Vad betyder ett löfte?

[freddemalte]

Hej Justin

Är det inte som så att de förbehåll och omständigheter du lägger fram är implicita i ett löfte? Med andra ord, när någon utfäster ett löfte bygger det på att det är genomförbart då löftet ska infrias?

Mottagaren av löftesfrasen kan dock aldrig veta om intentionerna hos löftesgivaren är beskaffade på ett sådant sätt att löftesfrasen refererar till att löftesgivaren tänkt sig att genomföra det som löftet utfäster. Om den som förmedlar löftesfrasen t.ex. enbart vill låta snäll men inte tänkt sig att genomföra frasens innebörd, ja då var det ju inte ett löfte utan enbart en fras, vilket löftesmottagaren slutligen bittert får erfara.

Vänligen

Fredrik

[Anders]

Jag tycker allt att svaret finns att läsa i tråden.

Man GER faktiskt en sannolikhetsbedömning då man lovar. Inte så tydligt, men i relationen med en annan person bygger sannolikheten på om du tidigare hållt dina löften. Och tonfall, engagemang och liknande visar hur pass engagerad du är i att få det lovade lovat.

Stark koppling mellan "löfte" och "glömska", förresten.

Jag lovar nästan aldrig nåt. Säger bara "jag skall försöka".

[jag är jag]

freddemalte skrev

Är det inte som så att de förbehåll och omständigheter du lägger fram är implicita i ett löfte? Med andra ord, när någon utfäster ett löfte bygger det på att det är genomförbart då löftet ska infrias?

Mottagaren av löftesfrasen kan dock aldrig veta om intentionerna hos löftesgivaren är beskaffade på ett sådant sätt att löftesfrasen refererar till att löftesgivaren tänkt sig att genomföra det som löftet utfäster. Om den som förmedlar löftesfrasen t.ex. enbart vill låta snäll men inte tänkt sig att genomföra frasens innebörd, ja då var det ju inte ett löfte utan enbart en fras, vilket löftesmottagaren slutligen bittert får erfara.

Ja du har ju rätt att det finns alternativ till förutsättningarna för att själva handlingen skall komma att utföras.
Ett "snällt" löfte är ju inte något löfte som jag ser det utan en social handling som kan utmynna i ett antisocialt beteende.

Anders du skriver

"Jag lovar nästan aldrig nåt. Säger bara "jag skall försöka".

Smart lösning på problemet om man inte tycker om att binda upp sig. Kunde inte låta bli att tycka att det också var en komisk lösning.

[Marko]

löften är gissningar och förhoppningar om framtiden.
verkligheten är här och nu, och det som gäller är det man gör.

jag kan aldrig lova att inte göra om en sak. bara hoppas på att jag har lärt mig min läxa.

Att lova 100%ig är en lögn. Det kan aldrig bli 100%igt

[David H]

Gissa och hoppas är ord med tvivel i

Löfte är ett beslut
Inget säkert ( får man medge om man blir krävd på rationell analys)
Men heller inte tvivel (tvivlet kanske dock kommer om du börjar analysera)

Tror det finns viss relevant nyansskillnad där (?)

[Anna Sara]

Eller föresten jag "ljög", svaret är världsalltet.

[Ungkarl]

Jag tror det är underförstått när man lovar saker att man "siktar på det". Det är ungefär vad vi människor kan göra, sikta och hoppas.

[Plecto]

Jag förstår inte varför du vill mekanisera språket Justin.

Underförstått med ordet lova är att den sätter en teoretisk gräns på vad man är villig att överge för att utföra sitt löfte, utan för att den delen vara dogmatisk. Nu finns det olika gradbeteckningar på hängivenhet inom kommunikationen till följd av personliga, kulturella och sociala förhållanden. Muntliga löften i en kultur kan anses vara väldigt bindande, men i andra väldigt lösa.


Att ärligt tydliga vad man är villig att utföra inom ramen av ordet löfte är att mekanisera, och samtidigt förhindra, språkets naturliga gång. Varken avsändaren eller mottagaren behöver göra det svårare för sig själva.

[Anna Sara]

Ytterligare ett svar: 'Lögner' brukar de flesta samtycka på denna fråga som jag upplevt det.

[lösdrivaren]

Anna-Sara tycks tro att ju mer man blandar obegripliga ord desto mer intellektuell är man.
Dock är sanningen tvärsemot.
Om någon kallar mej intellektuell osäkrar jag hagelbössan direkt.

[Viola]

Jag har insett att jag är en "ordets fundamentalist" men att alla inte har så bokstavliga avsikter med vad de säger.
Jag kan t.ex. ha svårt att fatta att folk inte vill veta hur man mår när de frågar - utan det är bara en artighetsfras.

Jag har en kompis som ofta säger när man skiljs eller avslutar ett telefonsamtal. -Jag ringer senare - eller jag ringer i eftermiddag - jaha då är det ju taskigt att ge sig ut om hon har för avsikt att ringa - vi räknar bort mobiltelefoner nu - vi hade förresten mest kontakt före mobiltelefonens genombrott. Det händer sällan att hon gör det hon förespeglat och jag har räknat ut att hon har svårt för att bryta en kontakt utan att lova något - hon tycker nog det är för hårt att säga: - Nu har jag inte tid att prata längre - hej då! Löftet är alltså en del i hennes sociala spel men jag vänjer mig aldrig riktigt - för har man sagt något så menar man väl det - eller?

Nån som känner igen mina erfarenheter?

[lösdrivaren]

Ordfudametalism är väl egentligen en ärlighetsfråga. Stå för vad du säger och vik inte.

[Viola]

Ja, men det finns olika nivåer på språket - betydelsebärande och funktionsbärande..behöver inte vara detsamma som oärlighet om alla spelar samma spel...

[lösdrivaren]

Intressant, funktionsbärande och betydelsebärande, vad innebär detta rent konkret?

[Andreas]

Precis, vilken av dem är detta?

Jag ska döda dig din jävel

typ håll dig undan din jävel jag är fly förbannad.

Jag kan motivera dem båda utifrån ordtolkning.