Existens - ontologins svarta hål

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 jun 2012 13:56

Algotezza skrev:Vi blir varse att vi finns genom att göra och uppleva och vara medvetna om att och vad vi gör och upplever.
Ja detta håller jag med om, men det kan problematiseras i det att man kan undra om det behövs både ett upplevande och ett medvetande för bekräftandet av existensen eller om det räcker med vardera för sig? Man skulle väl kunna tänka sig ett det finns varelser som inte är medvetna men ändå upplever en slags sensationer och intryck? Man skulle väl likaledes kunna tänka sig något som inte upplever men som ändå är medvetet – eller krävs det ett upplevande för att bekräfta medvetenheten som sådan, dvs upplever så att säga medvetandet och att just upplevelsen av medvetandet är själva medvetenheten?

Algotezza skrev:Hur vet en sten som varken gör eller upplever något (vad vi kan förmoda gör den inte det) att den finns?
Exakt! Mycket bra formulering av en lika intressant frågeställning! Det finns väl ett talesätt som går ungefär ”Nothing is the sort of thing rocks dream about”, vilket (om man ska ta det på orden) ger en hint av att frånvaron av upplevelse i sig är intigheten (icke-existensen) då existensen helt enkelt kräver att bli upplevd för att gälla? Detta skulle då innebära att inget finns om det inte upplevs, vilket naturligtvis problematiserar vår världsbild av en internsubjektivt verifierad objektiv verklighets existens.

Algotezza skrev:Att vi finns är en slutsats vi drar utifrån vårt görande och upplevande. Är därmed existensen det givna - om vi inte är medvetna om den?
Nä, inte givet i sig, utan givet för att leva, vara eller t ex kunna ställa frågor om den (tänkte jag mig underförstått i min frågeställning i huvudinlägget). Mycket bra fråga dock! Kanske är inte existensen som sådan given, den råkar bara vara.

Algotezza skrev:Kan något finnas som inte själv är medvetet om sin existens och ej heller någon annan? Hur vet man då att detta finns?
Ja fenomenologin har vunnit tämligen stor mark de senaste århundradet och någonting kanske det ligger i det – att vi enbart kan utgå från den subjektiva arenan av erfarenhet, sensationer, upplevelser och  intryck och därmed inte basera vår världsbild och våra antaganden på tingen- eller varat-i-sig (idéen om den objektiva verkligheten).

Algotezza skrev:Är det inte alltid något som existerar - jag menar, existensen har alltid ett innehåll, liksom medvetandet. Ingen av dem finns i sig. Utom i och via språket, i analysen.
Ja, det kan mycket möjligt vara en form av abstraktion (konnotation) i en total avsaknad av denotation.

Hälsar
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 83 och 0 gäster