Som jag ser det har vi inte ett medvetande som sitter och väntar på att få upplevelser. Medvetandet tillblir ständigt i nuet av det informationsflöde som sker. Medvetandets existens kräver således införskaffande av information för att existera, och är i realiteten synonymt med denna information. Hjärnan kan ju inte innehålla någon information i sig, enbart reglera informationsflöde. Vi måste således i nuet ständigt fråga oss vad som sker som gör att vårt medvetande tillblir. Som jag ser det så består medvetandet av kroppsliga impulser från våra impuls-/informationsbanor och de receptorer vi har. Jag ifrågasätter således möjligheten för att en hjärna i en "glasburk" skulle kunna tänka om den fick livsuppehållande impulser.
In a study published in the journal Human Brain Mapping, participants who were in REM "dream" sleep were also monitored by special MRI imaging designed to visualize brain activity. The researchers found activity in areas of the brain that control sight, hearing, smell, touch, balance and body movement
Det visar på att upplevelsen har en nära relation till kroppens kontrollfunktioner, även under drömmar. Vad som således sker när vi tänker är att samma impulsbanor aktiveras som när vi vanligtvis upplever de olika intrycken. Vi återskapar således olika skeenden utifrån dessa impulsbanor. Ofta använder vi även kroppen väldigt konkret när vi tänker. T.ex när vi hanterar språket/tänker språkligt, så kan man märka om man är uppmärksam att käkmuskulaturen och tungan är väldigt närvarande, till och med kan röra på sig.
Det finns således inget centrum som är "ditt medvetande" och som fungerar som slutstation för dina upplevelser. Du tillblir hela tiden i nuet av summan de impulser din kropp förmedlar, antingen genom ny information från våra receptorer, eller genom att kontrollbanorna skickar impulser som återskapas som ett minne genom att hjärnan utifrån tidigare information har reglerat sin struktur. "Jaget" tillblir som ett uttal -
jag existerar! Men jaget existerar endast i detta uttal, och
är inget som uttalar sig.
OBS: Här följer ett spekulativt avsnitt, utan några egentliga vetenskapliga belägg i den västerländska moderna vetenskapen. Baseras på egna erfarenheter och äldre filosofitraditioner.
Innebär då det här att vi inte har någon själ, att dualismen med säkerhet är död? Som jag ser det sitter inte vår själ i vårt huvud eller är oberoende av våra kroppar. Möjligen finns det subtila aspekter av vår existens, och de består av de informationssystem som verkar holistiskt i våra kroppar och som formar vårt medvetande. Antag att medvetandet, som vi ser medvetandet, är synonymt med denna holistiska informationsprocess, och att denna subtilare aspekt även kan ha lösa bindningar med kroppens mer grövre funktioner. Det skulle i så fall förklara att jag själv vid flera tillfällen har lösgjort mitt medvetande från kroppen samtidigt som jag sett kroppen ligga still som död. Till synes har denna subtilare aspekt fungerat liknande som den grövre kroppen, men med en mängd brister, som att jag inte kan ta tag i föremål, samt inte kan förflytta mig gående i rummet, utan för en mer svävande karaktär. Det råder också en återkopplingsfas när de två kropparna integreras igen, ett förlamningstillstånd. "Medvetandet" i detta fall är hela den holistiska process jag då bär med mig, och i en decentraliserad form. Jag verkar inte vara ensam om denna upplevelse utan den bekräftas av många, samt att många också menar att de sett "spöken". Jag till och med bad en vän att placera en nummerserie högs uppe på ett köksskåp, så att jag skulle kunna ha ett uppdrag när jag gick ut ur kroppen, och slutligen bevisa för världen att detta verkligen är en realitet. Efter detta så klarade jag allt sämre att gå ut ur kroppen utan fastnade vid midjan. Jag har även försökt ropa på min (före detta) sambo, och jag har kunnat se min kropp skaka omkring när jag har försökt väcka henne. När jag senare påpekade detta så fick jag till svar "var det det du höll på med". Se det är antingen en total illusion som helt lurar mig, eller något som verkligen sker.
Slut på knasiga idéer.
Eller kanske inte :) Detta betyder inte att jag tror på någon dualistisk själ eller medvetande, även om det till synes passar in på den modellen. De båda "kropparna" har samma metafysik. Man kan säga att den grövre kroppen är en explicit tillblivelse av den subtilare. Man kan dra paralleller med hur partiklar är en form av explicit tillblivelse i supersträngsymmetrin. Världen tillblir i nuet även om den till synes är statisk, och eftersom vi och våra kroppar är en del av denna värld (även om vi tenderar att avskärma oss och se oss som unika) så är det inget konstigt att vi tillblir på samma sätt som allt annat som existerar. Se David Bohms "the implicite and explicite order":
http://en.wikipedia.org/wiki/Implicate_ ... David_Bohm Intressant att han lade fram sina teorier innan supersträngteorierna hade börjat slå igenom.
Kan man verkligen säga att det råder en dualitet mellan supersträngarnas fundamentala rörelse och den kausalt följande partikelformeringen? Kan denna relation i så fall motsvara den relation våra två olika kroppar har till varandra? Om den ena är rimlig så kan den andra modellen inte vara helt orimlig? Supersträngdynamiken finns då som en första orsak, ett underliggande skede som ger oss den värld som framträder så tydlig i sin topografi. Kanske finns det olika samordnande system, att dessa växer fram i världen, och att vår kropp är ett sådant samordnat system. När vi dör så länkar inte den övergripande systemet med de underordnade cellerna, och den börjar falla samman. Det övergripande systemet upphör därmed inte att existera på samma sätt, då dess karaktär utgörs av en holistisk helhet snarare än sammanlänkade mindre system.
Karl Pribrams (professor psykologi och neurokirurg) studier visar på att minnen inte är några lokala företeelser i hjärnan, och de kan inte isoleras. Skär man bort vissa delar av hjärnan så försvinner inte vissa minnen, utan det tenderar snarare att bli svagare. De lagras (eller minnen lagras inte utan, hjärnans uppdaterade tillstånd koordinerar enbart impulserna) således holistiskt. Detta stödjer också att medvetandet är en holistisk process som uppstår som en syntes av informationsflödet i våra kroppar. Våra upplevelser och vår jagidentitet uppstår i nätverket som helhet, och jag ser inte det rationella med att avskärma hjärnan från denna process. Hjärnan sträcker sig ut i vår ryggrad och integrerar sig med hela våra kroppar. T.ex så har en blind och döv person som mycket förlitar sig på sin kropps känsel, en mycket mer decentraliserad upplevelse och jagidentitet än vi som har dessa funktioner intakta.
