Existensen är odefinierbar
Moderator: Moderatorgruppen
freddemalte skrev:Hej AlgotezzaAlgotezza skrev:Allt vi håller på med i vår mänskliga värld är väl ett sätt att fylla den tomma påsen existens med ett innehåll. Eller vadsomhelst för att slippa tristess och fly livets stora och små djävligheter - och få tiden att gå. Oavsett om det handlar om litteratur, vetenskap, religion eller supa skallen av sig. Vi fyller påsen och tömmer den i form av det vi gör mot andra och med oss själva och det vi kommunicerar om med andra. Existenspåsen fylls och töms ständigt - delvis i alla fall.
"Människans existens är given men inte hennes essens".
Vi är i varje ögonblick vad vi gör - och det vi gör gör vi med hjälp av våra förmågor att göra det vi gör, vilket baseras på övning och kunskaper - och förmåga att använda det vi kan och vet eller antar.
Never-ending story - eller en story som ständigt når sitt slut och börjar om på ny kula. Ständigt.
/Algotezza
Ska detta tolkas på så sätt att ordet/begreppet existens/existera inte går att använda eller inte betyder något eftersom det inte går att definiera?
Mvh
Fredrik
Vi förstår väl ordet existens intuitivt-emotionellt, "ordlöst" - men språket räcker väl inte till att definiera det intellektuellt-teoretiskt... Fast det gör det på ett vis, kolla wikipedia eller ngn annan encyklopedi, ordbok... Länkar finns i Zokrates inlägg ovan. En annan sak är väl att vara överens. Men då får man väl i en viss fråga försöka komma överens.
Innebär existens för människans del detsamma som att vilja,veta och kunna något, uppleva, tänka och göra/handla, äta, älska, skita och sova? Man kan ju plocka ner det på jorden, lämna de abstrakta molnen...
Att existera är att finnas till en smula...
Vi förstår ju i regel vad som menas med "både du och jag existerar". Men är det "samma" existens när vi säger att "något existerar i min dröm/fantasi".
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:freddemalte skrev:Hej AlgotezzaAlgotezza skrev:Allt vi håller på med i vår mänskliga värld är väl ett sätt att fylla den tomma påsen existens med ett innehåll. Eller vadsomhelst för att slippa tristess och fly livets stora och små djävligheter - och få tiden att gå. Oavsett om det handlar om litteratur, vetenskap, religion eller supa skallen av sig. Vi fyller påsen och tömmer den i form av det vi gör mot andra och med oss själva och det vi kommunicerar om med andra. Existenspåsen fylls och töms ständigt - delvis i alla fall.
"Människans existens är given men inte hennes essens".
Vi är i varje ögonblick vad vi gör - och det vi gör gör vi med hjälp av våra förmågor att göra det vi gör, vilket baseras på övning och kunskaper - och förmåga att använda det vi kan och vet eller antar.
Never-ending story - eller en story som ständigt når sitt slut och börjar om på ny kula. Ständigt.
/Algotezza
Ska detta tolkas på så sätt att ordet/begreppet existens/existera inte går att använda eller inte betyder något eftersom det inte går att definiera?
Mvh
Fredrik
Vi förstår väl ordet existens intuitivt-emotionellt, "ordlöst" - men språket räcker väl inte till att definiera det intellektuellt-teoretiskt...
Vi förstår ju i regel vad som menas med "både du och jag existerar". Men är det "samma" existens när vi säger att "något existerar i min dröm/fantasi".
/Algotezza
Det är nog inte för inte som vi har uttrycket levande fantasi. Kan tycka att nära personer som dött fortfarande existerar för mig. Jag tror naturligtvis inte det är en mätbar existens som går att bevisa.
En gång ska du vara en av dem som levat för längesen
Lufier skrev:Algotezza skrev:freddemalte skrev:Hej AlgotezzaAlgotezza skrev:Allt vi håller på med i vår mänskliga värld är väl ett sätt att fylla den tomma påsen existens med ett innehåll. Eller vadsomhelst för att slippa tristess och fly livets stora och små djävligheter - och få tiden att gå. Oavsett om det handlar om litteratur, vetenskap, religion eller supa skallen av sig. Vi fyller påsen och tömmer den i form av det vi gör mot andra och med oss själva och det vi kommunicerar om med andra. Existenspåsen fylls och töms ständigt - delvis i alla fall.
"Människans existens är given men inte hennes essens".
Vi är i varje ögonblick vad vi gör - och det vi gör gör vi med hjälp av våra förmågor att göra det vi gör, vilket baseras på övning och kunskaper - och förmåga att använda det vi kan och vet eller antar.
Never-ending story - eller en story som ständigt når sitt slut och börjar om på ny kula. Ständigt.
/Algotezza
Ska detta tolkas på så sätt att ordet/begreppet existens/existera inte går att använda eller inte betyder något eftersom det inte går att definiera?
Mvh
Fredrik
Vi förstår väl ordet existens intuitivt-emotionellt, "ordlöst" - men språket räcker väl inte till att definiera det intellektuellt-teoretiskt...
Vi förstår ju i regel vad som menas med "både du och jag existerar". Men är det "samma" existens när vi säger att "något existerar i min dröm/fantasi".
/Algotezza
Det är nog inte för inte som vi har uttrycket levande fantasi. Kan tycka att nära personer som dött fortfarande existerar för mig. Jag tror naturligtvis inte det är en mätbar existens som går att bevisa.
PÅ vilket sätt existerar det som bara finns i vår fantasi? Existerar det alls? Ja, som fantasier... tankerundgång...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Lufier skrev:Det existerar nog på samma sätt som verkligheten i vår hjärna. Skillnaden är nog att vi kan urskilja med hjälp av minnet ifall det har hänt i den s.k. verkligheten eller inte.
Om vi kommer ihåg en hallucination (som vi inte vet är det) antar jag vi hamnar en aning snett...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Fråga varför vi hallucinerar att ett sunt förnuft existerar och varför vi hallucinerar att en värld utanför vår hallucination finns. frågan är varför du inte kan hallucinera vad jag tänker men berättar för andra..
Antingen accepterar man att världen är beskaffad på det viset att den existerar och utgår ifrån det när man för debatten vidare och blandar inte längre in att vi lever i en fantasi,
eller så utgår man i debatten att världen inte finns och man kan lika gärna sluta prata.
utgår man från att världen existerar, så vet vi att information och minnen existerar.
Vad gjorde jag kl 06:34:51 ?
fantiserar man så vet man svaret....
jag ger dig det rätta svaret när du fantiserat klart
(varför har du regler i din hallucination/fantasi/etc ?)
jaja, det är iallafall frågor som intuitivt dyker upp när solipsismen dyker upp,
mitt svar på tanken är, det spelar ingen roll om vi lever i en fantasi eller inte,
för vi har något i det som vi kallar för verklighet.
Antingen accepterar man att världen är beskaffad på det viset att den existerar och utgår ifrån det när man för debatten vidare och blandar inte längre in att vi lever i en fantasi,
eller så utgår man i debatten att världen inte finns och man kan lika gärna sluta prata.
utgår man från att världen existerar, så vet vi att information och minnen existerar.
Vad gjorde jag kl 06:34:51 ?
fantiserar man så vet man svaret....
jag ger dig det rätta svaret när du fantiserat klart
(varför har du regler i din hallucination/fantasi/etc ?)
jaja, det är iallafall frågor som intuitivt dyker upp när solipsismen dyker upp,
mitt svar på tanken är, det spelar ingen roll om vi lever i en fantasi eller inte,
för vi har något i det som vi kallar för verklighet.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej ZokratesZokrates skrev:freddemalte skrev:Hej ZokratesZokrates skrev:Usch, det känns som man blir halvt dyslektisk när jag försöker förklara något som borde vara självklart för rena imbeciller, fan, ni är vettlösa, gå ut och lev istället för att hänga över böcker som ni ändå inte lär er ett uns av.
Ok.
Med vänlig hälsning,
Fredrik
Bra att du skippade inlägget innan och tog ut det du ansåg var det viktigaste, eller träffade det bara rätt?
Hur vet du att jag tyckte att det var det viktigaste?
Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Zokrates skrev:Usch, det känns som man blir halvt dyslektisk när jag försöker förklara något som borde vara självklart för rena imbeciller, fan, ni är vettlösa, gå ut och lev istället för att hänga över böcker som ni ändå inte lär er ett uns av.
Det man menar vara självklarheter och en gång för alla givna svar på t.ex. de existentiella frågorna, är speciellt intressanta ur filosofisk aspekt. Vad gjorde t.ex. Wittgenstein bl.a. i Filosofiska undersökningar om inte granskningar av s.k. självklarheter?
För övrigt är väl dialogen det som är filosofins kärna. Samma problem man tagit upp en gång ur vissa aspekter eller ur ett visst perspektiv, kan tas upp i annat sammanhang ur ett annat perspektiv, om man kan, har lust och/eller orkar.
Annars kan man alltid hänvisa till vad man redan skrivit i frågan eller vad som finns på Wikipedia eller i någon bok, med eller utan länkar. Men så mycket dialog blir det inte då.
Jag försöker fortsätta dialogen med dig på denna tråd genom att ge dig ett svar på ditt inlägg som i mångt och mycket sågade av trädgrenen på dialogträdet eller gjorde dialogen till en återvändsgränd.
Det är inget fel i att gå ut och leva i den analoga yttre verkligheten, med eller utan bokläsning, tvärtom!, i stället för att skriva inlägg här. Det är trots allt i den verkligheten vi finner grundläggande mental näring för det vi skriver här. Det ger möjlighet att förnya vårt tänkande och därmed våra dialoger här.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Existensen är odefinierbar
Algotezza skrev:Existensen kan inte definieras av den som själv existerar lika lite som man kan känna en lukt när näsan är mättad av doften. Man är så att säga förblindad av sin existens och har inte den distans till den som krävs för att se vad det är och definiera densamma. Den är och förblir ett mysterium som inte kan vare sig analyseras eller definieras fullt ut. Därför fortsätter både filosofin och litteraturen att mala på i sin försök att definiera
Bara den icke-existerande kan tänkas ha distans nog till existensen för att förstå den men han/hon finns inte och kan därför inte göra något alls.
Kanske går det upp ett ljus för oss i dödsögonblicket innan ridån helt går ner... och vi finner kanske vägen till evigheten (nollan mellan ettorna)...
/Algotezza
Vad för typ av definition är det du syftar på, en realdefinition? en stipulativ definition?
Existensen kan bara definieras av den existerande människan i och med att "definition" som begrepp är något mänskligt... något annat gives icke.
Du bör nog både se över ditt språkbruk och begreppsanvändande... svaret finns ju redan där om du verkligen tänker efter vad du egentligen skrivit
Re: Existensen är odefinierbar
Ƶl8R skrev:Algotezza skrev:Existensen kan inte definieras av den som själv existerar lika lite som man kan känna en lukt när näsan är mättad av doften. Man är så att säga förblindad av sin existens och har inte den distans till den som krävs för att se vad det är och definiera densamma. Den är och förblir ett mysterium som inte kan vare sig analyseras eller definieras fullt ut. Därför fortsätter både filosofin och litteraturen att mala på i sin försök att definiera
Bara den icke-existerande kan tänkas ha distans nog till existensen för att förstå den men han/hon finns inte och kan därför inte göra något alls.
Kanske går det upp ett ljus för oss i dödsögonblicket innan ridån helt går ner... och vi finner kanske vägen till evigheten (nollan mellan ettorna)...
/Algotezza
Vad för typ av definition är det du syftar på, en realdefinition? en stipulativ definition?
Existensen kan bara definieras av den existerande människan i och med att "definition" som begrepp är något mänskligt... något annat gives icke.
Du bör nog både se över ditt språkbruk och begreppsanvändande... svaret finns ju redan där om du verkligen tänker efter vad du egentligen skrivit
Då är det som det ska.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Re: Existensen är odefinierbar
jag känner existensen från tånaglarna upp till huvudhåret
dunka fram i mig sekund efter sekund,
vågor av kärlek,
men jag kan också känna din existens Algott,
Lunds lilla helgon,
dunka fram i mig sekund efter sekund,
vågor av kärlek,
men jag kan också känna din existens Algott,
Lunds lilla helgon,
Re: Existensen är odefinierbar
Harald Davidsson skrev:jag känner existensen från tånaglarna upp till huvudhåret
dunka fram i mig sekund efter sekund,
vågor av kärlek,
men jag kan också känna din existens Algott,
Lunds lilla helgon,
Existens har allt som existerar gemensamt. Det är grunden för den tysta hemliga gemenskapen mellan allt och alla som finns samt för det inre talet, telepatin.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Existensen är odefinierbar
Algotezza skrev:Harald Davidsson skrev:jag känner existensen från tånaglarna upp till huvudhåret
dunka fram i mig sekund efter sekund,
vågor av kärlek,
men jag kan också känna din existens Algott,
Lunds lilla helgon,
Existens har allt som existerar gemensamt. Det är grunden för den tysta hemliga gemenskapen mellan allt och alla som finns samt för det inre talet, telepatin.
/Algotezza
Det är väl ändå en ontologisk/ontisk skillnad mellan saker som existerar. Vad gäller "det inre talet, telepatin" ... vad har du för argument för det och på vad sätt är det filosofiskt relevant?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster