Kyano skrev:Man kan ju använda ordet "medveten" lite olika, ibland likställs det med att reflektera. Men det något vidare begreppet att allt förnimmt är inom medvetandesfären även om det inte är i fokus för intentionaliteten. Ungefär som att fläktsurret fortfarande är i medvetandet även om man inte tänker på det.
Det ligger sedan i själva självmedvetandet att även det som inte reflekteras över (dvs är i intentionalitetens fokus) ändå inte integreras i medvetandet - utan bibehåller sin särställning som separat upplevelse.
Enklast är ju att exemplifiera upplevelser från yttre stimuli - men jag ser inte varför känslor skulle behöva vara särskilja. Tänk dig att du läser en bok, om den är bra kanske du inte reflekterar över att du sitter där och läser den - du är uppslukad av historien och lever dig in i den. Trots denna brist på reflektion - eller metaposition till läsandet - är du hela tiden medveten om att du läser en bok. Du kommer aldrig tro att du verkligen är i historien, att du är berättaren/huvudpersonen eller liknande. På samma sätt är man inte sina känslor utan man förhåller sig till dem likt man förhåller sig till boken. Detta sker automatiskt och är inte beroende av att reflektera, något som dock alltid är fullt möjligt att göra.
Om man inte hade detta avstånd skulle man helt konsumeras av upplevelsen - man skulle vara upplevelsen. Så upplever man det aldrig.
Då är jag med. Det följer teorin om att vi alltid har ett viss mått av association och omvänt disassociation med känslor.
Att vi på något vis hela tiden är associerade med upplevelsen i sig och på det sättet är medvetna, även om vi inte medvetet reflekterar över det faktum att "jag mår bra" t.ex. Men vi "är" inte bra-måendet i sig, utan har en viss mått av disassociation
Fast då är frågan om man verkligen känner det man inte reflekterar om. T.ex, säg att du har jävligt ont i tanden, men blir uppslukad av en bok såpass mycket att du "glömmer" att du har ont i tanden, eller du slutar iaf helt att reflektera över det. Har man då enligt samma definition fortfarande ont i tanden? Nervsystemet ger ju antagligen fortfarande samma signaler, och då har man isf bara disassocierat sig från tandvärken, alltså den finns fortfarande där, men du lägger inte märke till den, vilket innebär en slags fragmentation av medvetandet där bara vissa saker är i "fokus", som du säger.
Hehe, fast det säger mig fortfarande inget om själva upplevelsen av tandvärken.
Börjar känna mig lite som en papegoja...