En annan bild uppstod när jag såg mig i spegeln med en spegel i ryggen.
Båda är dock exempel på oändligheter som för varje "varv" blir allt mer diffusa och innehållslösa. Inte heller är oändligheten bara en cirkel. Möjligtvis en med oändlig periferi - identisk i så fall med en absolut rät linje.
Hur kan vi skapa bilden av en oändligheten med bibehållen substans och kretssloppsvariation, inte bara cirkularitet?
Talsystemet kan väl användas då - där samma grundsiffror upprepas enligt en viss kretsloppsprincip så att vare tal blir unikt.
Det var det jag vill inrikta tankarna på. Vad är ett "tal" på tallinjen då?
1. En punkt på denna linje ("något dimensionslöst och punktformat") eller
2. är det sträckan från noll till "talpunkten" - något med - "potentiell" - storlek /vad - hur betingat av sort).
Kontinuumet - består det av punkter i betydelse ett eller av tal i betydelse två ovan?
Blandar man inte ihop "tal tänkta som punkter på en tallinje" och som tal = något med storlek när vi oreflekterat tänker på tal och tallinjer, oändligheter...?
/Algotezza