Kan den analytiska sanningen försvaras?

[Dividend]

"Sanning" är ett relativt begrepp.

Håller inte med. Min åsikt (!) är att det fínns en objektiv verklíghet, men vi kan bara komma den approximativt nära med redskap som vetenskap, våra sinnen, logik och matematik.

Precis vad jag försökte förmedla, hur kunde du missa detta i all din iver?

Måste bero på att ordet relativ har relativt relativ definition.

[J R Auk]

Håller inte med. Min åsikt (!) är att det fínns en objektiv verklíghet, men vi kan bara komma den approximativt nära med redskap som vetenskap, våra sinnen, logik och matematik.

Om vi bara kan komma den approximativt nära är den alltid relativ, relativ redskapen vi använder och deras förmåga att avtäcka.

[J R Auk]

Suchanother, så du håller inte någon idé om logiken som orubblig då?

Hur ser du på matematiken? Tänker detta då den har en likhet med logiken.

[Dividend]

Håller inte med. Min åsikt (!) är att det fínns en objektiv verklíghet, men vi kan bara komma den approximativt nära med redskap som vetenskap, våra sinnen, logik och matematik.

Om vi bara kan komma den approximativt nära är den alltid relativ, relativ redskapen vi använder och deras förmåga att avtäcka.

Verkligheten verkar relativ beroende av redskapen, ja. Själv har jag dock som axiom att en objektiv verklighet existerar. Det blir så mycket mindre flummigare då..

[suchanother]

Matematiken är som vilken annan disciplin som helst, approxativ.(vet att detta ord är felstavat men kan ej hjälpas i nuläget)
All vetenskap "skissar" fram de troligaste scenarier. Matte inget undantag, där man utgår från axiomatiska system. Alltså; låt oss nu pränta ner några grundsanningar som ingen vettig människa kan tvivla på…osv.

[Dividend]

Håller med.

DEscartes "Jag tvivlar, alltså finns tvivlaren (jag)" är ju bara sann om postulatet (regeln) om att motsägelser är falska, är sann.

Så det är vettigt att tro på de logiska postulaten, det är praktiskt, men de behöver inte vara sanna.

[J R Auk]

Vad tror ni om Kants syn på transcendentala estetik och logik som en grund för det "skådande" som analyciteten eftertraktar så?

Överhuvudtaget vad hände med den Humes idéer om att
begrepp är rotade i sinnesförnimmelser.

[Zokrates]

Tankar på metafysiska universiella värden, som grund för en okränkbar tidlös filosofiåskådning , är ju inget nytt och berör ju dina frågeställningar, Auk.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Philosophia_perennis

[J R Auk]

Det känns som att språket hos Quine har tagit sig formen av rent bruksföremål. Och man kan undra var det givna tog vägen.

Intressant länk Zokrates, har aldrig hört begreppet förut. Men tror nog det ligger mycket i det. Olika traditioner runt om i världen har så liknande idéer och metoder för förståelse så att något fundament måste finnas. Sen hur långt det kan ta en är väl en fråga.

Vad tror du?

[Zokrates]

Det känns som att språket hos Quine har tagit sig formen av rent bruksföremål. Och man kan undra var det givna tog vägen.

Intressant länk Zokrates, har aldrig hört begreppet förut. Men tror nog det ligger mycket i det. Olika traditioner runt om i världen har så liknande idéer och metoder för förståelse så att något fundament måste finnas. Sen hur långt det kan ta en är väl en fråga.

Vad tror du?

Jag hänvisar till slumpen på grund av vår oförmåga att förutsäga vad som ska ske med hänsyn till materiens natur.

[tomtefader]

Föredrar Nietzsches kunskapsteori...

Att det mänskligheten plitat ner som "sanning" (vetenskaplig, matematisk) bara är sant för att det har ett överlevnadsvärde att tänka så. Andra arter tänker och har tänkt annorlunda och kommer att försvinna eller har försvunnit.

Detta gäller även logiken, som är en högst mänsklig uppfinning.

Dock blir det mindre förvirrande att leva om man postulerar vissa saker (logiska och matematiska axiom) som alltid sanna. Dessa "sanningar" är säkert till stor del biologiskt grundade.

Människan tänker som hon tänker av en anledning. (överlevnadsaspekten)

Tycker att ett evolutionärt närmande av särskilt logiken, och som ett slags fördömande av denna, är direkt fatalt. Om man hävdar logikens relativitet - eller för den delen förnuftets - blir utslaget att allt man vidare hävdar även det är relativt, inte förnuftigt underbyggt,, vilket inte är eftersträvansvärt. Logiken är någonting vi måste se som objektivt, annars finns ingen mening i att överhuvudtaget påstå.

[Dividend]

Föredrar Nietzsches kunskapsteori...

Att det mänskligheten plitat ner som "sanning" (vetenskaplig, matematisk) bara är sant för att det har ett överlevnadsvärde att tänka så. Andra arter tänker och har tänkt annorlunda och kommer att försvinna eller har försvunnit.

Detta gäller även logiken, som är en högst mänsklig uppfinning.

Dock blir det mindre förvirrande att leva om man postulerar vissa saker (logiska och matematiska axiom) som alltid sanna. Dessa "sanningar" är säkert till stor del biologiskt grundade.

Människan tänker som hon tänker av en anledning. (överlevnadsaspekten)

Tycker att ett evolutionärt närmande av särskilt logiken, och som ett slags fördömande av denna, är direkt fatalt. Om man hävdar logikens relativitet - eller för den delen förnuftets - blir utslaget att allt man vidare hävdar även det är relativt, inte förnuftigt underbyggt,, vilket inte är eftersträvansvärt. Logiken är någonting vi måste se som objektivt, annars finns ingen mening i att överhuvudtaget påstå.

Medger att din slutsats är sann, resultatet blir flum av all vetenskap och iakttagelser, men är nog en övertolkning. Nietzsche (min tolkning) påpekar bara att oavsett objektiva sanningar, är det det praktiska i att de fungerar som är anledningen till att människan är så anpassningsbar (vad till olika nischer osv) och sätter det i samband med andra livsformer som tänkt enligt annat mönster. Flyttfåglar beter sig rationellt när de flyger till Afrika under kall årstid, men är snarare en anpassning till miljön under lång tid än en slutsats som fåglarna medvetet drar på hösten Grejen är Darwins överlevnadsaspekt.
Det intressanta är då att människan genom att tänka, dragit logiska slutsatser som hjälpt henne överleva i väldigt varierande nischer. Verkar som detta implicerar att finns en objektiv verklighet men att logiska postulat bara än så länge beskriver (en del av?) denna ungefärligt.

Nietzsches övermänniska har inte mycket med nazi-idéer om raser att göra, idén formulerar han lite flummigt men verkar i mina ögon mest ha att göra med tanken att mänskligheten på nåt vis (teknologiskt? glad vetenskap?) övergår eller skär av kopplingen till biologin, nåt slags rationell händelse som transcenderar de begränsningar som är givna av naturen. (Tja, även kristen moral, Gud, och en del annat han tyckte höll människan tillbaka då.
Kanske bättre tolkningar av idén finns. Russel hade en mindre smickrande nånstans. En invändning mot det hela är att övertolkning kan vara farlig här. Tycker själv t ex att den kristna moralen är bra när den är till gagn för individers samspel, nedärvda enkla regler om tolerans och empati. T ex så hånskrattar man ju inte åt en dvärg som inte kan kliva på bussen, man hjälper honom upp. I de fall moral är begränsande för individen och samhällets utveckling, konkret t ex galna regler om kondomförbud eller när det begränsar tankens handlingsfrihet, som under medeltiden och i vissa moderna "samfund", känns dock N. som vettig kritik, rakt på problemet.

Han menar dock att även dessa regler liksom logiska är skapade. Ett väsen med oerhört stor begåvning kanske skulle finna ett antal andra regler som mer i samklang med verkligheten? En sådan existens skulle kanske vara likt en människa som står med ena foten bredvid en myrstack, och de arbetande myrorna klev över skon på denna, inställda på att garantera sina geners existens till nästa generation. Om mänskligheten sätts i myrornas ställe, hade vi kanske inte uppfattat detta väsen alls likt myrorna som obekymrat ignorerar oss.

Bara lite tankar på kvällen... (Det sista var nån tvärvetenskaplig sak jag läste om för några år sedan. Ett par biologer valde ett antal livsformer och försökte utifrån beteendet placera dem på en skala. Mänskligheten fick 10 och de andra rangordnades, med schimpansen på 8 om jag minns rätt. En existens på intelligens runt 20 skulle vara omöjlig att greppa för människor, liksom myror på kanske 2-3 inte greppar intelligens på 10. Ungefärligt beskrivet då..)

[Zokrates]

Nej men se en legendarisk stamfader har lämnat permafrostens bitande  isar, talar om logikens relativitet, men ej om ljuset som endast kan förstås i relation till mörkret och inte nämns att ingen juleton kan leva mol alena utan måste verka i en obruten framförande rörelse, likt ord och rim i ens tankar, som blir till en totalitet i hela mänskligheten, kul att återse dig här Tomtefar!

[J R Auk]

Föredrar Nietzsches kunskapsteori...

Att det mänskligheten plitat ner som "sanning" (vetenskaplig, matematisk) bara är sant för att det har ett överlevnadsvärde att tänka så. Andra arter tänker och har tänkt annorlunda och kommer att försvinna eller har försvunnit.

Detta gäller även logiken, som är en högst mänsklig uppfinning.

Dock blir det mindre förvirrande att leva om man postulerar vissa saker (logiska och matematiska axiom) som alltid sanna. Dessa "sanningar" är säkert till stor del biologiskt grundade.

Människan tänker som hon tänker av en anledning. (överlevnadsaspekten)

Tycker att ett evolutionärt närmande av särskilt logiken, och som ett slags fördömande av denna, är direkt fatalt. Om man hävdar logikens relativitet - eller för den delen förnuftets - blir utslaget att allt man vidare hävdar även det är relativt, inte förnuftigt underbyggt,, vilket inte är eftersträvansvärt. Logiken är någonting vi måste se som objektivt, annars finns ingen mening i att överhuvudtaget påstå.

Hahahahaha.

Tillåt mig tvivla på din seriositet. Förnuftet, eller logiken är och har varit under precis lika mycket kritik som känslan.

Kan du berätta varför den ena är bättre än den andra?

[J R Auk]

Dividend. Härlig läsning. Mer sådant resonerande tycker jag.

Så här lite senare.

Och obs ingen ironi bara uppskattning.