Calvino skrev:Olika register kan väl ha olika kriterier på kunskap, sanning etc.
Nä, det har jag mycket svårt att föreställa mig.
Eller, ännu starkare: jag har svårt att föreställa mig vad det ens skulle
innebära att ha ett annat kriterium på sanning än vi har. Okej, vi kan föreställa oss en konstig typ av människor som menar att "alla propositioner om bananer är 'sanna'". Men om dessa skulle vi ju inte säga, "för dem är alla propositioner om bananer sanna", utan snarare, "för dem betyder ordet
'sann' något i stil med 'handlar om bananer'".
Alltså, för att förtydliga: den sene Wittgensteins kanske mest kända formel är väl "betydelse är användning". Alltså: för att ta reda på ett ords betydelse behöver vi inte underkasta det någon "filosofisk analys", utan det räcker med att se hur det används i språkspelet. Om några konstiga människor använder ordet "sann" för att beteckna att något handlar om bananer, så använder de uppenbarligen inte ordet på samma sätt som oss, och följdaktligen kan vi inte heller hävda att de två orden betyder samma sak — de bara råkar låta lika.
Inom våra olika register kan vi också råka använda samma ord på olika sätt. När vi är barn, till exempel, betyder ordet "dum" ofta "elak", men när vi blir äldre tenderar det att istället betyda "korkad". Det här är inget problem för oss. Vi förstår att det inte handlar om samma begrepp som plötsligt magiskt byter "kriterier" — det är inte frågan om att "kriteriet för intelligens bland barn är snällhet", eller "kriteriet för snällhet bland vuxna är intelligens". Det är frågan om ett enkelt fall av polysemi, det vill säga, det välkända fenomen när två betydelser uttrycks med hjälp av samma ord. Som att "Mars" är både en planet och en chokladbit.
Wittgensteins språkspelsfilosofi var en ansats till en kritik mot den analytiska filosofin med dess fascination vid att "analysera" ord för att hitta deras dolda betydelse, och i förlängningen mot all filosofi sedan Platon (och ännu tidigare. Ett citat av den sene Wittgenstein lyder något i stil med, "det har sagts att man inte kan gå ner i samma flod två gånger. Detta är falskt. Man kan gå ner i samma flod två gånger"). Mot denna tendens ville Wittgenstein hävda språket såsom det framträder för deras användare; den vardagliga betydelsen av orden såsom den framkommer ur deras användning. Jag tror att Wittgenstein hade protesterat kraftigt mot alla försök att ur hans filosofi härleda någon slags radikal sanningsrelativism. Trots allt: i det vardagliga bruket av orden finns det ingenting relativt hos sanningen: antingen är någonting sant, eller så är det falskt.
Sanning
Bara i min inte särskilt avancerade lärobok i Filosofi (av Martin Levnader som dog för några år sedan, salig i åminnelse), pekar läroboksförfattaren på några olika sanningsbegrepp utifrån olika sanningsteorier:
1.
Korrespondensteorin som är den vardagliga användningen av begreppet sant. Det är den tidige Wittgensteins åsikt: språket avbildar verkligheten. En sann sats/teori ger en korrekt verbal bild eller verbal modell av verkligheten, vilket då blir denna teoris sanningskriterium.
2.
Koherensteorin innebär att en teori (samling av påståenden) är sann om den är logiskt sammanhängande och ej innehåller logiska motsägelser, vilket här blir kriterium för sanning.
Är det möjligt att skapa en koherent teori som ej skulle vara sann enligt den första teorin ovan? kan vi fråga oss.
3.
Pragmatisk sanningsteori: de teorier som fungerar i praktiken skall betraktas som sanna. Detta blir då ytterligare ett sanningskriterium.
Freuds psykoanalys är en teori som kanske kan hjälpa människor med psykiska problem, och detta även om teorin bakom denna ej skulle vara sann i någon av de två ovan angivna bemärkelserna. Men den funkar, den arbetar väl, folk mår bättre.
"Teorin" om att Gud finns kanske bara är strunt, men folk mår bra av att tro på Gud och de blir hyggligare mot varandra, ergo är denna teori pragmatiskt sann. Man gamla mamma mår bättre i detta liv om hon får tro på "teorin" om att vi överlever döden, och även om detta inte är sant, mår hon bättre av att tro detta här och nu medan hon lever. Alltså är detta pragmatiskt sant för henne därför att hon mår bra av att tänka så. Och detta kan naturligtvis fungera även för andra som känner rädsla för döden.
4.
Konstruktivistisk sanningsteori innebär att språkliga utsagor inte direkt avbildar eller utgör verbala modeller av verkligheten som i den första teorin, men att det mänskliga språkligt-sociala samspelet innebär att vi konstruerar en intersubjektivt giltig och accepterad bild av världen med hjälp av språket och som vi kallar "världen" och som blir "världen" för oss, och där en språkligt sann sats blir en följd av språkbruket människor emellan, inte att språkbilden i någon mening skulle överenstämma med något utanför språket. Om jag förstått saken rätt.
Här kan då olika språkliga registeranvändare "fastna" för någondera eller flera av ovanstående sanningsteorier med ty åtföljande sanningskriterier. Olika register kan ju också handla om mer eller mindre relativa resp. absoluta sanningar. T.ex. vardagsspråkets relativa sanningar och religionens absoluta. Eller som anses vara detta.
Kunskap och information (också inspirerat av läroboken)
Information är allt som kommer utifrån vår omvärld och det kan kvantifieras i information bits, allt från ord, bilder, men också allt annat våra fysiska sinnen förmedlar till oss från omvärlden. Det är ännu inte prövat, inte alltid heller förstått. När vi prövat infon och förstått den, kan den bli kunskap i vårt medvetande, i vårt långtidsminne, djupminne. Det blir något kvalitativt och som ej är så lätt att kvantifiera i bits, då den mer innebär ett gitter eller en utspridd klusterstruktur, en holistisk struktur, än välavgränsade atomära "kunskapsbyggstenar". Sann kunskap är då info som vi erfarit, kodat av, förstått, prövat och verifierat och på så sätt "tagit till oss", och som sedan representares i vårt inre, i vårt medvetande. Med detta synsätt blir det alltså på detta vis, när man alltså menar att denna skillnad finns mellan kunskap och information.
Boken talar om olika källor till kunskap, vilket då kan innebära olika kriterier på vad vi menar med kunskap, genom att de innebär olika skäl för kunskap.
Egna upplevelser, minnet (dessa två första bildar ju en enhet då de kontinuerligt övergår i varandra), deduktion (logiska eller matematiska bevis), induktion (empiri), självklara sanningar (axiom, tautologier, för oss människor empiriska konsensubetingade självklarheter - här skiljer det ofta mellan olika kulturkretsar).
Olika register kan då innebära att man i lägre eller högre grad anammar någon eller några av ovanstående punkter för att beskriva/verifiera den kunskap man hävdar att man äger.
Jag vet inte om detta är klargörande för vad jag menar med olika sannings- och kunskapskriterier (relaterat till idén om olika språkliga register - och detta gäller väl även när vi talar om språkspel) eller om du bara upplever det som alltför simpel och elementär "skolfilosofi... It's up to you!
Ha det bra!
Algotezza
Det var något tidigare inlägg som hjälpte mig in på fel spår.