Om problemet att presentera en filosofisk analys.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 dec 2008 04:40

Doe, påverkansordningen är primärt den andra. Nedifrån och upp, inte uppifrån och ned. Vi abstraherar från verkligheten, vi ändrar inte verkligheten genom nåt slags "intellektuell revolution". Det var därför jag sökte understryka detta med att kunskap är långt mycket mer än en massa pladder, det måste få återkoppling i den direkt påtagliga praktiken. Man måste cykla för att förstå vad cyklande innebär. Kunskapen måste därför växa fram i situationen. I ett klassrum t.ex. genom att synliggöra de strukturer som redan finns där och verkar, för att på så sätt kunna resa sig över dem. Det gäller att spränga formen där. Det gäller att syna sömmarna precis där vi står, med varandras hjälp (två par ögon innebär att vi kan se åt varandra), inte en massa snack på statsnivå. Alltså kortsluta överbyggnaden, skulle vi kunna säga, inte söka ändra på den - då det inte går, emedan den emanerar ur basen, inte appliceras på basen som något fritt svävande. Och i situationen, taget som generellt begrepp, finns ingen auktoritet som sådan. Ingen kan tala om för en annan hur den ska bete sig för att agera emanciperat, utan det är en kritisk praktik där alla, på grund av sakens natur, så länge de synar saker kritiskt är lika goda att uppmärksamma och meddela fynden.

Auk snackade om tid inledningsvis, och det tycker jag är ett strålande exempel (och som jag själv brottats med hela livet). Det är just av dessa skäl jag anfört som jag hävdar att en revolutionär handling består i att försova sig, för jämnan, och blankt strunta i klockan som sådan.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 12 dec 2008 12:23

Avantgardet skrev:Ta politikerna som exempel. De kan med rätta säga att folket ("pöbeln", alltså såna som jag) inte vet vad som är rätt eller fel i "den politiska sfären" (som de avgränsat, mycket passande, till att gälla just sådant som faller inom deras egna preferensers omfång). Det betyder emellertid inte, vilket de vill göra gällande, att vi, folket ("pöbeln" osv.), inte vet vad som är bäst för oss. Det är helt skilda frågor. Jag vill rent av hävda att avsaknaden av deras "politiska sfär" är det bästa för folket, att de mer eller mindre är ömsesidigt uteslutande, men det är en annan femma.


Läste några verser ur tao te ching igårkväll, första gången på något år jag tittade i den. Lao Tzu (ca översatt den gamle/den vise) skriver i någon av dem att folket ska gå tillbaks till att knyta knutar på repen, istället för utveckla avancerad teknologi. Samhällena ska vara små och oanseliga, den som tydligen härskar, ska göra så (närmandes uppenbar perfektion i konsten) genom att uppfattas som härskande av folket så lite som möjligt. Istället ska det liksom hända av sig självt. Typ; Om man reellt har lite, ska man nöja sig med vad man har. Om man har mycket, ska man önska sig mer. På tal om sk korruption. Det man gör, är vad man tränar/tillber, är vad man kommer fortsätta göra ocks i framtiden. + att man med tiden tydligen utvecklar effektivitet i det.

Korruption innebär fö just att bli påverkad, samt havandes en negativ klang, som 'påverkan' i sig själv saknar. Det man upplever som situationen, är det enda som reellt kan påverka en, dvs är reellt vad som alltid påverkar en. Oavsett om situationen är att man drömmer om något, eller om något uppenbarligt objektivt händer.

Och som Avant sa någonstans (jäkligt intressant att läsa dina inlägg fö), i stunden finns ingen auktoritet som sådan. För detta krävs relativitet, dvs någon slags utdragenhet i tid, dvs inte bara en perfekt ögonblicksbild - likt den matematiska punkten, som inte har någon yta, och därför per definition inte reellt finns.
Och på tal om - tao te ching säger också, i likhet med ex kristendomen, att vägen har många namn, men att det som inte går att uttala är det korrekta. Carpe diem.

Rädsla inför rädslan. Att vilja vilja. Anledningar.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 dec 2008 15:41

Minded skrev:Och som Avant sa någonstans (jäkligt intressant att läsa dina inlägg fö)


Skulle aldrig be om ditt smakomdöme, det märker jag ju nu. Annars var det klokt av dig att dra upp den gode kinesen, börjar vara dags för mig att ta mitt postkoloniala ansvar och läsa mina kineser också. Intressant lät det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 12 dec 2008 18:56

Ansvar? Är det skyldighet som gör att du ställer dig upp om morgonen (om än tydligen sent)?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 dec 2008 20:36

Minded skrev:Ansvar? Är det skyldighet som gör att du ställer dig upp om morgonen (om än tydligen sent)?


Jag har ett mindre storslaget namn på det, kallar det för överlevnadsinstinkt (eller drogsug, beror på, och ibland är det katten som tvingar mig).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Doe
Inlägg: 167
Blev medlem: 31 mar 2008 23:23

Inläggav Doe » 13 dec 2008 03:06

Avantgardet skrev:Doe, påverkansordningen är primärt den andra. Nedifrån och upp, inte uppifrån och ned. Vi abstraherar från verkligheten, vi ändrar inte verkligheten genom nåt slags "intellektuell revolution". Det var därför jag sökte understryka detta med att kunskap är långt mycket mer än en massa pladder, det måste få återkoppling i den direkt påtagliga praktiken. Man måste cykla för att förstå vad cyklande innebär. Kunskapen måste därför växa fram i situationen. I ett klassrum t.ex. genom att synliggöra de strukturer som redan finns där och verkar, för att på så sätt kunna resa sig över dem. Det gäller att spränga formen där. Det gäller att syna sömmarna precis där vi står, med varandras hjälp (två par ögon innebär att vi kan se åt varandra), inte en massa snack på statsnivå. Alltså kortsluta överbyggnaden, skulle vi kunna säga, inte söka ändra på den - då det inte går, emedan den emanerar ur basen, inte appliceras på basen som något fritt svävande. Och i situationen, taget som generellt begrepp, finns ingen auktoritet som sådan. Ingen kan tala om för en annan hur den ska bete sig för att agera emanciperat, utan det är en kritisk praktik där alla, på grund av sakens natur, så länge de synar saker kritiskt är lika goda att uppmärksamma och meddela fynden.

Auk snackade om tid inledningsvis, och det tycker jag är ett strålande exempel (och som jag själv brottats med hela livet). Det är just av dessa skäl jag anfört som jag hävdar att en revolutionär handling består i att försova sig, för jämnan, och blankt strunta i klockan som sådan.


Mmm, men pratar du inte hela tiden om att med majoritetsbeslut ta makten över de hierarkier makten redan stödjer sig på? Vad skulle förändras? De här hierarkierna är inte byggda för demokrati, utan för inskränkningen. Om du accepterar tanken att makt korumperar, skulle den kampen bara leda till politisk kapitalism; ett marknadsanpassat sovjet, i bästa fall.

Tror verkligen det är i ekonomin det börjar.
Och tror verkligen inte att det är människorna/medborgarna som väljer att sabba varandra så.
Tror alltså, att en verklig demokratisk omvälvning av samhället, måste ha en konkurrenskraftig demokratisk ekonomi att bygga på, för det är i första hand ekonomin som vänder oss emot varandra.

En av det här landets maffigaste folkrörelser någonsin var nykterhetsrörelsen.
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 03:06

Jag dryftar det här ämnet inte för att jag har något att presentera. Det jag vill vara, det är jag, jag lägger inte något "som jag skall bli" i det jag vill vara.

Varför måste jag presentera ett telos? Jag har inte någon sanning, jag har bara många tankar som jag menar tål att dryftas. Jag har inte något jag vill påstå bör göras, men jag vet att jag kan säga om det som är att det inte borde vara. Jag är inte här för att skapa luftsubstanser i det att vi har "något där", utan söker att göra något här.

Det som står bakom funderingen är ju att jag inte vill göra mig till någon som orerar inför den som skall lyssna. Utan jag vill ha samtal.

Men jag ser samtalet, ofta, begränsas av vår rådande kultur. Vi har blivit itutade att det mesta är uppenbart, att att känna någots namn är att veta dess natur. Att synen ger saker som de är. Vi har gett företräde till ögonenas vittnesmål, trots att de så lätt visas rymma mycket bedrägligt.

Det här jag dryftar handlar inte om hur jag skall förhålla mig så att jag får mitt sagt, det handlar om hur jag skall förhålla mig så att jag får höra om vad jag säger. Jag vill inte vara auktoritär, jag vill inte att orden skall vara auktoritära, jag vill att meningen, i det att det är en aktivitet, en investerad tid, skall bära auktoritet.

Jag söker en attityd där denna mening kan framläggas för beskådan, och reflektion. Jag söker att vi kritiserar vår kultur.

Och jag ser kritik bestå av acceptans av det möjliga. Ett försanthållande av det kunde vara sant. Annars är det inte kritik, utan bara förnekande. Och det är att vända sig från och inte till, inte positivt i sin rörelse så som kritik är. Inte anknutet till det avgränsande, och meningsgivande, i det att det kontrasterar, som "kritik" kan beteckna.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 03:16

kWee skrev:
Det jag dryftar är hur vi förhåller oss och bör förhålla oss. Varför människor intar auktoritära positioner istället för att låta sig bli givna en auktoritet.


Mina disskusioner blir ofta sådana att jag försöker med att ge bort min "auktoritet" för att på något märkligt vis försöka balansera båda parter till samma plan.

Vad jag får ur dina inlägg Auk är att du vill komma från att vi skall vara medvetna om auktoriteten, i den mening att den egentligen saknar betydelse.

Genom att göra så skulle vi kunna få bättre "avtal/samförstånd" mellan varandra och på så sätt få alla att ge och ta....


När jag träffar en människa så har jag alltid glädje för att jag vet att något vet de, om de bara kan tro att det de vet har värde så finns det en skatt av kunskap för mig. De flesta döljer dock de som de vet, för att de har intalat sig att det inte är av värde.

Du tolkar mig rätt.

Auktoritet är något som jag (är det sedan du i din situation, eller jag i min) ger till den jag tror veta något bättre än mig själv.

Jag anser mig vara intelligent och kunskapsrik i det att jag vet, och kan göra goda omdömen, om vad min kunskap och mina insikter består i och därav när jag skall ty mig till någon annans kunskap. Det är genom att jag inte räds att låna av andra, att låta andra vara min auktoritet, som jag kan nå goda resultat.

Min auktoritet, inför mig själv, är mitt omdöme, oavgjort och alltid, tvunget så. Acceptansen av det gör att jag kan låta mig bli given auktoriteter hos andra, jag kan respektera saker för vad de är i sig själva.

Motsatsen tycker jag är den som måste veta allt själv. Som alltid måste vara sin egen auktoritet, eller äga den "riktiga" auktoriteten.

Den klarar inte av att göra goda omdömen om vad som är mest relevant, de egna idéerna eller andras. Den måste upprätthålla, och skapar sig, utan känsla, genom idéer, auktoriteter.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 14 dec 2008 03:19

Jag känner igen mig i ditt resonemang Auk. Frågan är om ett budskap någonsin kan tas för bara vad det är istället för av vävas in i ett socialt samband.

Som lärare känner jag till och från att det jag säger mottages av eleverna utifrån en position som de har gett mig. Man har olika roller i olika delar av samvaron, något som det är nyttigt att vara medveten om. Det har hänt ett par gånger att jag har direkt ljugit i klassrummet (och sedan talat om det) för att i alla fall för mig själv skapa en illusion om att jag lär ut kritiskt tänkande.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 03:19

Jag vill alltså nedmontera auktoriteten för att låta människans egna auktoritet, omdömet, byggas upp.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 14 dec 2008 03:20

En beundransvärd strävan. Lycka till.
What's the ugliest

Part of your body?

Some say your nose

Some say your toes

But I think it's YOUR MIND

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 dec 2008 09:51

Doe skrev:En av det här landets maffigaste folkrörelser någonsin var nykterhetsrörelsen.


Hoppa på det nya tåget, här har man dragit igång onykterhetsrörelsen.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 dec 2008 09:57

Sluta slingra dig Auk. En massa vackra ord istället för substans är vad vi får av dig. Du låter precis som en politiker. Om du söker samtal så måste du väl kunna svara uppriktigt på en fråga? Om du sen är uppriktigt nyfiken på detta med makt och asymmetri i samtal, så fundera på frågan i dess egenskap av matkmedel. Det är frågan som styr och kontrollerar. Makten ligger inte hos den som säger att si eller så är det, utan hos den som gjort problemformuleringen vilken detta "si eller så är det" är ett svar på. Men ett telos måste du presentera, för det bär du redan på, oavsett om det är ditt eget eller någon annans. Det finns ingen a-politisk, eller a-moralisk, position att inta och ignoratia non est argumentum.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 14 dec 2008 13:37

intressant! enda lösningen ligger väl i att kunna göra beslut genom varandras kunskap, alltså skulle man gå på sådana "förutsättningar" kanske
rentav  skulle man kunna få en mera tolerant och "sammanhållen" värld
utan intriger..
en större "vi" känsla

Jag håller fullständigt med att man lär sig utav andra, fast kanske stotheten säger annat.
Flere gånger har jag erfarit få mig på näbben enbart för att jag varit ointresserad av andras ideer / kunskap, jag antar att vi alla fått det.

Det var ett väldigt bra inlägg, fick mig att inse varför jag beter mig som jag gör, antagligen för att de enda sunda är att inte "bossa"
Jag har tänkt på just den interaktion vi har på tex min arbetsplats, hur våra disskusioner blir dit de blir sas. Ju mera jag nu tänker på det har vi faktiskt en ganska sund plats,vi byter av varandra i auktoritet,vartomannat även om en enda av os 3 på arbetsplatsen har Ansvaret för att jobbet sköts, vi vet att vi kan lita på varandra helt enkelt.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 dec 2008 16:33

Magister Rolf skrev:Jag känner igen mig i ditt resonemang Auk. Frågan är om ett budskap någonsin kan tas för bara vad det är istället för av vävas in i ett socialt samband.

Som lärare känner jag till och från att det jag säger mottages av eleverna utifrån en position som de har gett mig. Man har olika roller i olika delar av samvaron, något som det är nyttigt att vara medveten om. Det har hänt ett par gånger att jag har direkt ljugit i klassrummet (och sedan talat om det) för att i alla fall för mig själv skapa en illusion om att jag lär ut kritiskt tänkande.


Jag tänker inte att det nödvändigtvis är så att vi måste bortse från det sociala sammanhanget, utan snarare att vi alla ständigt måste inse det sociala sammanhanget.

Jag tror att lärarrollen idag är svår. Just för att jag ofta fått känslan av att kulturen bjuder att ett avstånd skall vara. Som om man lyssnade mer och bättre, och lärde sig bättre därav, när lärare hade en auktoritet innan det visat sig att den är auktoritär i det som talas om.

Tänk dig istället den som utför sitt förvärv och sedan får en fråga, om kunskapen kan delas. Det tror jag vore den ideala lärosituationen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster