P. R. O. P. O. R. T. I. O. N. E. R

[freddemalte]

"Självuppfattningen styr individens kosmologi", anför jag - KYREUS.

Hej KYREUS

Då ordet "Kosmologi" oftast refererar till "den vetenskapliga studiet inom astronomin och fysiken av universums uppkomst och utveckling och dess storskaliga struktur" och du skriver "individens kosmologi" blir min fårga egentligen vad du avser med din frågeställning? Avser du hur individen uppfattar världen eller menar du något ännu mer såvrtydbart så som "människans inre värld" vilken då skulle liknas vid kosmos?

Ordanvändningen är tämligen viktigt för att kunna besvara din fråga på ett seriöst sätt!

Vänligen

Fredrik

[* KYREUS *]

Det korrekta i sammanhanget vore väl att skriva "kosmologi",
eller mera egentligt - verklighets-/omvärldsuppfattning.

Men eftersom många, ja de flesta medmänniskor, har en sk åsikt om världen,
Universum och det vi kallar GUD, så raljerar jag förstås lite grann med termen -
termen kosmologi.

Mvh CHRISTER KYREUS

[Mr.M]

Då är det väl ganska synligt att i dom rika länderna tappar religioner fotfäste,
Den spirituella och andliga synen växer, helt i enlighet med new age och vattumannens tecken.
Sanningar är det som vi letar efter och kunskap, den där riktiga kunskapen som är mer än fakta.



kristendomen kommer att dö ut som asatron försvann.

vi får en ny världsbild där vetenskapen och andligheten dominerar.

eller vad tror du ?

[* KYREUS *]

Världshistoriens Tankemässiga Utveckling
sker existentiellt polariserat.
Åtminstone i den KYREANSKA tankevärlden, dvs - min.

Å ena sidan ökar den VETENSKAPLIGA INSIKTEN om människans villkor.

Å andra sidan: DET är en religiös fråga, vilken jag bearbetar
och återkommer till längre fram.


Alors!
Tellus öde är synnerligen mångdimensionellt, och det är därför jag själv
inte kan varken tala eller verka en-dimensionellt.

Men en sak kan jag lite grann, tala om en (fokuserad) sak i taget.

Mvh CHRISTER KYREUS

[freddemalte]

Det korrekta i sammanhanget vore väl att skriva "kosmologi",
eller mera egentligt - verklighets-/omvärldsuppfattning[...].Mvh CHRISTER KYREUS

Ok, då är jag nog "med dig"!

Så då är "egentligen" ditt påstående: "Självuppfattningen styr individens verklighets-/omvärldsuppfattning"?

Du menar då att den syn en person har på sig själv styr dennes verklighets-/omvärldsuppfattning? Hummm . . .  ja det där är ju en ganska avancerad fråga om människans psyke och relation till sin omgivning. Svårt att säga vilket som är hönan och ägget? Kan det inte vara ett reflexivt samspel mellan självbild och upplevelsen av omgivningen? Sen kan man väl undra om inte "självet/personen" faktiskt är en del av "verkligheten" och därmed en del av det som uppfattas - dvs att ditt påstående i praktiken blir en slags loop?

Vänligen

Fredrik

[Harald Davidsson]

Protagoras var sofist och sysslade med RETORIK och tillhörde alltså den grupp som var emot Sokrates,

Du också emot Sokrates?

Vetenskapen styr människors Kosmologi.


Protagoras gav alltså en retorisk bluff för att förvirra sina motståndare,

Du också förvirrad. Kyreus

Gud är både immanent, essensen av människan och transcendental.

tror du bara på söndagarna


så vi kan kalla dig för en söndags-präst

[* KYREUS *]

"Söndags-präster", talar du om. Hehe...

Själv är jag varjedagspräst om helalivetfrågor
enligt GammelTestamentet (remember?)
- Var sak har sin tid...

Alltså, för nytillkomna läsare:
Det Gamla Testamentet i Bibeln anför att

"VAR SAK HAR SIN TID",

meaning what´?

alla har rätt att släppa "Det Andra" mellan varven
för att då ägna sig åt
"Det Ena", om man så säger...


(c) KYREUS

[Skogsälvan]

Inte för att jag hänger med, men pratar ni om något som kan härledas/jämföras med Leonardo da Vincis målning Den vitruvianske mannen  :-s ?

[* KYREUS *]

Bästa Skogsälvan!


Din fundering är fascinerande i sammanhanget...

( ) KYREUS

[Harald Davidsson]

VAR SAK HAR SIN TID",  säger du, och försöker slingra dig undan.

Det är ju ett skäl till att folk inte tror på präster,
att ni själva inte tror på Gud.


Vi som känner till Giordano Bruno som Påven brände på bål 1600,
Kopernikus, Galilei, vi vet hur svårt det var att hävda en vetenskaplig
kosmologisk uppfattning emot den Vatikanska som Påven
och hans gelickar hävade, de förödmjukade Galiliei

[Marksa]

Propotioner Harald! Du slingrara dig eller så förstår du inte.

Att anklaga en specefik präst för vad Påven gjort för 400 år sedan. Är ungefär som att säga till en bilreparatör att han är ansvarig för alla dödsolyckor på vägarna sedan T Fordens tid.

[Harald Davidsson]

att anklaga en specefik präst för vad Påven gjort för 400 år sedan skriver du



ja, varför gör du det.

[Mr.M]

Marksa
jobbar man som präst så får man nog ta dom frågor som ställs,
men nu är ju inte * KYREUS * här i egenskap av präst utan som privatperson.

kyreus sa ju att det inte var en teologisk fråga.
men själv är jag alltid misstänksam och tror att det finns en djupare agenda till att besvara teologiska frågor som han har , inte mig emot, mer än att man ska nog säjja vad man är ute efter så blir debatten mer fokuserad till rätt fråga.

Protagoras sa ju dessa ord,
"Människan är alltings mått: måttet för det varande, att det är, och för det icke varande, att det icke är."

Jag får huvudvärk bara med att försöka förstå vad det betyder..
man kan lätt komma in i guds debatter här. eller kosmologiska fysiska aspekter. eller individuella inre världar eller...
frågan behöver en proportion.

[* KYREUS *]

Balans i livet är att våga ställa sig fri;
fri från yrkesroller, fri från historiens bojor,
från vad grannar skall tycka osv - fram till den egna spontana tanken.
>>>>> och ställningstagandet.


Visst vet jag om kyrkans blodiga historia, visst är jag präst hela livet
- MEN JAG ÄR FÖRSTÅS LIKA MYCKET EN VANLIG MÄNNISKA SOM FÖRSÖKER FÖRSTÅ.

Med min tanke om proportioner
(: intellektuell och emotionell balans
som jag tolkar just det ordet)
i den här tråden vill jag peka på referenspunkter:

REFERENSPUNKTER.

Det är för mig med vad man lägger livets puzzel. Refrenspunkterna utanför en själv
blir ledtrådar i jakten efter puzzlets mönster....
Bitarna utanför en själv är många och mångtydiga, men de lägger sig inte alltid själva.
Det är min tes: det är man själv som lägger sitt livs puzzel,
åtminstone är det vad många vill och vad många tror.
Tror att de gör....

Det EGNA dominerar letandet efter yttre bitar;
jag tror det blir så - "NATURLIGEN".

Med vänlig hälsning (utan hemliga teologiska agendor) CHRISTER KYREUS

[Mr.M]

Det ligger nog i vad man tänker och inte att man tänker.

Tanken i sig påverkar alla mina känslor, så man får väl vara vis i hur man balanserar sina tankar.
känslorna styr inte sig själva men påverkar intellektets förmåga att göra kloka beslut.

vågskålen är lite svår att se, då samarbetet verkar vara av en djupare mekanik än bara intellekt-känsla proportioner.
Vi har viktiga faktorer som biologi och kost med här, brist på tex D vitaminer påverkar både intellekt och känslan.
så vi måste äta rätt med för att få en bra balans.

Det känns lite som att titta i en kaffekopp där vi häller i grädde och rör om med skeden, intellekt och känsla blandas ut till en enfärgad massa.