Hur kan agnosticism övervinnas?

[Fann]

Existerar "kärleken"? Jag skulle säga att det som existerar är älskande människor, men att "kärleken" inte existerar i sig själv.

Kärlek är en känsla människor har. Sådana känslor existerar definitivt. Men Gud är, enligt din egen definition, inte en känsla hos oss, utan ett högre medvetande.

Nja - vi SÄGER att kärlek är en känsla vi "har" men det vi gör är ju att vi känner. Det som finns är kännandet. Begreppet "kärlek" är en ren abstraktion. Språket lurar oss att tro att det är frågan om nåt slags objekt. Det var där analogin skulle finnas. Vi kan liksom inte tänka på fenomen utan att föreställa oss dem som ting. Då talar vi också om det där meningsskapandet som om det vore frågan om nån slags kosmisk hjärna.

Men kanske den troende uppfattar guds existens snarare som en handlingsprincip än som ett ting och också skulle säga att kärleken "finns".

Vad menar du med "handlingsprincip"? De religiösa jag talat med tror att Gud verkligen har någon form av existens. En person som inte tror att det existerar en gud eller någon annan form av högre väsen kan knappast kallas "religiös".[/quote]

Jag vet inte, bara föreslår ett annat sätt att försöka förstå mig på den här diskussionen. Det är klart att en hel massa människor har föreställningsvärldar som befolkas av gubbar med skägg och liknande. Men om deras tro egentligen baseras på en slags förnimmelse av sammanhang och mening men som bara kan uttrryckas som tro på tomtar o troll så blir det trollen man pratar om. Om det som finns också är handling, rörelse, blir det ju på ett annat sätt än om man tänker sig "finns" som ting. Om kännande finns så får det sin fysiska manifestation i människor som känner. Om meningsskapande och sammanhang finns så får det sin fysiska manifestation i människors uppfattningar om mening och sammanhang.

Men jag förstår inte detta helt o hållet själv, bara tycker att det verkar vara en mycket märkligt tanke att tala om guds existens på samma sätt som man talar om fysiska företeelsers existens.

[cogito]

Fann skrev:

Cogito anser sig dock vad jag förstår mena att det också går att avgöra denna fråga och egentligen borde man kanske lämna denna tråd fri för dig o Cogito och andra som menar att det faktiskt är möjligt att via argument komma fram till hur det verkiigen är med det allting.

Hej Fann,
min ambition sträckte sig bara till att "övervinna" agnosticism, dvs erbjuda tankesparring för den som känner sig tankemässigt "tvungen" att dela agnostikerns föreställning pga dess förmenta beviskraft. Hur det verkligen är med allting har jag bara aningar om. Och de duger inte för ett resonemang som uppfyller dina krav. Som jag uppfattar det vill du ju inte ta del av *vad* jag tänker utan bara veta *hur* jag/andra tänker, eftersom du anser att sättet förefaller obegripligt alt. oredigt (med felande länkar) framfört.

Men du skriver ju själv så här:

Nja - vi SÄGER att kärlek är en känsla vi "har" men det vi gör är ju att vi känner. Det som finns är kännandet. Begreppet "kärlek" är en ren abstraktion. Språket lurar oss att tro att det är frågan om nåt slags objekt. Det var där analogin skulle finnas. Vi kan liksom inte tänka på fenomen utan att föreställa oss dem som ting. Då talar vi också om det där meningsskapandet som om det vore frågan om nån slags kosmisk hjärna.

Varför inte själv göra slag i saken och tänka förbi "ting-tänkandet" om nån slags kosmisk hjärna? Starta en tråd med rubriken "Att övervinna ting-tänkandet" om detta är en hjärteangelägenhet för dig (och inte bara ett intressant studium/kartläggning av olika människors sätt att bete sig).

mvh/ cogito

[Fann]

Fann skrev:

Cogito anser sig dock vad jag förstår mena att det också går att avgöra denna fråga och egentligen borde man kanske lämna denna tråd fri för dig o Cogito och andra som menar att det faktiskt är möjligt att via argument komma fram till hur det verkiigen är med det allting.

Hej Fann,
min ambition sträckte sig bara till att "övervinna" agnosticism, dvs erbjuda tankesparring för den som känner sig tankemässigt "tvungen" att dela agnostikerns föreställning pga dess förmenta beviskraft. Hur det verkligen är med allting har jag bara aningar om. Och de duger inte för ett resonemang som uppfyller dina krav. Som jag uppfattar det vill du ju inte ta del av *vad* jag tänker utan bara veta *hur* jag/andra tänker, eftersom du anser att sättet förefaller obegripligt alt. oredigt (med felande länkar) framfört.

Men du skriver ju själv så här:

Nja - vi SÄGER att kärlek är en känsla vi "har" men det vi gör är ju att vi känner. Det som finns är kännandet. Begreppet "kärlek" är en ren abstraktion. Språket lurar oss att tro att det är frågan om nåt slags objekt. Det var där analogin skulle finnas. Vi kan liksom inte tänka på fenomen utan att föreställa oss dem som ting. Då talar vi också om det där meningsskapandet som om det vore frågan om nån slags kosmisk hjärna.

Varför inte själv göra slag i saken och tänka förbi "ting-tänkandet" om nån slags kosmisk hjärna? Starta en tråd med rubriken "Att övervinna ting-tänkandet" om detta är en hjärteangelägenhet för dig (och inte bara ett intressant studium/kartläggning av olika människors sätt att bete sig).

mvh/ cogito

Jag kan förstå om du blir lite sur för att "fel" personer givit sig in i den tråd du startade och som naturligtvis rimligen vänder sig till dem som precis som du säger brottas med att de vill "övervinna" en ståndpunkt de egentligen inte har. Jag har ideligen haft de reservationerna men du vet hur det är. Man svarar av nån anledniing o så dras man in i det o kan inte låta bli. Det är det där med den "sociala responsiviteteten" - driften att svara o få svar.

Det där med luckorna handlar som jag sagt tidigare om resonemang som är uppbyggda på ett traditionellt logiskt sätt med "eftersom si så med nödvändighet så". Jag är helt med på att man kan använda belysande och målande beskrivningar för att åskådliggöra en tanke, men just "argumentation" har jag svårt att förstå hur man skulle kunna bediva på annat sätt än genom logik. Jag kan (kanske) förstå hur du ser det om du målar upp din värlsdbild för mig. Men du kan inte övertyga mig om att din bild är rätt och min fel på det viset och jag fick (kanske felaktigt) den föreställningen att det var det det handlade om när det gällde att "övervinna".