Zokrates skrev:ParadOxen skrev:Jag har haft diskussioner om var vårt medvetande och vårt undermedvetna sitter. En del menar att det är ett centrum i hjärnan och vissa menar att den är placerad i själen eftersom ett medvetande (och/eller) det undermedvetna överlever döden, d.v.s. att man kan ha tillgång till erfarenheter i tidigare liv.
Har filosofin utrett frågan och kommit fram till något som nästan alla håller med om eller är det fortfarande en öppen fråga?
I hjärnan sammankopplas alla intryck från våra sinnen och kroppens behov. Alltså sitter centrum för vårt undermedvetna i huvudet trots att våra intryck kommer från alla möjliga håll och kanter.
Det undermedvetna är en bearbetningskapacitet vi har förmåga och ständig tillgång till, men vari allt ännu ej är aktivt visualiserat eller verbaliserat.
Det är i våra drömmar mycket av den information vi tidigare superat via våra sinnen bearbetas, förbereder oss mentalt för att senare ge oss ett verkligt uttryck i form av en vilja till handling i specifika situationer.
Vad är det för svårt med att fatta detta?

Den öppna delen av din fråga
Problemet med det undermedvetna ligger i medvetandets oförmåga att aktivera all information från det undermedvetna korrekt.
Allt vi ser, hör eller på annat sätt medvetandegör, fragmenteras snabbt, vi bearbetar i mångt och mycket endast delar av helheten, det vi för tillfället tycker är väsentligt utifrån vår erfarenhet. Därav bearbetas inte all övrig information direkt som vi tar del av, men dessa delar kan ändå lagras i brottstycken. Minnet i sin tur strukturerar informationen på ett för minnet adekvat sätt, delvis genom tidsstämpling inom cellerna.
Vi skulle förmodligen bli sinnessjuka om vi kunde bearbeta all information som sker runt omkring oss i sin totala helhet, vartenda litet ljudintryck, varenda liten nyans av färger, med mera, men ändå sparas bitar av helhetsintrycken för att fungera som rekvisita åt det vi anser vara centralt i hågkomsten.Minnet är en del av det undermedvetna, det som tillåter att det sker ett samspel, annars hade vi behövt att lära nytt inför varje likartad konfronterad händelse som vi redan tidigare bearbetat.
Varför är detta ett problem?
Jo, om detta första undermedvetna hänger ihop med vår individuella förmåga att minnas, för att i sin tur hänga samman med vilka kopplingar vi därefter gör i tanken, så blir förståelsen av det som sker undermedvetet mer eller mindre alltid begränsad.
Ytterligare saker som begränsar är vars och ens förmåga att ta till sig intryck via sina sinnen, förstå dem, tolka dem.
Här kan det finnas fysiska begränsningar i form av rena handikapp, syn hörselnedsättningar, men även intelligensmässiga handikapp i form av bristande förståelse för vad som sägs eller visas framför oss. Även traumatiska minnen kan influera negativt på kroppens förmåga att reagera och tolka känslomässigt.
Här slänger jag in fantasin som en möjlighet för att kunna återanvända erfarenheter på nya sätt, givetvis som en medveten men även delvis beroende av en viss förmåga att tillgodogöra sig minnen från vårt undermedvetna.
Det andra dolda undermedvetna, bearbetar information från kroppens hud, andning, hjärtslag, tarmar,celler, immunförsvar, proteiner, molekyler mm.Vi kan oftast bara tolka signalerna på ett makroplan, men inte i detalj på det mikroskopiska planet. En del av detta hör samman med det autonoma nervsystemet, men när det gäller tarmarna så är det ett trots symbios med kroppen helt eget högre stående organ, mycket snarlikt hjärnan.Den kommunikation som sker mellan hjärnan och tarmen sker förmodligen på ett helt genuint undermedvetet sätt, helt fritt från vårt i tal kommunicerande medvetande.
Jag kan förstå att det finns skeptiker som menar att det undermedvetna endast är en myt, för i mångt och mycket är det ur ett psykologiskt perspektiv ofta överdramatiserat. Väldigt många lever ju i ett konkret nu, de bekräftar inte sina val och handlingar utifrån ett riktigt behov, utan istället efter ett oövervägt godtycke som oftast saknar en övertygande förankring. Därmed är de inte helt medvetna om de konsekvenser deras handlingar medför, ej heller sin rätta vilja, men då de finner detta praktiskt och enkelt för stunden så är det bekvämligheten som styr.Här skiljer jag på nyckfulla impulser och impulser från det undermedvetna, där det redan har bearbetats och övervägts, antingen i ett vaket tillstånd eller i en tidigare dröm. Fysiologiskt sett däremot, anser jag att vårt undermedvetna är underskattat.
Funktioner som vi teoretiskt kan styra med vårt medvetande i olika grad om vi är öppna för det, men som oftast styrs undermedvetet då det sker.
Få ett bättre minne,större kreativitet, förbättrad hörsel, syn, förmåga till att zooma med synen, förmåga att öka vår uppfattningsförmåga t.ex så att vi ser glödlampans 50 blinkningar i sekunden, eller så att vår omgivning tycks röra sig i slowmotion, höja eller sänka kroppstemperatur, hjärtslag, sänka eller öka vår metabolism, samt förmåga att kunna veta exakt vad vår kropp vill ha för näring, veta om partnern framför oss ger oss en bra avkomma eller ens vill ha sex.
Detta är vad jag menar är delar av vår förmåga, oftast gömt i vårt undermedvetna, kanske till och med negligerat eller starkt ifrågasatt, men fullt ut ändå realiserbara funktioner av kroppens kapacitet.