Jag känner skam ofta, använder det ibland till att göra saker som jag tycker att jag borde göra dem på.
Ibland är skammen obefogad, och jag gör större sak av det än vad den borde va.
Skämdes tidigare för att jag flörtade med en brud på nätet, och skrev väldigt slarvigt,
min reaktion blev att jag kände en blyghet komma, och den känslan älskar jag, för det är då jag blir stark igen på det viset som jag vill vara stark på..
men att sätta skam på andra är väl inte så snällt.
Samvete och Förnuftet
Moderator: Moderatorgruppen
Marko skrev:Jag känner skam ofta, använder det ibland till att göra saker som jag tycker att jag borde göra dem på.
Ibland är skammen obefogad, och jag gör större sak av det än vad den borde va.
Skämdes tidigare för att jag flörtade med en brud på nätet, och skrev väldigt slarvigt,
min reaktion blev att jag kände en blyghet komma, och den känslan älskar jag, för det är då jag blir stark igen på det viset som jag vill vara stark på..
men att sätta skam på andra är väl inte så snällt.
Nej det är det inte, men vanligt är det nog.
Igår var jag hemma hos brorsan för att fira att hans dotter fyllde fyra år, jag målade ballonger
och nallebjörnar på en griffeltavla tillsammans med henne, det var så roligt tydligen att det
var viktigare för henne än att gå och kissa, så hon kissade på sig samtidigt som vi skrattade
åt figurerna som vi målade och kommenterade tillsammans,
Pappa jag har kissat på mig säger hon till brorsan, som svarar med ett utbrott av förmaning och utskällning.
Skam. Det är inte hela världen att torka barnkiss och det är inte jordens undergång att kissa ned sig,
så varför bemöta barn på ett sådant sätt och inte förstå att leken var viktigare just då i den stunden,
det roliga förbyttes till något tråkigt helt i onödan.
Har du något mer material att visa zok?
<object width="640" height="360"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Jlsub8nVEuA?version=3&hl=sv_SE&rel=0"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/Jlsub8nVEuA?version=3&hl=sv_SE&rel=0" type="application/x-shockwave-flash" width="640" height="360" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
Stackars barn, bli utskällt för ha kissat ner sig.
Vad sa du till brorsan din när han skällde ut din brorsdotter?
<object width="640" height="360"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Jlsub8nVEuA?version=3&hl=sv_SE&rel=0"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/Jlsub8nVEuA?version=3&hl=sv_SE&rel=0" type="application/x-shockwave-flash" width="640" height="360" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
Stackars barn, bli utskällt för ha kissat ner sig.
Vad sa du till brorsan din när han skällde ut din brorsdotter?
En gång ska du vara en av dem som levat för längesen
Zokrates skrev:Marko skrev:Jag känner skam ofta, använder det ibland till att göra saker som jag tycker att jag borde göra dem på.
Ibland är skammen obefogad, och jag gör större sak av det än vad den borde va.
Skämdes tidigare för att jag flörtade med en brud på nätet, och skrev väldigt slarvigt,
min reaktion blev att jag kände en blyghet komma, och den känslan älskar jag, för det är då jag blir stark igen på det viset som jag vill vara stark på..
men att sätta skam på andra är väl inte så snällt.
Nej det är det inte, men vanligt är det nog.
Igår var jag hemma hos brorsan för att fira att hans dotter fyllde fyra år, jag målade ballonger
och nallebjörnar på en griffeltavla tillsammans med henne, det var så roligt tydligen att det
var viktigare för henne än att gå och kissa, så hon kissade på sig samtidigt som vi skrattade
åt figurerna som vi målade och kommenterade tillsammans,
Pappa jag har kissat på mig säger hon till brorsan, som svarar med ett utbrott av förmaning och utskällning.
Skam. Det är inte hela världen att torka barnkiss och det är inte jordens undergång att kissa ned sig,
så varför bemöta barn på ett sådant sätt och inte förstå att leken var viktigare just då i den stunden,
det roliga förbyttes till något tråkigt helt i onödan.
Ja, det händer ofta att vi för över våran egen skam till barnen. Håller helt med om att det är dumt, för vad gör det att en olycka har varit framme ?
Vart går gränsen för när vi uttrycker oss i ush och fy ?, när barnen kladdar med sin avföring ?, eller när dom slår andra barn eller lägger sig och skriker på golvet i butiken ?...
När min grabb trakkaserat andra med sina kommentarer så brukar jag säga till att han får tänka på den andres reaktioner och att dom kan bli ledsna. då har jag på ett vist fört över min moral och min skam över att han gör andra ledsna med sina kommentarer...
Zokrates skrev:Lufier skrev:Vad sa du till brorsan din när han skällde ut din brorsdotter?
Inget, för jag vill inte förebrå honom hans föräldraskap, alla har vi våra fel och brister.
: ) jag gillar ditt sätt.
jag är övertygad om att du har en lugnande effekt på din bror och han vet hur du värderar saker och hur du respekterar alla parter. Ni har nog en tyst kommunikation där.
Att skälla på barn är individuellt och kulturellt med,
En jag känner skäller på sin dotter, och jag reagerade i början på orden som for omkring,
men sen fattade jag att dom har ett rollspel mellan varandra. Fadern lär upp sin dotter att bli stark,
och nog är den ungen stark, så stark att pappan sliter gråa hår ibland... och jag har frågat han i efterhand varför dom har den kommunikationen.. han vill inte att hans dotter ska träffa på idioter som utnyttjar henne som vuxen.
Jag tror nog det är pappan som är mer orolig här än dottern. Hon ser ut att må bra ...
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Ungkarl skrev:Ligger väl något i det. Jag har dock aldrig har haft någon användning för skuldkänslor och förstår inte varför det skulle vara "grundläggande" på något sätt.
Jag vill faktiskt påstå att skuldkänslor kan göra vissa förvirrade och mindre handlingskraftiga.
ifall du känner skuldkänslor beror på att du har ett gott samvete,
men skuld får man för att man gör fel,
men allt som är fel är egentligen rätt
för den rätten får man då till sist genom sin uppståndelse
förån de döda i det sociala helvetet
för skuld kommer från ångest,
och ångest är frihetens möjlighet
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
citat:
När man pratar om vad som är rättvist eller orättvist är det inte alltför enkelt att inte beröra filosofiska frågor. Ofta har jag sett att man hamnar i en slags relativism som tyvärr leder till slutsatser om att ingen objektiv sanning finns. I sin bok Utmaningar i en skola för alla tar Inger Assarson upp flera filosofer och deras tankar. Ifall det inte finns någon objektiv sanning kan man inte heller tala om rätt och fel utan enbart godtyckliga åsikter. På Göteborgs Universitet påstår många att sanningar är något som enbart skiftar från tid till tid, alltså ren och skär relativism. Däremot har det faktum att de flesta människor föds med två ögon varit konstant. Nu är det inte lätt för mig att gå djupare in i detta i denna essä, men en persons godhet är en helt klar vägvägvisare om vem som är rättvis. Det är oviktigt i praktiken ifall en objektiv sanning finns eller ej, en person som har ont i sin hand har ont i sin hand oberoende om en objektiv sanning finns eller ej. Hela Svenska samhället vilar på Kristna värderingar, som sägs ha grundats av Jesus. En av världshistoriens mest intelligenta och barmhärtiga personligheter, och därmed också självklart en av de rättvisaste. Ifall vi jämför denna person med en Hitler, som definitivt var en av de mer intelligenta personer men dessvärre en av de minst barmhärtiga kan vi kanske intuitivt säga att denne var en mycket orättfärdig person. Vad som är rätt och fel är något medfött i de flesta människor (på samma sätt som de flesta människor föds med två ögon) och hör ihop med kärlekskänslan, utan denna känsla tappar människan kontakten med sitt goda samvete och kan därför göra fel mot andra. De mest kärleksfulla människorna är således de mest rättvisa människorna och detta faktum är perspektiv oberoende. Människan har också utrustats med en förmåga att överskrida och därmed också ignorera sitt samvete, vilket kan göra att hon beter sig som en psykopat även om hon inte var född som en.
När man pratar om vad som är rättvist eller orättvist är det inte alltför enkelt att inte beröra filosofiska frågor. Ofta har jag sett att man hamnar i en slags relativism som tyvärr leder till slutsatser om att ingen objektiv sanning finns. I sin bok Utmaningar i en skola för alla tar Inger Assarson upp flera filosofer och deras tankar. Ifall det inte finns någon objektiv sanning kan man inte heller tala om rätt och fel utan enbart godtyckliga åsikter. På Göteborgs Universitet påstår många att sanningar är något som enbart skiftar från tid till tid, alltså ren och skär relativism. Däremot har det faktum att de flesta människor föds med två ögon varit konstant. Nu är det inte lätt för mig att gå djupare in i detta i denna essä, men en persons godhet är en helt klar vägvägvisare om vem som är rättvis. Det är oviktigt i praktiken ifall en objektiv sanning finns eller ej, en person som har ont i sin hand har ont i sin hand oberoende om en objektiv sanning finns eller ej. Hela Svenska samhället vilar på Kristna värderingar, som sägs ha grundats av Jesus. En av världshistoriens mest intelligenta och barmhärtiga personligheter, och därmed också självklart en av de rättvisaste. Ifall vi jämför denna person med en Hitler, som definitivt var en av de mer intelligenta personer men dessvärre en av de minst barmhärtiga kan vi kanske intuitivt säga att denne var en mycket orättfärdig person. Vad som är rätt och fel är något medfött i de flesta människor (på samma sätt som de flesta människor föds med två ögon) och hör ihop med kärlekskänslan, utan denna känsla tappar människan kontakten med sitt goda samvete och kan därför göra fel mot andra. De mest kärleksfulla människorna är således de mest rättvisa människorna och detta faktum är perspektiv oberoende. Människan har också utrustats med en förmåga att överskrida och därmed också ignorera sitt samvete, vilket kan göra att hon beter sig som en psykopat även om hon inte var född som en.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster