ojektivt eller subjektivt

[J R Auk]

Vetenskapen är det enda verktyget för att skaffa kunskap. Någon annan finns inte, om man inte vill lita på snubbar som pratat med brinnande buskar, fått stentavlor på berg eller för all del stoppat örat i eluttaget som din eric eriksson.

Vad pratar du om nu?

Vetenskap som man utför eller vetenskap som någon annan utför?

Det enda man kan få kunskap om är det som relaterar till den egna personen. Du har ingen kunskap om atomer för att du läser om dom, du har tro om atomer. Samma med alla andra abstrakta ting och företeelser som vetenskapen sysslar med.

Och för att slipa ihärdig kritik ska jag vidareutveckla.

Vetenskapen ger kunskap om relationer, om vi glömmer Hume, vi kan veta att i given situation i en miljö innhållandes två faktorer så sker förut beskådad effekt. Vi har mer än tro, vi har kunskap. Vi får bekräftad tro.

När jag säger att vi inte når kunskap om atomer, så menar jag inte att vi inte når kunskap om "atomer" vilket vi självfallet gör. Likt "Cesar" framträder i historieböckerna men Cesar själv lyser med sin frånvaro.

[Fjärrskådaren]

J R Auk

Jag pratar inte om egen kunskap, om kunskap du har eller skaffar. För den kunskapen dör med dig när du dör om du inte meddelar omvärlden om den på nåt sätt så den stannar kvar. Jag talar om den kunskap vi har idag som är odödlig i data och skriftform. Den "samlade kunskapen". Det enda effektiva sättet att bygga på den kunskapen är genom vetenskapen.

Eftersom vi diskutera framtiden och begränsningarna för oss där så är det ju kunskapen som sätter gränserna. Ju mer kunskap, ju mer möjligheter. Från min synvinkel var det en framtid där vi sedan länge är döda.

Det enda sättet att skaffa kunskap är genom vetenskapen. Det var fel av mig. Rättare är att säga att det är det mest effektiva sättet. Självfallet kan du få ett äpple i huvudet och klura ut en ny naturlag men oftast så blir det en idé du vidareutvecklar och utforskar med hjälp av det vi kallar vetenskap.

Hoppas det klarar ut det för dig.

[archaxe]

Och hur skulle vetenskapen kunna svara på hur det är att uppleva saker? För dig? För mig? Rent generellt, d.v.s. utan något upplevande subjekt? På vilket sätt kan neurovetenskapen hjälpa oss här, när det gäller första-person-perspektivet?

Och till vilken nytta? Vet vi inte hur det är?

[J R Auk]

J R Auk

Jag pratar inte om egen kunskap, om kunskap du har eller skaffar. För den kunskapen dör med dig när du dör om du inte meddelar omvärlden om den på nåt sätt så den stannar kvar. Jag talar om den kunskap vi har idag som är odödlig i data och skriftform. Den "samlade kunskapen". Det enda effektiva sättet att bygga på den kunskapen är genom vetenskapen.

Eftersom vi diskutera framtiden och begränsningarna för oss där så är det ju kunskapen som sätter gränserna. Ju mer kunskap, ju mer möjligheter. Från min synvinkel var det en framtid där vi sedan länge är döda.

Det enda sättet att skaffa kunskap är genom vetenskapen. Det var fel av mig. Rättare är att säga att det är det mest effektiva sättet. Självfallet kan du få ett äpple i huvudet och klura ut en ny naturlag men oftast så blir det en idé du vidareutvecklar och utforskar med hjälp av det vi kallar vetenskap.

Hoppas det klarar ut det för dig.

Vetenskap är synonymt med en metod för förståelse. Mystikern använder en annan och har alltid fängslat omvärlden med sina subtila kunskaper.

Försök finna mening i orden och du stirrar dig blind. Bortom orden i deras horisont, kanske ett avtryck av det som frambragte dom står att finna. Först då kan du se vad som blev sagt i det som du läste.