Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Moderator: Moderatorgruppen

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav hakkapeliitta » 08 dec 2021 19:19

Alla vetenskapliga teorier bygger på hypoteser. Osäkerheten består i att varje teori är falsifierbar, betyder att varje teori är öppen för kritik och öppen för bevis om motsatsen.

xion
Inlägg: 4180
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav xion » 09 dec 2021 07:58

rekoj skrev:
xion skrev:
rekoj skrev: När exempelvis Smisk eller Xion efterfrågar bevis tror jag inte att de nöjer sig med sannolikhetsbedömningar som innehåller osäkerhetsfaktorer.

Vad mig beträffar så är jag öppen för vilka bevis som helst eftersom jag anser fältet måste vara fritt för att diskutera hållbarheten.


Det som förvånar mig något då är hur du kan säga att det inte finns några bevis för växthuseffekt eller mänsklig global uppvärmning. Det finns ju enormt mycket forskning inom det området som talar för att växthuseffekten är verklig och att mänsklig global uppvärmning pågår. I slutändan är det såklart bara sannolikhetsbedömningar med osäkerhetsfaktorer, men om bevis för dig innefattar sannolikhetsbedömningar med osäkerhetsfaktorer, så borde det väl också kunna anses att det finns bevis för global mänsklig uppvärmning.


Man kan säga att bevisen inte är tillräckligt övertygande.
Antalet forskare är i sig inget argument som biter på mig. Det är mycket som spelar in när det gäller hur många som forskar inom det här området.
Forskare vill ju ha mat på bordet som alla andra och det torde vara lätt att få anslag inom det här området.
Som vanlig dödlig har jag ingen möjlighet att kontrollera underlagen och metoderna som utgör grunden för rapporterna.
Jag försöker att granska allt nytt inom området som publiceras "offentligt"
Jag har läst alla populärvetenskapliga böcker i ämnet utan att bli övertygad. Känslan jag får är att allt är byggt på lösa grunder.

Människan släpper ut koldioxid. Koldioxid är en växthusgas alltså är det människans utsläpp som gör att det blir varmare på Jorden.
Men bevisen då?
Kolcykeln är en mycket komplicerad historia som inte kan reduceras till avgasrör och skorstenar.

Man har kommit på att svenska storföretag orsakar stora koldioxidutsläpp
Så kan vi inte ha det. Vi ska ju bli koldioxidneutrala.
Men prylar ska vi ha.
Tror man det blir bättre för klimatet om det släpps ut utanför våra gränser?

Jag har varit skeptisk till den här koldioxidcirkusen ända från början.
Trodde man på konspirationer skulle man misstänka att storkapitalet försöker vända fokus åt ett annat håll för att kunna fortsätta som tidigare.

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav hakkapeliitta » 09 dec 2021 16:35

Äpple är i själva verket ett abstrakt begrepp och syftar inte på ett konkret äpple.
Om vi säger äpple i största allmänhet så har vi abstraherat de egenskaper som ett äpple har.
Äpple finns i många olika sorter, har inget svar vad de har gemensamt. När upphör ett äpple vara ett äpple? Köpte en gång satsumas och hade svårt att bestämma om de var närmare apelsiner än clementiner, kanske en korsning.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5747
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav David H » 09 dec 2021 21:18

hakkapeliitta skrev:Alla vetenskapliga teorier bygger på hypoteser. Osäkerheten består i att varje teori är falsifierbar, betyder att varje teori är öppen för kritik och öppen för bevis om motsatsen.


Menar du att det är möjligt att bevisa motsatsen? Vad är i så fall det för typ av bevis? "Vetenskapligt bevis" eller "matematiskt bevis"? Om motbevisningen endast är "vetenskapligt bevis" kanske motbevisningen inte är helt säker och att grundteorin fortfarande kan vara giltig?

Till exempel om det finns en teori som säger att alla svanar är vita. Den teorin skulle kunna falsifieras genom att någon hittar en svart svan. Men om det då visar sig att denna svarta svanen var svart för att den målats svart med målarfärg, då kan grundteorin fortfarande anses giltig (om det var "biologisk vithet" som det syftades till).

Popper presenterar en enkel och användbar modell för att testa vetenskaplighet. Verkligheten är däremot ofta mer komplex. Kuhn beskriver det som "normal science" när vetenskapsmän undersöker, experimenterar, testar hypoteser inom ramen för ett visst paradigm...och då kan Poppers krav på falsifierbarhet spela en viktig roll. Men ofta är det aspekter som inte riktigt passar in. Förutfattade meningar finns som styrt hela processen utan man varit medveten om det. Anomalier dyker upp och ignoreras, tills anomalierna blir fler och till slut uppenbara, vilket kan leda till uppbrott, olika konkurrerande skolor, och paradigmskiften. Särskilt inom psykologi och samhällsvetenskap är det nog tydligt att forskningen inte är entydig och okontroversiell, men Kuhn visar att även naturvetenskapliga forskningen styrs av olika paradigm.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav hakkapeliitta » 09 dec 2021 22:16

En falsifierbar teori bygger på bevisbara antaganden. Hittar du en svart svan och hävdar att det finns svarta svanar så krävs det att du bevisar att den är född svart och inte endast målad svart.
Alla bevis bygger på vetenskap (som har utmejslats under några tusen år) och beprövad erfarenhet.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5747
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav David H » 09 dec 2021 22:33

Popper i all ära, men detta om att att skapa och testa teorier som ska vara falsifierbara, må bara vara en liten del av vad vetenskap handlar om. Jag säger inte att det är fel med det, men tänker också att vetenskap kan vara enormt mycket mer.

Det har påpekats att orden för vetenskap är olika på olika språk, och har traditionellt också haft olika innebörd. Engelskans "science" exempelvis, väcker associationer till mer specifik naturvetenskap eller samhällsvetenskap, medan tyskans Wissenchaft innefattar tänkande och vetande i mer vid bemärkelser. Filosofer som Kant och Hegel exempelvis kanske kan klassificeras som Wissenchaft, men knappast Science. Har för mig att det finns andra andra språk där vetenskap bara översätts till "tänkande".

Carl Jung påpekade och kritiserade den moderna vetenskapens snävhet:
Carl Jung skrev:It should not be forgotten that science is not the summa of life, that it is actually only one of the psychological attitudes, only one of the forms of human thought.

---

Because the contemporary scientific attitude is exclusively concretistic and empirical, it has no appreciation of the value of ideas, for facts rank higher than knowledge of the primordial forms in which the human mind conceives them.


Och angående relationen mellan psykologi och vetenskap:
Carl Jung skrev:It is easy to understand why all sciences have excluded the standpoints of both feeling and fantasy, and indeed it was absolutely necessary for them to do so. They are sciences for that very reason. But how does it stand with psychology? If it is to be regarded as a science, it must do the same. But will it then do justice to its material? Every science ultimately seeks to formulate and express its material in abstractions; thus psychology could, and indeed does, lay hold of the processes of feeling, sensation, and phantasy in the form of intellectual abstractions. This treatment certainly establishes the right of the intellectual-abstract standpoint, but not the claims of other quite possible psychological points of view. These other possible standpoints can obtain only a bare mention in a scientific psychology ; they cannot emerge as the independent principles of a science. Science, under all circumstances, is an affair of the intellect, and the other psychological functions are submitted to it in the form of objects. The intellect is sovereign of the scientific realm.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

xion
Inlägg: 4180
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav xion » 10 dec 2021 11:45

rekoj skrev:Papper i all ära, men detta om att att skapa och testa teorier som ska vara falsifierbara, må bara vara en liten del av vad vetenskap handlar om.



"Fan vad du luktar skit, Har du skitit på dig?"
"Nej, jag har inte skitit på mig."
"Men vad är det då som luktar? Är det säkert att du inte har skitit på dig?"
"Nej det är säkert, Jag har inte skitit på mig."
"Kan du bevisa det. Dra ner byxorna så jag får se,"

"Men du har ju skitit på dig!"
"Igår ja."

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5747
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav David H » 11 dec 2021 00:52

Min erfarenhet är att den akademiska världen mer och mer anpassat sig efter Poppers syn på vetenskaplighet, och att studier ska bedrivas enligt kraven om falsifierbarhet. Detta må ha både för och nackdelar.

När jag pluggade litteraturvetenskap för cirka 15 år sen så var det annorlunda. Jag fick tillåtelse att skriva både min B-uppsats och C-uppsats i essäform. Det var inte särskilt många formella krav. Jag behövde inte stylta upp mina uppsatser i rubriker och underrubriker. Avsnitt för syfte och metod behövde inte vara så tydligt avskiljda och kunde smälta in i övriga texten. Jag kommer ihåg att skrivandet kändes lite som formandet av en skulptur. Jag hade en idé om hur jag ville att det färdiga arbetet skulle se ut, och jag arbetade mycket med kompositionen för att få det som jag ville. En del text fick tas bort eller skrivas om för att kunna passa in i denna komposition.

När jag kom tillbaka till den akademiska världen ett antal år senare var det uppenbart att vissa saker ändrats (om än också en annan institution, så inte helt jämförbart). När jag skulle skriva min masteruppsats i sociologi var det plötsligt 100 nya formella regler jag var tvungen att följa. Jag fick inte välja egna rubriker till mitt arbete utan var tvungen att följa en förutbestämd mall. Målet var att konstruera en slags kunskapsobjekt, och för detta var jag tvungen att använda mig av begrepp med noga nedskrivna exakta definitioner, som jag strikt var tvungen att följa genom hela arbetet. För mig kändes det lite som att jag blev tvungen att dra en sopsäck över huvudet, och sen blev jag kritiserad om jag inte förmådde hålla en rak kurs. Jag menar hur ska jag kunna hålla en rak kurs när jag har en sopsäck över huvudet? Kändes lite som förnedring hela grejen tyckte jag. Men visst, det hade väl också sina fördelar, och jag lärde mig en del av det.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav Smisk » 13 dec 2021 15:37

Pollen skrev:"det är alltid beskriven tid" - självklart är det så!
Sedan urminnes tider har vi hållit isär beskrivning och saken själv. Ingen tror att beskrivning av äpple är äpplet självt.
Jag vet inte för vem du menar att du behöver berätta detta.
Om jag beskriver äpplen som fyrkantiga grejer som säger mjaaau, så kan man med rätta invända. Varför det?
Finns det bättre och sämre beskrivningar? Ja, det har människor också vetar sedan urminnes tider. Redan då fanns tänkare som engagerade sig i den viktiga frågan: Hur skiljer vi bra beskrivningar från trams?

Nej, ifrågasättandet i sig självt har inget med vetenskaplighet att göra!
Vad är vetenskapligt i ifrågasättandet att syre är nödvändigt för ditt liv, Smisk?


Du verkar byta kontext och argumentera mot saker jag inte argumenterat för, är det korrekt uppfattat?

Vi verkar ha olika uppfattningar om vad som är vetenskapligt, därför är det just till dig jag tänkte att jag behöver beskriva sakerna så som jag gjorde.

Olika uppfattningar är okey, låt gå för det :)

Det är till poppers falcifierbarhet jag håller mig som påpekats: https://sv.wikipedia.org/wiki/Falsifierbarhet

"Falsifierbarhet är möjligheten att beskriva ett sammanhang där ett givet påstående kan visa sig falskt. Inom vetenskapsteori används falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig – det skall gå att prova teorin på ett sätt som gör att den går att avfärda."

Om man inte kan testa tidens existens, är den inte en vetenskaplig teori.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5747
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav David H » 13 dec 2021 20:34

Pollen skrev:En tanke om den här tråden ...
Jag har aldrig varit med om att "osäkerhet" har nämnts så många gånger i samband med naturvetenskap.
27 länder deltog i mångmiljardprojektet Cassini-Huygens som 1997 sände iväg en forskningsstation på en snirklig resa och mycket framgångsrik mission till Saturnus och dess största måne Titan. https://solarsystem.nasa.gov/missions/cassini/the-journey/timeline/#launch-from-cape-canaveral
Det hade aldrig skett om det rått minsta osäkerhet kring Newtons gamla mekanik, relativitetsteorin, kvantfysik och åtskilliga andra teorier.
Vilket inte betyder att någon vetenskap gör anspråk på att veta allt inom sitt fält.

Det som inte är 100% säkert är inte osäkert.
Öppenhet grundar sig inte på osäkerhet utan på nyfikenhet och glädje över att det finns mer.

Vi vet inte allt om gravitation, men husse behöver inte alls vidta särskilda säkerhetsåtgärder när han går ut för att rastar hunden. Finns inget att oroa sig för.


Jag menar att sättet du uttrycker dig på understryker problematiken i hur bevis-begreppet används inom vetenskap. Vertumnus skrev om uttrycket "vetenskapligt bevisat" som skulle vara en form av bevis som inte medför fullkomlig säkerhet. Men saken är ju den att oftast vill det inte erkännas någon som helst form av osäkerhet. Och det är väl ett skäl till att många håller fast vid att använda ordet "bevis" inom vetenskap. Man vill använda det starkaste ordet för säkerhet vi har i vårt språk. Att vetenskapliga bevis blandas samman med matematiska bevis gör då inget, för det uppfattas som samma i båda fallen, och det är så man vill ha det, det finns inget intresse av att uppmärksamma eller erkänna någon skillnad mellan vetenskapliga och matematiska bevis. Snö som snö, säkert som säkert och bevis som bevis...allt är bara samma som samma. När jag försöker påpeka nåt annat får jag direkt mothugg från flera håll, trots att jag uppfattar det som att ingen presenterat något konkret motargument.

Sen kommer ofta antydningar om att den som uttrycker något annat provocerar fram rädsla, oro och skräck. Då kan jag undra, vem är det egentligen som är rädd? Den som är trygg med att tro, eller den som försöker försvara ogrundad säkerhet?
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav Algotezza » 14 dec 2021 10:25

Lite tankar med den breda penseln

Vetenskapens styrka är att den är utvecklingsbar och att i princip alla svar på empiriska problem är preliminära och relativa. Den som vill ha absoluta svar för gå till religionen eller matematiken. Matematiken är också utvecklingsbar. Är religionen utvecklingsbar? De olika religionerna förändras och omtolkas - men utvecklas de?

Vetenskap handlar väl dels om att söka efter och undersöka samband, mönster och kausalitet, dels kunna göra förutsägelser och inte minst skapa nyttigheter för människorna.

Den handlar också om att skapa mening och kanske till och med trygghet och att försöka lösa de problem vi stöter på i våra liv.

Problemlösande utvecklar både tanke och känsla. Är det rentav livets mening - att stöta på problem egna och kollektiva, beskriva dem och försöka lösa dem?
Algotezza aka Algotezza

Vertumnus
Inlägg: 2016
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav Vertumnus » 14 dec 2021 10:40

rekoj skrev:
Pollen skrev:En tanke om den här tråden ...
Jag har aldrig varit med om att "osäkerhet" har nämnts så många gånger i samband med naturvetenskap.
27 länder deltog i mångmiljardprojektet Cassini-Huygens som 1997 sände iväg en forskningsstation på en snirklig resa och mycket framgångsrik mission till Saturnus och dess största måne Titan. https://solarsystem.nasa.gov/missions/cassini/the-journey/timeline/#launch-from-cape-canaveral
Det hade aldrig skett om det rått minsta osäkerhet kring Newtons gamla mekanik, relativitetsteorin, kvantfysik och åtskilliga andra teorier.
Vilket inte betyder att någon vetenskap gör anspråk på att veta allt inom sitt fält.

Det som inte är 100% säkert är inte osäkert.
Öppenhet grundar sig inte på osäkerhet utan på nyfikenhet och glädje över att det finns mer.

Vi vet inte allt om gravitation, men husse behöver inte alls vidta särskilda säkerhetsåtgärder när han går ut för att rastar hunden. Finns inget att oroa sig för.


Jag menar att sättet du uttrycker dig på understryker problematiken i hur bevis-begreppet används inom vetenskap. Vertumnus skrev om uttrycket "vetenskapligt bevisat" som skulle vara en form av bevis som inte medför fullkomlig säkerhet. Men saken är ju den att oftast vill det inte erkännas någon som helst form av osäkerhet. Och det är väl ett skäl till att många håller fast vid att använda ordet "bevis" inom vetenskap. Man vill använda det starkaste ordet för säkerhet vi har i vårt språk. Att vetenskapliga bevis blandas samman med matematiska bevis gör då inget, för det uppfattas som samma i båda fallen, och det är så man vill ha det, det finns inget intresse av att uppmärksamma eller erkänna någon skillnad mellan vetenskapliga och matematiska bevis. Snö som snö, säkert som säkert och bevis som bevis...allt är bara samma som samma. När jag försöker påpeka nåt annat får jag direkt mothugg från flera håll, trots att jag uppfattar det som att ingen presenterat något konkret motargument.

Sen kommer ofta antydningar om att den som uttrycker något annat provocerar fram rädsla, oro och skräck. Då kan jag undra, vem är det egentligen som är rädd? Den som är trygg med att tro, eller den som försöker försvara ogrundad säkerhet?


Jag tror att vetenskapens uppgift och förutsättningar klarnar om vi återvänder till de förhållanden som rådde då den moderna vetenskapen föddes. Galileos upptäckt kom inte utan kostnad.

Så långt vi kan följa filosofin bakåt har sanningsbegreppet varit centralt. Enl. Platon och Aristoteles var skådandet av de eviga sanniningarna genom kontemplationen människans högsta möjlighet, hennes egentliga destination. Vi känner också igen det från kristendomen där Jesus själv säger att "sanningen skall göra er fria".

Det som går förlorat med Galileos upptäckt är sanningsbegreppet, tron på att sanningen är tillgänglig för människans sinnen och förnuft, med sanningsbegreppet faller även hoppet om frälsning. När vi idag säger, eller hör någon säga, att det inte finns några absoluta sanningar så är det vi hör eller säger ett eko från de autentiska förhålanden som var förutsättningarna för den moderna vetenskapens födelse.

Det är alltså mot bakgrund av sanningsförlusten, förlusten av destination, som den moderna vetenskapen föds - även om sanningen är onåbar återstår ännu möjligheten att vara sanna. Därför blir det fel då man anklagar vetenskapen för att anse sig äga sanningen.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5747
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav David H » 15 dec 2021 12:39

Vertumnus skrev:
Jag tror att vetenskapens uppgift och förutsättningar klarnar om vi återvänder till de förhållanden som rådde då den moderna vetenskapen föddes. Galileos upptäckt kom inte utan kostnad.

Så långt vi kan följa filosofin bakåt har sanningsbegreppet varit centralt. Enl. Platon och Aristoteles var skådandet av de eviga sanniningarna genom kontemplationen människans högsta möjlighet, hennes egentliga destination. Vi känner också igen det från kristendomen där Jesus själv säger att "sanningen skall göra er fria".

Det som går förlorat med Galileos upptäckt är sanningsbegreppet, tron på att sanningen är tillgänglig för människans sinnen och förnuft, med sanningsbegreppet faller även hoppet om frälsning. När vi idag säger, eller hör någon säga, att det inte finns några absoluta sanningar så är det vi hör eller säger ett eko från de autentiska förhålanden som var förutsättningarna för den moderna vetenskapens födelse.

Det är alltså mot bakgrund av sanningsförlusten, förlusten av destination, som den moderna vetenskapen föds - även om sanningen är onåbar återstår ännu möjligheten att vara sanna. Därför blir det fel då man anklagar vetenskapen för att anse sig äga sanningen.


Greppar inte helt vad du vill förmedla här och vad/vem du riktar dig emot/till, men tycker du lyfter fram några viktiga aspekter. Moderna vetenskapens födelse är ett intressant kapitel, om än jag inte är så insatt...

Sanningsbegreppet är inget som diskuterats djupare i denna tråd tror jag, och begreppet "sanning" är väl egentligen ett kapitel för sig. Om än, liksom andra begrepp är ju sanning bara ett ord, ett ord som används efter behag, och får sin innebörd efter sammanhanget där det används, avsändarens intention, mottagarens tolkning osv. Richard Rorty skrev att det inte finns något filosofiskt intressant i begreppet sanning, eller: det enda filosofiskt intressanta som finns att säga om sanningsbegreppet är att det inte finns något filosofiskt intressant att säga om sanning. Andra har kallat Rorty en sanningens fiende, eller rent av en filosofins fiende.

Vad jag vänder mig emot är framförallt ogrundad metafysisk positionering. Metafysisk positionering är inte vad som driver vetenskapen framåt, och främjar knappast heller vetenskapens rykte. Vetenskapens styrka och förtjänst är väl snarare att den inte gör anspråk som det saknas grund för, att inte lova mer än vad man kan hålla. Pilatus lyfte tidigare ett citat "shut up and calculate", som jag tycker uttrycker detta väl. Uttala dig inte om sådant som du saknar grund för, och övertyga andra genom din handling snarare än genom försök till övertalning. Ett ansvar för filosoferna kan sen vara att se till att det inte begås några övertramp. Övertramp kan till exempel ske när fysiker uttalar sig i metafysiska frågor med basis av sin kunskap i fysik (t ex hävda bevisning, absolut sanning, att det existerar en extern verklighet)...då menar jag det kan vara motiverat för filosofer att käfta emot. Delvis är det väl det spåret som Smisk är inne på också (men en invändning jag har mot Smisk då är jag får intryck av att han skapar sig en egen ogrundad metafysisk positionering).
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5747
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav David H » 16 dec 2021 00:49

Pollen skrev:
https://www.synonymer.se/ listar synonymer till osäkerhet:
*ostadighet, instabilitet, bräcklighet
*otrygghet, risk, fara
*ovisshet, oklarhet
*tvekan, ambivalens, velighet
*nervositet, oro; förlägenhet, blyghet

Är det här svar nog till varför ditt val av "osäkerhet" är illa valt?

Det du kallar osäkerhet är i vetenskaplig (science) praktik öppenhet och noggrannhet.
Senaste 300 åren har vetenskap (science) lagt grund till, utvecklat och förfinat metoder och rutiner för att göra dess anspråk på vetande så tillförlitligt som möjligt. Jobbet på det fortsätter.

Det är inte osäkerhet som gör att mätningar upprepas under kontrollerade former.
Det är inte osäkerhet som gör att experiment upprepas, gärna av andra forskare/forskarlag.
Det är öppenhet och noggrannhet.

Som jag sa "det råder ingen osäkerhet" - det finns inget att erkänna!


Pollen, Pollen...

Du som verkar anse det vara viktigt med exakta begreppsdefinitioner tycker jag då borde lagt märke till att jag i den här tråden varken använt mig av uttrycket "osäkert" eller uttrycket "osäkerhet". Däremot har jag använt mig av uttrycket "osäkerhetsfaktor".

Gör du tolkningen av mitt uttryck "det finns en osäkerhetsfaktor" att det betyder samma sak som "det är osäkert", okej visst, då får det stå för dig. Min avsikt har inte varit att uttrycka mig på något sätt för att låta det påskina att det skulle råda mer osäkerhet och tvivel än vad som faktiskt råder.

Vad jag velat betona är att vetenskapliga teorier inte är helt (100%) säkra, och att de inte går att bevisa, i strikt bemärkelse. För att förmedla detta har jag använt mig av uttrycket "det finns en osäkerhetsfaktor". Anses det att jag istället borde använt mig av annan formulering för att uttrycka detta, visst, då är jag öppen för förslag. Lingvister och språkvetare, kom till min undsättning! Är det din uppfattning att jag istället borde använda mig av uttrycken "öppenhet" och "noggrannhet" förstår jag inte riktigt...? T ex "det här är inte 100% säkert, eftersom det är med mycket noggrannhet"? Eller "det här är inte 100% säkert, eftersom det är med öppenhet"? Låter inte helt övertygande tycker jag. Då föredrar jag uttrycket "det finns en osäkerhetsfaktor". Om sen den bedömda osäkerhetsfaktorn är 1 på 100 eller 1 på 1000, eller 1 på googolplex upphöjt i googolplex, upprepat googolplex gånger, är inget som jag har uttalat mig om, och bör väl rimligtvis bedömas från situation till situation.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

Inläggav Smisk » 16 dec 2021 12:42

Algotezza skrev:Lite tankar med den breda penseln

Vetenskapens styrka är att den är utvecklingsbar och att i princip alla svar på empiriska problem är preliminära och relativa. Den som vill ha absoluta svar för gå till religionen eller matematiken. Matematiken är också utvecklingsbar. Är religionen utvecklingsbar? De olika religionerna förändras och omtolkas - men utvecklas de?

Vetenskap handlar väl dels om att söka efter och undersöka samband, mönster och kausalitet, dels kunna göra förutsägelser och inte minst skapa nyttigheter för människorna.

Den handlar också om att skapa mening och kanske till och med trygghet och att försöka lösa de problem vi stöter på i våra liv.

Problemlösande utvecklar både tanke och känsla. Är det rentav livets mening - att stöta på problem egna och kollektiva, beskriva dem och försöka lösa dem?


Allt är föränderligt, det står helt klart. En av existensens styrkor är att den flyter ;)

Dock så finns sanningar, både logiska, empiriska och religiösa (ur psykologiskt och universellt andligt perspektiv).
https://sv.wikipedia.org/wiki/Perennialism

Man kan då sätta sig in i de olika perspektiven och sammanfatta dem för ytterligare klarhet.

Det intressanta med just vetenskap och logik är att man KAN skaffa kunskap om världen på ett universellt sätt och som verkar fungera stabilt och återkommande. Där kan man ju då skilja mellan faktoider och kunskap och då vi definierat vetenskaplighet kan man därför analysera faktoider för förfina kunskapen vetenskapen arbetar med.

Gällande livets mening så tror jag livet/existensen som sådan är en värdefull scen av mening, syfte och värde. Dessa saker kommer aldrig saknas.
Vetenskapen som den nu är formad arbetar med fakta och religionen med mening, två väsensskilda saker.

Då sättet vi fungerar driver oss till både kunskap och mening, alltid i varje levande stund, kommer vi alltid förändras och söka nya saker att greja med :)

Det enda jag hittat som är fast är att allt flyter. Inget fundamentalt finns, förutom möjligtvis processer av komplexa samband, redan meningsfulla som sådana.

Jag påpekar gärna att vetenskapens snäva metod inte svarar på frågor om mening, syfte och värde, ändå är dessa det viktigaste som existerar. Som jag ser det är dessa saker behov som sitter djupt.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster