Inläggav Zokrates » 02 aug 2010 18:16
Avsikten med frågan var endast att belysa sambandet mellan fri vilja och tvång, visst kan man anta att en fri vilja tycks avse förmågan att önska, mer än att få och att det ytterst handlar om en lust efter det man eftersträvar, för tillfället eller för framtiden. Men, jag hävdar att vi är som ett lerkärl som sakta gjutits under hela vår uppväxt, formats efter yttre omständigheter och rådande villkor tills det hårdnat, vilket sammantaget gör att vi därmed inte längre kan vara helt säkra på att det vi verkligen vill ha är ett genuint eget avtryck av ens fria vilja, eller en effekt av det man matats med. Det är inte likvärdigt då det i det första fallet är en unik och ett eget uttryck för en självständig helt andra oberoende viljeakt, i det andra fallet en viljerespons direkt orsakad av en yttre påverkan som vi inte själva initialt har önskat eller kunnat styra.
Jag ser det som att varje art har sina mål, ett träd har sitt mål fastställt med sin existens och uppfyller den helt enligt planen som redan låg där färdig, går vi vidare till människan så förefaller det som om vi med ökad tankeförmåga kan manifestera fler mål än de som ligger oss givet, men det kan vi inte, lika lite som trädet kan bestämma sig för att inte låta löven slå ut, kan vi ändra på vårt mål som art eller individuellt. Vi är predestinerade att agera i ett mönster som utesluter fri vilja, vi är helt bundna till att formas till den vi är och att utföra just de handlingar som vår kropp och hjärna matar oss med.
Mina tankar till exempel, de kommer av sig självt och visst kan jag kritisera, reflektera och utifrån konsekvenserna bestämma mig för en viss handling, men handlingen är aldrig fri utan bunden just i det att det är den handlingen, det valet utifrån givna alternativ som i sin tur är begränsade och därmed inte är vare sig fria eller oändliga. Den smak jag har är beroende på mina gener, liksom mina övriga behov, jag kan vare sig öka eller minska detta, endast försaka och eller undertrycka behovet till förmån för ett annat. Min enda sanna vilja tycks vara den som uppstår efter att valet väl har gjorts, det är i efterhand jag kan konstatera hur nöjd jag är med konsekvenserna av de handlingar jag manipulerats in i och det är i skenet av efterklokheten jag verkligen vet vad jag vill, men för att kunna manifestera det i en handling som tillfredsställer denna vilja krävs det alltid mer än jag mäktar med att uppbringa.
Jag har noterat att det finns speciella omständigheter, typ rätt man på rätt plats i rätt tillfälle, som helt enkelt innebär att man tar chansen då den uppenbarar sig, utifrån ett sådant tillfälle tas en genväg och man slipper arbetet med att på egen hand mödosamt bygga upp scenariot som leder fram till en viss situation där ett mål kan uppenbara sig, ett mål som givetvis en del ( de framgångsrika ) vill se som ett uttryck för en fri vilja, men som tyvärr endast är en handling utifrån en önskan att uppnå ett i förväg bestämt uppställt mål utifrån vissa kriterier. Vad hade hänt med den framgångsrike om han istället varit född i Etiopien i en stor barnfamilj på 12 barn av föräldrar som jobbade ihjäl sig och anhöriga som utsatte denne för ständiga övergrepp? Hade han haft samma möjligheter att lyckas, nej, möjligen kunde han ha blivit framgångsrik inom ett annat område och givetvis hade hans mål varit underställt helt andra kriterier, men lika låst.