Jag var aldrig idealist i Platons betydelse, ordet Idealist var det närmaste begreppet jag kunde hitta för att beskriva en tro jag ibland har i att medvetandet/meningen/spontaniteten/impulsen/krafen är mer fundamental än materian, att processen är mer fundamental än produkten, att världen inte är ett biljardbord, eftersom det måste funnits en rörelse som skapade bollarna först. Jag använde ordet för att försöka göra mig begriplig, för att på något sätt hitta en "krok". Men det är inte på tal om en ande/kropp eller ide/materia dualism utan det min uppfattning är att är en process som ger upphov till en produkt. Det livet är en praktisk rörelse som ger upphov till former, som tankar, atomer och teorier. Jag säger inte att tankar, atomer och teorier inte existerar, det jag säger att är rörelsen föregår saken.Kiifen skrev:I psykologin finns det ett annat begrepp som kallas för "projicering" vilket innebär att man etiketterar den andre, sin samtalspartner t.ex. med sina egna förutfattade meningar. Du var ju nyss idealist, nu anklagar du mig för att jaga efter Platonska sanningar. Det enda jag säger är att en filosofi ska kunna förklara sig, sen hur det är med världen är en annan femma.
Sen förstår jag inte vad du menar med "en filosofi ska förklara sig". Jag upplever att du är materialist som upplever att världen består av essenser, av saker, av atomer, av teorier. Och visst jag håller med dig om att alla dessa saker finns i världen, men jag är noga med att påpeka att dessa saker inte är fundamentala. Du kan aldrig ha en teoretisk filosofi som är fundamental, eftersom all form av teoretiskt material är beroende av rörelser som upprätthåller dom. Ska man vara praktisk man man naturligtvis säga att världen består av saker, teorier och innehåll, men jag tycker att man inte får lura sig själv att tro att det i början fanns en "sak" som blev andra "saker". "Big-Bang" är bara en sak, en händelse, men fundamentalt så består världen inte av ENBART diskreta händelser, disktreta händelser och tillstånd uppkommer genom rörelser som hela tiden upprepar sig själva. En teori är ett självupphållande system. Men en teori är aldrig tillräcklig, för det en teori försöker göra är att dra en gräns mellan vad som är rimligt och vad som är orimligt, men verkilgheten överskrider alla sådana gränser. Världen är en gränsöverskridande rörelse som hela tiden ger upphov till "spår" och dessa "spår" upplevs som gränser. Du upplever just nu en "konstant värld" men dessa är bara ett "spår" av en rörelse som aldrig har börjat och aldrig tar slut. Rörelsen är utanför kausalitet, eftersom kausalitet är ett mänskligt psykologiskt resultat av rörelsen. Analys försöker dela på två saker och jämföra dessa, vad en sak är och vad en annan sak är, det är logik, jämförelse, men dessa gränser är bara tillfälliga, så fort du slutar med den logiska operationen så dör "vågen", "formen", "tanken" ut i havet av rörelse igen. Tankar är som vågor i havet, men genom att analysera ytliga vågor ger inga svar om havets djup. Du ser just nu ordet grön skriven men grön text, men det är hela tiden en elektronkanon som skjuter elektroner på din skärm som ger upphov till ett grönt spår, men elektronkanonen är i sig själv uppbyggd av mindre beståndsdelar som, samtidigt som de är diskreata kemiskaföreningar som består av mindre atomära partiklar så är dessa partiklar i sig själv samtidigt rörelsen av något ännu mindre som rör sig, men i slutet finns ingen självstänig disktret "byggsten" eftersom denna också måste består av något mindre, men kanske finns en mikroskopisk "vågpartikel" eller "microsträng", som är RÖRELSE och ENHET på en gång, vad vet jag. Eller så är dessa microsträngar i själva verket bara symptom av en enorm holistisk kosmologisk enhetsrörelse, som vissa kosmologiska teorier hävdar. Att universum är en makroskopiskrörelse som "snurrar, vecklar och trasslar in sig i sig själv" och att detta ger upphov till "mindre partiklar/rörelser" som vi upplever vara det vi tror är de fundamentala mikropariklarna vi kallat "atomer". Varför måste det vara så att de minsta beståndsdelarna är de mest fundamentala?
Det spelar ingen egentlig roll vad som finns på mikro/makronivå, för min poäng är att vi människor, som befinner oss på en mesonivå i mitten, befinner oss i ett enorm komplext spår - vi måste hela tiden anpassa oss efter alla mikrorörelser som händer i våran kropp, samtidigt som alla makrorörelser utanför oss i miljön. Alla våra teorier och vår rationalitet är ett sätt att abstrahera detta extremt komplexa spår, och det spelar egentligen ingen roll vad en teori säger, eftersom universum är redan ett system större och mer komplext än något system vi människor någonsin i våran vildaste fantasi i närheten skulle kunna skapa. Det viktiga är alltså att förstå hur rationaliteten fungerar, och vilka typer av lösningar denna rationella dekonstruktiva/konstruktiva rörelse har att erbjuda - den är alltid inom kontexten för en större och mer kreativ dekonstruktiv/kostruktiv rörelse. Lets face it - universum ÄR mer kreativt än vad en begränsad människa är. Då är det viktigare att följa med i upptäcksfärden än att köra i diket någonstans på vägen. Men naturligtvis ska vi fortsätta med våra kartläggningar, men vi får inte tro att vi har hittat det ultimata systemet som vi kan reducera alla andra fenomen i, universum är reda detta i sig självt.
Zen är alltså ingen filosofi, det är en rörelse som gör att vi blir mer rörliga och kan synkronisera oss med andra rörelser på både mikro och makronivå, att skaffa oss potential. Zen oljar upp i maskineriet, sätter saker i spinn för att vi inte ska stagnera som torra pinnar på marken. Annan filosofi bygger borgar som förr eller senare blir invaderade och belägrade. Men Zen gör inte detta, Zen stärker våra muskler så vi lättare kan lägga tegelstenar när vi bygger, och kränar våran koncentration så vi träffar bättre med våra katapulter när vi är ute och krigar.
Jag är inte "Idealist", Idealist var bara en tillfällig dräkt jag tog på mig i en diskussion. Precis som jag inte är elev när jag inte är hemma med mamma.
Att jag säger att jag är saker, innebär bara att jag tar på mig tillfälliga kostymer.
Jag vet inte hur det är med dig, men du kanske är din kostym?
Du säger här att "Filosofin är 'tom'" och efter det säger du att detta är:"logiskt omöjligt" och "inte heller särskilt 'praktiskt'".Filosofin ska som Avatar skriver vara ett verktyg på vägen, inte målet i sig. Ifall man resonerar som att Zen skulle vara målet i sig, och att Zen handlar om att nå "tomhet", då blir det som du uttrycker dig, då måste filosofin i sig, bli tom. Men det är logiskt omöjligt och inte heller särskilt "praktiskt". Det är ju inte filosofin som ska ändra på sig det är ju personen i fråga som tillfälligt använder sig av den.
Jag håller med dig om att "Zen är tom", eftersom det har jag alltid sagt.
Men sen säger du något så konstigt som att det är "logiskt omöjligt", men vart någonstans har någon hävdat att Zen handlar om vad som är "logiskt möjligt"? Är detta något i Zens innehåll eller något du tolkat själv? Det är naturligtvis en fördom du lagt på Zen, eftersom Zen är som jag sagt, helt tom på innehåll - du sa ju till och med detta själv, precis nyss!. Sen det påstår du att detta "inte heller särskilt 'praktiskt'", men faktum är att det är enorm praktiskt, jag behöver ju inte hålla kvar i någonting eller försvara något innehåll över huvud taget. Varför menar du att detta inte är praktiskt? Det är det mest praktiska som finns. Det är ju du som är opraktisk, du går konstant runt med en hammare och letar efter spikar du kan "slå in". Detta är enligt mig en väldigt opraktiskt livsstil, då är Zen enligt mig mycket mer praktiskt. Eftersom Zen är tom, så finns det inga "spikar" att slå in.
Det sista du säger är en klockren poäng: "Det är ju inte filosofin som ska ändra på sig det är ju personen i fråga som tillfälligt använder sig av den" - detta ÄR PRECIS poängen med Zen, att förändra människan. När man förstått Zen (vilket inte går), så gör man sig av med den, man kastar den.
Nja, visst kan du säga saker om vad som är "Zens kärna", men då har du ju helt och hållet missuppfattat poängen, eftersom den inte har någon kärna.Sen vet jag inte vad som kommer först i fråga om filosofi och utövande. Våld har alltid funnits, sedan har man försökt att förfina våldet för att få ut maximal kraft, utnyttja rörelseenergin på ett ekonomiskt sätt samt öva in ett reflexmässigt beteende för att man inte ska behöva ta sig en funderare för varje rörelse man gör. En person som måste stanna upp och tänka mitt i ett handgemäng är en dålig fighter. Det är väl lite det som är Zens kärna. .
Sen det här sista förstår jag inte riktigt. Syftar du på Zen? Pratar du om Zen som något mystiskt, symboliskt och ritualistiskt? Det finns ju inget av dessa i Zen eftersom Zen är helt tom på innehåll. Det har jag ju sagt hur många gånger som helst. Men du kanske syftade på andra saker än Zen?Något sådant tycker jag går alldeles utmärkt att förklara utan att behöva grumla till det genom att göra det till något oerhört mystiskt, symboliskt och ritualistiskt
) men sen vill jag spela fotboll, se på tv, knulla, laga mat med min flickvän, äta - helst sånt som jag tycker är gott osv. För oavsett vad buddisten säger så förefaller inte världen vara en illusion.
