Harald
Din fråga om hur många stammar jag har studerat har ingenting med ämnesfrågan att göra. Det har ingen relevans till argumentet som sådant. Din fråga betyder helt enkelt "Med vilken auktoritet har du rätt att säga det du säger?". Ännu har ingen lyckats formulera gott och ont på ett tillfredställande vis, eftersom det bara går att göra under en hierarkisk modell. De tre punkterna du tar upp, på vilket sätt skiljer sig dina begrepp om "ondska" från till exempel "förhatligt" eller "saker jag tycker är vidriga"?
Det jag om och om igen försöker påpeka är ett för mig helt uppenbart faktum, att om man använder begrepp som gott och ont, rätt och fel, då talar man utifrån en juridisk ståndpunkt där man gjort sig själv till en domare. För gott och ont handlar inte bara om vad man själv tycker utan om vad
alla andra ska tycka också eftersom du gör dig till en domare, dvs kung, då måste ju alla dina undersåtar lyda dig eller hur? Om de tycker annorlunda i fråga om vad som informerar dina domar, då är de ju förrädare / terrorister och måste avrättas. Det är så en diktatur fungerar och en diktatur skulle aldrig kunna fungera utan detta domarsystem.
Zokrates
Även det att klumpa ihop stamsamhällen är ju missvisande, för precis som hos de flesta moderna kulturer så har ju även de utvecklat sina särdrag, alltifrån väldigt fredliga stammar till väldigt krigiska och alla justifierar de sina normer, vilket får mig att undra om inte hela ditt inlägg hellre bör ses som ett utslag av den ekonomiska psykopatens makt i det globala samhället och dess negativa konsekvenser på moralen.
Här har du ju dina egna ord på att folk helt enkelt rättfärdigar sina egna normer. Även om jag aldrig sett några bevis på att stamfolk "justifierar" sina egna normer. Om de kommit i kontakt med vår kultur så tvingas de möjligen att "rättfärdiga" sina normer eftersom vår kultur säger att dom lever på "fel" sätt. Begrepp som för dom var helt främmande, men om de vill göra sig förstådda gentemot vår kultur så tvingas de använda dom.
Vår civilisation är översållad med paradoxala påståenden. Kanske man skulle kategorisera civilisation som en paradoxkultur. Inom civilisationen ryms nämligen kapitalister såväl som antikapitalister, kristna såväl som satanister, buddhister, ateister och deister, fundamentalister och postmodernister. En märklighet ur högen är att även om civilisationen insisterar på att det verkligen finns "kunskap om gott och ont" så kan samma civilisation ändå förneka att det finns några absoluta värden. För då plötsligt talar man om något annat, menar man. Men det gör man inte. Men paradoxkulturen gör att man tror att gott och ont existerar samtidigt som absoluta värden inte existerar. Till och med en person som förnekar att det finns några absoluta världen kan ändå vara bergsäker på att vi har kunskapen om vad som är "gott och ont".