är livet värt att leva utan indeterminismen?

Moderator: Moderatorgruppen

Hymer
Inlägg: 163
Blev medlem: 18 jul 2005 17:47

Inläggav Hymer » 22 aug 2005 18:31

hovnarr skrev:
Joahn skrev:Jovisst, händelser är bara godtyckliga uppdelningar (av vad? Rumtiden?).


Touché! Om man ger fan i att dela upp rumtiden försvinner alla händelser, och därför också determinismen/kausaliteten (det vi använder för att beskriva rumtiduppdelningarnas relativa lägen).


Det här får mig att spåna vidare lite till. Händelser orsakas av händelser, dvs hur ett avsnitt i rumtiden ser ut orsakas av hur ett annat angränsande avsnitt ser ut. Jag föreställer mig en slags kontinuitet i rumtidens topografi.

Om vi antar att händelser även kan orsakas av den fria viljan, så verkar det som om den fria viljan är något som kan påverka hur ett avsnitt i rumtiden ser ut, och så att säga kan kröka rumtiden.

Vad är det annars som kröker rumtiden? - Massa/energi, typ.

Då blir det konstigt nog möjligt att föreställa sig vilja som energi, som Kadmos myndigt hävdar i tråden "Vad är energi?". (ledsen att jag var så sarkastisk, Kadmos, hoppas att du är lika okänslig mot sarkasm som du verkar! ;) )

Är det någon som håller med/förstår, eller yrar jag bara? (Jag känner mig lite febrig just nu.)

mackafon
Inlägg: 78
Blev medlem: 31 aug 2004 14:42

Inläggav mackafon » 22 aug 2005 22:54

Hymer skrev:Om vi antar att händelser även kan orsakas av den fria viljan, så verkar det som om den fria viljan är något som kan påverka hur ett avsnitt i rumtiden ser ut, och så att säga kan kröka rumtiden.


Hört talas om Ockhams rakkniv :wink:

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

e4 e5

Inläggav hovnarr » 23 aug 2005 09:38

Hymer skrev:Är det någon som håller med/förstår, eller yrar jag bara?


De fysikaliska processer som så att säga utgör den fria viljans spelplan i kroppen sker i mycket liten skala, och det är möjligt att kvantosäkerheten spelar en viss roll där. Det skulle i så fall innebära att om man kunde "spola tillbaka" tiden så är det inte säkert att exakt samma beslut (trots samma situation i övrigt) skulle fattas igen. Detta innebär INTE att den fria viljan styrs av slumpen (är kaotisk), men inte heller att den är perfekt ordnad och determinerad, utan komplex - någonstans däremellan.

Man kan se det som ett schackparti. I början finns det bara ett visst antal starka drag att göra. Beroende på vilka drag som väljs i början öppnar sig vissa möjligheter medan andra stängs. Till slut får vi en slutställning - remi, patt eller matt i någon konformation. Detta är beslutet, och dragen som leder fram till det är en härlig kavalkad av avfyrade synapser och signalsubstanser. TROTS att vi känner till lagarna om schack perfekt och vet vad som är ett bra drag kan vi inte förutsäga slutresultatet genom att titta på utgångsvärdet (det nydukade brädet). Vi känner alltså helt den deterministiska processen - det ena draget leder till det andra - men kan ändå inte göra förutsägelser långt in i framtiden. (Inte helt olikt vädret, som kan förutspås hyggligt ca 5 dagar framåt).

-narr-

Hymer
Inlägg: 163
Blev medlem: 18 jul 2005 17:47

Re: e4 e5

Inläggav Hymer » 23 aug 2005 10:43

hovnarr skrev:De fysikaliska processer som så att säga utgör den fria viljans spelplan i kroppen sker i mycket liten skala, och det är möjligt att kvantosäkerheten spelar en viss roll där. Det skulle i så fall innebära att om man kunde "spola tillbaka" tiden så är det inte säkert att exakt samma beslut (trots samma situation i övrigt) skulle fattas igen. Detta innebär INTE att den fria viljan styrs av slumpen (är kaotisk), men inte heller att den är perfekt ordnad och determinerad, utan komplex - någonstans däremellan.

Man skulle isåfall kanske kunna säga att den fria viljan har en slags "vågmästarroll". Jag föreställer mig t.ex. en fallande vas som ett instabilt läge i verkligheten, som antigen måste utfalla i en krossad eller en räddad vas. Den fria viljan kan som vågmästare då antigen få mina armar att rädda vasen eller få dem att korsas och låta vasen förstöras. Som vågmästare kan den fria viljan antagligen ha en mycket liten spelplan i kroppen, som du påpekar, och då kanske man kan koppla den till de mikrokosmiska naturlagarna.

hovnarr skrev:Man kan se det som ett schackparti. I början finns det bara ett visst antal starka drag att göra. Beroende på vilka drag som väljs i början öppnar sig vissa möjligheter medan andra stängs. Till slut får vi en slutställning - remi, patt eller matt i någon konformation. Detta är beslutet, och dragen som leder fram till det är en härlig kavalkad av avfyrade synapser och signalsubstanser. TROTS att vi känner till lagarna om schack perfekt och vet vad som är ett bra drag kan vi inte förutsäga slutresultatet genom att titta på utgångsvärdet (det nydukade brädet). Vi känner alltså helt den deterministiska processen - det ena draget leder till det andra - men kan ändå inte göra förutsägelser långt in i framtiden. (Inte helt olikt vädret, som kan förutspås hyggligt ca 5 dagar framåt).

Denna liknelse förstår jag inte riktigt. För att ett schackparti ska vara deterministiskt så måste vi känna till hur spelarna spelar, inte bara spelets regler. Om två kända datorprogram spelar mot varandra så kan vi beräkna slutresultatet. Att vi inte kan förutse ett schackparti som spelas av två människor beror på att människorna inte spelar enligt tydliga regler som ett datorprogram. Utgångsvärdet är alltså inte bara det nydukade brädet, utan även spelarna själva, och om de är oförutsägbara så blir förstås slutresultatet av partiet också oförutsägbart.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 23 aug 2005 11:01

Hymer skrev:Om två kända datorprogram spelar mot varandra så kan vi beräkna slutresultatet. Att vi inte kan förutse ett schackparti som spelas av två människor beror på att människorna inte spelar enligt tydliga regler som ett datorprogram.


Detta är inte sant. Tja, vi kan förstås göra ett dåligt datorprogram som alltid gör samma sak i en viss situation, men även ganska enkla program har ofta flera "bästa drag" att välja på. Även om vi exempelvis vet att programmet tänker fem drag framåt och inte gör några misstag, vet varken vi eller datorn säkert vilket av de där 5-stegsdragen som kommer att visa sig bäst i slutändan. Däremot vet den vilka drag som leder till en sämre ställning och väljer bort dessa. På så sätt får den en pool av bra drag att välja på. Om vi dessutom ber datorn lära sig av sina misstag kanske den minns de olika alternativen och hur det gick och modifierar därefter alternativens vikter.

Både människan och datorn spelar efter tydliga regler - spelets regler och målet att vinna. Även om du låter en bra schackdator spela mot sig själv kommer det inte att bli samma parti varje gång. Prova gärna - det finns gratisprogram att ladde ner på nätet. Ibland vinner svart och ibland vit.

Om du fortfarande inte är övertygad kan vi ta spelet Go som exempel istället för schack. Där har vi ett spel som redan är så enkelt som det kan bli. Man kan inte "datorisera" reglerna mer än vad som redan är gjort. Reglerna är mycket enkla. Ändå uppstår en oerhörd komplexitet som är helt omöjlig att förutsäga, trots att vi vet hur vi programmerat datorn.

Spelet inspirerade Conway till game of life. Spana in det här om du vill ha fler febriga tankar!

http://www.math.com/students/wonders/life/life.html

-narr-

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 23 aug 2005 11:37

hovnarr skrev:Detta är inte sant. Tja, vi kan förstås göra ett dåligt datorprogram som alltid gör samma sak i en viss situation, men även ganska enkla program har ofta flera "bästa drag" att välja på. Även om vi exempelvis vet att programmet tänker fem drag framåt och inte gör några misstag, vet varken vi eller datorn säkert vilket av de där 5-stegsdragen som kommer att visa sig bäst i slutändan. Däremot vet den vilka drag som leder till en sämre ställning och väljer bort dessa. På så sätt får den en pool av bra drag att välja på. Om vi dessutom ber datorn lära sig av sina misstag kanske den minns de olika alternativen och hur det gick och modifierar därefter alternativens vikter.

Håller med Hymer här. Oavsett hur invecklade schackprogrammen blir så kommer de alltid att vara deterministiska (förutsatt att de inte använder sig av "äkta" slumpgeneratorer). Att datorn inte alltid gör samma drag i samma spelsituation beror helt enkelt på att datorn håller sig med fler parametrar än de som är synliga på brädet, men känner man till alla dess parametrar kan man i princip förutsäga vad datorn kommer att göra.

Om man nu på något sätt skall försöka koppla detta till frågan om livet är värt att leva i en deterministisk värld, så kan man ju konstatera att trots att datorns drag följer deterministiskt, så gör inte det att beslutsprocessen blir mindre betydelsefull. Om inte datorn gick igenom hela den här komplicerade beslutsprocessen så skulle den spela som skräp. En del tycker att om världen är deterministisk så spelar ingenting de gör någon roll eftersom allt blir som det blir ändå, men man måste skilja på determinism och fatalism. De tankeprocesser vi går igenom och de beslut vi fattar spelar i högsta grad roll för hur våra liv utvecklar sig, precis som schackdatorns beräkningar spelar roll för hur schackpartiet utvecklar sig — deterministiska eller ej.

Hymer
Inlägg: 163
Blev medlem: 18 jul 2005 17:47

Inläggav Hymer » 23 aug 2005 11:47

hovnarr skrev:
Hymer skrev:Om två kända datorprogram spelar mot varandra så kan vi beräkna slutresultatet. Att vi inte kan förutse ett schackparti som spelas av två människor beror på att människorna inte spelar enligt tydliga regler som ett datorprogram.


Detta är inte sant. Tja, vi kan förstås göra ett dåligt datorprogram som alltid gör samma sak i en viss situation, men även ganska enkla program har ofta flera "bästa drag" att välja på. Även om vi exempelvis vet att programmet tänker fem drag framåt och inte gör några misstag, vet varken vi eller datorn säkert vilket av de där 5-stegsdragen som kommer att visa sig bäst i slutändan. Däremot vet den vilka drag som leder till en sämre ställning och väljer bort dessa. På så sätt får den en pool av bra drag att välja på. Om vi dessutom ber datorn lära sig av sina misstag kanske den minns de olika alternativen och hur det gick och modifierar därefter alternativens vikter.

Jag gjorde en förenkling genom att säga "kända datorprogram". Om vi utvidgar detta till att även omfatta datorprogrammets slumpalgoritm och inparameter till denna, så är mitt påstående fortfarande sant. En dator har ju ingen äkta slumpgenerator, utan kör oftast med en enkel formel (typ r1=1-r0^2) som itereras varje gång ett "slumptal" ska tas fram. Om datorprogrammet även ska lära sig under spelets gång så behöver vi förstås känna till de algoritmerna (t.ex. neuralt nätverk) och tillståndet av programmet (t.ex. nodernas aktuella parametrar i det neurala nätverket) för att partiet ska kunna beräknas.

hovnarr skrev:Både människan och datorn spelar efter tydliga regler - spelets regler och målet att vinna.

Jag tycker inte att man kan säga att dessa regler är de enda. Ett (synnerligen dåligt) datorprogram skulle t.ex. kunna ha regeln "flytta alltid a-bonden ett steg framåt om det går" osv, och spelar endast efter dylika regler (fast kanske bättre). En människa spelar efter betydligt otydligare regler - "jag borde försöka öppna upp kungsflanken lite mer" och låter sig även påverkas av andra faktorer, som t.ex. lågt blodsockervärde eller koffeinkick.

hovnarr skrev:Om du fortfarande inte är övertygad kan vi ta spelet Go som exempel istället för schack. Där har vi ett spel som redan är så enkelt som det kan bli. Man kan inte "datorisera" reglerna mer än vad som redan är gjort. Reglerna är mycket enkla. Ändå uppstår en oerhörd komplexitet som är helt omöjlig att förutsäga, trots att vi vet hur vi programmerat datorn.

Go är ett helt likvärdigt exempel. Samma resonemang gäller för detta.

hovnarr skrev:Spelet inspirerade Conway till game of life. Spana in det här om du vill ha fler febriga tankar!

Tack för tipset. Jag har sett detta förut. Det är en kul grej, och det finns även en del efterföljare med andra, mer avancerade regler.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 23 aug 2005 13:25

Hymer skrev:En dator har ju ingen äkta slumpgenerator, utan kör oftast med en enkel formel (typ r1=1-r0^2) som itereras varje gång ett "slumptal" ska tas fram.


Det här förstår jag inte. Menar du att en dator som ska välja slumpmässigt bland t.ex. fem alternativ inte väljer slumpmässigt? Har bara programmerat i Java, så jag vet inte vad som händer "på insidan", men jag fann ingen omedelbar regelbundenhet där. Förklara gärna formeln närmare.

Jag föreställer mig att alla tänkbara slutställningar som kan uppkomma då en dator spelar schack mot sig själv kan beräknas, och att vi med tillräcklig beräkningskraft kan uppskatta sannolikheter för de olika ställningarna, men att vi inte i ett tidigt skede kan förutsäga ett enskilt partis slutställning exakt. Jag menar alltså att ett stort antal partier kommer att bilda en karakteristisk standardfördelning av ställningar, men att vi i partiets början trots allt inte kan säga hur det kommer att sluta. Instämmer du i detta?

-narr-

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 23 aug 2005 13:47

Tore skrev:Håller med Hymer här. Oavsett hur invecklade schackprogrammen blir så kommer de alltid att vara deterministiska (förutsatt att de inte använder sig av "äkta" slumpgeneratorer).


Måste ha missat att datorers slumpgeneratorer inte är slumpgeneratorer. Hur funkar de? Mycket nyfiken!

Tore skrev:En del tycker att om världen är deterministisk så spelar ingenting de gör någon roll eftersom allt blir som det blir ändå, men man måste skilja på determinism och fatalism.


Tyvärr finns där en terminologiförbistring. Jag har fått lära mig att determinism (förutbestämning) och indeterminism är på en axel och mekanism och fatalism på en annan. Fatalism går där ut på att den sista verkan är urorsaken och mekanism på att den första orsaken är urorsaken. Determinism talar om att vägen är bestämd - inte om det var starten eller målet som var det väsentliga. Jag har hört andra på forumet som byter plats på determinism och mekanism, eller gör ytterligare någon annan uppdelning.

Till vardags är de flesta människor jag mött mekanistiska pseudo-determinister. De skulle t.ex. gå med på att deras handrörelse fick glaset att slå i golvet, men inte att glasets öde att krossas fick handen att röra sig. De skulle vara mer tveksamma till förslaget att, givet allt som hänt i universum innan, skulle någon annan följd än glasets krossande vara omöjlig.

Förresten: Vad tror ni, Tore och Hymer, låter sig naturfenomen såsom vinden beräknas exakt av lagar? Finns det inslag av "äkta slump" i naturen som skulle göra det omöjligt att förutsäga när min blomkruka kommer att blåsa omkull? Och hur ser ni på den mänskliga beslutsprocessen? En sak jag tycker talar för en indeterminerad mänsklig beslutsprocess är att vi inte exekverar samma programkod hela tiden - ibland gissar vi, tar första bästa, och ibland överväger vi noggrant, samlar på oss mycket information osv.

Är ni förresten bekanta med de filosofiska paradoxer som uppstår givet kunskap om framtiden? Hur ser ni på dem?

-narr-

Kaksmet
Inlägg: 6
Blev medlem: 17 aug 2005 16:02

Inläggav Kaksmet » 23 aug 2005 14:35

DIProgan skrev:Jag frågar mig hur man kan förespråka fri vilja och samtidigt försöka sätta in den i system. Motsägelsefullt till max. Om ett sandkorn av universum är determinerad är hela universum det.


Om ett sandkorn av inte är determinerad är hela universum inte det..

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 23 aug 2005 15:17

Kaksmet skrev:
DIProgan skrev:Jag frågar mig hur man kan förespråka fri vilja och samtidigt försöka sätta in den i system. Motsägelsefullt till max. Om ett sandkorn av universum är determinerad är hela universum det.


Om ett sandkorn av inte är determinerad är hela universum inte det..


Eller är båda dessa påstenden felaktiga, medan det istället är så att förlopp i vissa skalor är determinerade och i andra skalor indeterminerade? Att struktur kan komma ur oordnade byggstenar och tvärtom?

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 23 aug 2005 15:20

hovnarr skrev:Pytt. All händelse är förutbestämd av vadå? En annan händelse förslagsvis.

Vad sägs om att all händelse är förutbestämd av den där "ur-orsaken" eller "singulariteten" då? Av något som inte var en händelse?

hovnarr skrev:
Joahn skrev:Men de minsta delarna? Vilka är det?

Jag tänkte på kvantfysiken.


Joahn skrev:Och vad är "den vanliga mänskliga skalan"?

Den skala under vilken klassisk fysik är en god approximation av verkligheten. Skalans medelpunkt är metern. Ju högre upp vi går, desto större betydelse får gravitation - ju lägre ner vi går desto större betydelse får relativistiska effekter. Rumtidens skala, helt enkelt.

Jag är rädd att det blev lite överkurs här. Förstår faktiskt inte mycket alls längre. Kanske man behöver vissa fysikkunskaper som inte jag har för att komma längre nu?

Hymer
Inlägg: 163
Blev medlem: 18 jul 2005 17:47

Inläggav Hymer » 23 aug 2005 15:39

hovnarr skrev:
Tore skrev:Håller med Hymer här. Oavsett hur invecklade schackprogrammen blir så kommer de alltid att vara deterministiska (förutsatt att de inte använder sig av "äkta" slumpgeneratorer).

Måste ha missat att datorers slumpgeneratorer inte är slumpgeneratorer. Hur funkar de? Mycket nyfiken!


Jag vet inte exakt vilka formler som brukar användas för att generera slumptal, men formeln som jag angav kan nog tjäna som ett exempel eftersom den ger upphov till ett kaotiskt mönster, alltså iterationen av r(n+1) = 1-r(n)^2.

Om vi startar med ett tal mellan 0 och 1 som r(0), t.ex. 0.5, så blir r(1) = 1-0.5^2 = 0.75, r(2) = 1-0.75^2 = 0.4375 osv. Gör vi en graf med ordningsnumret n på x-axeln och r på y-axeln så kommer vi inte att se något mönster. r tycks bara hoppa omkring mellan 0 och 1 som om det vore ett slumptal. Det är på detta sätt en dator genererar slump. Den håller alltså reda på föregående resultat (r i detta fall) och beräknar nästa r när man ber om ett "slumptal".

Jag vet inte om det är exakt så här det funkar, men i princip. En slumptalsgenerering kräver hos en dator en inparameter, men det kanske inte behöver vara just föregående slumptal eller ordningstal. Det kanske t.ex. kan vara något härlett ur datorns klocktid också? Jag har inte djupare kunskap än så. Hur som helst så är en äkta slumpgenerator väldigt svårt att konstruera i en maskin. Man måste isåfall använda sig av riktiga fysikaliska slumputfall, t.ex. atomsönderfall.

hovnarr skrev:Förresten: Vad tror ni, Tore och Hymer, låter sig naturfenomen såsom vinden beräknas exakt av lagar? Finns det inslag av "äkta slump" i naturen som skulle göra det omöjligt att förutsäga när min blomkruka kommer att blåsa omkull? Och hur ser ni på den mänskliga beslutsprocessen? En sak jag tycker talar för en indeterminerad mänsklig beslutsprocess är att vi inte exekverar samma programkod hela tiden - ibland gissar vi, tar första bästa, och ibland överväger vi noggrant, samlar på oss mycket information osv.

Vädret brukar anses vara typiskt kaotiskt inom kaosteorin. Även om de naturlagar som i grund och botten styr vädret är relativt enkla så blir resultatet kaotiskt och åtminstone praktiskt omöjligt att förutse. Jämför med den lilla formeln ovan. Om vi startar med r(0) = 0.5 och itererar formeln 1000 gånger så får vi ett helt annat resultat än om vi skulle ändra startvärdet bara litet grann till t.ex. r(0) = 0.49. Om vädret kunde beskrivas av den lilla formeln och vi kände till den och startvärdet exakt, så skulle vi egentligen inte ha några problem med att förutspå det, men minsta lilla modellfel gör att vi hamnar snett redan efter ett fåtal iterationer, t.ex. med ett felaktigt startvärde eller om formeln vore r(n+1) = r(n)^2.01 istället. Frågan är om fenomen som vädret åtminstone i teorin skulle kunna förutses exakt, eller om våra modellfel pga små "äkta slumphändelser" får så stor genomslagskraft att det blir omöjligt. Jag vet inte riktigt.

Vad gäller den mänskliga beslutsprocessen så är kanske frågan huruvida den är kaotisk eller inte. Alla fysikaliska fenomen är ju inte kaotiska som vädret. Vi kan t.ex. lätt förutse vad som händer med en sten vi släpper mot marken. Om beslutsprocessen är väldigt kaotisk så kan jag tänka mig att en enstaka slumphändelse i mikrokosmos styr i vilken riktning resten av beslutsprocessen beger sig.

[/quote]
hovnarr skrev:Är ni förresten bekanta med de filosofiska paradoxer som uppstår givet kunskap om framtiden? Hur ser ni på dem?

Nej, de känner jag nog inte till. Kan du ge ett exempel?

Hymer
Inlägg: 163
Blev medlem: 18 jul 2005 17:47

Inläggav Hymer » 23 aug 2005 15:47

Hymer skrev:... eller om formeln vore r(n+1) = r(n)^2.01 istället.

Rättelse:
om den vore r(n+1) = 1-r(n)^2.01 istället för r(n+1) = 1-r(n)^2.00
(dvs modellfelet är litet)

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

om jag ock vandrar i dödsskuggans dal....

Inläggav meanman » 23 aug 2005 22:38

Kamrater i öknen!

Det är lika bra att stanna inför de fakta att vi:

1. -- inte vill överge den fysikaliska världsåskådning som bl.a Laplace gav uttryck åt.
Vi härleder världens ytstrukturer från dess djupstrukturer och det tycks inte finnas plats för någon fri vilja i ett medvetande knutet till en hjärna.
Inte heller kompatibillismen hjälper. Den är de flestas standardlösning, men innebär bara att personen ifråga inte är hindrad på något sätt(att utföra den determinerade handlingen).

2. --inte vill förneka den dagliga erfarenheten från alla våra aktiviteter, där vi är fullt på det klara med att vi har alternativ. Må det vara smörgåspålägg eller TV-program. Och vi är inte slavar under någon psykologisk determinism, om vi inte råkar lida av allvarlig psykisk störning. Upplevelsen av att vi är fria att välja är på något sätt inbyggd i vårt medvetande.

En robot som visserligen skulle bete sig oförutsägbart men inte gav intryck av att den kunde mena och förstå, den skulle vi inte tillskriva medvetande och därmed inte heller fri vilja.

Om roboten däremot skulle upplevas ha insikt och avsikt, ja då skulle vi förmodligen anse den ha medvetande och omdömesförmåga vid val.

Som John Searle säger i sin bok "Minds, Brains and Science":
" This is a characteristic philosophical conundrum. On the one hand, a set of very powerful arguments force us to the conclusion that free will has no place in the universe. On the other hand, a series of powerful arguments based on facts of our own experience inclines us to the conclusion that there must be some freedom of the will because we all experience it all the time."
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster