lösdrivaren skrev:Ungkarl skrev:Jämlikhet är väl i stort sett en vänsteride?
Frihet, jämlikhet, broderskap, slagord under den borgerliga franska revolutionen 1789-99.
Vänstern står inte nödvändigtvis på de svagastes sida. Genom att stå på anställda arbetares snarare än på företagares sida är vänstern mer benägen att vilja hjälpa t.ex. anställda arbetare som tjänar 25000 i månaden än att vilja hjälpa ensamföretagare som bara kan ta ut 20000 i månaden i lön ur sin firma, trots att de sistnämnda har det svårare än de förstnämnda. Vad vänstern står för är alltså inte att kämpa för de som har det svårast, utan vad de står för är att i första hand kämpa för relativt försiktiga och frihetsförsakande medborgare - de medborgare som föredrar tryggheten (och ofriheten) i att ha en fast anställning framför friheten (och otryggheten) i att driva eget. En fattig företagare har ingen nytta av vänsterns kamp för en stark arbetsrätt för anställda, utan drabbas istället av den genom högre skatt. Han kan därmed se sig nödgad att rösta höger för att han är fattig, eftersom han är företagare och eftersom vänstern tycks tro att alla företagare är rika. Vänsterns sätt att rikta sin "solidaritet" främst till anställda arbetare är lika selektivt och godtyckligt som att t.ex. starta ett parti som kämpar främst för njursjukas rättigheter snarare än för de svårast sjukas rättigheter oavsett sjukdom. Kanske skulle högeralliansen inte ha någon chans mot vänsterblocket om inte sossarna och vänsterpartiet så envist höll fast vid att stå på främst anställda arbetares snarare än på alla relativt fattiga och/eller relativt otrygga medborgares (och alltså lika mycket fattiga företagares) sida?