Hur införskaffas tro?

[lösdrivaren]

Bestämmer jag mig för att tro på den kristna guden så är det troligen ett val.

Och vad grundas ditt ”val” på? Helt fri är du inte.
Nej, det är inte ett fritt val. Lika lite som allt annat kulturarv som ärvs oavsett om man vill eller inte.

Alla är såklart påverkade av sin omgivning. De flest tankar som vi tänker är arvegods, religionen inget undantag, inte heller alla politiska ideologier.

Religionen har stelnat som ”ideologi”, kommer inget nytt från det hållet. Och som alltid, makten söker maktmedel, religionens största fiende idag är att den har tagits över av marknadsekonomer.

[M.L]

Man tror på den information som man bedömer som trovärdig. Man väljer inte sin bedömningsförmåga.

[Harald Davidsson]

tron är ett försvar emot förvirring.

[lösdrivaren]

svar till M.L.

Så du tror att det finns ett autonomt område i hjärnan som heter ”bedömningsförmåga”?
Nädu.

[M.L]

svar till M.L.

Så du tror att det finns ett autonomt område i hjärnan som heter ”bedömningsförmåga”?
Nädu.

Nej, det tror jag inte, om du menar att området skulle vara autonomt från övriga hjärnan. Jag menar att bedömningsförmågan är en av flera mentala förmågor, och ingen mental förmåga väljs. De formas av gener och upplevelser. Det vore naivt att hävda att barn som får berättat för sig att jultomten och gud finns väljer att tro på dem. När skulle valet att tro ske mellan det att man nås av information, såsom påståendet "jultomten existerar", till det att man tror på den?

[Plepple]

Och vad grundas ditt ”val” på? Helt fri är du inte.
Nej, det är inte ett fritt val. Lika lite som allt annat kulturarv som ärvs oavsett om man vill eller inte.

Ämnet som skall behandlas är ett aktivt val kontra ett passivt/icke-aktivt val. Determinism, absoluta sanningar och fria val är en 'red herring' om någonting. Därför svarade jag att tron på en gud är högst troligen ett aktivt val; rationaliteten tillhör frågan om det är ett förståndigt val eller inte - vilket är likväl irrelevant till frågan. Skulle jag tro på en gud så skulle tron uppkomma deduktivt, det vill säga att jag skulle bestämma mig för att tro på guden (aktivt val) med någonting annat än direkt erfarenhet. Detta blir ett aktivt val oavsett om jag blir indoktrinerad till just den tron eller inte. :3

[nuddle]

tron finns i egot,

[Viola]

Tro införskaffas inte - det är en biprodukt efter ett ärligt frågande.

[lösdrivaren]

Tro införskaffas inte - det är en biprodukt efter ett ärligt frågande.

Låter bra i teori - funkar mindre bra i verkligheten.

[Viola]

Tro införskaffas inte - det är en biprodukt efter ett ärligt frågande.

Låter bra i teori - funkar mindre bra i verkligheten.

Hur så?

[lösdrivaren]

Tro införskaffas inte - det är en biprodukt efter ett ärligt frågande.

Låter bra i teori - funkar mindre bra i verkligheten.

Hur så?

Vi är inga fria andar som kan optimera varje frågeställning.
Varje beslut får konsekvenser, i trosfrågan kan detta få icke-önskvärda sociala konsekvenser.
Bättre då att ställa sej in i ledet trots ”tvivlet”.

Ditt "ärligt frågande" är som sagt fin i teorin.

[Viola]

Vi är inga fria andar som kan optimera varje frågeställning.
Varje beslut får konsekvenser, i trosfrågan kan detta få icke-önskvärda sociala konsekvenser.
Bättre då att ställa sej in i ledet trots ”tvivlet”.

Ditt "ärligt frågande" är som sagt fin i teorin.

Att ställa in sig i ledet är väl inte sak samma som att tro.

Vad jag reagerade mot i frågeställningen i huvudinlägget är det grundläggande felet att söka en tro, vilket det går ut på i religionens värld ofta. Man finner en tro som något eftersträvansvärt som något som har ett värde i sig, kopplingen till verkligheten har ingen betydelse. Man bör väl sträva efter att förutsättningslöst försöka förstå världen och livet även om denna förutsättningslöshet är en utopi men i alla fall...

[rara-gossen]

Och vad grundas ditt ”val” på? Helt fri är du inte.
Nej, det är inte ett fritt val. Lika lite som allt annat kulturarv som ärvs oavsett om man vill eller inte.

Ämnet som skall behandlas är ett aktivt val kontra ett passivt/icke-aktivt val. Determinism, absoluta sanningar och fria val är en 'red herring' om någonting. Därför svarade jag att tron på en gud är högst troligen ett aktivt val; rationaliteten tillhör frågan om det är ett förståndigt val eller inte - vilket är likväl irrelevant till frågan. Skulle jag tro på en gud så skulle tron uppkomma deduktivt, det vill säga att jag skulle bestämma mig för att tro på guden (aktivt val) med någonting annat än direkt erfarenhet. Detta blir ett aktivt val oavsett om jag blir indoktrinerad till just den tron eller inte. :3

Sant, men är det inte lite godtyckligt att tro på en gud du inte blivit övertygad om existerar? Övertygelsen får vi ofta genom andra människor som berättar om gud.
Tror du att man själv skulle kunna "finna" gud utan att ha någon tidigare erfarenhet av honom? För om gud nu finns borde det ju rimligtvis gå att göra detta.
Om ditt egna val att tro på gud föregår de andras övertygande ord, så förutsätter väl det att man antingen själv övertygat sig själv genom en frälsning eller d.yl, eller så tror man på en gud man själv inte helt tror på...

[rara-gossen]

Vi är inga fria andar som kan optimera varje frågeställning.
Varje beslut får konsekvenser, i trosfrågan kan detta få icke-önskvärda sociala konsekvenser.
Bättre då att ställa sej in i ledet trots ”tvivlet”.

Ditt "ärligt frågande" är som sagt fin i teorin.

Att ställa in sig i ledet är väl inte sak samma som att tro.

Vad jag reagerade mot i frågeställningen i huvudinlägget är det grundläggande felet att söka en tro, vilket det går ut på i religionens värld ofta. Man finner en tro som något eftersträvansvärt som något som har ett värde i sig, kopplingen till verkligheten har ingen betydelse. Man bör väl sträva efter att förutsättningslöst försöka förstå världen och livet även om denna förutsättningslöshet är en utopi men i alla fall...

Vad kan i så fall tänkas driva denna sökan efter förståelse om världen?
Vad sägs om att vi föds med en trängtan efter något vi inte vet vad det är, men som vi sed mera hittar något att rikta den mot?
Du nämnde att denna förutsättningslöshet är en utopi och det är väl det den är. Tanken om att helt och hållet logiskt föra sig fram och begagna sig av kunskap om vår värld, utan att fläcka ner sitt rena sökande sinne, låter bra... men är som sagt utopisk.

[Plepple]

Sant, men är det inte lite godtyckligt att tro på en gud du inte blivit övertygad om existerar? Övertygelsen får vi ofta genom andra människor som berättar om gud.
Tror du att man själv skulle kunna "finna" gud utan att ha någon tidigare erfarenhet av honom? För om gud nu finns borde det ju rimligtvis gå att göra detta.
Om ditt egna val att tro på gud föregår de andras övertygande ord, så förutsätter väl det att man antingen själv övertygat sig själv genom en frälsning eller d.yl, eller så tror man på en gud man själv inte helt tror på...

Jag förutsätter att "tidigare erfarenheter" av en gud inte är berättigade att klassas som en tro just på grund utav avsaknaden från ett rationellt argument som styrker händelsens upplevelse. Det vill säga att man måste först avgöra om en gud faktiskt är en faktor i erfarenheten. Därför blir det en deduktiv tro då erfarenheterna inte påvisar guds existens; man måste själv göra ett mentalt hopp från "detta är en erfarenhet" till "detta är en erfarenhet av en gud".

Att solen "går upp" varje dag är en induktiv tro som är en sanning (ej absolut):

Solen har gått upp varje dag hittills och kommer därför gå upp imorgon igen.

Vi vet att solen existerar samt att den går upp, då vi namnsätter det observerade fenomenet på så sätt. En gud skulle kräva mycket mer än så därför att en gud är mycket mer komplicerad. Man måste fastställa att erfarenheten faktisk är från en gud och inte någonting tillsynes gudalikt. :3