Zartax skrev:Anser du att aktiv dödshjälp är av samma grad som att inte behandla en människa som är dödligt sjuk?
Ok, det där kanske var ett dåligt exempel från min sida. Stryk det.
Philosopher King skrev:Vad gör du ens inne i en etisk konversation då? Nihilism passar sig inte speciellt bra här. Dvs att säga att "jag tänker fortsätta fortsätta" är inget argument.
Det var inte menat som ett argument, mer bara som lite onödig information. Kanske var dumt att ta med.
Philosopher King skrev:Och jag tycker inte heller att det är speciellt trevligt att beblanda mig med ord som "rätt" och "fel". Däremot är det väl rätt självklart att man bör behandla hur människor kan/ska/borde/vill agera??
Att bara inte bry sig och säga, jag gör det som känns bra, är inte speciellt konstruktivt.
Nej, det är inte speciellt konstruktivt, jag håller med. Men det är väl inte det vi diskuterar här?
Har människor ansvaret att agera som de kan/borde? Ska männsikor ha dåligt samvete för att de inte i varje situation agerar konstruktivt (utifrån deras förutsättningar), även om de inte heller agerar destruktivt?
Vad min poäng är är att jag inte anser att man behöver rättfärdiga ett icke-destruktivt beteende (som att handla en TV), trots att det finns andra mer konstruktiva valmöjligheter.
Philosopher King skrev:Men vad är skillnaden? Det beror på en massa saker. En stor faktor är valet en person gör, om en person väljer att döda genom att handla, och om nästa person väljer att döda genom att inte handla. Då ser jag skillnaden som relativt liten. Sen beror det ju lite på vad det är för för handling som skulle behövas för att rädda livet.
Bör man inte tänka på detta sättet?
Om man bör tänka så beror på vilket mål man vill uppnå.
När jag skrev att vi alla är ytters ansvariga för vårt eget välbefinnande och liv så menade jag att man har inte ansvar för någon annan utan att ha ålagt sig själv det ansvaret.
Skillnaden mellan att döda någon och att låta någon dö: När jag dödar någon är döden oundviklig, jag SER TILL att personen dör. När jag låter någon dö hindrar det inte den själv att rädda sig, eller att be någon annan om hjälp.
Så, i det första fallet så påverkar jag situationen genom min närvaro, och får då också ett ansvar för utfallet i situationen. I det andra fallet händer saker utan min påverkan, precis som om jag inte var där, och därför har jag inget ansvar för utfallet.
Du anser att man får ett ansvar så fort situationen uppstår, och genom sitt val så kan man antingen fullfölja eller inte fullfölja sitt ansvar. (rätt?)
Jag anser att man inte har något ansvar förrän man åtar sig det.
Observera dock att bara för att jag anser att situationen i sig inte ger mig nått ansvar så betyder inte det att jag inte självmant åtar mig det ansvaret när situationen uppstår. Givetvis skulle jag ge människan vatten om situationen var sådan, men det är fortfarande min valmöjlighet, inte min plikt.
Det är väl den stora skillnaden i våra åsikter. Om det är nått vi kan komma överens om genom att diskutera vet jag inte, det handlar väl om ett personligt ställningstagande antar jag.
P.S. Lagade mat mitt i inlägget så jag vet inte hur sammanhängande det blev, men håll till godo.