Tankeexperiment?
Moderator: Moderatorgruppen
Tankeexempel avslöjar logisk konsekvens. Logik är ett schematiskt ordnande. Så vad man gör är att man visar vads om följer av vissa antaganden.
Så visst har de sin funktion. Men det är viktigt att se att den funktionen alltid är negativ, dvs kritisk. Allt för många filosofer söker bygga upp ett argument via tankeexempel. Det håller förstås inte eftersom man då lika gärna kan påstå lite vad som helst. Som att det finns oändliga universa i oändliga tider som gör att vi lika gärna kan ta kollektivt självmord eftersom det alltid finns "ett annat".
Men tar man tex påståenden som:
-Man måste följa lagen!
Så kan det vara på sin plats med ett lite tankeexempel för att visa på att det är dogmatiskt trams som enbart syftar till blind lydnad framför allt vad rätt, sant, riktigt osv heter.
Så visst har de sin funktion. Men det är viktigt att se att den funktionen alltid är negativ, dvs kritisk. Allt för många filosofer söker bygga upp ett argument via tankeexempel. Det håller förstås inte eftersom man då lika gärna kan påstå lite vad som helst. Som att det finns oändliga universa i oändliga tider som gör att vi lika gärna kan ta kollektivt självmord eftersom det alltid finns "ett annat".
Men tar man tex påståenden som:
-Man måste följa lagen!
Så kan det vara på sin plats med ett lite tankeexempel för att visa på att det är dogmatiskt trams som enbart syftar till blind lydnad framför allt vad rätt, sant, riktigt osv heter.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej J R AukJ R Auk skrev:Tankeexempel avslöjar logisk konsekvens. Logik är ett schematiskt ordnande. Så vad man gör är att man visar vads om följer av vissa antaganden.
Så visst har de sin funktion. Men det är viktigt att se att den funktionen alltid är negativ, dvs kritisk. Allt för många filosofer söker bygga upp ett argument via tankeexempel. Det håller förstås inte eftersom man då lika gärna kan påstå lite vad som helst. Som att det finns oändliga universa i oändliga tider som gör att vi lika gärna kan ta kollektivt självmord eftersom det alltid finns "ett annat".
Men tar man tex påståenden som:
-Man måste följa lagen!
Så kan det vara på sin plats med ett lite tankeexempel för att visa på att det är dogmatiskt trams som enbart syftar till blind lydnad framför allt vad rätt, sant, riktigt osv heter.
Tack för intressant svar!
Låt mig då bryta normen och det som är lagom och göra en "Aukiansk" ämnesbrytande associationsfrågeställning och fråga dig:
Vad ska man med lagen till om den inte alltid ska följas?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte skrev:
Vad ska man med lagen till om den inte alltid ska följas?
Ja det frågar jag mig också om och om igen. Jag har inte så stort problem med lagar skulle de alltid följas. Annat än att det finns diskrepanser mellan vem som stiftar lagar. Så att tex ett intresseområde för mig godtyckligt förvägras mig för att någon annan inte kan se en nytta som jag ser.
Men sättet jag besvarar det på är genom att göra en distinktion mellan 'lagar' och 'regler'. Och jag menar i anslutning till det att det är en chimär att människan kan ha lagar. Personligen kan man ha lagar. Alltså, ens de facto beteende, kan sägas vara lagbundet. Men beteenden generellt följer regler. Hade jag haft Kant här hade jag citerat honom, han har en super distinktion tycker jag. Där han även förklarar maxim.
Bland annat säger han att det är en lag att vi alltid agerar efter det som är gott. Men att det goda i fenomenvärlden, alltså det som framstår som "gott" inte behöver svara mot begreppet gott. Därför skall vi agera enligt 'den goda viljan'. "Den goda viljan" är då plikten att agera i enlighet med förnuftet. Varpå lagen om att varje handling styrs av något gott underordnas maximen om att handla noumenalt efter förnuftet före fenomenalt efter drifterna. Så styrs alltså lagen av en regel och allt blir gott till slut. Nä men skämt åsido så hoppas jag det ger en ide om distinktionen. Här nedan söker jag skriva ut den som definitioner.
Def. Lag: Princip som fenomen eller skeende följer
Def. Regel: Princip som fenomen eller skeenden bör följa enligt stipulation
"Lagar" är alltså inte kontingenta likt "regler" är.
Därför 'naturlagar' inte är relativa sin verkan, eller sin omgivning, även om de kan vara relativa sin stipulation (sättet de författas, åskådliggörs).
Att ge upp lagen i samhället skulle ge fördelen att man kan agera efter ett ideal som är positivt snarare än att döma skuld för att någon inte inordnas i det system som förordas.
Man slipper vara auktoritära och totalitär. Vilka båda två är svagheter och perverst för människan.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej J R AukJ R Auk skrev:freddemalte skrev:
Vad ska man med lagen till om den inte alltid ska följas?
Ja det frågar jag mig också om och om igen. Jag har inte så stort problem med lagar skulle de alltid följas. Annat än att det finns diskrepanser mellan vem som stiftar lagar. Så att tex ett intresseområde för mig godtyckligt förvägras mig för att någon annan inte kan se en nytta som jag ser.
Men sättet jag besvarar det på är genom att göra en distinktion mellan 'lagar' och 'regler'. Och jag menar i anslutning till det att det är en chimär att människan kan ha lagar. Personligen kan man ha lagar. Alltså, ens de facto beteende, kan sägas vara lagbundet. Men beteenden generellt följer regler. Hade jag haft Kant här hade jag citerat honom, han har en super distinktion tycker jag. Där han även förklarar maxim.
Bland annat säger han att det är en lag att vi alltid agerar efter det som är gott. Men att det goda i fenomenvärlden, alltså det som framstår som "gott" inte behöver svara mot begreppet gott. Därför skall vi agera enligt 'den goda viljan'. "Den goda viljan" är då plikten att agera i enlighet med förnuftet. Varpå lagen om att varje handling styrs av något gott underordnas maximen om att handla noumenalt efter förnuftet före fenomenalt efter drifterna. Så styrs alltså lagen av en regel och allt blir gott till slut. Nä men skämt åsido så hoppas jag det ger en ide om distinktionen. Här nedan söker jag skriva ut den som definitioner.
Def. Lag: Princip som fenomen eller skeende följer
Def. Regel: Princip som fenomen eller skeenden bör följa enligt stipulation
"Lagar" är alltså inte kontingenta likt "regler" är.
Därför 'naturlagar' inte är relativa sin verkan, eller sin omgivning, även om de kan vara relativa sin stipulation (sättet de författas, åskådliggörs).
Att ge upp lagen i samhället skulle ge fördelen att man kan agera efter ett ideal som är positivt snarare än att döma skuld för att någon inte inordnas i det system som förordas.
Man slipper vara auktoritära och totalitär. Vilka båda två är svagheter och perverst för människan.
Detta synes mig inte alls vara svårt att förstå eller ta till mig i sak, det som dock skapar en del frågetecken är hur du tänker dig att det ska implementeras i samhället? Hur ska det praktiskt fungera?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Tja, idag så har man lagar för att "alla skall dömas lika" eller liknande idéer. Problemet är att vi inte döms lika för lagen. Vilken advokat vi har, vilket jobb vi har, beror på vad domar blir. Detta är heller inget man hymlar med utan det sker helt öppet.
Vad man söker är alltså objektiva principer för att kunna döma någon. Detta då det anses rättvist.
Jag tycker istället att man skall anamma just subjektiva principer för att döma. Och att de som dömer istället skall ha ett mycket större ansvar inför sina domar. Så att det inte blir korrupt.
Man kan då tänka sig att sådant som skäl till en handling väger mycket tyngre än idag. Och att domen som sedan följer skall hjälpa till att sörja för att skälen som handlingen som bedöms utifrån blir tillgodosedda.
Som tex, om någon gör något i desperation för att få pengar som sedan sägs falla utanför "lagen" (vi borde inte ens kalla den för det), så kan en lämplig dom vara något som hjälper personen att få en försörjning och därmed de pengar som motiverade handlingen. Det kanske till och med hjälper med en kurs i hur man får tillträde till det sociala skyddsnätet.
Inte heller skulle vi ha en åklagare och en advokat. Vi skulle istället ha någon som undersöker omständigheterna för händelsen som ifrågasätts. Och vi skulle ha personer som förklarar rättsprocessen (det är vad advokaten skall sörja för, att man inte blir åsidosatt [men vad händer när advokaten inte bryr sig, är alkis och bara ser till pengar eller dylikt?])
Helt enkelt, att hamna inför rätten skulle vara att få en grupp av samhället tillsatt som söker lösa problemet som motiverade det beteende som ifrågasätts. Det är nog många som kan kommentera detta med att "offer" måste få "hämnd", men jag skulle vilja säga att den idén bygger på språket och de rådande institutionerna. Man måste göra det till norm att människor förstår invändningar som tex Sokrates där han förklarar varför det är bättre att lida en oförrätt än att begå en oförrätt. Vi är människor och kan göra vad som helst, förstå vad som helst.
Vad man söker är alltså objektiva principer för att kunna döma någon. Detta då det anses rättvist.
Jag tycker istället att man skall anamma just subjektiva principer för att döma. Och att de som dömer istället skall ha ett mycket större ansvar inför sina domar. Så att det inte blir korrupt.
Man kan då tänka sig att sådant som skäl till en handling väger mycket tyngre än idag. Och att domen som sedan följer skall hjälpa till att sörja för att skälen som handlingen som bedöms utifrån blir tillgodosedda.
Som tex, om någon gör något i desperation för att få pengar som sedan sägs falla utanför "lagen" (vi borde inte ens kalla den för det), så kan en lämplig dom vara något som hjälper personen att få en försörjning och därmed de pengar som motiverade handlingen. Det kanske till och med hjälper med en kurs i hur man får tillträde till det sociala skyddsnätet.
Inte heller skulle vi ha en åklagare och en advokat. Vi skulle istället ha någon som undersöker omständigheterna för händelsen som ifrågasätts. Och vi skulle ha personer som förklarar rättsprocessen (det är vad advokaten skall sörja för, att man inte blir åsidosatt [men vad händer när advokaten inte bryr sig, är alkis och bara ser till pengar eller dylikt?])
Helt enkelt, att hamna inför rätten skulle vara att få en grupp av samhället tillsatt som söker lösa problemet som motiverade det beteende som ifrågasätts. Det är nog många som kan kommentera detta med att "offer" måste få "hämnd", men jag skulle vilja säga att den idén bygger på språket och de rådande institutionerna. Man måste göra det till norm att människor förstår invändningar som tex Sokrates där han förklarar varför det är bättre att lida en oförrätt än att begå en oförrätt. Vi är människor och kan göra vad som helst, förstå vad som helst.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej J R AukJ R Auk skrev:Tja, idag så har man lagar för att "alla skall dömas lika" eller liknande idéer. Problemet är att vi inte döms lika för lagen. Vilken advokat vi har, vilket jobb vi har, beror på vad domar blir. Detta är heller inget man hymlar med utan det sker helt öppet.
Vad man söker är alltså objektiva principer för att kunna döma någon. Detta då det anses rättvist.
Jag tycker istället att man skall anamma just subjektiva principer för att döma. Och att de som dömer istället skall ha ett mycket större ansvar inför sina domar. Så att det inte blir korrupt.
Man kan då tänka sig att sådant som skäl till en handling väger mycket tyngre än idag. Och att domen som sedan följer skall hjälpa till att sörja för att skälen som handlingen som bedöms utifrån blir tillgodosedda.
Som tex, om någon gör något i desperation för att få pengar som sedan sägs falla utanför "lagen" (vi borde inte ens kalla den för det), så kan en lämplig dom vara något som hjälper personen att få en försörjning och därmed de pengar som motiverade handlingen. Det kanske till och med hjälper med en kurs i hur man får tillträde till det sociala skyddsnätet.
Inte heller skulle vi ha en åklagare och en advokat. Vi skulle istället ha någon som undersöker omständigheterna för händelsen som ifrågasätts. Och vi skulle ha personer som förklarar rättsprocessen (det är vad advokaten skall sörja för, att man inte blir åsidosatt [men vad händer när advokaten inte bryr sig, är alkis och bara ser till pengar eller dylikt?])
Helt enkelt, att hamna inför rätten skulle vara att få en grupp av samhället tillsatt som söker lösa problemet som motiverade det beteende som ifrågasätts. Det är nog många som kan kommentera detta med att "offer" måste få "hämnd", men jag skulle vilja säga att den idén bygger på språket och de rådande institutionerna. Man måste göra det till norm att människor förstår invändningar som tex Sokrates där han förklarar varför det är bättre att lida en oförrätt än att begå en oförrätt. Vi är människor och kan göra vad som helst, förstå vad som helst.
Detta låter mycket pragmatiskt och bra utifrån den enskilda medborgarens perspektiv. Jag håller i sak med dig om att, om detta hade fungerat så som du beskriver det, så hade det varit mer önskvärt än nuvarande system!
Frågor:
1. Hur mäter man någons intentioner samt eventuella förmildrande omständigheter i "ditt system"?
2. Hur ska man veta att det verkligen var ett sådant specialfall som du avser?
3. Hur ska "lagboken" ersättas och med vad?
4. Hur ska rättsmaskineriet se ut vad avser det du själv påpekar, advokater, domare, nämndemän, olika instansers inflytande etc?
5. Hur ska praxis skapas, bör saker och ting kunna prejudiceras?
6. Hur motiveras eller beskrivs varje "bestraffning" så att de alltid blir bäst för den som ska "bestraffas"?
7. Hur ska "ditt system" förhålla sig till de "funktioner" som är mer eller mindre implementerade i dagens lagstiftning vad avser effekten. Denna kryptiska mening avser då funktioner som "hämnd", Straff, vård, avskräckning etc?
8. Kan du beskriva hur t.ex. lagstiftningen kring detaljplan, bygglov och annat rörande plan- och bygglagen (PBL) skulle fungera i det system du talar för?
9. Skulle du kunna tänka dig att på ett fördjupat plan skapa ett medborgarförslag (motion) och genom detta öka chansen att samhället går i denna riktning?
Använd gärna tankeexperiment (he he) så att tråden på ett finurligt och omvänt sätt återknyter till grundfrågeställningen
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte skrev:Hej J R Auk
Detta låter mycket pragmatiskt och bra utifrån den enskilda medborgarens perspektiv. Jag håller i sak med dig om att, om detta hade fungerat så som du beskriver det, så hade det varit mer önskvärt än nuvarande system!
Tjena Fredrik. Jag skall börja med att besvara din första fråga. Nej jag kan inte tänka mig att motionera om en sådan här sak. Jag kan inte se att det skulle få någon som helst förankring. Men för dig förklarar jag gärna närmre min idé.
1. Hur mäter man någons intentioner samt eventuella förmildrande omständigheter i "ditt system"?
Man mäter dem inte. Det här med intention är snarare en kvalitet på händelsen som har satts i fråga. Ta tex någon som har slagit någon annan. Jag vet inte om du själv har erfarenhet av att tala med en sådan person, men för mig så ser jag många olika rättfärdiganden av handlingen. Men det är ytterst sällan jag ser en nonchalans. Även personer som gjort det många gånger, har ryckte, eller en invand attityd av att bruka våld mot andra, är dem sällan nonchalanta inför det dem gjort. I min erfarenhet. Tycker de själv inte det är fel så vet de att det finns en generellt annorlunda åsikt. De förhåller sig till normen vare sig de följer den eller inte. Och förhåller dem sig inte till den så är de inte medvetna och det finns en öppning för undersökning i att diskutera denna norm, och hur de förhåller sig till det som uppdagats.
Hela processen handlar ju om att göra problemet kollektivt från första början, istället för att ha toppstyrda institutioner som utdömer "objektiva" straff.
Problemet med lagen, och straffen den utmäter, är att det är väldigt svårt att få fram en sanningsenlig beskrivning. Folk kommer blåneka, eller frånkänna sig allt ansvar. Den anklagande parten ser sig ofta rättfärdigad att ljuga för att försäkra sig om att "brottslingen" inte slipper undan. Det är ju tema i många serier och filmer, och polisen är ofta väldigt väl insatta i hur de skall modifiera sanningen för att vinkla det till "sin", dvs för en dom, fördel. Om man däremot mera bara samtalar om det, och visar sig beredd att ifrågasätta men det från en förbehålls situation kan man diskutera, och så sakteligen nå någon slags "sanning" i vad som skett. Det är ungefär som förhör, bara det att man inte försöker sitta och lura den man talar med. Man skall ju inte döma dem, utan döma handlingen.
För tex. Om personen själv medger enligt sin etik att det var en omoralisk handling. Då är man överens om rättspatos, och det hela tar en väldigt gynnsam vändning då man har ett gemensamt problem att förhålla sig till. Dvs; hur kommer det sig att vi ibland beter oss omoraliskt. Och hur kommer det sig i det specifika fallet att personen i fråga har betett sig omoraliskt.
Nu kanske det låter som en utopisk situation. Men betänk, vad vill vi egentlige med straff? Vi vill ju att en ny attityd internaliseras så att beteendet som är satt i fråga inte upprepas. Vi vill väl inte straffa för straffets skull? Då har lidande ett egenvärde och man kan argumentera att folk som slår andra utagerar samma sak som straff lagen utmäter. Det blir en snårig djungel. Detta att faktiskt förstå vad som leder en handling till att utageras är A och O om vi verkligen vill att "brottet" upphör.
Det finns inte heller några förmildrande omständigheter. Och det finns heller inte några graverande. Vi mäter inte efter någon objektiv skala den "brottsliga" handlingen. Utan vi söker göra undan med ett problem. Ett beteende hos en individ skapar motsättningar hos andra och samvaron lider. Samvaron är vad som motiverar att vi överhuvudtaget ger oss i kast med att försöka göra något åt den situation vi ser efter "brottet".
2. Hur ska man veta att det verkligen var ett sådant specialfall som du avser?
Den här frågan förstår jag inte. Jag talar inte om specialfall. Jag talar om alla fall. Alla typer av brott. Jag anser inte att det finns en objektiv värdebas för att säga att det och det är dåligt utan menar att detta alltid är relativt den kontext som beteendet eller fenomenet är satt i fråga ifrån.
Köra fort är väl bra när man inte vet hur man förlöser ett barn och en kvinna är på gång att föda om man kör dit där man kan få hjälp? Men det är väl inte bra om man kör för att utmana döden mot mötande trafik?
3. Hur ska "lagboken" ersättas och med vad?
Vad är att samtala om moral? Vad är att uttrycka en känsla? Det är att resa ett anspråk. Vad är en lag idag om inte ett anspråk från en part mot en annan? Är man skyldig inför lagen även om man är den enda människan på jorden? Den enda kännande varelsen på jorden? Man säger, jag lider av detta, eller jag tycker mig se någon som lider av detta. Eller kanske; jag tycker inte det där leder till bäst konsekvenser. Men kan vi säga att vi vet det? Nej för något som vi lider av kan vara av godo. Vi minns väl alla någon gång när vi som små opponerade oss men fick erkänna oss ha opponerat på felaktiga grunder. Eller varför inte, de där tillfällena när vi låter oss övertalas att gå till en festlig tillställning trots att vi är trötta och sedan väcks av livligheten och har en jättetrevlig kväll?
Det som existerar är alltså dessa typer av anspråk. Och det behövs forum för dem. Annars ligger anspråken och pyser i dolda anklagelser som gör att folk ser sig rättfärdigade att särbehandla någon annan negativt just för att deras anspråk på "rätt" inte behandlas. Rasism är ofta en sån sak. Generationers gnäll på varandra är ofta en sån sak. Parter kommer inte till tal alltså.
Så genom att inte ha en lagbok, med en specifik instans för att resa lagfrågor, så tvingar man till samtal mellan berörda parter. En medlande part är såklart bra, då affekter kan fördunkla omdömet. Men även den klagande parten måste ju internalisera en ny stämning eller attityd. Även de måste lida "straff" eftersom det i princip är hos dem problemet ligger. Sen är straff en dålig term eftersom det konnoterar att vi skall lida det. Men eftersom straffet här är satt i fråga inför att vi istället antar en pragmatisk princip så skall det tolkas i en annan mening.
4. Hur ska rättsmaskineriet se ut vad avser det du själv påpekar, advokater, domare, nämndemän, olika instansers inflytande etc?
Tja, det kan inte fungera i en kultur som vår idag. Eftersom idag är det som Anders Borg säger; -Man skall jobba inte supa!
Varför man skall jobba motiveras inte. Det antas bra i sig. Vilket lätt ses är felaktigt eftersom folk jobbar med att göra vapen som dödar människor, vilket är väldigt svårt att platt kalla för 'bra'.
För att ett dylikt "rättssystem" skall kunna fungera måste vi själva vara engagerade i hur vår samvaro utverkas, och vad den syftar till. Jag ser det inte som så viktigt att vi har specifika instanser tex. Men inser att vår psykologi ger oss skäl att frukta att självutnämnda rättsskipare kan träda fram i brist på någon "ordnad" princip.
I princip så ser jag hur studier inom filosofi, sociologi, psykologi, beteendevetenskap, fysiologi är premierande. Men alla måste ha ett eget bildningsideal. Detta då alla inblandade parter skall lida "straffet" som gör att beteendet eller fenomenet som är satt i fråga upphör och, eller, den som sätter beteendet i fråga upphör att fråga. Viktigt är att olikheter respekteras, är grundläggande inför hur man ifrågasätter. Det innebär hänsyn både till den klagande och den som klagas över. Båda skall ses som subjekt, inför varandra, och deras relation som ett subjekt i sig.
Samvaron, relationen mellan människor, de subjektiva bedömarna, är vad som skall "göras rätt" av "rättsskipningen". Det finns inga problem som inte en person tycker är ett problem. Saker är inte fel bara i kraft av sig själva.
5. Hur ska praxis skapas, bör saker och ting kunna prejudiceras?
Nej det är drömmen om objektiv moral. Det är att objektifiera människor och göra dem till ting inför principen, snarare än att göra principen till ett ting inför människan. Varje situation måste bedömas i sig. Även om man som inom filosofi lär sig att argumentera inför liknande frågeställningar eller moraliska principer. Lika som man inom psykologi lär sig hur beteenden ofta har principer när de tas som en frågas undersökningssubjekt. Men det skall inte vara en praxis att lura sig mot. Det vore auktoritärt. Utan praxis är då i och med att en person subjektivt argumenterar för det ena eller det andra. Samtalet är grundläggande här.
6. Hur motiveras eller beskrivs varje "bestraffning" så att de alltid blir bäst för den som ska "bestraffas"?
Ja hur motiverar vi saker och ting? Och vad är 'bäst'? Bristen på dessa frågors svar gör att vi idag har ett hemskt lagsystem som förtrycker. Det skall inte vara bäst för den som bestraffas, utan det skall vara bäst för situationen som är satt i fråga. Jag förklarar detta ovan också.
7. Hur ska "ditt system" förhålla sig till de "funktioner" som är mer eller mindre implementerade i dagens lagstiftning vad avser effekten. Denna kryptiska mening avser då funktioner som "hämnd", Straff, vård, avskräckning etc?
Mitt system sätter inte människor som objekt inför varandra utan ser subjekt i båda parter, eller alla parter, samt i relationen i sig. Det finns därför inte en bov i klassisk mening. Det finns bara ett problem i en samvaro. Principen är att samsas och enas. Och såklart tvinga ibland. Vi kan alla bli "bindgalna" under rätt förutsättningar. Blodproppar, tumörer, psykoser och dylikt kan ställa till det så att vi förlorar all empati och inte längre relaterar till varandra som subjekt och människor. Man måste inse att död eller våld mot andra inte går att svära sig fri från. Den som säger att den aldrig skulle kunna bruka våld har bara dålig självinsikt och eller fantasi. Idén är att man skall slippa bruka våld eftersom "boven" är ett subjekt som potentiellt berikar ditt liv, genom samvaron. Och att relationen gör er skyldiga varandra omtanke. Det finns lika olika grunder för detta, om vi ser till filosofisk argumentation. Kants kingdom of ends är ett, humanismens grundläggande mänskliga rättigheter är ett annat, Hegels idé om att självinsikt kräver en stat där alla agerar "jeder und alles" (för alla och envar översätter jag det till) är en annan grund. Det finns många argument. Färre för att särbehandla negativt kategoriskt. Jag pekar helst på det forcerade, svaga, i en sådan attityd.
8. Kan du beskriva hur t.ex. lagstiftningen kring detaljplan, bygglov och annat rörande plan- och bygglagen (PBL) skulle fungera i det system du talar för?
Handlar nästan inte allt det där om att ge och befästa makt? Alternativt att det är något som vi har intresse av att höra?
Som jag ser det måste sådan information (regler om hur man bygger för att det inte möglar, idéer om vad som skapar en ekologi i en närmiljö) vara gratis. Och vara redan i samvaron. Idag står vi mot varandra, genom de pengar vi köper varandra som objekt inför. Vidare så har vi mycket sådan lagstiftning allt mer för att vi får mer och mer blind tro. Ingen vet, kan, eller testar vilken miljö vi bör undvika. Och därför upprörs många till tusen över olyckor som kan vara av ren egen beskyllan. -Hur skulle man veta att man inte klättrar upp 500 personer på en skraltig läktare vid den lokala idrottsplanen?
Vi måste alla sörja för vår, och andras säkerhet.
Tar vi bort bildningen till masking och objekt kan vi var och envar nära ett bildningsideal. Istället för att bildas inför. Lagen, staten, arbetsmarknaden, sekten eller vad det än må vara.
Hoppas du har någon behållning av ovan utläggning och att du faktiskt kan tänka dig en sådan lösning, om än förstås att det är i en väldigt enkel presenterad form. Men mycket av min poäng är ju att vi inte kan överlåta åt andra dessa saker utan måste fundamentalt engagera oss om vi inte skall skapa förtryck (om än det bara är för några få) vilket är svårt att motivera.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Tack för ditt otroligt intressanta svar J R Auk!
Ja, du! Det hade varit fantastiskt om det gick att ha ett sådant samhälle!
Det är mycket i vårt rättssystem som inte är önskvärt och hela idén med att "fängsla" människor är på något sätt galen i sig.
Vänligen
Fredrik
Ja, du! Det hade varit fantastiskt om det gick att ha ett sådant samhälle!
Det är mycket i vårt rättssystem som inte är önskvärt och hela idén med att "fängsla" människor är på något sätt galen i sig.
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte skrev:Tack för ditt otroligt intressanta svar J R Auk!
Ja, du! Det hade varit fantastiskt om det gick att ha ett sådant samhälle!
Det är mycket i vårt rättssystem som inte är önskvärt och hela idén med att "fängsla" människor är på något sätt galen i sig.
Vänligen
Fredrik
Jag vet varför jag inte tror att det går att ha det nu. Varför formulerar du dig i mer implicit absoluta termer? Alltså vad tror du saknas för att realisera det?
Du är väl rationell? Är inte de flesta du känner det också? Verkar inte jag rationell? Trots att jag är knarkare och samhällsfrånvänd?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej J R Auk!J R Auk skrev:freddemalte skrev:Tack för ditt otroligt intressanta svar J R Auk!
Ja, du! Det hade varit fantastiskt om det gick att ha ett sådant samhälle!
Det är mycket i vårt rättssystem som inte är önskvärt och hela idén med att "fängsla" människor är på något sätt galen i sig.
Vänligen
Fredrik
Jag vet varför jag inte tror att det går att ha det nu. Varför formulerar du dig i mer implicit absoluta termer? Alltså vad tror du saknas för att realisera det?
Du är väl rationell? Är inte de flesta du känner det också? Verkar inte jag rationell? Trots att jag är knarkare och samhällsfrånvänd?
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte vad det är i vår samhällssociala gruppdynamik som gör att vi inte klarar av att leva på det sätt som du framhåller i din text. En del i detta är nog de "demoner" vi har i oss i form av frånvaron av tillit, och närvaron av avund, nyckfullhet, meningsskiljaktigheter, ego och massor av annat som styr in vårt beteende mot situationer där vi inte kan hantera varandra och allt faller samman i det som vi ser på många ställen; krig, gäng, bråk, våld och misär. Sen har vi klyftorna, skillnaderna, missunnsamheten, oviljan att andra ska ha det som man inte själv kan få eller pallar fixa åt sig själv.
Tja, du nämnde det själv, sjukdom, droger och annat som driver människor i olika riktningar gör att det blir svårare att fokusera på det goda samtalet, dialogen och de respektfulla relationerna. Jag misstänker (och det är enbart fabulerande) att oavsett vilka människor man sätter samman, så uppträder till syvende och sist något som mer eller mindre kan kallas lagar och rättsinstanser som på olika sätt kommer att gynna eller missgynna individerna i den specifika gruppen. Jag vågar till och med gå så långt att påstå att om jorden enbart var befolkad av 4 miljarder J R Auk-kopior så skulle även de stifta lagar - eller vad säger du?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Väderkvarn
- Inlägg: 548
- Blev medlem: 17 nov 2010 23:46
Re: Tankeexperiment?
freddemalte skrev:Hej rekojrekoj skrev:Rorschach skrev:rekoj skrev:
Vill du jag ska posta hela mitt svar till den texten här? Please, säg nej
Ja, det skulle vara kul att läsa. Kanske under Artikelindex?
haha sure.. om fredde ber om det, postar jag texten i den här tråden. annars får det vara.
Tack så mycket för det! Intressant, är benägen att hålla med dig vad gäller svårigheten att applicera detta tankeexperiment på en allmän syn gällande vårt belöningssystem och vår psykologi.
hej fredrik
om benägenhet att hålla med om svårighet att applicera på allmän syn gällande belöningssystem og psykologi... ja detta har jag ingen susning om. texten tänkte jag mig skulle förklara varför det inte är rimligt att anta cykliska värdeordningar, jag avsåg då endast en grammatisk motivering. jag sprider inte empirisk information, utför inte empiriska studier, drar inte slutsatser utifrån empiriska antaganden/bedömningar/värderingar. vad som fungerar som belöningssystem och hur vår psykologi fungerar anser jag inte relevant i sammanhanget. jag tar ingen ställning till sådant.
förstår du, filosofi är inte beroende av empiriska antaganden. världen må vara hur konstig som helst, och hur vantolkad som helst, allt må vara tvärt emot vad man tänkt sig, men detta kan aldrig rubba en logisk slutsats (logisk slutsats ska vara giltig i alla tänkbara världar). vad än vetenskapsmännen kommer fram till i sina undersökningar... det rör inte filosofin i ryggen.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Tankeexperiment?
Hej rekojrekoj skrev:freddemalte skrev:Hej rekojrekoj skrev:Rorschach skrev:rekoj skrev:
Vill du jag ska posta hela mitt svar till den texten här? Please, säg nej
Ja, det skulle vara kul att läsa. Kanske under Artikelindex?
haha sure.. om fredde ber om det, postar jag texten i den här tråden. annars får det vara.
Tack så mycket för det! Intressant, är benägen att hålla med dig vad gäller svårigheten att applicera detta tankeexperiment på en allmän syn gällande vårt belöningssystem och vår psykologi.
hej fredrik
om benägenhet att hålla med om svårighet att applicera på allmän syn gällande belöningssystem og psykologi... ja detta har jag ingen susning om. texten tänkte jag mig skulle förklara varför det inte är rimligt att anta cykliska värdeordningar, jag avsåg då endast en grammatisk motivering. jag sprider inte empirisk information, utför inte empiriska studier, drar inte slutsatser utifrån empiriska antaganden/bedömningar/värderingar. vad som fungerar som belöningssystem och hur vår psykologi fungerar anser jag inte relevant i sammanhanget. jag tar ingen ställning till sådant.
förstår du, filosofi är inte beroende av empiriska antaganden. världen må vara hur konstig som helst, och hur vantolkad som helst, allt må vara tvärt emot vad man tänkt sig, men detta kan aldrig rubba en logisk slutsats (logisk slutsats ska vara giltig i alla tänkbara världar). vad än vetenskapsmännen kommer fram till i sina undersökningar... det rör inte filosofin i ryggen.
Ja, där har du en poäng helt klart, ty när jag läser en sådan text som den du hade lagt upp så ser jag den genast som en vetenskaplig artikel, av den enkla anledningen att jag har läst massor med sådana genom åren. Vad avser det du talar om, dvs filosofins roll i sammanhanget så förstår jag vad du menar och ska vid tillfälle läsa om din text utifrån det perspektivet. Jag håller dock inte full med dig att filosofin skulle vara helt frikopplad från den värld vi lever i. Det skulle jag nog inte kalla filosofi utan fantasi - något som jag också gärna ägnar mig åt.
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Nej filosofin inte frikopplad verkligheten. Den goda filosofen speciell förmåga att känna människorna och känna verkligheten. Hon måste känna formerna för att få dem att skapa något de finner värde i
Men filosofins anspråk är inom logikens område, och logikens slutsatser berörs inte av specifika företeelser i denna värld. I själva verket dessa anspråk inte mycket till anspråk alls. Tänk sokrades, han bara ställde frågor till sina elever utan att hävda något själv. Sådan är filosofin: barnmorskekonst
Sokrates egna anspråk i dessa samtal tomma, men för att ställa givande relevanta frågoor - han behövde känna människor verkligheten
Men filosofins anspråk är inom logikens område, och logikens slutsatser berörs inte av specifika företeelser i denna värld. I själva verket dessa anspråk inte mycket till anspråk alls. Tänk sokrades, han bara ställde frågor till sina elever utan att hävda något själv. Sådan är filosofin: barnmorskekonst
Sokrates egna anspråk i dessa samtal tomma, men för att ställa givande relevanta frågoor - han behövde känna människor verkligheten
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej rekojrekoj skrev:Nej filosofin inte frikopplad verkligheten. Den goda filosofen speciell förmåga att känna människorna och känna verkligheten. Hon måste känna formerna för att få dem att skapa något de finner värde i
Men filosofins anspråk är inom logikens område, och logikens slutsatser berörs inte av specifika företeelser i denna värld. I själva verket dessa anspråk inte mycket till anspråk alls. Tänk sokrades, han bara ställde frågor till sina elever utan att hävda något själv. Sådan är filosofin: barnmorskekonst
Sokrates egna anspråk i dessa samtal tomma, men för att ställa givande relevanta frågoor - han behövde känna människor verkligheten
Ja, då är jag med dig!
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster