freddemalte skrev:PeterK skrev:1. Det är väl ändå alldeles uppenbart att det enda vi medvetandemässigt konfronterar utgörs av allt i "vad/hur vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — antingen direkt eller indirekt. Jämte det faktum "att vi öht upplever — oavsett vad" (varvid vi ofrånkomligen alltså äger en "upplevelseförmåga)". Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det”..?
Om man, i metafysisk (ontologisk) mening, på djupet vill uttrycka vad som är
alldeles uppenbart dristar jag mig till att påtala att det du ovan nämner knappast är uppenbart, utan mer en tolkning eller teori om vad som är. Möjligen är det en sak som är uppenbar och det är att ”något, N är”, sen vad detta N är för något – ja det är en helt annan femma. Nåväl, du har framhärdat en variant av tolkning av vad N är.
Men detta var väl ett förfärligt prat... ... rakt och utan en massa krusiduller: vad menar du att du känner till, som inte är att hänföra till antingen vad du upplever, eller till att du upplever..? Sedan, vari skulle jag "tolka" något i punkt 1..? Är du totalt blind för att jag där sammanfattar vad man medvetandemässigt kan konfrontera, i dels det för varje forskare helt oavvisliga faktum att vederbörande upplever, samt dels i vad vederbörande upplever...?? På vad sätt kan du själv påvisa överhuvudtaget någonting du har kännedom om, som inte är att hänföra till någondera kategorin..? Varvid jag hoppas att du förstår såpass mycket, att det inte utgör en gåta för dig att vad som här avses med "indirekt", utgörs av sådant man visserligen inte upplever "direkt", men som man kan logiskt sluta sig till, i det detta utgör en ofrånkomlig konsekvens av vad man upplever "direkt". Men av ditt första svar här att döma, kan jag ju inte vara säker...
Sedan är det faktiskt jag som sätter terminologin i min "livsanalys" och inte du. Du kommer bara att virra till det för andra och för dig själv, med att införa en egen "privat" terminologi. Försök också att förstå, att detta inte är en vanlig analys, som akademiker känner till ifrån den akademiska världen. Så kom heller inte dragandes med nån slags tänkande kvantitativt eller någon terminologi ifrån denna heller. Här är ärlighet det helt avgörande, varvid det enda du behöver tänka på är att fullständigt ärligt svara "ja", "nej" på spörsmålen i den ordning dom kommer. Eller fråga mig "varför/hur" det kan förhålla sig som jag säger i de olika punkterna... OK...??
PeterK skrev:2. Varvid står klart att det enda vi vet om vårt fysiska "universum" ("rum/tiden") är att detta figurerar i vårt medvetande, i kraft av den upplevelseförmåga som innebär "att vi öht" upplever. Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det”..?
På den nivån kan man bara säga att man kan känna till sin egen erfarenhet, och att det i denna ingår t ex tolkningen att det existerar en yttre värld som bl a utgör Universum. Vidare ingår det även i den egna erfarenheten fenomen som kan tolkas som ”andra sådana som jag” vilka verkar påstå liknande saker, varvid man kan gissa sig till (men ej vara säker på) att även dessa existerar på ett linkande sätt som det som verkar uppleva sig som jag.
Men detta var väl ett väldigt svamlande..! Som Jesus Kristus sa..; »ja, skall vara ja och nej skall vara nej; vad därutöver är, är av ondo«. Och sak samma här..: ord utan mening kan du lägga åt sidan liksom "gissningar" jämte annat som inte hör varken vetenskap eller mina utsagor till. Antingen håller du med mig, eller så håller du inte med mig. Varvid du kan förklara dig vari du inte håller med, men analysera då vad jag skriver istället för att komma med helt ovidkommande gissningar beträffande ditt eller datt. OK... förstått...??? Och om du inte håller med mig rörande punkt 2..; på vad sätt menar du dig äga kännedom om något som inte figurerar antingen direkt eller indirekt i ditt medvetande..? (Gissningar och annat i sammanhanget ovidkommande, undanbedes å det enträgnaste alltså här...) Ja, att man "på den nivån" (vilken jädra nivå..?) bara kan säga ditt eller datt eller att man "kan" känna till ditt eller datt"...; vad fasiken ändrar det på vad jag säger..? Sedan att »det« — som du säger — »ingår även i den egna erfarenheten fenomen som kan tolkas som ”andra sådana som jag” vilka verkar påstå liknande saker, varvid man kan gissa sig till (men ej vara säker på) att även dessa existerar på ett linkande sätt som det som verkar uppleva sig som jag«, ändrar på intet sätt att det enda du kan (eller det enda överhuvudtaget något medvetet väsen kan — för dit räknas väl trots allt även du själv..?) hysa nån uppfattning om, måtte figurera i ditt respektive vederbörandes medvetande. Samtidigt som det inte kan existera någonting som på ett eller annat sätt inte figurer där, om vilket du kan hysa någon välgrundad uppfattning. Skall denna punkt vara så svår att förstå...?? Det behövs inga tirader av ovidkommande spekulationer, för att konstatera att man bara kan beakta dels det faktum att man upplever samt härvid besitter en upplevelseförmåga, samt dels vad man upplever. Som sagt..; känner du till någonting som inte faller inom någondera kategorin (och som sagt..; om inte annat så av hänsyn till andra på detta forum så bör du hålla dig kort och bara svara med sådant som strikt hör spörsmålet till... OK..; förstår du det...?
PeterK skrev:3. Varvid allt av ”sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” (alltså i "rum/tiden") utgör ett följdfenomen till det för varje forskare ofrånkomliga faktum "att han/hon överhuvudtaget upplever något — oavsett vad”. Dvs, du måste öht uppleva något (oavsett vad) — samt då också ha en "upplevelseförmåga" — för att överhuvudtaget kunna uppleva något speciellt i "sinnevärlden", dvs, "rum/tiden". Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det..?
Existerar det något ”den andre”? Om så är fallet så kan du ju inte med säkerhet veta vilken information och kunskap (fenomenologisk grund) denna har. Det du gör här är att uttala dig om vetenskapsmannen utifrån dina egna erfarenheter. Hur kan du vara så säker på att den andre erfar världen exakt som du i detta avseende?
Men du förstår tydligen inte hur man granskar en logisk analys..; du skall ju inte svara med inre grubblerier, utan du skall antingen vidgå det sagda (samt helst logiskt motivera dig, eller så avvisar du detta sagda, varvid du noggrant förklarar dig. Men begriper du inte utsagan i fråga, bör du ju fråga dig fram tills du får grepp om densamma. Men svara aldrig någonsin med eget grubbel om hur saker och ting egentligen ligger till. Här (i punkt 3) gällde frågan uteslutande huruvida »allt av ”sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” (alltså i "rum/tiden") utgör ett följdfenomen till det för varje forskare ofrånkomliga faktum "att han/hon överhuvudtaget upplever något — oavsett vad”.« Fattar du verkligen inte detta..?? Svara givetvis bara utifrån din egen upplevelse av att vara till — spekulera inte i vad andra gör eller inte gör — begriper du inte det..? Du skall varken spekulera eller föregripa analysen, för att härvid blanda in vad du inte vet eller begriper i denna... ...att man skall behöva påminna om sådant på ett forum för vetenskap och filosofi... ...det är ju ingen "hjälp-klass" det här... ...eller...? Samt svara härvid blott med "ja" eller "nej"! Men förklara dig — fast kom då inte med egna grubblerier... Svara bara för dig, varvid du låter andra forskare svara för sig. Och intressant skall det bli i den mån, någon enda forskare kan förneka samt härvid presentera logiska skäl för detta. Men jag kan redan på förhand garantera, att så aldrig någonsin varken kan komma, eller kommer, att bli fallet. Och detta oavsett om du eller någon annan inte kan begripa hur det förhåller sig med det. Men det är inte din eller någon annans sak att göra dygd av nödvändigheten, samt härvid inbilla sig att det faktum att man inte vet eller begriper (eller att man inte kan "se" eller "hitta" hit & dit) skulle utgöra ett sakligt argument... OK...?
Sedan underlättar jag för läsaren (i detta fall du) »att du alltså överhuvudtaget »måste uppleva något (oavsett vad) — samt då också ha en "upplevelseförmåga" — för att alls kunna uppleva något speciellt i "sinnevärlden", dvs, "rum/tiden".« Varvid — således —det faktum att du/forskaren/jag alls upplever är för vad vi upplever, vad "havet" kan sägas vara för "havets vågor"... OK... förstår du nu detta...?? Så svara nu uteslutande på spörsmålet huruvida »allt av ”sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens ”tid”, ”rum” och ”tillstånd” (alltså i "rum/tiden") utgör ett följdfenomen till det för varje forskare ofrånkomliga faktum "att han/hon överhuvudtaget upplever något — oavsett vad”.« Och ingenting annat. Annat kan du dra i samband med att det dyker upp, i enlighet med analysens gillas gång — varken förr eller senare...!
PeterK skrev:4. Varvid det senare utgör förutsättning för det förra. Dvs, du måste (återigen) öht uppleva något (oavsett vad) — samt då också ha en "upplevelseförmåga" — för att överhuvudtaget kunna uppleva något speciellt i "sinnevärlden", dvs, "rum/tiden". Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det..?
Jo, det verkar inte bättre än att man måste vara för att kunna erfara. Det innebär inte med nödvändighet att man måste uppleva för att vara.
Jamen är vi där nu igen..? Här gäller frågan uteslutande att det faktum att du upplever, utgör förutsättning för vad du upplever av vad hon/han upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Svara endast på detta och inte på något annat. Ingen har bett dig komma med privata funderingar gällande något helt annat. Jag har ännu inte nämnt överhuvudtaget någonting rörande den eventuella »nödvändigheten» i »att man måste uppleva för att vara«.Så blanda inte in detta här, det kommer via analysens gilla gång och jag gissar att du där skulle vilja bita av dig tungan av ren genans. Dvs, i den mån du inte gör såsom förefaller mig vanligast inom den akademiska världen..; helt sonika bara låtsas bort sina (o-) intellektuella blamager för att försöka se ut "som det regnar". Dvs, vara slav under "prestigen"...
Ja,»du måste (återigen) öht uppleva något (oavsett vad) — samt då också ha en "upplevelseförmåga" — för att överhuvudtaget kunna uppleva något speciellt i "sinnevärlden", dvs, "rum/tiden".« Svara nu på detta och ingenting annat..!
PeterK skrev:5a. Och då det för varje forskare oavvisliga faktum "att vederbörande överhuvudtaget upplever utgör det absolut kända" — ja, bara en dåre skulle undersöka huruvida han/hon upplever eller ej — så får vi här en förklaringsgrund som ger absolut sanna facit. Dvs, vår förklaringsgrund utgör inte en godtycklig premiss, utan den utgör en för varje tänkbar forskare absolut oavvislig realitet. Den utgör således en ofrånkomlig aspekt på de verkliga förhållandena, varvid den dels också duger som förklaringsgrund vid en bestämning av allt av "vad/hur vi upplever sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekts" när det kommer till kritan "verkliga natur". Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det..?
Japp, utifrån en strikt epistemologi förankrad i den djupaste av logisk metafysik kan jag inte ha någon annan kunskap än den som utgör den direkta erfarenheten, det immanenta. Allt annat, gällande det noumenala (det bortomvarande) blir enbart gissningar och antaganden. I det är egentligen den metafysiska solipsismen det enda som kan gälla – att annat utgör en slags tolkning eller ett antagande i detta tillstånd.
Svara bara sanningsenligt — och ingenting annat. Det räcker väl. Varvid du slipper dessa tillkrånglade grubbel-aktiga utläggningar som ändå inte bara slirar runt utan att träffa målet. Svara bara på frågan..: kan du förneka att du upplever något? Varvid denna omständighet således inte skulle utgöra något helt igenom känt för dig..? Är du alltså helt säker på att du upplever något? "Ja" — eller "nej"..?? Allt annat är av ondo... (Och då låter du alltså andra forskare få svara för sig — OK..?
PeterK skrev:5aa. Och då förklaringsgrunden ifråga inte går att "mäta" eller "väga" (sådant kan du bara göra med de ”sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i "sinnevärldens"/"rumtidens" ”tid”, ”rum” och ”tillstånd”. Men du kan inte på något sätt kvantifiera (samt härvid uttrycka i siffror) det faktum "att du upplever". Du kan exempelvis inte dela in detta faktum i "grader" eller "nyanser", ty antingen upplever du överhuvudtaget för att härvid besitta en "upplevelseförmåga" eller så har du — så att säga — ingen "upplevelseförmåga". Alla "kvantifieringar", "sifferfacit", "nyanser" eller "grader", etc, är således att hänföra till "vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i "sinnevärlden"/"rumtiden"... Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det..?
Japp, matematiken kan i sak bara appliceras på intra-upplevelse-fenomen (interfenomenella objekt) och ej på varat som sådant – oavsett vad det än är, dvs oavsett vad N är.
Men snälla...; lär dig att "ja" stavas "ja" och inte ... »Japp, matematiken kan i sak bara appliceras på intra-upplevelse-fenomen (interfenomenella objekt) och ej på varat som sådant – oavsett vad det än är, dvs oavsett vad N är.« Du verkar jun inte ens nykter, när du blurrar runt sådär vid varje spörsmål... fatta dig kort och precist samt lämna vad övrigt är åt dina fylleslag eller vad det nu är du sysslar med förutom detta forum... Du svarar alltså "ja" på denna min utsaga... Dessutom sitter jag och halsar starköl i parti och minut, men utan att vimsa till det för det... ;o)) Dock..; du får beröm av mig för att du faktiskt ser ut att begripa den här punkten.... verkligen inte alla som gör det...!
PeterK skrev:5ab. Vidare kan du inte föregripa analysen med några förutfattade meningar rörande "hur länge" (samt härvid om du upplever — egalt "vad" — under begränsad tid, eller om din upplevelse av att vara till utgör en evig företeelse), eftersom detta är att hänföra till "vad/hur du upplever allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt". Ja, det är lätt att förstå, att frågan rörande "hur länge" du upplever, är direkt kopplad till "vad/hur du upplever" — på samma sätt som "tiden" oupplösligt är knuten till "rummet" (vi talar ju om "rum/tiden"). Dessutom är det ju så, att den "tid" du upplever, avgör "vad/hur du upplever" såtillvida att "vad du upplever" ökar med längre "upplevelse-tid" respektive minskar med kortare "upplevelsetid". Således en jädra skillnad på "vad du upplever", om "hur" du upplever i termer av "tid" inskränker sig till blott "en sekund", eller om du gör detta "i evighet". Varvid "vad" respektive "hur länge" endast utgör olika aspekter på när allt kommer omkring; en och samma parameter. Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det..?
Gäller inte det även din egen analys?
Jo... varför frågar du det..? Det är ju en bedömning av vad forskaren upplever, med det faktum att forskaren upplever som mall, mått och rättesnöre som analysen sysslar med. Varvid bl.a. frågan huruvida man upplever endast en viss tid eller om man upplever för evigt, är något analysen skall ge svar på. Varvid man alltså inte föregriper analysen med eventuella förutfattade meningar typ "man kan inte uppleva efter döden" samt andra liknande alls inte vetenskapligt underbyggda spekulationer... håller du inte med om det..?
PeterK skrev:5b. Då står det utifrån punkterna 5a — 5ab klart att du i det faktum "att du alls upplever samt härvid har en upplevelseförmåga" utgör en i sammanhanget alla relevanta avseenden, absolut omständighet. Varvid förklaringsgrunden dels är absolut sann, absolut känd, samt absolut i motsats till "relativ". Varvid den också har potential att avgöra allt av "vad/hur du upplever" rörande de sinsemellan kontrasterande samt härvid i "sinnevärlden"/"rumtiden" befintliga begränsade upplevelseobjektens, i nämnda avseenden för allt och alla absoluta, dvs, allt övergripande, sanna/verkliga natur. Erland; “ja” eller “nej” — eller “varför det..?
Nja, vill man vara filosofiskt krass kan inget analyseras eftersom fenomenet analys ingår i det som sak analyseras och att det som ska analyseras ej kan utträdas av det analyserande fenomenet ikraft av att de, i den meningen (upplevelsen) är ett och samma. Här krävs alltså en intrinsikal, rekursiv meta-analys på en abstraktionsnivå som går utanför det i stunden givna för systemet.
Jaha... så ditt ordrika svar här...»Nja, vill man vara filosofiskt krass kan inget analyseras eftersom fenomenet analys ingår i det som sak analyseras och att det som ska analyseras ej kan utträdas av det analyserande fenomenet ikraft av att de, i den meningen (upplevelsen) är ett och samma. Här krävs alltså en intrinsikal, rekursiv meta-analys på en abstraktionsnivå som går utanför det i stunden givna för systemet.« betyder att du håller med om att det utifrån punkterna 5a — 5ab »står klart att det faktum "att du alls upplever samt härvid har en upplevelseförmåga" utgör en i sammanhanget alla relevanta avseenden, absolut omständighet. Varvid förklaringsgrunden dels är absolut sann, absolut känd, samt absolut i motsats till "relativ". Varvid den dels också har potential att avgöra allt av "vad/hur du upplever" rörande de sinsemellan kontrasterande samt härvid i "sinnevärlden"/"rumtiden" befintliga begränsade upplevelseobjektens, i nämnda avseenden för allt och alla absoluta, dvs, allt övergripande, sanna/verkliga natur«.
Sedan är det ju så att om du inte menar dig kunna göra en analys genom att bedöma "det okända" utifrån "det kända", så menar du ju att du inte kan göra någon analys överhuvudtaget. Och detta eftersom det överhuvudtaget inte existerar någonting annat att analysera. Nej, allt som du överhuvudtaget kan beakta, faller ju under tvenne nämnda kategorier. Såvida du inte menar dig göra en i sammanhanget relevant analys medelst en bedömning av »det okända«, med »det okända« som mall, mått och rättesnöre. Jo, jo... vetenskapligt så det förslår i så fall... Men, nu är det — tack och lov — inte en sådan "analys" som skall bedömas, utan denna. Varvid det på intet vis spelar nån roll, vad du tror eller inte tror beträffande detta »att vara filosofiskt krass« (eller »inte krass«, för den delen...). Så länge du håller dig till spörsmålen i mina punkter samt ärligt svarar på dessa, så räcker detta. Ja, allt annat bara virrar till det för dig själv, varvid det inte minst ur den synpunkten "är av ondo"...
Så här får du bakläxa, samt på nytt svara "ja" respektive "nej" på följande..: Vidare kan du inte föregripa analysen med några förutfattade meningar rörande "hur länge" (samt härvid om du upplever — egalt "vad" — under begränsad tid, eller om din upplevelse av att vara till utgör en evig företeelse), eftersom detta är att hänföra till "vad/hur du upplever allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt". Ja, det är lätt att förstå, att frågan rörande "hur länge" du upplever, är direkt kopplad till "vad/hur du upplever" — på samma sätt som "tiden" oupplösligt är knuten till "rummet" (vi talar ju om "rum/tiden"). Dessutom är det ju så, att den "tid" du upplever, avgör "vad/hur du upplever" såtillvida att "vad du upplever" ökar med längre "upplevelse-tid" respektive minskar med kortare "upplevelsetid". Således en jädra skillnad på "vad du upplever", om "hur" du upplever i termer av "tid" inskränker sig till blott "en sekund", eller om du gör detta "i evighet". Varvid "vad" respektive "hur länge" endast utgör olika aspekter på när allt kommer omkring; en och samma parameter.
PeterK skrev:6. Härigenom förklarar det faktum "att du upplever" samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga, den allt övergripande principiella naturen i "vad/hur du upplever", varvid en logisk analys av detta senare med det förra som mall, mått och rättesnöre, avlockar det senare dettas hemligheter, så att forskaren på rent intellektuell väg själv kan få logiskt bekräftat huruvida hans upplevelse av att vara till är ”evig/oändlig” eller ändlig i ”tid” & ”rum”. Ja, då blir — så att säga — ”vågorna” identiskt med ”vad man upplever”, medan själva havet” utgör ”det faktum att man upplever”. Erland; "ja" eller "nej" — eller "varför det..?
Tja, forskaren (eller utforskaren) kan bara göra en basal, pragmatisk common-sense-baserad vardagsanalys av N i kraft av hur utforskaren tolkar N, vad än N är.
Men, vem har nu efterfrågat vad du tror om detta..? Är du nån slags "brännvins-advokat" eller liknade "i det civila". I vilket fall dras du med uppenbara svårigheter att hålla dig till ämnet, samt svara på de spörsmål som detta innehåller. Svara bara sanningsenligt på frågan huruvida det stämmer att »Härigenom förklarar det faktum "att du upplever" samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga, den allt övergripande principiella naturen i "vad/hur du upplever", varvid en logisk analys av detta senare med det förra som mall, mått och rättesnöre, avlockar det senare dettas hemligheter, så att forskaren på rent intellektuell väg själv kan få logiskt bekräftat huruvida hans upplevelse av att vara till är ”evig/oändlig” eller ändlig i ”tid” & ”rum”. Ja, då blir — så att säga — ”vågorna” identiskt med ”vad man upplever”, medan själva havet” utgör ”det faktum att man upplever”. "Ja" eller "nej", eller varför det..?
PeterK skrev:7. Men då det faktum ”att man upplever” utgör förutsättning för upplevelsen av de ”sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekten i "vad/hur man upplever”, så innebär det förra ”en sak” medan det senare ”utgör ”en annan sak”. Och då det som utgör en absolut oavvislig realitet för alla forskare utan undantag och som dessutom är 100% identisk oavsett vari forskarnas existens i övrigt skiljer sig (alla upplever ju varigenom vi alla äger en "upplevelseförmåga"), inte kan vara precis detsamma som de i ”rum/tiden” befintliga begränsningarna vilka ju förhåller sig "olika" forskare emellan genom alla de olika individuella perspektiv varje forskare har till "upplevelse-objekten" i fråga, så kan upplevelsen av att vara till med logiskt fog knappast vara annat än ”evig”. Ja, vad som utgör en för alla och envar oavvislig realitet, men som i sig inte kan utgöra eller dvälja någon som helst "begränsning" eller "relativitet", kan bara vara själva "evigheten/oändligheten". Nej, något annat alternativ existerar inte; antingen är något "evigt/oändligt" eller så är det begränsat i "tid", "rum" och/eller "tillstånd"... Erland; "ja" eller "nej" — eller "varför det..?
Du verkar förgivetta (i din analys här), att det finns flera ”upplevare” och att N utgörs av flera betraktare (alt. har flera betraktare). Hur vet du det?
Faktiskt en bra fråga..! Men som du ser skriver jag i de ytterligare förklaringarna/punkt 11c..: »Alla levande väsen är precis lika, såtillvida att de alla upplever något. Samtidigt är de olika såtillvida att de dels upplever sinsemellan inte helt lika detaljer i sina upplevelsescenarier samt dels såtillvida att de själva upplever olika detaljer ifrån tid till annan. Varvid det faktum att man upplever utgör en sak, medan det är en annan sak vad upplevelsen består i för sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens “tid”, “rum” och “tillstånd”. Och detta på egentligen samma logiska grund, som att "olikheter" respektive "likheter" inte avser precis detsamma.« Varvid du även här undrar »hur vet du det? Är inte det din tolkning av N?«
Och då får vi gå igenom frågan...; ...varvid mitt svar är, att detta vet jag genom att själv förstå sammanhangen, ifråga. Varvid jag förstår att jag själv »upplever olika detaljer ifrån tid till annan«. Och det räcker att förstå detta, för att kunna genomföra analysen. Varvid det är analysen — som jag alltså redan gjort otaliga varianter, vilka dock inte går stick i stäv med varandra i något enda avseende — som givit det svar jag behöver för att veta att inte bara vad vi kallar "olika" väsen är medvetna, utan att överhuvudtaget allt är besjälat samt att vi utan undantag härvid såväl lever i en tankevärld som är omgivna utåt i makrokosmos som inåt i mikrokosmos, likaväl som i alla "väderstrecken", av levande väsen med medvetande. Men för att komma fram till detta räcker med att notera att jag själv upplever olika detaljer ifrån tid till annan. Något som är ytterligt lätt att förstå, i den mån man exempelvis förstår att varje upplevelse ändrar de premisser utifrån vilka jag upplever, varvid erfarenheternas samlade påverkan på mitt medvetande innebär att jag hela tiden in i minsta detalj — och sålunda helt undantagslöst — upplever allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" utifrån ständigt förändrade perspektiv. Ja, även om jag hade upplevt precis samma detaljer, så hade de samlade erfarenheterna av detta, inneburit att mitt upplevelseperspektiv hade förändrats varvid jag sett allt i ett städse förändrat "ljus". Varvid jag kan fortsätta analysen, även efter punkt 7, för att den vägen säkra de facit, genom vilka jag vet att allt i »vad jag upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"«, såväl lever i ett oändligt hav av medvetande samt dettas yttringar i sinnevärlden, som att allt av dessa upplevelseobjekt själva antingen utgör levande medvetna väsen eller utgör yttringar av sådana. Maskiner, exempelvis, utgör ju i sig själva inte levande väsen, men de utgör yttringar av levande väsens medvetande, av dessas "vilja", "kunnande" och "skapande". Varvid de är "besjälade" av såväl deras "skapares" avsikter, som av deras användares. Man kan också säga att "maskinerna" utgör kroppsförlängningar åt deras "skapare" såväl som åt deras "användare"
Det finns i enlighet med "livsanalysens" slut-facit alltså inte blott »flera« ”upplevare” eller »betraktare«, utan det existerar överhuvudtaget ingenting annat än levande väsen samt dessas framträdande eller yttringar i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". OK... förstår du bättre vad jag menar, nu då...?
PeterK skrev:8. Och då det är "upplevelsen av att vara till" samt härvid ofrånkomligen också "upplevelseförmågan" som är "evig", så är det ingenting mindre än själva "upplevaren" i oss alla, som är identisk med "evigheten", medan "det upplevda" är identiskt med allt av de upplevbara begränsningarna i "sinnevärldens "tid", "rum" och/eller "tillstånd" (dvs, "rum/tiden"). Och då vi redan har ett namn på "upplevaren" i alla upplevande väsen — Jaget — så kan vi med ofrånkomligt logiskt fog säga att det är Jaget i oss alla, som är identiskt med "evigheten". Erland; "ja" eller "nej" — eller "varför det..?
Huruvida N är evigt eller ej är i någon mening även kopplat till hur N förhåller sig till den så kallade tiden, T. Är T i N eller N i T? Eller är T enbart ett kontrasterat objekt i N?
Ack jaaa... "evigheten" är i sig ingen "tid", däremot manifesterar sig "evigheten" i sinnevärlden — dvs, i den värld upplevelseobjekten är tillstädes. Och dessa kontrasterar mot varandra, för att överhuvudtaget kunna utgöra några "upplevelseobjekt", varvid de är begränsade i termer av "tid", "rum" och/eller "tillstånd". Samt härvid invecklade i oavbruten "rörelse". Ja, du kanske förstår att vad som är begränsat i tiden, ofrånkomligen utgör ett omvandlingsnummer av ett förflutet, liksom det förr eller senare övergår i något kommande?
PeterK skrev:8a. Varvid upplevelsen av att vara till, inte kan vara avbruten i "tid" och "rum", eftersom det inte kan existera "flera" evigheter/oändligheter" (evigheten/oändligheten" tar ju redan upp all "tid" samt allt "rum" — eljest hade "evigheten/oändligheten" varit begränsad i "tid" och "rum" samt härvid inte utgjort någon "evighet/oändlighet". Ej, heller kan det existera någon "evighet" med en "början", eftersom "evigheten" vid varje given tidpunkt då haft varit av en viss "ålder" samt härvid varit "begränsad". Men det kan ju inte vara förenligt med normalt intelligent tänkande, att mena "evigheten" vara "begränsad" oavsett vilken tidpunkt man än väljer. "Evigheten" har naturligtvis alltid funnits, samt är lika ofrånkomligt "evig" oavsett utifrån vilken "tidpunkt" man än beaktar den. Erland; "ja" eller "nej" — eller "varför det..?
Se ovan.
Se då också mitt svar "ovan"...
PeterK skrev:9. Och då ens upplevelse av att vara till, samt härvid ens "medvetande" alltid existerar, är man alltid vid medvetande oavsett man utifrån det fysiska planet, inte är dagsmedveten i den fysiska kroppen. Och då spelar det ingen roll, huruvida man på detta fysiska plan är "medvetslös" eller "död". Man lever vidare vid fullt medvetande, i en annan dimension än den fysiska. Vilket alltså skulle logiskt styrkas... Erland; "ja" eller "nej" — eller "varför det..?
Vad avses med fysisk i detta sammanhang? Hur och varför vet du att du kan bryta ut en fysiskheten ut det som du kallar de kontrasterande objekten i Upplevelsen? Med andra ord: Existerar det något givet fysiskt i N?
Trodde du visste att "fysisk" materia är "fast", "flytande" eller "gasformig", medan "tankemateria" är "strålformig". Ja, jag vet att det inte existerar några som helst "bevis" för den "materialistiska" världsbilden, varvid "hjärnan" i verkligheten uteslutande blir ett "kopplingsorgan" — en "bro" — mellan "den fysiska världen" respektive "tankevärlden". Varvid du kanske förstår att "tankevärlden" inte utgör en dimension bestående i "förtätad" — "fast", "flytande" eller "gasformig" samt härvid renodlat "fysik" materia — utan "tankevärlden" består i "strålformig" materia, vilken "lyder viljans minsta bud". Vilket du ju själv kan iakttaga, om du exempelvis tänker dig en "segelbåt" vila på kluckande vågor. Denna "segelbåt" utgör onekligen ett "något"; du upplever den varvid den måtte vara tillgänglig för någon slags "sinne" du är i besittning av och om du genom din egen vilja tänker på något annat, så framträder detta med "blixtens hastighet" i den mån du är någorlunda klar i knoppen, vill säga. Hursomhelst, "tankebilderna" består inte i "förtätad" — "fysisk" materia — utan i "strålformig" samt härvid i jämförelse med den "förtätade fysiska materien", extremt "lättrörlig" eller "lättpåverkad" materia.
PeterK skrev:10. Sedan är det en annan sak, att man via "kvantitativa" metoder, aldrig kan fastslå dessa logiska ofrånkomligheter. Det går inte att "mäta" eller "väga" sig fram till dessa, liksom det överhuvudtaget inte går att omfatta eller rymma det absoluta företeelser i "relativiteter". Vilket man nödgas försöka ge sig på, i den mån man inte baserar sig på absoluta förklaringsgrunder. Såsom exempelvis "det faktum att man alls upplever" för att härvid vara i besittning av en upplevelseförmåga. Erland; "ja" eller "nej" — eller "varför det..?
Ja, här är vi vid vägs ände, men jag tar ändå upp diverse ytterligare argument som kan underlätta ens förståelse för vad jag säger:
Ok.
Ja, här framgår ju med all önskvärd tydlighet att man inte kan ernå för allt och alla gällande vetenskapliga facit på "naturvetenskaplig" väg, utan bara så som jag gör här..; på basis av logiska konklusioner utifrån något som är i alla avseenden absolut.. Och sålunda inte relativt.
PeterK skrev:11. Ja, upplever man “en gris”, så upplever man något annat än “en ko”. I bägge fallen upplever man dock något, varvid de bägge fallen är identiska i detta avseende. Medan de särskiljer sig beträffande vad man upplevde, vilket ju var olika i de båda exemplen...
Precis, det verkar som att N har en slags kvalitet.
He-he... framförallt visas ju här att »upplevaren« är någonting annat än vad hon/han upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd. Och att något ofrånkomligen befintligt, men som inte kan vara identiskt med någon begränsad företeelse, intet annat kan, än vara detsamma som "evigheten/oändligheten" är väl ändå inte för svårt att förstå...??
PeterK skrev:11a. Dessutom utgör (i logisk konsekvens med ovanstående) inte de olika upplevelseobjekten förutsättning för det faktum att man öht upplever och därmed är vid liv, samtidigt som det faktum att man öht upplever något (egalt vad) utgör förutsättning för alla de sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekten i sinnevärldens “tid”, “rum” och “tillstånd”. Man kan alltså lika gärna uppleva “en ko” som “en gris” och ändå uppleva något, för att därmed vara vid liv. Medan man inte kan uppleva varken “en ko” eller “en gris”, utan att uppleva något samt härvid sakna upplevelseförmåga. Vilket ytterligare understryker att det är en sak att man öht upplever, medan det är en annan sak att man upplever något speciellt — exempelvis “en ko” eller “en gris”. (ja, det blev väl lite upprepning där, men det stämmer ju ändå)
Exakt att N är, är inte detsamma som att med nödvändighet har en viss kvalitet. Det är alltså två olika metafysiska frågor. Kanske skulle N kunna bestå av enbart ”upplevelsen av en gris” och inget annat – i oändlighet eller bara för en nanosekund (och inget mer).
Njaaa... ...här framgår ju att det faktum att forskaren upplever, utgör förutsättning för allt av vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", samtidigt som inget speciellt av dessa upplevelseobjekt utgör förutsättning för att forskaren upplever, varvid att forskaren upplever är primärt i förhållande till vad forskaren upplever, vilket bl.a. understryker att vad forskaren upplever är sekundärt samt härvid ett följdfenomen till att forskaren upplever. Varvid också följer att detta senare utgör något annat än begränsningar bestående i »sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"« Varvid du har ytterligare bevis för din egen eviga existens. Gäller ju att tänka lite när man skall göra sina slutledningar.... skadar i varje fall inte... ;o)))
PeterK skrev:11b. Ingen seriös forskare kan — enligt punkterna 1 & 2 ovan — i längden undgå insikten att allt livet överhuvudtaget har att bjuda på, ligger implementerat i det faktum att man upplever vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens “tid”, “rum” och “tillstånd”. Varvid speciella upplevelseobjekt inte utgör förutsättning för det faktum att man öht upplever och därmed är vid liv (eftersom man kan vara detta utan att uppleva exempelvis “en ko”), samtidigt som det faktum att man öht upplever något utgör förutsättning för alla de sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekten i sinnevärldens “tid”, “rum” och “tillstånd”. Vilket gör de sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekten i sinnevärldens “tid”, “rum” och “tillstånd” till en sak, samt det faktum att man öht upplever något — oavsett vad — till en annan sak...
Visst. Vi kan bara ha idéer, teorier, antaganden och gissningar om N.
Men hur i hela fridens namn, kan du få det till något sådant. Jag visar ju precis här hur jag på absolut hållbara grunder, kan veta just precis vad jag säger...? Och dessutom..; om det nu vore så tokigt som du här säger..; på vad sätt skulle du då kunna veta någonting om detta...? Du säger ju själv att »du kan bara ha idéer, teorier, antaganden och gissningar« rörande sakernas tillstånd. Varvid du ju bara kan gissa vasd du här så självsäkert påstår... Ääär du inte nykter...?
PeterK skrev:11c. Alla levande väsen är precis lika, såtillvida att de alla upplever något. Samtidigt är de olika såtillvida att de dels upplever sinsemellan inte helt lika detaljer i sina upplevelsescenarier samt dels såtillvida att de själva upplever olika detaljer ifrån tid till annan. Varvid det faktum att man upplever utgör en sak, medan det är en annan sak vad upplevelsen består i för sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens “tid”, “rum” och “tillstånd”. Och detta på egentligen samma logiska grund, som att "olikheter" respektive "likheter" inte avser precis detsamma.
Hur vet du det? Är inte det din tolkning av N?
