Är allting relativt?

[archaxe]

Undantaget bekräftar regeln

Vad är det här för påhitt?

Anta följande:

Regel: Sveriges kung heter Aisyfklos.
Undantaget som bekräftar regeln: Att Sveriges kund heter Carl XIV Gustaf.
Alltså är det en regel att Sveriges kung heter Aisyfklos.

Ergo: "Undantaget bekräftar regeln" är en synnerligen uttjatad klyscha.

/Iotopaflas

[fosolif]

Att ALLT är relativt är ett lysande exempel på en absolut sanning.
Protagoras "homo mensura" sats motverkar lite av sitt syfte genom att bestämt hävda att det ej finns några som helst absoluta sanningar...
Resultatet utav "homo mensura" satsen blir ju ett hävdande av att det finns en absolut sanning dvs att det ej finns några absoluta sanningar!

[sisyfos]

En intresant diskussion;
Att alting är relativt innebär att vi aldrig kommer nå "fullständig" visshet, att världens ter sig irrationell, i med det öppnar sannings begreppet öpp för anylas. Vi kan välja att tro på den eller inte men vi kommer aldrig kunna svara med säkerhet om vissheten,
Därmed gör man fel att fastslå att något är sant eller falskt efterssom det står utanför människans begrepp. Sanningen blir relativ eftersom vi kan ställa oss relativt mot den

[fosolif]

Sisyfos skrev: "Sanningen blir relativ eftersom vi kan ställa oss relativt mot den"

Det faktum att vi kan förhålla oss på olika sätt gentemot "sanningen" betyder inte på något sätt att den ÄR relativ eller att vi GÖR den relativ!

[sisyfos]

Det är min poäng att faktiska saker bestäms genom vår uppfattning av dem, att sanningen/den absoluta kunskpen/otvivelaktiga vetenskapen inte existerar efterssom de bestämms av "oss mänsikor/tillvaron".

Frågan är om det jag säger är en sanning? abslout inte, kan man mäta sanningshalten, abslolut inte, att anse något om världen, om dess faktiska ting är bara ett penseldrag på en tavla, den ger endast ett intryck, ingen sanning, Världen ärr irrationell såledess också våra slutsattser om den.

Sanningen må finnas men eftersom vi KAN ställa oss relativt till den, betyder det att vi inte kan förstå den, därmed är allting relativt eftersom sanningen kan må vara en sanning och vi lär aldrig veta när vi når den

[Johannes Sjöstedt]

Är allting verkligen relativt?

Jag har svårt för att tro det. Eller det är inte ens möjligt för mig att tro det.

Satsen "allting är relativt" är självreferentiell inkoherent.

Om allting är relativt så är det relativt att "allting är relativt", d.v.s. om allting är relativt är det inte absolut sant att allting är relativt.

Men om det enbart är en relativ sanning att allting är relativt, varför skall vi då tro att på satsen "allting är relativt" till förmån över en annan relativ sats; nämligen "allting är inte relativt".

Så frågan är; om allting verkligen är relativt, vad är då skälet att tro att allting är relativt?

Det är min poäng att faktiska saker bestäms genom vår uppfattning av dem, att sanningen/den absoluta kunskpen/otvivelaktiga vetenskapen inte existerar efterssom de bestämms av "oss mänsikor/tillvaron".

Vad är skälet till att tro vi människor inte kan komma fram till absolut kunskap? Och vad är skälet till att tro på ditt ev. skäl då du antagligen är just en sådan människa som enligt dig inte kan komma fram till säkra slutsatser?

Frågan är om det jag säger är en sanning? abslout inte, kan man mäta sanningshalten, abslolut inte, att anse något om världen, om dess faktiska ting är bara ett penseldrag på en tavla, den ger endast ett intryck, ingen sanning, Världen ärr irrationell såledess också våra slutsattser om den.

Således är också dina slutsatser om att världen och våra slutsatser om världen är irrationella - irrationella.

Varför skall vi tro på påståenden som gör våra påståenden irrationela om de är sanna? Varför gå in i en uppenbar återvändsgränd när det inte är uppenbart att vi behöver?

Sanningen må finnas men eftersom vi KAN ställa oss relativt till den, betyder det att vi inte kan förstå den, därmed är allting relativt eftersom sanningen kan må vara en sanning och vi lär aldrig veta när vi når den

Grejen är ju den att vi INTE KAN ställa oss relativt till sanningen, alla sådana försök förutsätter att sanningen är absolut. Och varför förutsätta att vi aldrig når fram till sanningen? Alla sådana antagande förutsätter att vi redan nått fram till sanningen.

Sannigen finns där ute, skulle den inte göra det så vore detta den mest uppenbara sanningen!

[* KYREUS *]

Ordet relativt är - luft! Ingen kan bevisa dess - substans.
Luft .... inget annat ä n - just luft.

* Kadmos

[Klassist]

Jag tror inte att vi kan komma fram till absolut kunskap. För det första kan de källor som man hämtar sin kunskap ifrån vara manipulerae, eller så kan de som skriver ner sina upplevelser ha missat något i tex det händelseförlopp de förmedlar.
För det andra kan man sjäv göra sistnämnda misstag som jag nämde ovan, nämligen missa saker och ting i händelsförloppet och även om man inte gör det; hur ska man kunna veta att så är fallet?

[Johannes Sjöstedt]

Jag tror inte att vi kan komma fram till absolut kunskap. För det första kan de källor som man hämtar sin kunskap ifrån vara manipulerae, eller så kan de som skriver ner sina upplevelser ha missat något i tex det händelseförlopp de förmedlar.
För det andra kan man sjäv göra sistnämnda misstag som jag nämde ovan, nämligen missa saker och ting i händelsförloppet och även om man inte gör det; hur ska man kunna veta att så är fallet?

Om ett subjekt S har kunskap om en proposition P, följer då att P inte skulle kunna vara fel? M.a.o. måste P vara sann med nödvändighet för att P skall kunna utgöra kunskap för S?

Jag ser inte varför vi skulle ha sådana orimligt höga krav på kunskap, vad är skälet för detta? (givetvis borde detta skäl vara sant med nödvändighet, om skälet skall kunna sägas vara del av skäl-givarens sammanlagda kunskapsmängd).

En rimligare syn torde vara fallibilism, d.v.s. synen att P kan utgöra kunskap för S, även om P skulle kunna vara falsk. Därmed inte sagt att P kan utgöra kunskap för S om P de facto är falsk, vilket verkar orimligt.

Om de källor som presenterar material till oss presenterar materiall som är sant. Och om vi har goda skäl att tro att källorna presenterar materiall som är sant för oss. (låt oss säga att materallet kommer ifrån en god vän) Är det då inte rimligt att säga att materialet utgör kunskap för oss? Även om det skulle kunna vara så att källorna är felaktiga, trots att det nu inte är fallet.


För en bra introduktion till kunskapsteori rekommenderar jag:
kompendiet: Kunskap och Skäl, av Sören Häggqvist:
http://www.philosophy.su.se/teoretisk/g ... h_skal.htm

[Stefan]

Kadmos/

Ordet relativt är - luft! Ingen kan bevisa dess - substans.
Luft .... inget annat ä n - just luft.

* Kadmos

Ursäkta? Varför skriver du sån här smörja? Det är rätt självupptaget att ta upp plats med obegripligheter.

Klassist/ Vad menar du med citatet om Auschwitz?

[Klassist]

Jag tror inte att vi kan komma fram till absolut kunskap. För det första kan de källor som man hämtar sin kunskap ifrån vara manipulerae, eller så kan de som skriver ner sina upplevelser ha missat något i tex det händelseförlopp de förmedlar.
För det andra kan man sjäv göra sistnämnda misstag som jag nämde ovan, nämligen missa saker och ting i händelsförloppet och även om man inte gör det; hur ska man kunna veta att så är fallet?

Om ett subjekt S har kunskap om en proposition P, följer då att P inte skulle kunna vara fel? M.a.o. måste P vara sann med nödvändighet för att P skall kunna utgöra kunskap för S?

Jag ser inte varför vi skulle ha sådana orimligt höga krav på kunskap, vad är skälet för detta? (givetvis borde detta skäl vara sant med nödvändighet, om skälet skall kunna sägas vara del av skäl-givarens sammanlagda kunskapsmängd).

En rimligare syn torde vara fallibilism, d.v.s. synen att P kan utgöra kunskap för S, även om P skulle kunna vara falsk. Därmed inte sagt att P kan utgöra kunskap för S om P de facto är falsk, vilket verkar orimligt.

Om de källor som presenterar material till oss presenterar materiall som är sant. Och om vi har goda skäl att tro att källorna presenterar materiall som är sant för oss. (låt oss säga att materallet kommer ifrån en god vän) Är det då inte rimligt att säga att materialet utgör kunskap för oss? Även om det skulle kunna vara så att källorna är felaktiga, trots att det nu inte är fallet.


För en bra introduktion till kunskapsteori rekommenderar jag:
kompendiet: Kunskap och Skäl, av Sören Häggqvist:
http://www.philosophy.su.se/teoretisk/g ... h_skal.htm

Jag säger inte att det inte är nödvändigt att tro på diverse källor, för det gör jag.
Det jag menar är att vi aldrig kan komma fram till absolut kunskap, eftersom att absolut kunskap skulle innefatta någon slags objektiv syn på saker och ting, samt att få med precis alla detaljer i ett händelseförlopp, vilket fö en mänsklig varelse är totalt omöjligt.

[Klassist]

Stefan: Det jag menar är att grunderna till auschwitz lades redan när vi började slakta djur och på så sätt satte oss över andra levande varelser. Detta ledde till ett slags föraktu ur ett varelse-värdeperspektiv. Enligt mig blev detta som en början till indelningen av människor i olika grupper med olika värden.

[J R Auk]

Kadmos/

Ordet relativt är - luft! Ingen kan bevisa dess - substans.
Luft .... inget annat ä n - just luft.

* Kadmos

Ursäkta? Varför skriver du sån här smörja? Det är rätt självupptaget att ta upp plats med obegripligheter.

Klassist/ Vad menar du med citatet om Auschwitz?

Ursäkta Stefan.
Varför skriver du sån här smörja om vad du tycker är smörja.
Jag förstår att din självupptagenhet fick sig en törn, när andra exponerar sig.
Det är än mer självupptaget att ta upp plats med åsikter om vad som är begripligt eller obegripligt.

Jag har inget emot Kadmos inlägg.
Jag får ut något av Kadmos inlägg.

Vem är du att önska det taget ifrån mig.

[archaxe]

"Auschwitz began when someone pointed at an animal and said:"we're better than them".

Wrong.
Auschwitz began when someone did some action at something and said "we're something they're not". (rather; " Something began when some one did some action at something and said "some things are something which other things are not").

Frågan är vad vi skall poängtera, och vi får dra ganska bisarra slutsatser om vi skall vara konsekventa fullt ut. För tillfället ligger konsensus vid att ta hänsyn till levande varelsers preferenser - en godtycklig egenskap som vi valt ut och prioriterat.
Vitalist, javisst!

[fosolif]

"För tillfället ligger konsensus vid att ta hänsyn till levande varelsers preferenser"

Det där stämmer verkligen inte! Preferensutilitarismen är inte på ngt sätt dominerande inom moralfilosofin! Vart sjutton har du fått det ifrån?????
Singer är väl den främste förespråkaren för denna form utav utilitarism och det råder absolut INGET konsensus kring den här typen utav tankegångar!!!
Antingen så är du felinformerad eller så har du feltolkat läget helt och hållet! Det du skriver stämmer helt enkelt inte... Berätta gärna var du har fått informationen ifrån!