J R Auk skrev:Makterna skrev:J R Auk skrev:Makterna vi vet att du anser att staten är fienden men vi instämmer inte alla att det är den enda fienden tror jag. Staten har vi faktiskt som aktör av flera skäl.
Jag har väl inte påstått att den är den enda fienden. Men att det kanske finns andra fiender gör den inte mindre farlig.
Vilken annan fiende är det du tänker på nu då, som är relevant? Berätta och motivera!
Stora föreningar som inte är statliga och inte delar massans intresse. Alltså stora organisationer med den rätt du menar staten inte borde ha. Berätta varför det skulle sluta vara så i nuläget.
Visst, självklart kan all sorts makt vara farlig (om den används till skada). Och den kan också lika gärna vara god (om den används till nytta). Därför kan jag inte hålla med om valspråket "fight the power", för det är ju inte makten som sådan som är problemet.
Du pratar om icke-statliga föreningar som har makt. Vad skulle man politiskt kunna göra åt detta då, utan att åtgärden medförde negativa konsekvenser (ett föreningsförbud skulle ju minska friheten och seriositeten hos staten).
Det viktiga är väl att ingen står över lagen. Då kan man vara hur känd och inflytelserik som helst, men ändå inte skada nån. Bonniers, för att ta ett exempel på en stor grupp, kan trots sin "makt" inte kröka ett enda hårstrå på mitt huvud. Detta tack vare rättssystemet. Så samtidigt som de är "mäktiga" på ett sätt, har de inte mer juridisk makt än nån annan.
Ett undantagsfall av förening som står över lagen är facket. Sossarna har infört en speciell lag som säger att man får bryta mot det anställningsavtal man har godkänt, och strejka, om bara facket satt sin välsignelse. Detta borde såklart rättas till så att alla blir lika inför lagen, såsom det ska vara i en västerländsk civilisation.
Om du inte vill slå ihjäl folk så är den utilitaristiska principen i behov av en fördelningsprincip om den inte kan bortförklara kritiken om att den inte tar hänsyn till individualism. Alltså lyckan som total inbegriper totaliteten av mänskligheten. För att maximeringen skall vara rättfärdigad att gynna enbart en selektiv del till en större total än en bredare populus så måste ett antal saker förklaras.
1. Hur lycka, eller vad som avses kvantifieras, är kvantifierbart. Vad graderar X och vad motiverar en jämförelse mellan olika instanser av X samt företräde eller uteslutande av den ena framför den andra.
Va? Den sammanlagda lyckan bör maximeras helt enkelt. Nu kan ju staten inte åka runt och behandla alla individuellt (skälet till detta är helt enkelt att det inte går, och med "går" menar jag att ett försök inte skulle ge bra konsekvenser), så vad den får göra är att införa sådana lagar som på det hela taget ger den bästa maximerade lyckan.
2. Hur utilitarismen hanterar problem som individualitet, rätt till kompensation (arbete skall ge utdelning och offer kompenseras)? För det kan inte anses rimligt att sätta äganderätten framför utilitarismen. Ägandet är bara motiverat av den totala summan av det föredragna, och alltså motiverat att förändras om den totala summan blir större på något annat sätt. (det samma skulle gälla för en värdeneutral stat som agerar för att maximera något, byt då utilitarism till liberalism, eller vad ditt system kallas)
Va? Jag vet inte om du med "äganderätt" syftar på den moraliska uppfattningen att den som skaffat sig en sak har moralisk rätt till den framför andra. Men min politik använder "äganderätt" som en juridisk princip, och syftet är inte moraliskt - syftet är att skapa en situation där den sammanlagda lyckan maximeras. Ett samhälle där ingen får äga mer än kläderna på kroppen eller ens det, skulle av olika skäl inte sluta som ett speciellt lyckligt samhälle, och framför allt skulle det inte funka, utan ett försök skulle leda till kaos - folk skulle tjuv-äga saker, privatpoliser skulle uppstå, etc.
3. Varför större relevans skall ges till maximeringens utbredning vertikalt framför dess utbredning horizontellt (det här berör sådana saker som temporalitetens relevans samt hur "bättre" skall förstås i förhållande till "bra"). Det vill säga skall störst relevans läggas vid totala andelen moraliska agenters innefattande i "bra", av det som avses, eller skall störst relevans ges mängden "bra" oberoende av andelen moraliska agenter?
(Den här frågan kan ses som att den sammanfaller med 1. men så är inte fallet då detta inte inbegriper någon fråga om identitet för agenterna, enbart att de existerar oberoende av vad de är gör att frågan blir en metavärdesfråga om hur den logiska entiteten "bra" bäst fylls. Detta för att kunna säga att agerandet är rationellt.)
Nu vet jag inte vilka "agenterna" är du pratar om, men ifall det du vill uttrycka är frågan "ska folk få bli hur rika som helst eller?" så är mitt svar att lyckan i praktiken inte alls maximeras om en jätterik person äger tusentals miljarder och alla andra 10 öre. Detta scenario behöver du alltså inte oroa dig för. Dock blir lyckan större om nån som gillar materialism har rätten att göra karriär och skaffa sig en massa "statussymboler" (?), medan den som har andra intressen (t.ex. att hascha) får rätten till detta. Lyckan blir mindre om alla ska ha exakt lika mycket i plånboken, oavsett om man har dyra intressen eller billiga. Bland annat eftersom den som sliter men ändå inte får behålla nåt, upplever orättvisa och blir missnöjd med ett sånt samhälle.
Makterna skrev:J R Auk skrev:Nån gång måste du skriva ner din värdeteori alltså. Jag tycker den vore intressant att få ta del av.
Visst, på vilken punkt? Eller ska jag skriva en lång lista vad jag tycker om allt?
Sammanfatta gärna. Det är dess koherrens jag undrar över

Inte för att jag för det menar mig på att själv ha mina åsikter och trosföreställningar relaterande frågan helt övertänkta.
OK, jag startar en separat tråd som heter "Makternas värdeteori".