Filosofi Målar Tavlor & Skulpterar Statyer

Moderator: Moderatorgruppen

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 09 mar 2008 23:58

J R Auk skrev:Jag tänker mig alltså att filosofins verkan, och dess plats i det sociala rummet, alltid kommer vara subtil och inte kunna uppmärksammas som att idéerna blir allomfattande. De blir bara rådande, utan das mans uppmärksamhet på hur de kom att bli rådande.


Jag tror för min del att filosofin aldrig verkar i det sociala rummet så som socialt rum. Ideérna blir aldrig allomfattande utan missuppfattade. Missuppfattningarna blir rådande med "mannets" aktiva uppmärksamhet på hur de kom/kommer att råda.

Det samma kan väl sägas gälla all vetenskap, dock särskiljer sig filosofin i det att dess produkt inte tjänar, produceras billigare, på att delas av massan av mänsklighet.
Förklara gärna det här närmare. ( ? )

Filosofins problem är väl just dess problem, till skillnad från de pragmatiska sökningar som vi ser i de flesta andra vetenskapsfält? Den verkar inte behöva någon värld eller något sammanhang (annat än det som producerar tanken förståss)?
Filosofin handlar just om världen, inget annat.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 mar 2008 09:57

CAUSTIX skrev:
J R Auk skrev:Är inte självutsuddandet det som poststrukturalisterna lämnat som arv efter sig? Dekonstruktionen av människan är dagens jakt på "sig själv".
Dekonstruktionen är varken att jaga eller jagas utan ett steg tillbaka genom att gå framåt. det vi förutsätter hos oss själva visar sin omöjlighet genom att vända sig mot sig själv, genom att visa omöjligheten av varats närvaro, varken som presentation eller re-presentation utan som problematisering och kontaminering mellan de poler som förutsätts. Dekonstruktionen av självet kan inte vara "jakten" på "sig själv" utan själva problematiseringen av jagandet av "jakten" av uppklarandet av mening som ändå alltid sker när vi jagar oss själva såsom jagade jägare.

Förvirringen lägras väll när finnandet av självet inte söks genom bilden av sig själv. Dekonstruktionen har inte letat sig in i tanken hos das man utan rör än så länge bara bilderna som tanken får sig förmedlat. Den är materiell, och vad jag tycker mig se så är en idealismens dekonstruktion i antågande. Ägandet ifrågasätts, makten ifrågasätts.

Dekonstruktionen händer alltid även i/hos det alldagliga (Das man). Idealismen är inte undantagen, utan var först uttagen. Idealismen är på sätt och vis Moder till Dekonstruktionens upptäckande(re). Derrida utvecklar ju sina ideér (eller inte det heller) just i sitt arbete med Husserls  Logiska undersökningar. Så det är inte en frågan om antågande utan ett ständigt vridande av själva vaggans egna förutsättningar som förutsättningslös.


Menar du att dekonstruktionen är detta i de ursprungliga formulerarnas ögon, eller är det din personliga syn? Jag talar om vulgärdekonstruktionen. Den som inspireras av karaktärer på film, som fått låna några drag genom att inspirationen från verk som berör detta nått författaren i fråga.

Vad jag uttolkar i dina ord om dekonstruktionen som problematiseringen av jakten, är faktiskt vad jag försökte ge uttryck för i det andra, av dig, citerade stycket. Än en gång tänkte jag då på den vulgära, vardagliga, (om någon sådan kan sägas finnas) formen av dekonstruktionen.

Så jag tror jag instämmer till fullo :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 mar 2008 10:04

CAUSTIX skrev:
J R Auk skrev:Jag tänker mig alltså att filosofins verkan, och dess plats i det sociala rummet, alltid kommer vara subtil och inte kunna uppmärksammas som att idéerna blir allomfattande. De blir bara rådande, utan das mans uppmärksamhet på hur de kom att bli rådande.


Jag tror för min del att filosofin aldrig verkar i det sociala rummet så som socialt rum. Ideérna blir aldrig allomfattande utan missuppfattade. Missuppfattningarna blir rådande med "mannets" aktiva uppmärksamhet på hur de kom/kommer att råda.

Det samma kan väl sägas gälla all vetenskap, dock särskiljer sig filosofin i det att dess produkt inte tjänar, produceras billigare, på att delas av massan av mänsklighet.
Förklara gärna det här närmare. ( ? )

Filosofins problem är väl just dess problem, till skillnad från de pragmatiska sökningar som vi ser i de flesta andra vetenskapsfält? Den verkar inte behöva någon värld eller något sammanhang (annat än det som producerar tanken förståss)?
Filosofin handlar just om världen, inget annat.


Ja det är tänkvärt att filosofin aldrig når fram som klarhet. Utan att missuppfattningen är att förvänta.

Jag tänker mig att de andra vetenskaperna har tydliga mål, oftast relaterade till samhället, som sin motivation, ursprungsfundamentet. Som sådant så bereds plats för vetenskapens resultat i samhället innan de är levererade (tror filosofin en gång har haft den positionen, men inte idag). Medan filosofin har ingen produkt som relaterar till samhället, även om det i mångt om mycket handlar om samhället, för dess motivation måste alltid vara subjektiv, i det att den söker förståelse, och inte förklaring, saknar tydlig effekt. Filosofin relaterar till subjektet på ett helt annat sätt än vetenskapen, åtminstone det jag kallar filosofi. För det finns väl inga formler i filosofin man kan applicera för att göra filosofins resultat behjälpliga för den som enbart söker metod, eller detta resultat?

Det är filosofins flört med mysticismen.

När du säger att det handlar om världen, har du då inte bara en annorlunda definition av världen än den jag framför, implicit?

Ingen fråga utan värld?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Pho-ku
Inlägg: 300
Blev medlem: 04 maj 2008 16:08
Ort: Mayorna

Inläggav Pho-ku » 25 mar 2009 04:01

CAUSTIX skrev:Som filosof så ingår man ju i den filosofiska traditionen. Det blir inte mer insnöat än för matematiker, kvanfysiker eller konstnärer mfl. som alla befinner sig i en mer eller mindre esoterisk kontext som "vanliga" människor inte kan förstå.  Vad är problemet med det?


Vad har matematiken, kvantfysiken, konstnären osv. med esoterismen att göra?

För övrigt instämmer jag.

Jag tror mig vara säker på att jag förstått hur dekonstruktionen ter sig. Jag instämmer till fullo med vad caustix, avant, och auk har sagt, inte precis allt så klart, men det mesta ut av det.

När rullgardinen väl rullade upp, var det som att se sig själv. "Det här är ju jag". Jag tänker mig; Kants tankar rörande epistemologin, Marx syntes av den klassiska materialismen och Hegels idelalism - dialektiska materialismen. Tesen > antisesen > syntesen > antites >...osv.

Tänker jag rätt här?

Kan man säga att:

... filosofera är att dekonstruera, och vice versa?

...den stränge forumadminastratören, begränsar dekonstruktionen?

...totalitarism, diktatur, kommunism, socialism, det som har för avsikt att begränsa - begränsar dekonstruktionen?



Avantgardet skrev:Man kan väl se det som så att filosofin många gånger misslyckas att ta plats i det "offentliga rummet", och att det på så sätt inte för in sin begreppsapparat i "das Mans" sfär. Akademism är sekteristiskt, men så var också kristendomen en gång i tiden. Det är lite olika mekanismer alltså, "utvecklandet" av ett fält och dess "spridning", det sträcker sig utefter olika axlar. Därför är det väl trevligt när populärkulturen (t.ex. Matrixtrilogin och liknande) söker uppfylla denna rollen. Bildningen i dag består ju, på gott och ont (mest ont om man frågar mig), av dokusåpornas vem-är-vem och individualistisk Hollywoodmoral.

Självutsuddandet är ju lite krångligt, men varför skall det vara krångligare än när syllogismen en gång i tiden gjorde sitt inträde i kulturen?


Jag tycker vi ska vara optimistiska. Populärkulturen växer sig större tycker jag mig se. En själv är av sorten autodidakt (populärkulturen fungerar/ade uppenbarligen) och jag sprider så gott jag kan, när jag har humöret uppe. Titta bara på det här forumet och dess populäristiska(inte i populistisk bemärkelse) framställanden, som ju är få, men det alltid några. :)
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 25 mar 2009 11:48

[img]Vi%20kanske%20skall%20se%20oss%20som%20kun-skapare,%20snarare%20än%20avtäckare[/img]

Vilket ju i viss mån kan appliceras på alla, alltid. Levandes i livet skapar vi våra egna begrepp och tolkar dessa utifrån våra egna förutsättningar. Det eviga är något som vi skapar, inte upptäcker,
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

Phileas Fogg
Avstängd
Inlägg: 154
Blev medlem: 22 feb 2009 10:33

Inläggav Phileas Fogg » 25 mar 2009 15:13

Jag satt och tänkte.

Mörker är inte tredimensionellt. dvs det finns inga block av mörker, utan endast avsaknad av ljus.

Därför målade jag en kub på pappret och färglade den svart. Och kallade bilden för "A block of Darkness"

transversal
Inlägg: 1673
Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
Ort: Göteborg

Inläggav transversal » 26 mar 2009 01:28

Phileas Fogg skrev:Jag satt och tänkte.

Mörker är inte tredimensionellt. dvs det finns inga block av mörker, utan endast avsaknad av ljus.

Därför målade jag en kub på pappret och färglade den svart. Och kallade bilden för "A block of Darkness"



Du skulle lagt den på ett vitt papper och kallat den "Svart kub på vit bakgrund" aka "Homage to Malevitj" ...


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster