Katana skrev:Algotezza skrev:Trots allt måste jag säga att alla eventuella "yttre fiender" kan påverka mig, te sig starka, genom att de har sin grund i mitt eget inre och mina egna egenskaper. Inte genom att de är inbillningsfoster, utan genom att de är yttre manifestationer av mina egna ofullkomliga sidor, tröskelns väktare.A
Hmm. Låter mer som om du talar om svagheter som alla människor har. Men att ingen människa någonsin nyttjat dina, alltså har du inga fiender ?
Jag har aldrig upplevt att någon "orättfärdigt" utnyttjat mina svaga sidor, inte i min analys i efterhand, vilket inte hindrat att jag upplevt många som varit rejält taskiga mot mig, upplevt så spontant i upplevelseögonblicket. Detta har inte primärt med min Martinus-läsning att göra, utan jag har alltid tyckt jag lärt något av andras djävligheter mot mig. Jag har på något sätt alltid fattat att de bara "följt sin natur", men också att jag på olika sätt "inbjudit dem" att bära sig illa åt. Så tänkte jag redan som barn; alltså, att jag själv bar huvudansvaret för det jag råkade ut för.
Jag har genom åren träffat på alla möjliga "otrevliga" personer som betett sig "vidrigt", men när jag väl tagit mig ur de spontana känslofärgningarna har jag alltid upptäckt att de lärt mig något. Mitt liv har inte direkt varit en dans på tagglösa rosor, som jag berättat i privatmejl till dig, men jag har alltid haft ett slags grundattityd som varit till hjälp för mig att överleva, även i "dödsskuggans dal".
Eller hur jag nu skall uttrycka det...
A