verkar det som.

avos skrev:Min uppfattning är att detta är ett generellt problem i livet. Ansvaret som förälder är globalt. Då är det ologiskt, oändligt.

Jag håller inte med om att det skulle vara ologiskt. Teoretiskt sett är ansvar oändligt, men du kommer snart märka vilka avgränsningarna är när du prövar det i praktiken.


Jag vet inget exempel på att man "ibland" har vanligt enkelt ansvar som förälder, men ibland har totalt/oändligt ansvar. Exempelvis så jobbar den yngre grabben dåligt i skolan, men mycket bra hemma.Vi är skilda. Mamman jobbar skift, och har inte tid att följa upp detta. Hos mig är han inte hela veckor, så jag kan inte följa upp saken. Om detta då är ett enkelt ansvar, så har jag alibi för att jag inte kan fixa detta, och mamman har alibi för att hon inte kan fixa detta. Dvs vi har båda alibi för att inte fixa detta, och grabben får gå igenom 9 år skolgång, utan att vi fixar detta... Men eftersom ansvaret inte är enkelt, utan korsvis, ansvar genom förbindelse, så om vi inte gör något åt detta, så sätter de dit oss, förstås. Därför så ska han nu bo hos mig, tills jag har sett till att han börjar jobba bättre i skolan.

Så där ser allt ansvar ut som förälder. Dvs ansvar för framtid och moral. Jag ser på kommentarerna glidningar, att ansvaret skulle vara enklare än så. Men ingen förklarar isf vad som menas med detta. Ungefär som att medge att jorden är rund, men ibland förefaller vara platt..

avos skrev:Är de enkelt, så har man ansvar för sina barn på samma sätt som för en bil. Men för bilen har man inte ansvar för moral och framtid ! Då går saker inte ihop.

Det kanske verkar krasst att jämföra ett fordon med en människa, men skillnaden mellan ansvaret för en bil eller en person är obefintlig när det kommer till det engagemang du är villig att ta på dig.[


"Allt går om man vill". Men det är ju en hur ofilosofisk ståndpunkt som helst ? Om jag tillämpar enkelt ansvar, så blir jag anmäld ! Ansvaret är mitt, ända till jag bevisat att någon annan delegerats ansvaret. Men om något händer barnet, medans denna person har ansvaret, så är ansvaret mitt i alla fall ! Det kan väl ändå inte vara en vanlig definition på ansvar ?

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 13 jan 2008 21:35

Jag gillar inte "Ansvar" och "Skuld" i det här sammanhanget. Man gör så gott man kan. Och funderar sonen på varför det har blivit som det blivit så får man väl berätta det så gott det går. Varför värdera? Det är som det är, och det är bäst att utgå från det.

Vad skulle "Ansvar" och "skuld" ha för funktion i föräldraskapet? Man gör det bästa man kan och orkar som förälder. Gör man inte det så är man nog rätt medveten om det och det behövs nog inte begrepp som "Ansvar" för att man skall förstå det. Däremot kan man vara dum.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Inläggav What Gives? » 14 jan 2008 12:46

avos skrev:Moraldebatter brukar vanligtvis vara ganska korkade. Säga bu eller bä till något. Det verkar som att filosofin inte har svar på dessa frågor. Då kan man kasta filosofiböckerna i papperskorgen ? Men om en moraldiskussion inte är OT, och tillför något  kan det ju vara något. Men moral handlar ju om den ENSKILDES val. I Det här fallet så tycker jag frågan handlar om ett globalt problem.

Håller med om att många moraldiskussioner är intetsägande. Nietzsche visste vad han skrev när han hävdade att filosofins uppgift är att undanröja massa strunt.

Filosofi kan erbjuda goda metoder, men sällan rena svar. Det betyder emellertid inte att man kan kasta böckerna, och en sådan attityd ställer mig undrande till vad du faktiskt läst, eller inte läst. Det är inte fråga om att ge instruktioner, snarare erbjuda konstruktiva förhållningssätt.

avos skrev:Jag vet inget exempel på att man "ibland" har vanligt enkelt ansvar som förälder, men ibland har totalt/oändligt ansvar.

Betyder det att du hjälper din son med att gå på toa? Borstar du hans tänder? Klär på honom?

avos skrev:Exempelvis så jobbar den yngre grabben dåligt i skolan, men mycket bra hemma.Vi är skilda. Mamman jobbar skift, och har inte tid att följa upp detta. Hos mig är han inte hela veckor, så jag kan inte följa upp saken. Om detta då är ett enkelt ansvar, så har jag alibi för att jag inte kan fixa detta, och mamman har alibi för att hon inte kan fixa detta. Dvs vi har båda alibi för att inte fixa detta, och grabben får gå igenom 9 år skolgång, utan att vi fixar detta... Men eftersom ansvaret inte är enkelt, utan korsvis, ansvar genom förbindelse, så om vi inte gör något åt detta, så sätter de dit oss, förstås. Därför så ska han nu bo hos mig, tills jag har sett till att han börjar jobba bättre i skolan.

Det är ju inget motargument till mitt påstående att ansvaret varierar. Du visar ju enbart de situationer där ni tar på er ett ansvar, men det falsifierar ju inte tanken om att ni har mindre ansvar i andra situationer likt de jag exemplifierar ovan.

avos skrev:Så där ser allt ansvar ut som förälder. Dvs ansvar för framtid och moral. Jag ser på kommentarerna glidningar, att ansvaret skulle vara enklare än så. Men ingen förklarar isf vad som menas med detta. Ungefär som att medge att jorden är rund, men ibland förefaller vara platt..

Det är bara för att du betraktar ansvar som antingen fullständigt eller obefintligt, när det i själva verket finns mer nyanser än så. Faktum är att det kan vara fruktbart att vägra ta på dig ansvaret för din sons handlande, i de situationer din son försöker skjuta över det på dig.

avos skrev:"Allt går om man vill". Men det är ju en hur ofilosofisk ståndpunkt som helst ?

Varför det?

avos skrev:Om jag tillämpar enkelt ansvar, så blir jag anmäld ! Ansvaret är mitt, ända till jag bevisat att någon annan delegerats ansvaret. Men om något händer barnet, medans denna person har ansvaret, så är ansvaret mitt i alla fall ! Det kan väl ändå inte vara en vanlig definition på ansvar ?

Här fattar jag inte riktigt vad du menar.

avos
Inlägg: 13
Blev medlem: 06 jul 2007 17:39

Inläggav avos » 15 jan 2008 10:25

avos skrev:Moraldebatter brukar vanligtvis vara ganska korkade. Säga bu eller bä till något. Det verkar som att filosofin inte har svar på dessa frågor. Då kan man kasta filosofiböckerna i papperskorgen ? Men om en moraldiskussion inte är OT, och tillför något  kan det ju vara något. Men moral handlar ju om den ENSKILDES val. I Det här fallet så tycker jag frågan handlar om ett globalt problem.

Håller med om att många moraldiskussioner är intetsägande. Nietzsche visste vad han skrev när han hävdade att filosofins uppgift är att undanröja massa strunt.

Filosofi kan erbjuda goda metoder, men sällan rena svar. Det betyder emellertid inte att man kan kasta böckerna, och en sådan attityd ställer mig undrande till vad du faktiskt läst, eller inte läst. Det är inte fråga om att ge instruktioner, snarare erbjuda konstruktiva förhållningssätt.


Jag utgår från att filosofin ska ligga på vetenskaplig grund, annars blir den ju inte mycket bättre än astrologin. Den måste fixa lagen om det uteslutna tredje, och logiken.Det där med att kasta böckerna, är vad jag då kommer in på. När det dyker upp 360 graders argument, och sådant som bryter mot lagen om det uteslutna tredje, blir ju resultatet osäkert om man talar om "tankar" eller "tankefoster"...

avos skrev:Jag vet inget exempel på att man "ibland" har vanligt enkelt ansvar som förälder, men ibland har totalt/oändligt ansvar.

Betyder det att du hjälper din son med att gå på toa? Borstar du hans tänder? Klär på honom?



Den äldre sonen antar jag att du menar..Ja min grundfråga är hur man formulerar detta. annars blir det arkivering av filosofiböckerna i runda arkivet.. Och det förtjänar de isf... Vad är ett ansvar ? Daghem åt gamla ?
Ansvaret borde bygga på rätten i grunden. Den som brustit i ansvar borde kunna dömas. Om någon som brustit i ansvar borde kunna dömas, borde det handla om ett brott mot logiken.

Återgår till ruta ett:Ansvaret måste vara logiskt. Daghem åt gamla ?


avos skrev:Exempelvis så jobbar den yngre grabben dåligt i skolan, men mycket bra hemma.Vi är skilda. Mamman jobbar skift, och har inte tid att följa upp detta. Hos mig är han inte hela veckor, så jag kan inte följa upp saken. Om detta då är ett enkelt ansvar, så har jag alibi för att jag inte kan fixa detta, och mamman har alibi för att hon inte kan fixa detta. Dvs vi har båda alibi för att inte fixa detta, och grabben får gå igenom 9 år skolgång, utan att vi fixar detta... Men eftersom ansvaret inte är enkelt, utan korsvis, ansvar genom förbindelse, så om vi inte gör något åt detta, så sätter de dit oss, förstås. Därför så ska han nu bo hos mig, tills jag har sett till att han börjar jobba bättre i skolan.


Det är ju inget motargument till mitt påstående att ansvaret varierar. Du visar ju enbart de situationer där ni tar på er ett ansvar, men det falsifierar ju inte tanken om att ni har mindre ansvar i andra situationer likt de jag exemplifierar ovan.


Hur kan man ha mindre ansvar ? Kan man ha mindre rätt och mindre logik också ?Kan man vara till hälften skyldig, eller rent av gradvis skyldig/ansvarig ?Eller som förälder :Dubbelt ansvarig ?

avos skrev:Så där ser allt ansvar ut som förälder. Dvs ansvar för framtid och moral. Jag ser på kommentarerna glidningar, att ansvaret skulle vara enklare än så. Men ingen förklarar isf vad som menas med detta. Ungefär som att medge att jorden är rund, men ibland förefaller vara platt..


Det är bara för att du betraktar ansvar som antingen fullständigt eller obefintligt, när det i själva verket finns mer nyanser än så. Faktum är att det kan vara fruktbart att vägra ta på dig ansvaret för din sons handlande, i de situationer din son försöker skjuta över det på dig.


Antingen finns ansvaret: då är det logiskt, eller så är det ogripbart: då finns det inte,det är illusoriskt. Hur ska någon kunna ställas ansvarig inför glidande ansvar, stegvis ansvar eller hälften ansvar ?

avos skrev:"Allt går om man vill". Men det är ju en hur ofilosofisk ståndpunkt som helst ?

Varför det?


Om man sätter handen på en het platta och tänker " det här gör inte ont " .. så gör det inte det ?

avos skrev:Om jag tillämpar enkelt ansvar, så blir jag anmäld ! Ansvaret är mitt, ända till jag bevisat att någon annan delegerats ansvaret. Men om något händer barnet, medans denna person har ansvaret, så är ansvaret mitt i alla fall ! Det kan väl ändå inte vara en vanlig definition på ansvar ?

Här fattar jag inte riktigt vad du menar.


Typ om barnvakten gör något opassande, så har föräldern ofta överordnat ansvar, och åker dit.

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 15 jan 2008 11:02

avos skrev:Hur kan man ha mindre ansvar ? Kan man ha mindre rätt och mindre logik också ?Kan man vara till hälften skyldig, eller rent av gradvis skyldig/ansvarig ?


Jag håller inte med dig om att ansvar skulle vara binärt.

Man kan ha grader på ansvar så länge som det existerar okända parametrar, vilket det av praktiska skäl alltid gör i fall där man skall avgöra någons ansvar/skuld.

Det betyder inte att ens bedömning skulle behöva strida mot förnuftet eller att ansvaret skulle vara en illusion.

avos skrev:Hur ska någon kunna ställas ansvarig inför glidande ansvar, stegvis ansvar eller hälften ansvar?


Genom att vi förhåller oss pragmatiskt till världen?

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Inläggav What Gives? » 15 jan 2008 11:41

avos skrev:Hur kan man ha mindre ansvar ? Kan man ha mindre rätt och mindre logik också ?Kan man vara till hälften skyldig, eller rent av gradvis skyldig/ansvarig ?Eller som förälder :Dubbelt ansvarig ?

Du kommer få svar på de frågorna när han flyttat hem till dig, misstänker jag.

avos skrev:Antingen finns ansvaret: då är det logiskt, eller så är det ogripbart: då finns det inte,det är illusoriskt.

Jag nöjer mig med att konstatera att vi är oense om detta.

avos skrev:Om man sätter handen på en het platta och tänker " det här gör inte ont " .. så gör det inte det ?

Ungefär så. Men vi diskuterar ju inte spisplattor, så det är ytterligare en filosofisk frågeställning som vi kan lägga i det runda arkivet.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster