Svensk akademisk filosofi - exemplet David Brax

[J R Auk]

För uppenbarligen är det något. Kanske är det till och med samma som Auk också var inne på när han påstod att jag skulle ha anledning i att det ekar tomt härinne.

Jag menade alls inte att säga att du påverkar någon annan, så att det skulle eka tomt på grund utav att de flyr dig. Min poäng var att du uttrycker att du följde trådar men utan att delta. Du engagerade dig inte.

Nu kanske jag upprepar mig men må så vara.

Det jag vill se är att vi får rum som aktivt befolkas, inte bara passivt. Jag tycker mig se ganska ofta hur man hänvisar till publiken. Om än inte direkt. Det visar att publiken, rummets storlek, påverkar. Att det sedan bara kommer ett eko som svar, visar att dessa i publiken flytt sitt ansvar.

Kan lika gärna fortsätta här i mitt svar till dig. Istället för efter de där 30 citaten.

I alla fall. Separera det ovan nämnda med det jag kommenterade om din stilistik. För, det är ju inte så att du aldrig talar och engagerar dig i trådarna. Jag tyckte dock det var relevant eftersom jag tycker mig märka en viss återhållsamhet. Och när du påtalade att du "låtit det hållas" eller hur du uttryckte det så tycker jag det är rent ut sagt fel attityd.

Så vad det gäller stilistiken så var min poäng främst att du formulerar dig kort och koncist vilket vore tekniskt, ekonomiskt, bra om vi delade dina begrepp. Men nu har du ju vad jag kan se en ganska individuell begreppsapparat. Så jag påstår att det inte fyller sitt syfte. Jag säger det för att jag av egen erfarenhet inte kunnat uttyda riktigt vad du menar. Det finns för lite som omgärdar det som sägs för att jag skall kunna göra ett omdöme, och det finns inte tillräckligt med historia kring begreppen för att därav finna tolkningen.

Hoppas det klargör. Vill du ta den här diskussionen om auktoritet kan vi göra det i en ny tråd kanske. Jag tycker det är ett viktigt ämne och det sträcker sig vida över det som här tagit plats.

[J R Auk]

Jag kände exakt samma sak som Auk, dock orkade jag inte göra mig besväret att uttrycka detta förrens efter Auk även tagit upp det.

Fast jag la inte in något värderande i det. Vilket du uttrycker med "luktar ..".

Och faktiskt så måste man ju kika på meningen med att ge det uttryck. Om man vill ställa en fråga men inte gör det och sen vill säga att man ville ställa frågan när frågan ställs så visar man ju att man ville ställa frågan mer än få svar på frågan.

Bara ett vänligt påpekande. Om man bemödar sig med att utläsa en mening i det du säger så kommer det stå där.

Nu kanske du ville skriva ut inte att du ställde samma fråga, utan lite värdeomdömen. Men då är det att du instämmer med mig i frågan irrelevant och bara ett sätt att inleda på.

[J R Auk]

Menar du "överbygga" här eller "överbrygga"? Jag har tagit det som en felstavning, som ändå kanske avslöjar något, tidigare i tråden. Det är ju en distinkt skillnad enligt mig. En brygga är en passage, som låter något ta sig från ett till ett annat. En byggnad är en konstruktion som döljer, befäster eller liknande.

Att överbrygga är väl ändå sympatiskt? Det handlar enligt mig mest om att i den mån möjligt ge förståelse för den ena sidan genom den andra. Inte att bygga, skyla, över något.

Ja "överbrygga" var det jag skulle skrivit. Nej jag tror inte på att överbrygga utan på en ökad fragmentisering. Att överbrygga är också att  befästa en grund för onödig polemik som inte leder till något annat än aggresivitet. Tråden här får stå som bra exempel på det.

Tja på ett sätt så stämmer jag in i vad du säger. För att det skall finnas något att brygga över så måste man först erkänna avståndet. Annars är det en brygga för bryggans skull. Men finns inte detta avstånd redan? Föreligger det inte? Jag menar jag tycker själv att distinktionen är trams, stötte på den som en gliring av en som behövde hävda sin tradition och har sen dess inte sett något som tydligt gör distinktionen emellan.

Men företrädare för det ena och det andra finns ju. Så detta med att överbrygga behöver inte tas för att man skall överbrygga något som föreligger i de filosofiska frågorna, men väl i de traditioner som folk tillskriver sig.

Men detta med fragmentering vet jag inte. Varför dela upp allt i delar, det tycker jag kan passa när man har en tydlig formulering av syfte. Men filosofin har det inte tycker jag. Och helheten kan sägas vara varje dels syfte.

Jag är osäker på vad du avser med detta, eller vad du riktar dig mot. Menar du att du förstår det som har blivit sagt här i tråden som att ett påstående gjorts som hävdar att just identitetsprincipen är något vi bör göra oss av med?

Ja det är precis vad jag tycker avant gör, kritiserar den "analytiska" filosofin för att felaktigt grunda sig på identitetsprincipen och därmed också motsägelseprincipen.

Jag tog det faktiskt inte som det, ens här. Eller, jag tog det som en argumentation, men tänkte inte att han ställde sig bakom det. Har alltid förstått det han omtalat som en kritik om vad som motiverar att man skall ge slutledningarna mer än logisk giltighet. Men kanske är det själva logiken har var ute efter att kritisera. Uppmärksammandet av Hegel är väl kanske något som tyder på det. Jag kan inte Hegels logik, men erkänner han inte den principen?

Jag fann den tänkvärd (Och fann även en tråd från förr då jag blandade mig i och frågade dig CAUSTIX om vad du menade med ett ifrågasättande av, det slags som nu än en gång dryftas, identitetsprincipen då. Intressanta skillnader i stilistiken, samt idégrund. )

Oj det här var kul. Det där var 6 år sedan, känns nästan som en annan person har skrivit. Måste läsa (tänka) igenom det igen och länken du gav.

Men lite oreflekterat så här så  tror att det jag säger är att: Jag är alltid jag, men jag utgörs just av att aldrig vara identisk. Så länge jag "finns" så  "är" jag "jag", men aldrig identisk med mig själv. En sådan identitet skulle förutsätta att vi kunde avskiva en absolut temporal nollpunkt, vilket är en omöjlig teoretisk konstruktion (zenons paradox osv).

Svårt att tolka jag använder mig inte av samma språkbruk direkt och terminologin har bytts eller modifierats...  så att vara identisk med sig själv

Tja det där var nog bland de första inläggen jag involverade mig i. Så du kan tänka dig vilket avstånd jag känner mellan det sagda där

[nytt namn]

Jag kände exakt samma sak som Auk, dock orkade jag inte göra mig besväret att uttrycka detta förrens efter Auk även tagit upp det.

Fast jag la inte in något värderande i det. Vilket du uttrycker med "luktar ..".

Och skillnaden låg här kanske i att det var mig och inte dig han som han kallade pajas?

Och faktiskt så måste man ju kika på meningen med att ge det uttryck. Om man vill ställa en fråga men inte gör det och sen vill säga att man ville ställa frågan när frågan ställs så visar man ju att man ville ställa frågan mer än få svar på frågan.

Bara ett vänligt påpekande. Om man bemödar sig med att utläsa en mening i det du säger så kommer det stå där.

Nu kanske du ville skriva ut inte att du ställde samma fråga, utan lite värdeomdömen. Men då är det att du instämmer med mig i frågan irrelevant och bara ett sätt att inleda på.

Nu uttrycker du dig på ett sådant "Aukiskt" sätt så att jag inte riktigt hänger med i din poäng. Kan du förenkla?

[Minded]

I alla fall. Separera det ovan nämnda med det jag kommenterade om din stilistik. För, det är ju inte så att du aldrig talar och engagerar dig i trådarna. Jag tyckte dock det var relevant eftersom jag tycker mig märka en viss återhållsamhet. Och när du påtalade att du "låtit det hållas" eller hur du uttryckte det så tycker jag det är rent ut sagt fel attityd.

Du vill att man skitar ned händerna lite, helt enkelt. Jag ser det som friskt rakt igenom. Och ang att skriva lite skräp i en tråd lite här och där - vad gör det om 100 år, när allting kommer kring, liksom. Detta kan jag mycket väl tänka mig är ett subliminal message värt att sända till doldisarna. Frågan kanske mer är hur man ska gå till väga.

Hoppas det klargör. Vill du ta den här diskussionen om auktoritet kan vi göra det i en ny tråd kanske. Jag tycker det är ett viktigt ämne och det sträcker sig vida över det som här tagit plats.

Tja, klargör och klargör.. jag tror mer och mer att du har fel
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=7145

[J R Auk]

Jag kände exakt samma sak som Auk, dock orkade jag inte göra mig besväret att uttrycka detta förrens efter Auk även tagit upp det.

Fast jag la inte in något värderande i det. Vilket du uttrycker med "luktar ..".

Och skillnaden låg här kanske i att det var mig och inte dig han som han kallade pajas?

Och då har vi väl skälet till varför du sa att du ville ställa frågan också

För övrigt. Varför jag förut sa att jag menar att man inte skall bygga något utan riva ner det finner jag i min erfarenhet av mina unga år.

När jag reflekterar över det ser jag att mitt liv har varit en räcka av instanser där jag allt mer förfinar min självdefinition genom att utesluta andra. Tex kommer jag ihåg mina unga års dar på stranden då alla som var inom ett spann av 40cm från min egen längd helt uppenbart var "kompisar". Det tog en 30 sekunder att presentera sig och sedan var verksamheten gemensam.

Där tycker jag att man kan uppmärksamma det här som Heidegger talar om, som sällan får det utrymme det förtjänar. Vilken stämning når vi världen genom. Vilken stämning är att föredra? Måste den vara praktisk i det att den svarar mot något som vore faktiskt föreliggande taget den ideala betraktaren? Istället för att fokusera på vilken stämning som ger oss världen som den är, vilket jag tror är ett fruktlöst företag. Så kan vi undersöka vilka stämningar som ger världen som vi vill ha den. I vilket ljus kan vi se världen som underbar, i vilket ljus blir frågan om detta vad världen är värdefull i sitt frågande? När är den sitt subjekt och leder oss som besätter den vidare?

I vilken mån kan vi sätta stämningen för livets betraktande?