Religion - konspiration eller gräsrotsrörelse?

[J R Auk]

Anders: definitivt inte. Själv anser jag det vara ytterst höga kort i leken.

Övriga (Jimmy och Auk): Kom igen då, skriv något, ni som tidigare var så upprörda. Jag vill utveckla min tankar, kom med lite kritik. Eller är ni helt plötsligt ointresserade av ämnet?

Semester

För övrigt, kan man inte vara religiös och materialist?

Jag instämmer inte med din definition av religion, jag är själv emot den, men på annan grund; nämligen att den institutionaliserar tro.

Alltså frågan är snarare i mina ögon om vi kan tro på att det går att institutionalisera tro, och då inte en metafysisk tro (eller inte mer än vetenskap, och filosofi), med gott resultat. Eller om det inte i själva den rörelsen ligger något självbesegrande. Men sen verkar ju inte "profeterna" heller ha uppmanat något annat än introspektion för att "hörsamma evangeliet". Boktroendet kommer sig av andras påverkan.

Vad är rationalitetens mål Miles?

Det går inte att vara en individ och samtidigt vara till grunden irrationell - ett medvetande är omöjligt utan förmågan att kunna knyta ihop punkt A med punkt B.

Är rationalitet alltså enbart ett form av mönsterseende? Är inte just "bra" eller rent av "bäst" ett krav för att rationaliteten skall infinna sig?

1: Jodå.

2: En tro utan metafysik är i min bok en omöjlighet.

3: Rationaliteten har inget mål. Dess begagnare, däremot...

4. Ja, och nej?

1. Ok då släpper vi det.

2. Vad är då en tro? Är det som du kallar rationellt en tro, eller är det något annat, kanske en kunskap?

3. Om rationaliteten inte har ett mål och enbart deras begagnare har det, är det då laize fair på vad som är rationellt för en människa? (oaktat de problem "människa" ger oss som påpekats i angränsande rum).

4. Det får du ta och utveckla. Frågar du mig? Vad i sådana fall?

[miles davis]

2. Allt är mer eller mindre tro - även kunskapen förutsätter tro, vilket redan Platon påpekade. Samme person ville också mena att det senare, kunskapen, skiljs från det förra, tron, med hjälp  av just rationaliteten, eller rimligheten. Och det låter åtminstone i mina öron som en bra grund att utgå ifrån.

3. Det rationella kan givetvis inte vara godtyckligt. Vi har en värld att leva i och förhålla oss till, och rationaliteten avgör vilka av våra önskade drömmar som kan förlikas med tillvaron. Laissez-faire fungerar blott för solipsisten/idealisten/den icke-existerande/paradoxen.

4. Jag förstår helt enkelt inte din fråga. Försöker du likställa metoden med resultatet?

I övrigt så fattar jag inte vad du skriver. Ditt föregående inlägg verkar minst sagt rörigt.
Eller så är det jag som är för trög.  Nåväl.
Vad är det du skriver, egentligen? Hur definierar du religion?

[J R Auk]

2. Allt är mer eller mindre tro - även kunskapen förutsätter tro, vilket redan Platon påpekade. Samme person ville också mena att det senare, kunskapen, skiljs från det förra, tron, med hjälp  av just rationaliteten, eller rimligheten. Och det låter åtminstone i mina öron som en bra grund att utgå ifrån.

3. Det rationella kan givetvis inte vara godtyckligt. Vi har en värld att leva i och förhålla oss till, och rationaliteten avgör vilka av våra önskade drömmar som kan förlikas med tillvaron. Laissez-faire fungerar blott för solipsisten/idealisten/den icke-existerande/paradoxen.

4. Jag förstår helt enkelt inte din fråga. Försöker du likställa metoden med resultatet?

I övrigt så fattar jag inte vad du skriver. Ditt föregående inlägg verkar minst sagt rörigt.
Eller så är det jag som är för trög.  Nåväl.
Vad är det du skriver, egentligen? Hur definierar du religion?

Jag definierar religion som institutionaliserat trossystem. Det är väl inte den bästa definitionen för allmänt bruk då många "vetenskaper" faller under denna definition. Skolan ger oss då tex inte bara upplysning om världen utan en faktisk religion. Men jag finner det bättre då att tala om skillnader i religiösa system, som att det inom skolan och vetenskapen inte finns några uttalade auktoriteter än de som de facto är och vilka förbyts, jämfört med mullor, påvar, brahminer m.fl. De har inte stagnerat som de "gamla" religionerna som kristendom osv. Men de har en kärna av samma dogmatiska grund, varför de inte är så olika. Idag skall man "forska" inom skolan för att kritisera världsbilderna vi håller, annars blir du bedömd utefter konformitet till det antagna.

Men det är min definition, den brukar jag för mig själv mer än jag talar med det begreppet. Nu talar vi inte utan skriver, och analyserar något slags väsen hos religioner, stipulerar vad som kan vara tänkbart som deras utgångspunkt, deras skapelseakt.

Vad jag instämde med som Jimmy tog upp var att det verkar finnas en rot i de flesta religioner som utgår från en eller flera personers erfarenheter från introspektion. Dessa insikter om människan har förmedlats genom mer eller mindre bildligt språk. Gudsbegreppet verkar för mig i kristendomen vara något långt från självklart och något som kan tas för att mena andra saker än den bild som vi nu har befäst av den kristna guden. Ser man på Islam så är ju det en verkligt vetenskaplig utveckling av religionen, den härleder slutsatser från kristendomens axiom. I min mening måste man göra historierna begripliga.

Så kommer vi till rationalitetens del i allt detta. Du verkar säga att det är irrationellt att tro på en religion, för att den är en religion, för att den kommer med "metafysiska" utsagor. Tja, de populariserade varianterna har definitivt en metafysik. Men som jag försökt ge uttryck för så ser jag talet om gud himmel och vidare också lika gärna kunna vara ett uttryck för erfarenheter av fenomen. Vara ett bildspråk för att beskriva psykologiska, eller emotionella, mål för människan.

Rationalitet är något som någon med ett mål använder sig av. Så långt är vi ense. Men problemet som jag ser är när man börjar tala om vad som är rationellt för människan i sin organism, istället för rationellt i specifika situationer.

Medvetenhet ser jag som ett sinne, och rationaliteten är en del av medvetenheten. Och precis som vi inte låter oss ledas av synen enkom kan vi inte ledas av rationaliteten enkom.

Vi måste komma över det absurda i vår situation.

[Fromm]

Så kommer vi till rationalitetens del i allt detta. Du verkar säga att det är irrationellt att tro på en religion, för att den är en religion, för att den kommer med "metafysiska" utsagor. Tja, de populariserade varianterna har definitivt en metafysik. Men som jag försökt ge uttryck för så ser jag talet om gud himmel och vidare också lika gärna kunna vara ett uttryck för erfarenheter av fenomen. Vara ett bildspråk för att beskriva psykologiska, eller emotionella, mål för människan.

Rationalitet är något som någon med ett mål använder sig av. Så långt är vi ense. Men problemet som jag ser är när man börjar tala om vad som är rationellt för människan i sin organism, istället för rationellt i specifika situationer.

Medvetenhet ser jag som ett sinne, och rationaliteten är en del av medvetenheten. Och precis som vi inte låter oss ledas av synen enkom kan vi inte ledas av rationaliteten enkom.

Vi måste komma över det absurda i vår situation.

Gillar det du skriver Auk och för att lägga till min syn på religonen. Folk blir iallmänhet lugn av religonen, för det är nog religonens ursprungliga  syfte.
Blir människan lugn och stressfri spar hon energi och hälsan förbättras. Trosutövning kan därför liknas vid ett placebopiller.

Att sen ledare utnyttjar religonen i politiska syften är en helt annan sak.  :)

[miles davis]

2. Allt är mer eller mindre tro - även kunskapen förutsätter tro, vilket redan Platon påpekade. Samme person ville också mena att det senare, kunskapen, skiljs från det förra, tron, med hjälp  av just rationaliteten, eller rimligheten. Och det låter åtminstone i mina öron som en bra grund att utgå ifrån.

3. Det rationella kan givetvis inte vara godtyckligt. Vi har en värld att leva i och förhålla oss till, och rationaliteten avgör vilka av våra önskade drömmar som kan förlikas med tillvaron. Laissez-faire fungerar blott för solipsisten/idealisten/den icke-existerande/paradoxen.

4. Jag förstår helt enkelt inte din fråga. Försöker du likställa metoden med resultatet?

I övrigt så fattar jag inte vad du skriver. Ditt föregående inlägg verkar minst sagt rörigt.
Eller så är det jag som är för trög.  Nåväl.
Vad är det du skriver, egentligen? Hur definierar du religion?

Jag definierar religion som institutionaliserat trossystem. Det är väl inte den bästa definitionen för allmänt bruk då många "vetenskaper" faller under denna definition. Skolan ger oss då tex inte bara upplysning om världen utan en faktisk religion. Men jag finner det bättre då att tala om skillnader i religiösa system, som att det inom skolan och vetenskapen inte finns några uttalade auktoriteter än de som de facto är och vilka förbyts, jämfört med mullor, påvar, brahminer m.fl. De har inte stagnerat som de "gamla" religionerna som kristendom osv. Men de har en kärna av samma dogmatiska grund, varför de inte är så olika. Idag skall man "forska" inom skolan för att kritisera världsbilderna vi håller, annars blir du bedömd utefter konformitet till det antagna.

Men det är min definition, den brukar jag för mig själv mer än jag talar med det begreppet. Nu talar vi inte utan skriver, och analyserar något slags väsen hos religioner, stipulerar vad som kan vara tänkbart som deras utgångspunkt, deras skapelseakt.

Vad jag instämde med som Jimmy tog upp var att det verkar finnas en rot i de flesta religioner som utgår från en eller flera personers erfarenheter från introspektion. Dessa insikter om människan har förmedlats genom mer eller mindre bildligt språk. Gudsbegreppet verkar för mig i kristendomen vara något långt från självklart och något som kan tas för att mena andra saker än den bild som vi nu har befäst av den kristna guden. Ser man på Islam så är ju det en verkligt vetenskaplig utveckling av religionen, den härleder slutsatser från kristendomens axiom. I min mening måste man göra historierna begripliga.

Så kommer vi till rationalitetens del i allt detta. Du verkar säga att det är irrationellt att tro på en religion, för att den är en religion, för att den kommer med "metafysiska" utsagor. Tja, de populariserade varianterna har definitivt en metafysik. Men som jag försökt ge uttryck för så ser jag talet om gud himmel och vidare också lika gärna kunna vara ett uttryck för erfarenheter av fenomen. Vara ett bildspråk för att beskriva psykologiska, eller emotionella, mål för människan.

Rationalitet är något som någon med ett mål använder sig av. Så långt är vi ense. Men problemet som jag ser är när man börjar tala om vad som är rationellt för människan i sin organism, istället för rationellt i specifika situationer.

Medvetenhet ser jag som ett sinne, och rationaliteten är en del av medvetenheten. Och precis som vi inte låter oss ledas av synen enkom kan vi inte ledas av rationaliteten enkom.

Vi måste komma över det absurda i vår situation.

Men hallå. Har du över huvud taget läst vad jag skrivit i den här tråden? Jag har ingen som helst lust att ställa mig i din halmdockas ställe, så jag struntar härmed att försöka författa något svar på det du skrivit. Men återkom gärna.
Sorry, men jag blir lite trött på det här. Du och Jimmy börjar omedelbart att gasta och fara omkring med dramatiska åtbörder när min kritik mot religionen kommer på tals, för att sedan, när en djupare diskussion av ämnet tar vid, lika omedelbart vända ryggen om (och sätta skygglapparna på).
Det ter sig lite infantilt.

[J R Auk]

Men hallå. Har du över huvud taget läst vad jag skrivit i den här tråden? Jag har ingen som helst lust att ställa mig i din halmdockas ställe, så jag struntar härmed att försöka författa något svar på det du skrivit. Men återkom gärna.
Sorry, men jag blir lite trött på det här. Du och Jimmy börjar omedelbart att gasta och fara omkring med dramatiska åtbörder när min kritik mot religionen kommer på tals, för att sedan, när en djupare diskussion av ämnet tar vid, lika omedelbart vända ryggen om (och sätta skygglapparna på).
Det ter sig lite infantilt.

Den kan faktiskt vara vad som helst, så länge den följer ett mönster av upprepade orimliga handlingar

Och religionen är ett mönster av upprepade orimliga handlingar. Vilket, om än i andra termer, var vad jag skrev i mitt föregående inlägg om samma ämne.

Förstår du inte att jag måste göra klart skillnader i våra begrepp och kategoriseringar?

Alltså; Jesus handlingar kunde en gång i tiden ha varit högst rimliga, men i förhållande till nutiden så är de på alla nivåer orimliga, just därför att de är så extremt ad hoc, rent epistemologiskt och ontologiskt betraktat.

Vill även lyfta fram detta. Då det antar något, som jag uppfattar själva tråden ifrågasätta. Det är ju som att du vill att vi skall följa dig i antagandet bara för att du skall få din poäng hörd. Det är ju just sådant här som ifrågasätts. Varför är Jesus handlingar orimliga, och ad hoc? Syftar du på förklaringarna vi ger dem, eller rationaliseringen vi tillskriver dem? Vad menar du egenligen här, kan du exemplifiera?

Rationaliteten har med andra ord alltid överhanden.

Även här så delar vi inte samma definition. Jag vill hävda att mönsterbildandet inte är rationalitet. Rationalitet är just ett vägande, och i grunden en omdömesfråga. Så jag håller inte med. Jag kan ju inte diskutera med dina begrepp när de skiljer sig så fundamentalt från min uppfattning om världen och hur vi bör begripa den.

Rationaliteten är alltid underordnad något, målet, vågen som den väger sina skålar genom. Så vi har nästan något som liknar diametralt motsatt syn på dess ställning hierarkiskt för oss.

Jag vet inte om du upprörs över att jag till synes missade att du likt mig talade om absurditeten, jag söker bara klargöra var vi divergerar.

[LJUSUPPLEVELSE]

Rent allmänt blir jag direkt misstänksam när vilken konspirationsteori som helst först presenteras ... man skulle kunna kalla vilken alliering/överenskommelse/samarbete som helst och överhuvudtaget alla försök till kommunikation och nytänkande för konspirationer  :)
Det krävs bara några argument , och för vissa människor räcker det med  en svag antydan,om att någon ond avsikt ligger bakom och...där har du det...ytterliggare en konspiration
....Snarare gräsrotsrörelse i så fall ,om jag måste välja mellan de två , religionen har på många sätt genom tiden bidragit till viss bildning för de mindre bemedlade och de mindre begåvade och även fungerat som inspirationskälla för några av de allra finaste människor som satt sin fot på denna planet genom tiderna , men även fungerat som ett sätt för de maktlystna och ondsinta att genomföra sina planer ... men... de onda handlingarna skulle ändå ha genomförts , det ligger i människans natur , tyvärr , och kanske i ännu högre utsträckning om inte religionen hade funnits ... för vad hade det funnits för argument mot att jag skulle dräpa dig bara för att jag råkar vara starkare och råkar ha bättre vapen och ett starkare gäng , om inte religionen fanns djupt rotad i människans kultur ?

mvh

[J R Auk]

Så kommer vi till rationalitetens del i allt detta. Du verkar säga att det är irrationellt att tro på en religion, för att den är en religion, för att den kommer med "metafysiska" utsagor. Tja, de populariserade varianterna har definitivt en metafysik. Men som jag försökt ge uttryck för så ser jag talet om gud himmel och vidare också lika gärna kunna vara ett uttryck för erfarenheter av fenomen. Vara ett bildspråk för att beskriva psykologiska, eller emotionella, mål för människan.

Rationalitet är något som någon med ett mål använder sig av. Så långt är vi ense. Men problemet som jag ser är när man börjar tala om vad som är rationellt för människan i sin organism, istället för rationellt i specifika situationer.

Medvetenhet ser jag som ett sinne, och rationaliteten är en del av medvetenheten. Och precis som vi inte låter oss ledas av synen enkom kan vi inte ledas av rationaliteten enkom.

Vi måste komma över det absurda i vår situation.

Gillar det du skriver Auk och för att lägga till min syn på religonen. Folk blir iallmänhet lugn av religonen, för det är nog religonens ursprungliga  syfte.
Blir människan lugn och stressfri spar hon energi och hälsan förbättras. Trosutövning kan därför liknas vid ett placebopiller.

Att sen ledare utnyttjar religonen i politiska syften är en helt annan sak.  :)

Men jag ser det inte så mycket som att folk i allmänhet blir lugna som att religionen innehåller formuleringar som avser att lugna.

Hela den här grejen med ägandet, vilan, acceptansen av det förgängliga och det vi inte kan påverka, allt det ingår i de flesta religioner jag har synat. Och det ser jag som praktisk psykologi.

Jag tycker alltså placebopillret är ett fel uttryck, det anger att det bara är genom föreställningen som någon nytta nås. Snarare tror jag att det är genom personliga erfarenheter som vissa funnit ut det som är allmängiltigt gångbart, och sedan har det accepterats av andra genom den syn de fått av den som nått denna insikt. De frågar om råd helt enkelt.

Det är enbart den teoretiska psykologin som ämne som är av sent datum.

Så jag instämmer i ditt syftestänkande, men jag tror nog inte det varit fråga om en institution för breda folklager, utan om något som spridits människa till människa tills det blivit så allmänt antaget att någon börjat söka kontrollera det i maktsyfte.

[J R Auk]

Rent allmänt blir jag direkt misstänksam när vilken konspirationsteori som helst först presenteras ...

Ja jag har tex aldrig fattat det där med att man så lätt accepterar "de ondas" illgärningar på ett elaborerat sätt. Men om man påstår att "de goda" genom målets rättfärdigande av medlen kan tänkas elaborera något som för oss i stunden upplevs som illgärning så sparkas det bakut.  :roll:

[Fromm]

Men jag ser det inte så mycket som att folk i allmänhet blir lugna som att religionen innehåller formuleringar som avser att lugna.

Hela den här grejen med ägandet, vilan, acceptansen av det förgängliga och det vi inte kan påverka, allt det ingår i de flesta religioner jag har synat. Och det ser jag som praktisk psykologi.

Jag tycker alltså placebopillret är ett fel uttryck, det anger att det bara är genom föreställningen som någon nytta nås. Snarare tror jag att det är genom personliga erfarenheter som vissa funnit ut det som är allmängiltigt gångbart, och sedan har det accepterats av andra genom den syn de fått av den som nått denna insikt. De frågar om råd helt enkelt.

Det är enbart den teoretiska psykologin som ämne som är av sent datum.

Så jag instämmer i ditt syftestänkande, men jag tror nog inte det varit fråga om en institution för breda folklager, utan om något som spridits människa till människa tills det blivit så allmänt antaget att någon börjat söka kontrollera det i maktsyfte.

Hittar ingen motsättning i din text. Tyvärr var jag bara kortfattad med min förklaring runt placeboeffekten.  
Vad händer vid ett läkarbesök och en medicin blir utskriven, jo har man förtroende för (tror på) läkaren kommer stressen att sjunka avsevärt.

Ångesten/oron inför framtiden sjunker och med den en minskad stress i hjärnan. Placebotest mäter alltså upp den effekt en sänkt stress/ångesten har.
Sjukvården i Sverige räknar grovt med att placeboeffekten är ca 30% på de flesta sjukdommar. http://en.wikipedia.org/wiki/Placebo#Li ... conditions

Religion och sjukvård går sedan tidernas begynnelse hand i hand. Religionen fungerar på ett liknande sätt, en religös förklaring lindrar oron inför framtiden.
Har samhället en gemensam tro sänks stressen ännu mer. Hoppas jag tydligjorde varför en placeboeffekt är ett bra uttryck även inom religonen?

[J R Auk]

Ja då förstår jag dig bättre

Jag tänkte nog inte riktigt över uttryckets mening heller. Dock så menar jag det vara en viss skillnad då placebo kommer av att man "luras" att det finns ett aktivt botande medel, medan tex terapi avser att bota genom ett aktivt medel. Och livsvisdom, som det jag talat om ovan, ser jag som terapeutiskt.

[miles davis]

Den kan faktiskt vara vad som helst, så länge den följer ett mönster av upprepade orimliga handlingar

Och religionen är ett mönster av upprepade orimliga handlingar. Vilket, om än i andra termer, var vad jag skrev i mitt föregående inlägg om samma ämne.

Förstår du inte att jag måste göra klart skillnader i våra begrepp och kategoriseringar?

Alltså; Jesus handlingar kunde en gång i tiden ha varit högst rimliga, men i förhållande till nutiden så är de på alla nivåer orimliga, just därför att de är så extremt ad hoc, rent epistemologiskt och ontologiskt betraktat.

Vill även lyfta fram detta. Då det antar något, som jag uppfattar själva tråden ifrågasätta. Det är ju som att du vill att vi skall följa dig i antagandet bara för att du skall få din poäng hörd. Det är ju just sådant här som ifrågasätts. Varför är Jesus handlingar orimliga, och ad hoc? Syftar du på förklaringarna vi ger dem, eller rationaliseringen vi tillskriver dem? Vad menar du egenligen här, kan du exemplifiera?

Rationaliteten har med andra ord alltid överhanden.

Även här så delar vi inte samma definition. Jag vill hävda att mönsterbildandet inte är rationalitet. Rationalitet är just ett vägande, och i grunden en omdömesfråga. Så jag håller inte med. Jag kan ju inte diskutera med dina begrepp när de skiljer sig så fundamentalt från min uppfattning om världen och hur vi bör begripa den.

Rationaliteten är alltid underordnad något, målet, vågen som den väger sina skålar genom. Så vi har nästan något som liknar diametralt motsatt syn på dess ställning hierarkiskt för oss.

Jag vet inte om du upprörs över att jag till synes missade att du likt mig talade om absurditeten, jag söker bara klargöra var vi divergerar.

Mina Jesuskunskaper är i alla avseenden ytterst bristfälliga, men han är en biblisk figur, och som sådan förekommer han i en specifik kontext - den kristna kontexten. Och den kristna kontexten förutsätter vissa idémässiga (handlingsmässiga) komponenter, vilka till sin grund är orimliga (för det är ju trots allt i orimligheten som tron har sitt existensberättigande). Exempel kan vara Messias återkomst, Jesus som förmedlare av apokalypsen - den kristna eskatologin -, återuppståndelsen och förkunnandet om det rätta levernet (vilket också är knutet till idén om apokalypsen), und so weiter.
Visst, det är inte omöjligt att blunda för den kristna kontexten - Jesus kan knytas till andra sammanhang, och göras till en litterär karaktär, eller till en filosof, eller till en psykolog. Men detta förutsätter också att folk kan göra en distinktion mellan exempelvis den litterära analysen och den teologiska dito...
Själv har jag aldrig riktigt begripit varför bibeln skulle vara så mycket mer berikande än förslagsvis Nietzsches Zarathustra, eller Pynchons Gravity's Rainbow (för att bara nämna två i mängden). Men, men.

I övrigt så förstår jag fortfarande inte vad du skriver. Det framstår som att du alltjämt argumenterar med din halmdocka? Eller?
Jag är för närvarande lite sjuk i influensa (svininfluensa, måhända? Nja), så mitt huvud är något segare än vanligt just nu.

[Fromm]

Jag tänkte nog inte riktigt över uttryckets mening heller. Dock så menar jag det vara en viss skillnad då placebo kommer av att man "luras" att det finns ett aktivt botande medel, medan tex terapi avser att bota genom ett aktivt medel. Och livsvisdom, som det jag talat om ovan, ser jag som terapeutiskt.

Påstår du att tron på en läkare är att "luras" medans tron på en terapeut inte är det?  :?
Stressens potentiella effekt är väl minst lika stor inom terapeutiska behandlingar. Placebotest redogör endast för stressens potentiella effekt inom olika sjukdomar.

[Fromm]

Det jag missade var kanske din poäng. Terapeuten är ofta bättre på att utnyttja stressens potentiella effekt än dagens läkare.
Vad som sänker stressen är trots allt individuellt.

[J R Auk]

Själv har jag aldrig riktigt begripit varför bibeln skulle vara så mycket mer berikande än förslagsvis Nietzsches Zarathustra, eller Pynchons Gravity's Rainbow (för att bara nämna två i mängden). Men, men.

I övrigt så förstår jag fortfarande inte vad du skriver. Det framstår som att du alltjämt argumenterar med din halmdocka? Eller?
Jag är för närvarande lite sjuk i influensa (svininfluensa, måhända? Nja), så mitt huvud är något segare än vanligt just nu.

Nej alltså jag försöker ju säga att jag inte läser bibeln (har knappt läst den alls) annat än som en filosofibok. Den har en litterär karakteristik som verkar genom aforismer och metaforer i min mening. Jag förutsätter att alla böcker måste tolkas, att ingen bok ger sig naivt realistiskt.

Jag skall försöka summera vad jag argumenterar emot.

1. Att ge religionen en särställning. Jag upplever det som att det finns en mängd tolkningar av religiösa verk och deras påståenden som inte är dogmatiska eller metafysiska eller ens irrationella.
För att exemplifiera så ser jag tex idén om att man inte skall tala om gud, alltså personifiera honom i namn, eller avteckna honom inte som något som görs av vördnad för gud. Nej det är en rationell slutsats som följer på de antaganden (axiom) man gjort. Gud är större, vi kan inte förstå det i sin helhet osv. Vi gör oss själva en otjänst om vi tror att vi kan fånga gud i skrift eller bild.

2. Rationalitet är i mina ögon ett verktyg. För att kunna nyttja det måste vi ha något antaget för handen. Det som antas kan inte rationellt garanteras i alla fall.

Tex har universum ett slut eller inte. Motsägelsefullt och för att fundera det krävs ett upphävande av det "rationella". Det går inte att ge ratio, dess rätta proportion, till något av alternativen. Har universum skapats eller alltid funnits? Då kanske du säger att vi kan stipulera teorier som delvis bevisas så som vi gjort. Men vi har ju faktiskt bara förskjutit problemet. Frågan om skapelsen, eller eviga existensen, kvarstår trots Big Bang.

Jag har liksom aldrig satt ut för att argumentera emot dig, utan jag samtyckte med Jimmy, samt ogillar Dawkins (förra tråden) och har sedan gett uttryck för förbehåll för dina definitioner.

Samt vad det gäller rationaliteten främst; vad menar du rationaliteten få sitt telos av? Altruismen hos buddha och Jesus var ju deras vara i världen och inte idé. Var det inte rationellt att vara altruistisk då?
Jag fattar faktiskt inte riktigt vad du menar med att irrationalitet kännetecknas av en ad-hoc struktur för epistemologi och ontologi. Det får du gärna utveckla.

Var Jesus och Buddhas insikter rotade i vissa specifika, metafysiska antaganden eller kan vilken person som helst - religiös som icke-religiös - sympatisera med dem?

Ja är mitt svar här. Varför inte? Framför allt som de valde livet trots att de både verkar ha satt ut för att förneka det.